Här är dommen som gör att vi inte får våra assistansbehov tillgo dosedda

1 (13)

REGERINGSRÄTTENS

DOM

Dok.Id 72670

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

08-Box 2293 561 676 00 08-561 678 20

103 17 Stockholm

Wallingatan 2

E-post: regeringsratten@dom.se

måndag – fredag

09:00-12:00

13:00-15:00

Mål nr

5321-07

meddelad i Stockholm den 17 juni 2009

KLAGANDE

Socialnämnden i Luleå kommun

Box 212

971 07 Luleå

MOTPART

AA

Ombud

Jur. kand. Sofia Tedsjö

CJ Advokatbyrå AB

Cardellgatan 1

114 36 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 1 augusti 2007 i mål nr 499-06, se bilaga

SAKEN

Stöd och service till vissa funktionshindrade

___________________

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens

dom innehåller.

DOM 2

Mål nr

5321-07

YRKANDEN M.M.

Socialnämnden i Luleå kommun yrkar att Regeringsrätten upphäver

kammarrättens dom och fastställer socialnämndens beslut. Nämnden anför bl.a.

följande. AAs behov är inte av den karaktär som avses i 9 a § lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Insatsen personlig assistans

är avsedd för den som behöver hjälp med mycket privata angelägenheter. Av

lagmotiv och rättspraxis framgår att det ska vara fråga om praktisk hjälp med de

grundläggande behoven för att insatsen ska komma i fråga. Rätten till personlig

assistans är avsedd att omfatta svårt funktionshindrade som behöver hjälp med

den personliga hygienen, med intagande av måltider och med annan personlig

service. Den enskilde ska ha ett klart behov av personlig assistans i de situationer

det är fråga om. I senare förarbeten klargörs att det är främst personer med de

mest omfattande behoven som blir berättigade till personlig assistans. Personer

som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina

personliga behov och som enbart har behov av motivations- och

aktiveringsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans. – Socialnämnden har

konstaterat att AA har ett visst hjälpbehov för att klara sina grundläggande behov.

AA var vid socialnämndens beslut i behov av viss hjälp med av- och påklädning,

viss hjälp vid duschsituationer samt viss hjälp att duka fram och bort vid

matsituationer. Socialnämnden bedömer att AAs hjälpbehov inte är av den

karaktär som avses i 9 a § LSS.

AA yrkar att kammarrättens dom ska fastställas och anför bl.a. följande. Han har

ett stort funktionshinder och ett omfattande hjälpbehov i hela sin livssituation.

Han har behov av hjälp både med de grundläggande och de övriga behoven i en

betydande omfattning. Han har därmed rätt till personlig assistans enligt LSS. –

När det gäller måltider kan det varken av lagtext eller förarbeten utläsas att det ska

finnas ett krav på att den enskilde ska ha behov av hjälp med att äta. Om detta

hade varit lagstiftarens avsikt hade detta givetvis angetts i lagtexten. Det är vidare

samtliga moment som ingår vid genomförandet av det grundläggande behovet

som ska ligga till grund för beräkningen av hjälpbehovets omfattning. Det är den

tid det tar att tillgodose ett grundläggande behov i sin helhet som ska ingå i

DOM 3

Mål nr

5321-07

beräkningen av de grundläggande behoven. Däremot ska tiden emellan olika eller

från varandra avskilda grundläggande behov inte ingå i beräkningen. – AA har

behov av hjälp avseende toalettbesök, matsituationen, personlig hygien, på- och

avklädning samt vissa förflyttningar. Han behöver också hjälp med andra

personliga behov, som träning, fritid och arbete. Han arbetar som forskare i snitt

30 timmar i veckan. Hans totala hjälpbehov uppgår till 101 timmar per vecka.

Därav beräknas 7 – 8 timmar per dygn avse de grundläggande behoven. – AA

inger nytt läkarintyg av överläkare Birgitta Löthgren, daterat den 3 september

2007.

UTREDNING

I det av AA ingivna läkarintyget anförs bl.a. följande beträffande hans hjälpbehov.

AA har behov av hjälp i samtliga göromål i vardagen, dvs. vid samtliga

grundläggande och övriga behov som matsituationen, personlig hygien,

förflyttningar, på- och avklädning, fritidsintressen, aktiviteter som bank- och/eller

postärenden, inköp, sköta räkningar, träffa bekanta, städa och sköta hemmet. Han

behöver omfattande hjälp såsom konkret praktisk hjälp, assistans, handräckning,

stöd och övervakning. AA är hänvisad helt till rullstol för förflyttningar. Han har

mycket dålig balans. Vid förflyttning utanför hemmet behövs annan person. Han

kan visserligen medverka och underlätta för den som hjälper till med de dagliga

göromålen, men har inte möjlighet att utföra aktiviteterna självständigt. Han har

trots sina begränsningar under senaste året tillbringat en del tid på sin arbetsplats.

Där har också funktionsnedsättningarna visat sig mycket tydligt, eftersom han

klarar enskilda uppgifter inom sin egen forskning men inte har förmågan att sätta

in uppgifterna i sitt sammanhang och/eller anpassa önskemål från arbetsgivare,

kollegor och/eller studenter. AAs fysiska och mentala funktionsnedsättning

medför sammantaget att han har ytterst stora svårigheter i den dagliga livsföringen

och att hjälpbehovet är mycket omfattande. För att ha en rimlig livskvalitet är det

nödvändigt med personlig assistans.

Socialstyrelsen har yttrat sig i målet och anför att styrelsen på föreliggande

utredning finner det osäkert huruvida AA uppfyller kriterierna för att ingå i den

DOM 4

Mål nr

5321-07

personkrets som avses i 1 § 3 LSS. Om domstolen gör bedömningen att han ingår

i personkretsen är den sammanfattande bild som styrelsen får av utredningen att

han har ett visst hjälpbehov med avseende på sina grundläggande behov,

innefattande moment av personlig karaktär, främst vad gäller personlig hygien

samt på- och avklädning. Mot bakgrund härav anser Socialstyrelsen att han är

berättigad till personlig assistans. Socialstyrelsen anger som sin bedömning vidare

följande.

Av handlingarna i målet framgår att AA år 2003 drabbades av en hjärninfarkt

vilken medförde totalförlamning av vänster arm och ben samt uppmärksamhetsproblem

åt vänster m.m. För att ingå i personkretsen enligt 1 § 3 LSS krävs att

samtliga rekvisit är uppfyllda, dvs. funktionshindren måste vara stora och

förorsaka betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och ett omfattande

behov av stöd och service. Visserligen visar utredningen att AA har behov av

hjälp med avseende på de grundläggande behoven, men det är enligt

Socialstyrelsen tveksamt om hans hjälpbehov är så omfattande som är en

förutsättning för att ingå i personkretsens tredje punkt. Det förefaller dock

ostridigt mellan parterna i målet att AA tillhör personkretsen. Socialstyrelsen

nöjer sig därför med att peka på det förhållandet att utredningen inte är tydlig i det

avseendet.

Enligt Socialstyrelsen skiljer sig 1 § 3 LSS ifrån de två föregående punkterna i

paragrafen på så vis att om den enskilde bedöms tillhöra personkretsen enligt den

tredje punkten så torde ingen prövning ske enligt 9 a § huruvida hjälpbehovet är

så krävande eller komplicerat som förutsätts för rätt till insatsen. Den prövningen

bör, som Socialstyrelsen ser det, ha gjorts redan i samband med bedömningen av

personkretstillhörighet. Det nu sagda innebär alltså att om bedömningen enligt

1 § 3 LSS utmynnar i att den enskilde ska föras dit inskränker sig prövningen

enligt 9 a § till om den enskilde har behov av praktisk hjälp med avseende på de

grundläggande behoven. Om så är fallet ska han eller hon ha rätt till personlig

assistans.

Om domstolen anser att AA ingår i personkretsen enligt 1 § 3 LSS torde det

endast återstå att bedöma om han behöver praktisk hjälp med att tillgodose sina

grundläggande behov.

Enligt 9 a § första stycket LSS avses med personlig assistans personligt utformat

stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och

varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sina grundläggande behov. Med

detta uttryck avses hjälp med den personliga hygienen, hjälp med måltider, att klä

på sig och klä av sig, att kommunicera med andra.

Såvitt Socialstyrelsen kan utläsa av handlingarna i målet är det ostridigt och

uppenbart att AA efter sin hjärninfarkt har ett visst hjälpbehov med avseende på de

grundläggande behoven. Socialstyrelsen bedömer att hjälpbehovet främst gäller

den personliga hygienen, framförallt i duschsituationen, samt att klä av och på sig.

DOM 5

Mål nr

5321-07

Det framgår exempelvis att AA behöver hjälp för att klä av och på sig på den nedre

delen av kroppen. Mot bakgrund härav anser Socialstyrelsen att AA är berättigad

till personlig assistans för hjälp med dessa moment.

AAs behov av stöd för att starta och gå vidare i handling i olika situationer är

enligt Socialstyrelsens bedömning ett sådant stöd som är att betrakta som

motivations- och aktiveringsinsatser och ska inte ge rätt till insatsen.

Det finns inte, vare sig i lagen eller dess förarbeten, något krav på att hjälpbehovet

ska kräva stöd och hjälp under någon viss minsta tid för att kunna beaktas. I prop.

1992/93:159 s. 56 anförs bl.a. att med uttrycket omfattande behov av stöd och

service avses både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Ibland kan det behövas

stödinsatser av så speciell art att de trots mindre tidsåtgång bör betraktas som

omfattande. Exempel kan vara stöd som vanligen bör ges av personal med mycket

specifik utbildning och kompetens.

Visserligen kan tiden spela viss roll på så sätt att ju större stödbehov i tid som

föreligger desto mer talar omständigheterna för att rätt till personlig assistent

föreligger. Men enligt Socialstyrelsens mening skulle bedömningar som är bundna

vid ett snävt tidsmässigt betraktelsesätt motverka lagens syfte. I stället bör man

försöka skapa sig en helhetsbild av den funktionshindrades situation och bedöma

hans behov och karaktären av den hjälp som behövs med utgångspunkt i denna.

Först när en sådan bedömning gjorts och resulterat i ett beslut om personlig

assistans uppkommer frågan om hur lång tid den funktionshindrade behöver en

sådan assistans. Någon minimigräns finns inte och bör inte heller finnas.

För det fall att det uppkommer anledning att göra en tidsmässig beräkning anser

Socialstyrelsen att denna bör göras med utgångspunkt i hur lång tid det tar att

tillgodose det grundläggande behovet i sin helhet. Det är alltså den totala

tidsåtgången som bör beaktas och inte enbart de aktiva åtgärderna. Däremot bör

tiden emellan olika eller från varandra avskilda grundläggande behov inte ingå i

beräkningen.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har också yttrat sig i målet och anför

bl.a. följande.

Utmärkande för insatsen personlig assistans är att hjälpen avser situationer där

det, bl.a. till följd av den intima karaktären, krävs en särskild relation mellan den

enskilde och den som utför stödet. Genom uppräkningen i 9 a § LSS har

lagstiftaren fastlagt vilka behov/situationer som per definition är av det slag att

den hjälp som behövs är att anse som hjälp med grundläggande behov. Enligt

SKL:s uppfattning krävs, med undantag för ”annan hjälp”, således inte att hjälpen

förutsätter särskild kunskap om den enskilde.

Det finns varken i lagstiftningen eller i dess förarbeten angiven någon nedre

tidsmässig gräns under vilken personlig assistans inte beviljas. Förarbetena torde

dock, åtminstone om det inte gäller stöd som kräver mycket specifik utbildning

eller kompetens, kunna tolkas så att rätt till insats normalt inte föreligger om

DOM 6

Mål nr

5321-07

behovet av hjälp med de grundläggande behoven är av mycket ringa tidsmässig

omfattning.

I målet är ostridigt att AA omfattas av personkretsen i 1 § 3 LSS. Av handlingarna

framgår att han behöver viss hjälp med sin personliga hygien i samband med

dusch, samt att han behöver hjälp med av- och påklädning. Vidare framgår att han

behöver hjälp med att finfördela sin mat. Enligt SKL:s uppfattning bör även

sistnämnda hjälpbehov anses avse de grundläggande behoven (hjälp med

måltider).

Vid en samlad bedömning finner SKL att AA har behov av hjälp avseende de

grundläggande behoven i sådan utsträckning att han har rätt till personlig assistans

enligt LSS.

PARTERNAS YTTRANDEN

Socialnämnden anför vidare bl.a. att Socialstyrelsen blandar ihop begreppen i de

olika paragraferna gällande personkrets enligt 1 § 3 samt 9 a § LSS. Bedömningen

av personkretsen enligt 1 § 3 samt bedömningen av hjälpbehovets karaktär enligt

9 a § är inte jämförbart. En personkretstillhörighet innebär inte att den enskilde

har automatisk rätt till alla insatser enligt LSS. Det görs en individuell bedömning

utifrån hjälpbehovet, karaktären av hjälpbehovet samt om kriterierna för sökt

insats uppfylls. Nämnden menar att AAs behov av hjälp med de grundläggande

behoven inte är tillräckligt omfattande enligt lagens mening eller av den karaktär

som avses i lagtexten för att insatsen personlig assistans ska kunna beviljas. –

SKL anser att finfördelning av mat är ett grundläggande behov. SKL anser även

att de grundläggande behov som räknas upp i 9 a §, med undantag för ”annan

hjälp”, inte förutsätter särskild kunskap om den enskilde. Detta går stick i stäv

med det informationsmeddelande (Im 2007:161) som Försäkringskassan utformat.

Försäkringskassan menar att iordningställande före och efter måltider är ett

grundläggande behov om personen i fråga behöver hjälp med att få i sig mat,

alltså matas.

AA instämmer i vad Socialstyrelsen och SKL anfört angående hur rätten till

personlig assistans ska bedömas. Det är vidare inte hjälpbehovets karaktär som är

huvudfrågan i målet utan hjälpbehovets omfattning. Han är förlamad och sitter i

rullstol och behöver praktisk hjälp vid flera av de grundläggande behoven. Det

informationsmeddelande från Försäkringskassan som åberopas av socialnämnden

DOM 7

Mål nr

5321-07

står i strid med lagtext, förarbeten och praxis. Regeringsrätten bör uttryckligen

avvisa innehållet i detta. Han har rätt till personlig assistans enligt LSS. Det

föreligger ingen minimigräns enligt LSS. Om en sådan ändå skulle anses föreligga

har han överskridit denna eftersom han har ett konstaterbart behov av hjälp med

de grundläggande behoven om ca 7 timmar per dag. Han ska därmed även beviljas

personlig assistans för övriga behov.

AA anför vidare bl.a. att den tolkning av aktiverings- och motivationsinsatser som

kommer till uttryck bl.a. i Socialstyrelsens yttrande och i rättsfallet RÅ 1997 ref.

28 inte kan vara korrekt. Riksdagen tog bort kravet på praktisk hjälp ur den

föreslagna 9 a § LSS. Insatser av aktiverande och motiverande karaktär ska därför

kunna ge rätt till personlig assistans, oavsett om de är kvalificerade eller ej.

Socialnämnden instämmer i att rättspraxis visar på ett synsätt som innebär att det

finns aktiverings- och motivationsinsatser som är kvalificerade respektive

allmänna. Personer har blivit beviljade personlig assistans på grund av att de haft

behov av aktiverings- och motivationsinsatser som bedömts ha den karaktär som

avses i 9 a § LSS (RÅ 1997 ref. 23 I, RÅ 1997 not. 60 och RÅ 2000 not. 97).

Regeringsrätten bör komma med ett klargörande i frågan om sådana insatser.

Tidigare avgöranden har till övervägande del rört personer med psykisk ohälsa.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Lagbestämmelser m.m.

I 1 § LSS anges vilka personer som omfattas av lagen, den s.k. personkretsen. Dit

hör (punkt 3) personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder

(än som anges i punkterna 1 och 2) som uppenbart inte beror på normalt åldrande,

om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och

därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Av 7 § LSS framgår att

personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild

service enligt 9 § 1 – 9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och deras

behov inte tillgodoses på annat sätt.

DOM 8

Mål nr

5321-07

I 9 § LSS uppräknas de insatser som kan ges enligt LSS. Dit hör biträde av

personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans

(punkt 2). Personlig assistans enligt 9 § 2 definieras i 9 a § första stycket. Därmed

avses sålunda personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt

den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin

personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra

eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade

(grundläggande behov). Av andra stycket i paragrafen framgår att den som har

behov av personlig assistans för sina grundläggande behov även har rätt till sådan

insats för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Införandet av insatsen personlig assistans var en betydelsefull nyhet när LSS 1994

ersatte den tidigare lagstiftningen om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda. Den ägnades därför stort utrymme i propositionen (prop.

1992/93:159 s. 63 ff.). Personer som behöver mycket omfattande hjälp eller hjälp

av mycket privat karaktär borde enligt propositionen ges ett avgörande inflytande

på vem som ska ge hjälpen. Assistansen skulle dock vara förbehållen krävande

eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig

karaktär. Avgörande borde vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att

klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller att

kommunicera med andra. I specialmotiveringen till lagrummet (a. prop. s. 174 ff.)

upprepas att rätten till personlig assistans är avsedd att omfatta svårt

funktionshindrade som behöver hjälp med den personliga hygienen, med

intagande av måltider och med annan personlig service. Den enskilde ska ha ett

klart behov av personlig assistans i de situationer det är fråga om. Det ska

föreligga ett behov av assistans för att klara sådana mycket personliga

angelägenheter som den personliga hygienen, att inta måltider, att kommunicera.

Insatsen bör alltså vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade

fall. Något krav på att stödbehovet ska ha en viss tidsmässig omfattning föreligger

inte. Dock har tidsfaktorn självfallet betydelse. Ju större stödbehov i tid som

föreligger desto mer talar omständigheterna för att rätt till biträde av assistent

föreligger.

DOM 9

Mål nr

5321-07

Definitionen av personlig assistans i 9 a § LSS infördes från och med den 1 juli

1996. Ändringarna ansågs som förtydliganden i regelsystemet utan någon

förändring av de grundläggande principerna för personlig assistans. I

propositionen (prop. 1995/96:146 s. 13) anfördes att det borde klargöras att

personlig assistans ska avse individuellt anpassade hjälpinsatser åt den som på

grund av sitt funktionshinder behöver praktisk hjälp i vardagliga situationer. Det

skulle tydliggöras vilka hjälpbehov som, efter en individuell prövning, krävs för

att personlig assistans ska komma i fråga. Klargörandet innebar att det främst var

personer med fysiska funktionshinder och med de mest omfattande behoven som

blev berättigade till insatsen personlig assistans. Personer som helt eller i stor

utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som

enbart har behov av motivations- och aktiveringsinsatser borde inte ha rätt till

personlig assistans. Undantagsvis borde även personer med psykiska

funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans. Så borde kunna

vara fallet där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret

ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en förutsättning för att den enskildes

grundläggande behov ska kunna tillgodoses.

Socialutskottet godtog i huvudsak förslagen i proposition 1995/96:146, men

föreslog viss ändring av lydelsen av den nya 9 a §. Ändringarna innebar dels att

funktionshindren angavs som ”stora och varaktiga”, dels att ”praktisk hjälp”

ändrades till endast ”hjälp”, dels att de grundläggande behoven utökades med

”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”.

Utskottet (1995/96:SoU15 s. 12) anförde bl.a. att införande av en definition i LSS

av begreppet personlig assistans inte fick innebära att någon grupp som för

närvarande i praxis omfattades av lagstiftningen helt utestängdes från insatsen

personlig assistent. Personer med enbart psykiska funktionshinder t.ex. borde även

i fortsättningen vara berättigade till personlig assistans i vissa speciella fall,

nämligen där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret

medförde behov av hjälp med de grundläggande behoven. En person kan t.ex. på

grund av sitt funktionshinder vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller få i

DOM 10

Mål nr

5321-07

sig mat. Den i propositionen föreslagna lydelsen av 9 a § borde ändras i enlighet

med det anförda. Riksdagen följde utskottet.

Frågorna i målet

Målet gäller om AA uppfyller förutsättningarna för insatsen personlig assistans

enligt LSS. Ställning måste då tas till flera frågor.

En första fråga, vilken aktualiserats av Socialstyrelsen, är om AAs

funktionshinder och hjälpbehov är av det kvalificerade slag som krävs för att han

ska anses höra till personkretsen enligt 1 § 3 LSS. Att AA i och för sig omfattas

av LSS har emellertid inte ifrågasatts av socialnämnden. Den utredning som

föreligger i målet ger enligt Regeringsrättens mening inte anledning till annan

bedömning. Regeringsrätten finner således att AA har rätt till insatser enligt LSS

om han behöver sådan hjälp och behovet inte tillgodoses på annat sätt.

Härmed är dock inte frågan om AAs rätt till insatsen personlig assistans besvarad.

Regeringsrätten delar inte Socialstyrelsens uppfattning att om någon anses höra

till personkretsen enligt 1 § 3 LSS så torde ingen prövning ske enligt 9 a § om

hjälpbehovet är så krävande eller komplicerat som förutsätts för rätt till personlig

assistans. Enligt Regeringsrättens mening måste lagtexten förstås så att det är

fråga om två prövningar som inte behöver sammanfalla. En funktionshindrad

person kan omfattas av 1 § 3 LSS utan att för den skull uppfylla förutsättningarna

för personlig assistans. Däremot kan rätt till andra insatser enligt LSS föreligga,

t.ex. i form av ledsagarservice eller korttidsvistelse utanför det egna hemmet.

När det gäller tillämpningsområdet för insatsen personlig assistans har det, som

ovan framgått, betonats i lagens förarbeten att det är fråga om hjälp eller stöd av

mycket privat karaktär och att insatsen ska vara förbehållen situationer av

krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag.

Det torde således inte vara alla praktiska hjälpbehov med t.ex. påklädning eller

måltider som har avsetts. Propositionsuttalandena tyder enligt Regeringsrättens

mening närmast på att vad lagstiftaren främst åsyftat är sådana hjälpbehov som

DOM 11

Mål nr

5321-07

uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten och där

den funktionshindrade måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna bestämma

vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges. Det är inte all hjälp med t.ex.

måltider eller påklädning som kan anses vara av detta kvalificerade slag. Detta bör

beaktas vid tolkningen av vad som ska anses omfattat av hjälp med de

grundläggande behoven enligt 9 a § LSS.

Att aktiverings- och motivationsinsatser av olika slag normalt sett inte räknas till

de grundläggande behoven framgår av lagens förarbeten och har bekräftats i

senare domstolsavgöranden, se RÅ 2003 ref. 33 och där angivna rättsfall.

Undantagsvis kan en annan bedömning göras om det är fråga om att den enskilde,

huvudsakligen på grund av sitt psykiska tillstånd, behöver sådan aktiv tillsyn som

närmast har karaktär av övervakning. Påminnelser, praktiska instruktioner och

liknande kan inte räknas till sådan kvalificerad tillsyn.

En särskild fråga som aktualiseras i målet är om det kan krävas att behovet av

hjälp för att tillgodose de grundläggande behoven måste ha viss tidsmässig

omfattning för att berättiga till personlig assistans. Som ovan framgått har det i

lagens förarbeten uttalats att något sådant krav inte kan uppställas, samtidigt som

det framhållits att tidsfaktorn självfallet har betydelse. Regeringsrätten finner mot

denna bakgrund att någon bestämd undre tidsgräns inte låter sig uppställas. Det är

samtidigt uppenbart att någon som bara i mycket begränsad omfattning har behov

av hjälp med något av de grundläggande behoven inte utan vidare kan anses

berättigad till personlig assistans. Även om själva tidsåtgången inte är påfallande

stor måste dock en samlad bedömning göras bl.a. med hänsyn tagen till om det

stöd som behövs är av mycket privat eller integritetskänslig karaktär eller om det

förutsätter någon specifik kompetens. Som framhålls av Socialstyrelsen måste

såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter beaktas. Även hur ofta hjälpen behövs

framstår som en viktig faktor.

När det gäller ställningstagandet till AAs rätt till insatsen personlig assistans ska

först framhållas att socialnämnden inte har ifrågasatt att han har ett omfattande

behov av hjälp för att klara sin dagliga livsföring. Som ovan nämnts får han anses

DOM 12

Mål nr

5321-07

höra till personkretsen enligt 1 § 3 LSS. Frågan i målet gäller uteslutande om hans

hjälpbehov är sådant att han är berättigad till insatsen personlig assistans enligt

LSS eller om det ska tillgodoses med andra insatser.

AA har i målet beräknat sitt totala behov av personlig assistans till 101 timmar per

vecka eller 14,46 timmar per dag. Härav uppges 7 – 8 timmar per dag avse hans

grundläggande behov. De grundläggande behoven avser måltider, personlig

hygien, på- och avklädning samt toalettbesök. I de angivna tiderna ingår de

förflyttningar som är nödvändiga för att tillgodose det grundläggande behovet.

Vad gäller den tid som AA beräknat för stöd i samband med måltider framgår av

hans egna uppgifter bl.a. att han klarar att äta och dricka själv. Han kan även hälla

upp dryck i glas och själv lägga upp mat på tallrik när den är serverad på bordet.

Vad han behöver hjälp med är att tillreda och plocka fram och undan mat. Han

behöver också hjälp med att dela mat som är seg eller där det krävs kniv och

gaffel. Regeringsrätten finner att detta hjälpbehov inte är av det personliga och

integritetskänsliga slag att det bör beaktas vid bedömningen av hans rätt till

personlig assistans. Den tid som AA beräknat för måltider ska därför inte till

någon del beaktas såvitt gäller frågan om hans behov av stöd för att tillgodose de

grundläggande behoven.

Vad gäller AAs övriga behov av hjälp med de grundläggande behoven är

utredningen mera svårbedömd. Det får visserligen anses framgå att AA har visst

behov av hjälp för att sköta sin hygien, för toalettbesök och för av- och

påklädning. Häri har dock inräknats åtgärder som inte i sig berättigar till personlig

assistans, såsom justering och låsning av rullstol, övervakning på grund av fallrisk

samt påminnelser. Hjälpinsatserna synes vidare bara till mycket begränsad del

avse hjälp som kan anses vara av det mycket privata och känsliga slag som

förutsätts för rätt till personlig assistans. AA har uppenbarligen viss egen kapacitet

och kan själv klara t.ex. att schamponera håret och att borsta tänderna. Även den

omständigheten att han förmår arbeta som forskare i snitt 30 timmar i veckan talar

mot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara av

mer än marginell omfattning.

DOM 13

Mål nr

5321-07

Regeringsrätten finner mot den angivna bakgrunden att AAs behov av hjälp för att

tillgodose sina grundläggande behov inte kan anses vara av den karaktär och

omfattning som förutsätts för rätt till personlig assistans. Socialnämndens

överklagande ska därför bifallas.

Susanne Billum Kjerstin Nordborg

Annika Brickman Margit Knutsson

Olle Stenman

Karin Hartmann

Föredragande regeringsrättssekreterare

Avd. II

Föredraget 2009-04-29



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s