Försäkringskassans vägledning asssistansersättning

Vägledning 2003:6 Version 5

Assistansersättning

Vägledningarna innehåller en samlad information om vad som gäller på ett visst

område och är ett stöd i handläggningen.

En vägledning kan innehålla beskrivningar av

  • • författningsbestämmelser
  • • allmänna råd
  • • förarbeten
  • • rättspraxis
  • • JO:s beslut

En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga

ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas.

Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Omtryck görs bara vid större ändringar.

Mindre ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Ändrad text är

markerad med grå bakgrund. Den elektroniska versionen hittar du på http://

http://www.forsakringskassan.se/Om försäkringskassan/Ladda ner vägledningar.

Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia.

UPPLYSNINGAR: Försäkringskassan

Enheten för sjukförsäkring och funktionshinder

Version 5. Beslutad 2009-09-03

Grå markering bakom text indikerar en ändring från tidigare utgåva.

3

Innehåll

Förkortningar……………………………………………………………………………………………..7

Sammanfattning …………………………………………………………………………………………9

Läsanvisningar…………………………………………………………………………………………11

1. Inledning ………………………………………………………………………………………13

1.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder………………………………………….13

1.2 Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken………………………….13

1.3 FN-konvention om mänskliga rättigheter för personer med

funktionsnedsättning ……………………………………………………………………….15

1.4 Sektorsansvar och etappmål…………………………………………………………….15

1.4.1 Tillgänglighet ………………………………………………………………………………….15

1.5 Perspektiv………………………………………………………………………………………16

2. Handikappreformen och rättighetslagstiftning……………………………….18

2.1 Handikappreformen och rättighetslagstiftningen………………………………….18

2.1.1 Grundläggande principer i handikappreformen……………………………………19

2.1.2 Insatser enligt LSS ………………………………………………………………………….20

2.1.3 Personlig assistans – en ny insats …………………………………………………….21

2.1.4 LSS – Kommunens ansvar ………………………………………………………………22

2.1.5 LASS – Statens ansvar ……………………………………………………………………23

2.2 Anmälningsplikt enligt LSS……………………………………………………………….23

2.3 Är Försäkringskassan skyldig att anmäla missförhållanden

som rör barn? …………………………………………………………………………………26

2.4 Förändringar i lagstiftningen……………………………………………………………..26

3. Ansökan ……………………………………………………………………………………….29

3.1 Ansökan om assistansersättning ………………………………………………………29

3.1.1 Undertecknande……………………………………………………………………………..30

3.1.2 Ansökan av dödsbo för den avlidnas räkning ……………………………………..30

3.2 Anmälan från kommun…………………………………………………………………….31

3.3 Lagstadgad retroaktiv tid………………………………………………………………….31

4. Vilka personer omfattas av lagen?…………………………………………………32

4.1 Det svenska socialförsäkringsskyddet ……………………………………………….32

4.1.1 Assistansersättningen är en bosättningsbaserad förmån……………………..32

4.2 Förordningen (EEG 1408/71)……………………………………………………………33

4.3 När en person lämnar landet…………………………………………………………….34

4.4 När en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse ……………35

4.5 Arbetar i Sverige, men bosatt i annat EU-land…………………………………….36

4.6 Anmälan till Försäkringskassan ………………………………………………………..36

5. Förutsättningar för rätt till assistansersättning………………………………37

5.1 Bestämmelser och rekommendationer om assistansersättning …………….37

5.2 Grundläggande förutsättningar för rätten till assistansersättning …………..37

5.3 Viktiga bedömningsmoment……………………………………………………………..38

5.3.1 65 års ålder ……………………………………………………………………………………38

5.3.2 Boende- och vistelsesituation …………………………………………………………..39

6. Utredning och dokumentation ……………………………………………………….41

6.1 Utredning och handläggning …………………………………………………………….41

6.1.1 Metodstöd – skriva föredragningsmissiv…………………………………………….42

4

6.1.2 Jäv………………………………………………………………………………………………..43

6.2 Inhämtande av uppgifter…………………………………………………………………..43

6.2.1 Personligt sammanträffande …………………………………………………………….44

6.2.2 Heder och samvete …………………………………………………………………………45

6.2.3 God man, förvaltare och ombud, fullmakt …………………………………………..45

6.2.4 Hörande av kommun……………………………………………………………………….45

6.2.5 Information om funktionsnedsättningar ………………………………………………46

6.2.6 Samarbete med handikapporganisationer ………………………………………….46

6.3 Andra samhällsstöd…………………………………………………………………………46

6.3.1 Handikappersättning ……………………………………………………………………….47

6.3.2 Vårdbidrag……………………………………………………………………………………..47

7. LSS personkrets……………………………………………………………………………49

7.1 LSS personkrets……………………………………………………………………………..49

7.2 LSS personkrets – första gruppen …………………………………………………….50

7.3 LSS personkrets – andra gruppen …………………………………………………….51

7.4 LSS personkrets – tredje gruppen …………………………………………………….51

7.4.1 Tredje gruppen och små barn …………………………………………………………..54

8. Bedömning av rätten till assistansersättning …………………………………56

8.1 Behovsbedömning…………………………………………………………………………..57

8.2 Behovet av personlig assistans för den dagliga livsföringen …………………57

8.3 Grundläggande behov……………………………………………………………………..59

8.4 Andra personliga hjälpbehov som inte tillgodoses på annat sätt……………69

8.5 Totala behovet av assistansersättning……………………………………………….70

8.5.1 Metodstöd – skriva beslut om rätten till assistansersättning………………….72

8.6 Olika omständigheter att ta hänsyn till vid bedömning av behovet av

personlig assistans………………………………………………………………………….72

8.6.1 Jour och beredskap…………………………………………………………………………72

8.6.2 Dygnsvila……………………………………………………………………………………….73

8.6.3 Behov som tillgodoses på något annat sätt ………………………………………..73

8.6.4 Barn med funktionsnedsättning…………………………………………………………74

8.6.5 Grundläggande behov vid vistelse i barnomsorg, skola och daglig

verksamhet…………………………………………………………………………………….76

8.6.6 Makars gemensamma ansvar…………………………………………………………..76

8.6.7 Föräldrar med funktionshinder ………………………………………………………….77

8.6.8 Dubbel assistans…………………………………………………………………………….77

8.6.9 Tillfälligt utökat behov eller regelbundet återkommande behov?……………79

8.6.10 Behovsbedömning före flytt från föräldrahemmet, en gruppbostad eller

en institution …………………………………………………………………………………..80

9. Tid då assistansersättning inte lämnas………………………………………….81

9.1 Tid då assistansersättning inte lämnas………………………………………………81

9.2 Vård på en institution som tillhör eller drivs med bidrag

från staten, en kommun eller ett landsting ………………………………………….82

9.2.1 Kortare sjukhusvistelse ……………………………………………………………………82

9.3 Gruppbostad…………………………………………………………………………………..83

9.4 Barnomsorg, skola och daglig verksamhet …………………………………………83

9.4.1 Övrig skolgång och utbildning …………………………………………………………..85

9.5 Sjukvårdande insatser……………………………………………………………………..86

10. LASS och andra stödformer ………………………………………………………….87

10.1 Bostad enligt LSS och SoL – en möjlighet att leva som andra ………………87

10.2 Begreppet omvårdnad – vad innebär det?………………………………………….88

10.2.1 Omvårdnad enligt LSS …………………………………………………………………….88

5

10.2.2 Omvårdnad enligt SoL……………………………………………………………………..90

10.3 LASS och LSS………………………………………………………………………………..90

10.3.1 Råd och stöd ………………………………………………………………………………….91

10.3.2 Personlig assistans eller ekonomiskt stöd ………………………………………….91

10.3.3 Ledsagarservice……………………………………………………………………………..91

10.3.4 Kontaktperson ………………………………………………………………………………..92

10.3.5 Avlösarservice i hemmet ………………………………………………………………….92

10.3.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet…………………………………………..92

10.3.7 Korttidstillsyn för skolungdomar över 12 år utanför det egna hemmet i

anslutning till skoldagen och under lov ………………………………………………93

10.3.8 Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller

ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet…………………………….93

10.3.9 Bostad med särskild service för vuxna eller annan

särskilt anpassad bostad för vuxna……………………………………………………95

10.3.10 Daglig verksamhet…………………………………………………………………………..97

10.4 LASS och SoL ………………………………………………………………………………..97

10.4.1 Särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt SoL …………….97

10.4.2 Hemtjänst ………………………………………………………………………………………97

10.4.3 Familjehem enligt SoL……………………………………………………………………..98

10.5 LASS och speciella skolformer …………………………………………………………98

10.5.1 Elevhem vid statliga specialskolor …………………………………………………….98

10.5.2 Boende vid riksgymnasier ………………………………………………………………..99

10.6 Vissa andra boendeformer……………………………………………………………..100

10.7 Särskilt utbildningsstöd/assistans ……………………………………………………101

10.8 Personligt biträde till personer med arbetshandikapp…………………………101

11. Beslut hos Försäkringskassan…………………………………………………….102

11.1 Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare…………………………………………….102

11.2 Kommunicering …………………………………………………………………………….103

11.2.1 Metodstöd – kommunicering …………………………………………………………..103

11.3 Rätten att lämna uppgifter muntligt ………………………………………………….104

11.4 Avvikande mening…………………………………………………………………………105

11.5 Beslut om assistansersättning av särskilt utsedd beslutsfattare…………..105

11.6 Beslut om assistansersättning av handläggare …………………………………106

11.7 Beslut gäller omedelbart…………………………………………………………………106

11.8 Motivering av beslut ………………………………………………………………………106

11.9 Underrättelse om beslut …………………………………………………………………106

11.10 Provisoriska beslut ………………………………………………………………………..107

11.11 Beslut med förbehåll………………………………………………………………………108

11.12 Ersättning för retroaktiv tid ……………………………………………………………..108

11.13 Omprövning och överklagande ……………………………………………………….109

12. Assistansersättningens timbelopp ………………………………………………110

12.1 Timbeloppet………………………………………………………………………………….110

12.2 Förhöjt timbelopp…………………………………………………………………………..112

12.2.1 Särskilda skäl för förhöjt timbelopp ………………………………………………….113

12.2.2 Utredning av det förhöjda timbeloppets storlek………………………………….114

13. Kommunen och Försäkringskassan …………………………………………….119

13.1 Beslut till kommunen ……………………………………………………………………..119

13.2 Utbetalning till kommunen………………………………………………………………120

13.3 Kommunens betalningsansvar………………………………………………………..120

13.4 Sjukdom hos ordinarie assistent ……………………………………………………..123

13.5 Ändrade förhållanden m.m……………………………………………………………..123

6

14. Utförande av beslut……………………………………………………………………..124

14.1 Grund för månadsutbetalning………………………………………………………….124

14.2 Underlag inför beslut om utbetalning ……………………………………………….126

14.2.1 Kan barn själva anställa sina assistenter?………………………………………..126

14.3 Möjliga betalningsmottagare …………………………………………………………..127

14.4 Hushållsgemenskap………………………………………………………………………128

14.5 Skattskyldighet ……………………………………………………………………………..130

14.6 Arbetstid ………………………………………………………………………………………131

14.6.1 Metodstöd – informera Arbetsmiljöverket………………………………………….133

14.7 Tid som jämställs med lämnad assistans………………………………………….133

14.8 Förverkande, utmätning och överlåtelse…………………………………………..135

15. Redovisning och avräkning …………………………………………………………136

15.1 Tidsredovisning …………………………………………………………………………….136

15.1.1 Undantag från att lämna in tidsredovisning……………………………………….137

15.1.2 Uppgifter saknas …………………………………………………………………………..138

15.2 Räkning för assistansersättning ………………………………………………………138

15.3 Inlämningsdag ………………………………………………………………………………139

15.4 Månatlig avräkning ………………………………………………………………………..139

15.4.1 Färre timmar…………………………………………………………………………………140

15.4.2 Fler timmar …………………………………………………………………………………..140

15.5 Slutavräkning………………………………………………………………………………..141

15.5.1 Särskilda skäl för utbetalning efter slutavräkning……………………………….143

15.5.2 Högre eller lägre kostnader vid slutavräkningen………………………………..144

15.6 Metodstöd – Registrering av räkningar och reglering

av återbetalning efter redovisning av köp av assistans

och kostnader för personlig assistans………………………………………………145

15.6.1 Registrera räkning vid köp av assistans för en person

med schablonbelopp ……………………………………………………………………..145

15.6.2 Registrera räkning vid beviljat förhöjt timbelopp samt för den som är

arbetsgivare till sina assistenter ………………………………………………………146

15.6.3 Registrera en räkning för någon som både köper assistans och är

arbetsgivare för sina assistenter ……………………………………………………..148

15.7 Slutavräkning vid provisoriska beslut ……………………………………………….149

15.8 Slutavräkning före periodens slut…………………………………………………….150

16. Ändrade förhållanden och omprövning………………………………………..152

16.1 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet samt nedsättning/indragning ……….152

16.2 Omprövning………………………………………………………………………………….152

17. Återbetalning av assistansersättning …………………………………………..155

17.1 Regeländringen den 1 juli 2008 om återbetalning ……………………………..155

17.2 Övrigt om återbetalning………………………………………………………………….157

17.3 Eftergift ………………………………………………………………………………………..157

17.4 Kvittning……………………………………………………………………………………….158

17.5 Provisoriskt beslut …………………………………………………………………………158

Källförteckning……………………………………………………………………………………….159

Sakregister……………………………………………………………………………………………..163

Bilaga 1: Historik – information om ändringar i den här vägledningen ……..169

Vägledning 2003:6 Version 5

7

Förkortningar

AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Bet. Betänkanden

EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EU Europeiska unionen

FKRS Försäkringskassans rättsliga ställningstagande

FL Förvaltningslagen (1986:223)

FÖD Försäkringsöverdomstolen

HSL Lagen (1982:763) om hälso- och sjukvård

HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning

och vårdbidrag

KRNG Kammarrätten i Göteborg

KRNS Kammarrätten i Stockholm

LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning

LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade

OSL Offentlighets- och sekretesslagen

Prop. Proposition

RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd

RegR Regeringsrätten

RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling

RFV Riksförsäkringsverket

RGD Riksgymnasiet för döva

RGH Riksgymnasiet för hörselskadade

RÅ Regeringsrättens årsbok

SKL Sveriges Kommuner och Landsting

SofL Socialförsäkringslagen (1999:799)

SoL Socialtjänstlagen (2001:453)

SoS Socialstyrelsen

SoU Socialutskottet

SOU Statens offentliga utredningar

WHO Världshälsoorganisationen

 

Vägledning 2003:6 Version 5

9

Sammanfattning

Denna vägledning är avsedd att vara ett stöd i det dagliga arbetet hos Försäkringskassan.

Den ska bidra till att lagen (1993:389) om assistansersättning

(LASS), förordningen (1993:1091) om assistansersättning och tillhörande

författningar tillämpas på ett riktigt sätt.

För att kunna beviljas assistansersättning krävs att den sökande anses bosatt

i Sverige enligt lagens mening. Socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL)

reglerar när en person omfattas av svensk socialförsäkring. I och med att

Sverige är med i Europeiska Unionen (EU) kan den sökande komma att omfattas

av rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpning av system för

social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen.

Vägledningen behandlar framför allt frågor som rör rätten till assistansersättning.

Det finns exempel inlagda för att göra det lättare att förstå bestämmelserna.

En person har rätt att få assistansersättning från Försäkringskassan om hon

eller han

  • • tillhör den personkrets som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS)

  • • har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i

genomsnitt mer än 20 timmar i veckan

  • • inte bor i en gruppbostad eller vårdas på en institution som tillhör eller

drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting

  • • inte har fyllt 65 år. Den enskilde kan få behålla ersättningen efter sin 65-

årsdag. Antalet assistanstimmar får dock inte utökas efter det att hon eller

han har fyllt 65 år.

Med personlig assistans menas ett personligt utformat stöd som ges i olika

situationer av ett begränsat antal personer. Personlig assistans enligt LASS

har samma betydelse som i LSS.

Assistansersättningen ger den enskilde mycket stort inflytande över hur stödet

ska ges. Hon eller han kan själv anställa en eller flera personliga assistenter

(kostnader för personliga assistenter) eller anlita assistenter som

kommunen, kooperativ, ett företag eller annan organisation är arbetsgivare

för (köp av personlig assistans).

Assistansersättningen betalas ut månadsvis med ett preliminärt belopp. Varje

beviljad assistanstimme ersätts med ett fastställt timbelopp. Det preliminära

beloppet motsvarar det fastställda timbeloppet multiplicerat med antalet

beviljade assistanstimmar i genomsnitt per månad för varje tidsperiod

som assistansersättning beviljats. I vissa fall kan Försäkringskassan bevilja

ett förhöjt timbelopp, men det får inte överstiga det fastställda timbeloppet

med mer än tolv procent.

 

Vägledning 2003:6 Version 5

11

Läsanvisningar

Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare

i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av

Försäkringskassans personal.

Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den

redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå

hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans

rättsliga ställningstaganden.

Hänvisningar

I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna

råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument,

förarbeten, rättsfall, JO-beslut och andra vägledningar. Hänvisningen

finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt

anslutning till den mening eller det stycke den avser.

I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar,

förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen.

Exempel

Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna

och åskådliggör hur en regel ska tillämpas.

Historikbilaga

Denna vägledning har reviderats. I en bilaga till vägledningen finns en historikbilaga.

Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar

som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historikinformationen

får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna

version av vägledningen.

Att hitta rätt i vägledningen

I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister.

Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens

kapitel och avsnitt.

Sakregistret finns sist i den tryckta vägledningen och innehåller sökord med

sidhänvisningar.

 

Vägledning 2003:6 Version 5

13

1. Inledning

Detta kapitel ger en övergripande bild av

  • • handikapp, funktionshinder eller funktionsnedsättning – vad är rätt?
  • • den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
  • • sektorsansvar och etappmål

1.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder

Under hösten 2007 har Socialstyrelsen kommit med nya rekommendationer

kring terminologin inom det handikappolitiska området. Funktionsnedsättning

beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.

En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller förvärvad

skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående

eller av övergående natur.

Ett funktionshinder beskriver den begränsning som en funktionsnedsättning

innebär för en person i relation till omgivningen. Funktionshinder är således

en beteckning för de konsekvenser som följer av en funktionsnedsättning.

Det är alltid något relativt och uppstår först i samspelet mellan en individ

och den omgivande miljön. En person med funktionsnedsättning kan alltså

vara funktionshindrad i en viss miljö eller i en viss situation utan att för den

skull vara det i andra. Det är därmed inte riktigt att säga att en person är

funktionshindrad eftersom det är miljön som är funktionshindrande. Denna

miljörelaterade synen på funktionshinder har integrerats i svensk lagstiftning.

(Prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade, s.

53).

Begreppet handikapp bör inte användas som synonym till båda dessa termer.

Det förekommer dock i sammansatta ord, till exempel handikappolitik.

WHO antog i maj 2001 en ny klassifikation, ICF, som står för International

Classisfication of Functioning, Disability and Health. Klassificeringen kan

användas för alla människor. Den svenska översättningen är ”Klassifikation

av funktionstillstånd, funktionsnedsättning och hälsa”. ICF betonar miljöns

betydelse tillsammans med rollen och samspelet mellan både individuella

egenskaper och fysiska och sociala faktorer. ICF använder inte begreppet

handikapp längre utan det har bytts mot begreppen delaktighet eller aktivitet

beroende på sammanhanget. Läs mer om ICF på Socialstyrelsens hemsida,

http://www.socialstyrelsen.se

1.2 Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken

En viktig utgångspunkt för den svenska handikappolitiken är FN:s standardregler

för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet

och jämlikhet som antogs 1993. Standardreglerna innebär ett politiskt och

Vägledning 2003:6 Version 5

14

moraliskt åtagande från staternas sida att anpassa samhället till personer

med funktionsnedsättning. Tanken är att länderna ska ta ansvar för och säkerställa

att personer med funktionsnedsättning får samma rättigheter och

skyldigheter som andra medborgare. Reglerna innehåller tydliga principiella

ståndpunkter om rättigheter, möjligheter och ansvar. De ger också konkreta

förslag till hur ett land kan undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning

och skapa ett tillgängligt samhälle. Standardreglerna är inte ett juridiskt

bindande dokument. Däremot kan de komma att bli internationell

praxis när de används av ett stort antal länder. Läs mer om FN:s standardregler

på Handikappombudsmannens hemsida, http://www.ho.se .

Politiken skulle drivas ur ett medborgarperspektiv, det vill säga utgå från att

personer med funktionsnedsättning var medborgare med samma rättigheter

och skyldigheter som andra. Året därpå fastställde riksdagen handlingsplanen

Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken

(prop. 1999/2000:79).

Utgångspunkten i den nationella handikapplanen är att handikappolitiken

ytterst är en demokratifråga. Det innebär att samhället måste erkänna rätten

för alla människor att delta i samhällslivet. Samhället ska byggas utifrån

insikten om allas lika värde, att alla har samma grundläggande behov och

ska behandlas med respekt, att mångfald berikar och att varje människa är

en tillgång för samhället. Handikapplanen pekar också på att frågor om inflytande

och delaktighet måste få ökad betydelse.

Det finns tre nationella handikappolitiska mål:

  • • en samhällsgemenskap med mångfald som grund
  • • att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla

åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet

  • • jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med

funktionsnedsättning.

En samhällsgemenskap med mångfald som grund handlar om att bejaka

olika människors erfarenheter och kunskaper. Det handlar också om tillgänglighet,

som inte bara är en fråga om den fysiska miljön, utan också

handlar om att exempelvis ge personer med talsvårigheter tid att tala. Det

handlar också om att tänka utifrån ett funktionshinder perspektiv, vilket innebär

att utgå från att människor har olika förutsättningar och planera utifrån

detta.

Den grundläggande principen för ett tillgängligare samhälle är ansvars- och

finansieringsprincipen. Principen innebär att den ordinarie verksamheten

ska finansiera kostnaderna för nödvändiga anpassningsåtgärder.

Full delaktighet i samhället innebär att kunna leva ett så normalt liv som

möjligt. Det innebär att alla ska ha samma möjlighet till exempelvis barnomsorg,

utbildning, förvärvsarbete och en trygg bostad. Man ska inte betrakta

en grupp av människor som ”föremål för särskilda åtgärder” utan som

medborgare med rättigheter och skyldigheter.

Jämlikhet i levnadsvillkor ingår i de perspektiv som Försäkringskassan arbetar

med.

Vägledning 2003:6 Version 5

15

1.3 FN-konvention om mänskliga rättigheter för personer

med funktionsnedsättning

Den 13 december 2006 antogs konventionen om mänskliga rättigheter för

personer med funktionsnedsättning av FN:s generalförsamling. Konventionen

tar upp de åtgärder som är nödvändiga för att säkra rättigheterna för

människor med funktionsnedsättning.

Konventionen undertecknades av Sverige den 30 mars 2007. Regeringskansliet

arbetar sedan dess med att se över hur svensk lagstiftning överensstämmer

med konventionen. Genomgången ska ligga till grund för en proposition

från regeringen till riksdagen om ratificering.

Konventionen träder ikraft när 20 länder har ratificerat den och börjar då

gälla i dessa länder. Regeringskansliet har tagit fram en preliminär översättning

av konventionen. Den officiella översättningen publiceras när ratificering

är klar. Läs mer på regeringens hemsida http://www.regeringen.se och se

prop. 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder.

1.4 Sektorsansvar och etappmål

Enligt den nationella handlingsplanen ska frågor om funktionshinder finnas

med som en naturlig del av alla sektorer i samhället. Alla myndigheter har

ett ansvar för att leva upp till målen för handikappolitiken och att integrera

funktionshinderperspektivet i den ordinarie verksamheten.

Vissa myndigheter, som på central nivå har ansvar för en särskild samhällssektor,

har dessutom tilldelats ett sektorsansvar. Sektorsansvariga myndigheter

har ett särskilt ansvar för att Sverige ska nå de nationella målen.

Försäkringskassan är en av fjorton myndigheter som har fått sektorsansvar.

Som sektorsansvarig myndighet ska Försäkringskassan bevaka frågor om

rättigheter och intressen inom socialförsäkringen som rör personer med

funktionsnedsättning. Målet är att socialförsäkringsadministrationen år 2010

ska vara fullt användbar för personer med funktionsnedsättning. Det gäller

för såväl våra kunder som anställda. Frågor som rör funktionshinderperspektivet

ska genomsyra hela socialförsäkrings- och bidragssystemet.

Fram till år 2010 har regeringen satt upp ett antal etappmål inom områdena

tillgänglighet, arbetsgivaransvar och funktionshinderperspektivet.

1.4.1 Tillgänglighet

Tillgänglighet är en viktig del i funktionshinderperspektivet. Ofta används

ordet för att beskriva den fysiska miljön. Men begreppet är betydligt vidare

än så och det är viktigt att hänsyn tas till alla perspektiv.

Begreppet kan delas in i fyra grupper:

1. Fysisk tillgänglighet innebär att inom- och utomhusmiljöer ska vara tillgängliga

för personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat

att det ska gå att ta sig in i och ut ur lokaler och att det ska gå att orientera

sig. Det innebär också att man ska kunna vara där även som allergiker

och alla ska kunna använda eventuella toaletter.

Vägledning 2003:6 Version 5

16

2. Kommunikativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta emot information

och interagera med andra. Därför måste det finnas tolkar, fungerande

teleslingor, god akustik och belysning. Webbplatser på Internet måste

vara utformade så att de är tillgängliga även för personer med funktionsnedsättning.

3. Informativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta del av information.

Därför måste tryckt och digital information vara tydligt utformad och

vid behov gå att få på punktskrift, lättläst, kassett eller Daisy. Talad information

bör kunna kompletteras med visuell tillgänglighet.

4. Psykosocial tillgänglighet innebär att attityder, kunskap och bemötande

påverkar mötet mellan människor. Vikten av att kunna planera och förstå

en persons behov eller situation är en förutsättning för ett bra bemötande.

Det är viktigt att veta om att både osynliga och synliga funktionsnedsättningar

påverkar om ett möte ska bli bra eller dåligt. En person

med dyslexi kräver tid och stöd för att läsa och tolka en text på

samma sätt som en person som är synskadad eller blind.

Läs mer om tillgänglighet på http://www.hso.se .

1.5 Perspektiv

Försäkringskassan arbetar med fem olika perspektiv. Arbetet med perspektiven

handlar bland annat om att skapa uppmärksamhet i bemötandefrågor.

Det är också viktigt att förstå konsekvenserna i utveckling av försäkringen

och i handläggningen. Människor som kontaktar Försäkringskassan ska bli

bemötta på ett respektfullt sätt, oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, sexualitet

eller funktionsnedsättning. De ska också kunna räkna med att deras identitet

inte ska påverkar beslutet.

  • • Personens kön

Kvinnor och män, flickor och pojkar har samma behov av ett bra bemötande.

Samtidigt är bemötandet från myndigheten i regel olika. Detta sker ofta

undermedvetet. Därför är det viktigt att öka kunskapen om hur våra föreställningar

kring genus och mer specifikt den rådande genusordningen påverkar

kvinnors och mäns, flickors och pojkars livssituation. Det är exempelvis

inte personens kön och traditionella roller i ett hushåll som ska styra

om hon eller han kan beviljas assistansersättning eller inte, utan behovet av

hjälp och stöd kopplat till funktionsnedsättningen.

  • • Barn och unga

Barn och unga människor med funktionsnedsättning är i första hand barn

och unga människor och inte människor med funktionsnedsättning. När man

är ung förändras livssituationen hela tiden. Då lägger man grunden till sin

identitet, självbild och självkänsla. Därför har unga ofta ett annat behov av

stöd än vuxna. Barns rätt till utveckling handlar inte enbart om utveckling

mot att bli vuxen utan om rätten till barndomens egen utveckling med lek,

fritid och kultur.

Vägledning 2003:6 Version 5

17

  • • Etnisk bakgrund

Den som inte har svenskt ursprung kan ha svårt att bli delaktiga i det svenska

samhället. Det kan handla om kulturella skillnader som ställningen i

samhället för personen med funktionsnedsättning, familjens ansvar och individens

rättigheter. Därför är förmågan och verktygen för att förmedla socialförsäkringens

intentioner viktiga. Rätten till en förmån bedöms med utgångspunkt

av försäkringstillhörighet, inte nationalitet.

  • • Sexualitet

Oavsett om en person är homo-, bi-, trans- eller heterosexuell ska bemötande

och handläggning ske på samma sätt och med samma utgångspunkter.

Det är därför viktigt att inte blanda ihop en persons sexualitet med personen

levnadsförhållanden (gift, sambo, partner, förälder, etc.) så att det påverkar

ett eventuellt beslut.

Förutsättningar för bra möten och handläggning påverkas av personernas

kunskaper, inlevelse, förväntningar, förhållningssätt och maktpositioner.

Det är viktigt att ha inlevelse och respekt i mötet. Det är också viktigt att

tänka på att den person som har behov av en offentlig tjänst befinner sig i en

beroendesituation. Personen behöver inte alltid befinna sig i en beroendesituation

men just i den här situationen är personen beroende av den som beslutar

om stödet. Att i sitt arbete ha uppgiften att ge stöd till andra innebär

att ha makt över andra. (Riksförsäkringsverket, De handikappolitiska målen

och socialförsäkringsadministrationen, 2003)

Vägledning 2003:6 Version 5

18

2. Handikappreformen och rättighetslagstiftning

Detta kapitel ger en övergripande bild av

  • • handikappreformen och rättighetslagstiftningen
  • • anmälningsplikt enligt LSS
  • • anmälningsuppmaning enligt SoL
  • • förändringar i lagstiftningen

2.1 Handikappreformen och rättighetslagstiftningen

År 1989 tillsattes en handikapputredning som skulle utreda kommunernas

och landstingens insatser för personer med stora funktionshinder. En viktig

utgångspunkt var att personer med stora funktionshinder skulle tillförsäkras

ett väl fungerande stöd. Handikapputredningen lämnade flera betänkanden

med förslag om förbättringar av det individuella stödet till personer med

stora funktionshinder. Förslagen är tillsammans med andra utredningar det

huvudsakliga underlaget för handikappreformen och bidrog till en ny rättighetslagstiftning.

(Grunewald och Leczinsky, 1993)

Modellen för den nya rättighetslagstiftningen var omsorgslagen som började

gälla i juli 1986. Den innehöll ett antal preciserade insatser, som landstinget

ansvarade för. Lagen riktade sig mot två grupper. Den ena var psykiskt utvecklingsstörda

och personer med barndomspsykos. Den andra var personer

som efter utvecklingsperioden fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt

funktionshinder efter sjukdom eller skada. De två grupperna

kom även att ingå i den nya rättighetslagstiftningen då dessa personer bedömdes

ha sådana svårigheter att de behövde särskilda insatser för att få

sina behov tillgodosedda. I den nya lagen ersattes psykiskt utvecklingsstörd

med utvecklingsstörd och barndomspsykos med autism. Det innebar ingen

skillnad i sak utan var en anpassning till rådande språkbruk. (Prop.

1992/93:159, avsnitt 3.1.1 – 3.1.4, s. 48 – 53)

Handikapputredningen slog fast att även andra personer med funktionshinder

än de som omfattades av omsorgslagens personkrets var beroende av

olika insatser för att kunna leva ett liv så likt andra som möjligt (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 53 och 54). Den nya rättighetslagstiftningen

utvidgade därför den gamla lagens personkrets med en tredje grupp; personer

med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart

inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande

svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av

stöd eller service.

Den nya lagen, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS) trädde i kraft den 1 januari 1994. LSS är en rättighetslag.

Med rättighetslag menas bl.a. att rättigheten ska preciseras i lag och att det

finns en möjlighet att överklaga ett beslut samt att det kan förekomma sankVägledning

2003:6 Version 5

19

tioner om ett beslut inte kan verkställas. Personer som omfattas av lagens

personkrets har rätt till vissa angivna insatser om de behöver sådan hjälp i

sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatserna

regleras i 9 § LSS och omfattar tio olika insatser. Landstinget ansvarar i de

flesta fall, för en av insatserna, nämligen rådgivning och annat personligt

stöd, medan kommunen ansvarar för de övriga.

Lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) trädde i kraft samtidigt

som LSS. Assistansersättning är ett statligt bidrag till kostnader för personlig

assistans. Frågor om assistansersättning handläggs av Försäkringskassan

(2 § LASS).

En av insatserna enligt LSS är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt

stöd till skäliga kostnader för assistans, till den del behovet inte täcks

av beviljade assistanstimmar enligt LASS (9 § 2 LSS). Bedömningen om

rätten till personlig assistans enligt LSS handlar om individens behov berättigar

till insatsen personlig assistans genom kommunens försorg eller till

ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för att kunna ordna insatsen på annat

sätt. Bedömningen av rätten till assistansersättning handlar om individens

behov av personlig assistans berättigar till ersättning för assistans.

LSS och LASS är två skilda lagar som ändå är nära sammanlänkade. Begreppet

personlig assistans har samma betydelse i LSS och i LASS (3 §

LASS).

2.1.1 Grundläggande principer i handikappreformen

Det övergripande syftet med handikappreformen var att åstadkomma så

jämlika villkor som möjligt mellan människor med omfattande funktionshinder

och andra människor. Handikapputredningens kartläggning visade att

personer med omfattande funktionshinder hade mycket begränsade möjligheter

att bestämma över sin egen situation och påverka utformningen av

service- och stödinsatser. (prop. 1992/93:159, avsnitt 2, s. 42 och 43)

Handikapputredningen slog fast olika grundläggande etiska principer om

människans lika värde från den humanistiska människosynen, dvs. respekten

för människovärdet. Den innebär att människan alltid är en individ med

ett värde i sig och att detta inte förändras av funktionshinder. De grundläggande

principerna i handikapputredningen var självbestämmande och

inflytande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och helhetssyn (SOU

1991:46). Principerna skulle vara bärande i alla insatser och verksamheter

som rör personer med omfattande funktionshinder:

  • • Inflytande på alla nivåer för enskilda med omfattande funktionshinder

medför en möjlighet att utöva ett aktivt medborgarskap.

  • • Tillgänglighet har en vidsträckt betydelse i fysisk, social, psykologisk,

ekonomisk och organisatorisk bemärkelse. Livsvillkoren för personer

med omfattande funktionshinder påverkas av var och en av dessa aspekter

på tillgänglighet och den samverkan som finns mellan dem. Alla

aspekter är viktiga i en samhällsgemenskap som omfattar alla.

Vägledning 2003:6 Version 5

20

  • • Begreppet delaktighet avser ett aktivt deltagande i samhällslivet där

människor med omfattande funktionshinder har medborgerliga rättigheter

och skyldigheter.

  • • Kontinuiteten i stödet är en viktig del eftersom det förmedlar trygghet.

Man ska kunna hysa tilltro till att insatserna varar och att tillvaron är

överblickbar både i ett kortare och i ett längre perspektiv.

  • • Helhetssynen innebär att personlig integritet och individualitet respekteras.

Helhetssynen medför också att stödet ska planeras och ges med utgångspunkt

från den enskildes hela tillvaro för att den ska fungera.

Frågor om självbestämmande blir särskilt viktiga när den enskilde till följd

av ett omfattande funktionshinder har ett stort behov av olika stödinsatser.

Självbestämmande och rätten till integritet hör ihop. Respekt för individens

integritet ska finnas i alla situationer och är oberoende av den enskildes

förmåga eller hjälpbehov.

Målet för verksamheten enligt LSS och LASS är att människor med omfattande

funktionshinder ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors

som möjligt och i gemenskap med andra människor. På så sätt främjas

människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet.

Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande

och integritet. (Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19

Stöd och service till vissa funktionshindrade, s. 8)

En av grundtankarna är därmed att tillförsäkra personer med omfattande

funktionshinder goda levnadsvillkor och att göra det möjligt för dem att leva

som andra i motsvarande ålder.

2.1.2 Insatser enligt LSS

Personer som tillhör personkretsen enligt LSS har rätt till insatser i form av

stöd och service enligt 9 § LSS om de behöver sådan hjälp i sin livsföring

och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt (7 § LSS). Insatserna för

särskilt stöd och service är:

1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap

om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga

funktionshinder

2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader

för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade

assistanstimmar enligt LASS

3. ledsagarservice

4. biträde av kontaktperson

5. avlösarservice i hemmet

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet

7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i

anslutning till skoldagen och under lov

Vägledning 2003:6 Version 5

21

8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller

ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad

för vuxna

10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete

och inte utbildar sig.

Personer som tillhör personkrets 1 och 2 enligt 1 § LSS har rätt till daglig

verksamhet enligt LSS om de har behov av det och behovet inte tillgodoses

på annat sätt.

2.1.3 Personlig assistans – en ny insats

Vid tiden för handikapputredningen hade personer med omfattande funktionshinder

som inte omfattades av omsorgslagens personkrets stöd utifrån

socialtjänstlagen (SoL). Stödet gavs ofta i form av hemtjänst. Hur stödet såg

ut varierade från kommun till kommun. Många var mycket beroende av sin

omgivning. Möjligheten till inflytande och en självständig tillvaro var ofta

begränsade.

Handikapputredningens kartläggning visade att personer med omfattande

funktionshinder som fick hemtjänst för att tillgodose sina behov hade mycket

små möjligheter att bestämma vem som skulle ge hjälpen och när den

skulle ges. Förslaget om personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan

assistans var ett sätt att ge personer med omfattande funktionshinder ett

verkligt inflytande över sin egen livssituation. Personlig assistans blev således

ett medel för att uppnå målet med handikappolitiken, att leva som andra,

för människor med omfattande funktionshinder. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.2, s. 62 och 63)

Med personlig assistans avsågs ett personligt utformat stöd som skulle ges i

olika situationer av ett begränsat antal personer. Stödet skulle vara knutet till

personen och inte till någon viss verksamhet. Personer som dagligen var

mycket beroende av omfattande hjälp skulle ha ett avgörande inflytande på

vem som skulle ge hjälpen. Antalet personer som gav sådan hjälp skulle

kunna begränsas och den enskilde skulle själv kunna avgöra på vilket sätt

och i vilka situationer som hjälpen skulle ges. Assistansen skulle vara förbehållen

krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel

av mycket personlig karaktär. Om stöd och hjälp kunde lämnas i form av

personlig assistans och anordnas på det sätt som den enskilde finner bäst,

skulle personen med funktionshinder ges mycket goda möjligheter till självbestämmande

och inflytande över sin livssituation. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.2, s. 62 – 64)

Begreppet personlig assistans ska ses i sitt rätta sammanhang, dvs. som en

insats som ger personen inflytande över sin egen situation. På så sätt blir det

också en motvikt till att vara beroende av till exempel en hemtjänstgrupp

som planerar arbetet utifrån alla hjälptagare. Personlig assistans förutsätter

ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer (9 a §

LSS). Personlig assistans skiljer sig därför från en hemtjänstinsats vilket

också var syftet. Inflytande och självbestämmande över sin egen livssituaVägledning

2003:6 Version 5

22

tion är viktiga grundläggande principer för utformandet av insatsen personlig

assistans. Ett personligt utformat stöd förutsätter assistenter som personen

själv har valt och som är knutna till individen. En personlig assistent

kan inte tillgodose flera personers behov samtidigt under en och samma

tidsperiod. Regeringsrätten fann i en dom att en person inte hade rätt till

assistansersättning för det stöd hon fick av en grupp personliga assistenter

som fanns knuten till hennes arbetsplats (s.k. assistanspool) och som hjälpte

flera av de anställda. Stödet ansågs inte vara av sådan personlig karaktär att

det utgjorde personlig assistans. ( RÅ 2004 ref. 31) Assistenten kan förvisso

arbeta som personlig assistent åt flera individer men då avskilt från varandra.

Det går inte att säga hur många personer som är ett begränsat antal i

varje enskilt fall. Antalet assistenter beror bland annat på antalet timmar.

Många timmar kan som regel medföra fler assistenter.

I sammanhanget kan det nämnas att länsstyrelsen inom länet har tillsynsansvaret

över verksamhet enligt LSS och får då inspektera verksamheten (26 §

LSS).

2.1.4 LSS – Kommunens ansvar

Kommunen har enligt LSS ett basansvar för insatsen personlig assistans.

Med det avses bland annat att kommunen alltid ska stå beredd att ge personlig

assistans eller ett ekonomiskt bidrag till skäliga kostnader för att enskilda

ska kunna ordna insatsen på annat sätt (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s.

73). Kommunen har därmed en skyldighet att på den enskildes begäran utreda

behoven och efter bedömning besluta om någon har rätt till personlig

assistans.

Av 9 § 2 LSS framgår att insatsen för särskilt stöd och service är biträde av

personlig assistent eller ekonomiskt stöd till särskilda kostnader för sådan

assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar

enligt LASS. Detta gäller till exempel vid tillfälligt utökat behov av personlig

assistans där assistansersättning inte kan beviljas. Se även avsnitt 8.6.9.

För att ha rätt till personlig assistans enligt 9 § 2 LSS ska personen ha behov

av hjälp för att klara sin hygien, för att klä på sig och klä av sig, för att äta,

för att kommunicera med andra eller behöva någon annan hjälp som förutsätter

ingående kunskap om personen (9 a § LSS). Dessa hjälpbehov samlas

i begreppet grundläggande behov. Personen kan behöva hjälp med ett, flera

eller samtliga grundläggande behov.

En person kan ha rätt till personlig assistans eller ekonomiskt stöd för sådan

assistans enligt 9 § 2 LSS men behöver för den skull inte uppfylla kravet för

att få assistansersättning. Om behovet av personlig assistans för de grundläggande

behoven understiger i genomsnitt 20 timmar per vecka avslår Försäkringskassan

ansökan utan att ta ställning till andra behov. Den enskilde har

möjlighet att vända sig till kommunen för att ansöka om insatser enligt LSS.

Att det totala behovet av personlig assistans i sig överstiger i genomsnitt 20

timmar per vecka är inte detsamma som att behovet av personlig assistans

för de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka.

Vägledning 2003:6 Version 5

23

Esat ansöker om assistansersättning med 35 timmar i veckan. Försäkringskassan

bedömer hans behov av personlig assistans för de grundläggande

behoven till 15 timmar per vecka. Eftersom behovet av hjälp

med de grundläggande behoven inte överstiger i genomsnitt 20 timmar

per vecka avslår Försäkringskassan ansökan om assistansersättning.

Om personen inte behöver hjälp med de grundläggande behoven utan i stället

behöver hjälp med att delta i fritidsaktiviteter, besöka vänner, delta i

samhällslivet eller liknande kan till exempel ledsagning enligt 9 § 3 LSS

vara aktuellt.

2.1.5 LASS – Statens ansvar

Assistansersättning är en statlig ersättning av allmänna medel som lämnas

till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans (1 § LASS).

Den som tillhör personkretsen enligt LSS och behöver hjälp med de grundläggande

behoven i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka har personen

rätt till assistansersättning. Försäkringskassan betalar ut hela det beviljade

beloppet till personen. Kommunen ersätter därefter kostnaderna för de 20

första timmarna per vecka till Försäkringskassan (19 § LASS). Detta betyder

att staten bekostar de timmar som överstiger 20 timmar i veckan. Detta

gäller oavsett hur personen väljer att anordna sin assistans.

Assistansersättningen lämnas till den enskilde. Hon eller han kan själv anställa

personliga assistenter eller mot ersättning anlita en kommun eller annan

som arbetsgivare för dessa. Assistansersättningen ska användas till assistenternas

lönekostnader eller till de avgifter som kommunen eller någon

annan som svarar för insatsen debiterar.

Försäkringskassans roll är bland annat att bedöma rätten till assistansersättning

för att därefter administrera och betala ut ersättning. I rollen ingår inte

att anordna personlig assistans eller att fungera som arbetsgivare för personliga

assistenter. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 69)

2.2 Anmälningsplikt enligt LSS

Från och med den 1 juli 2005 finns en anmälningsplikt inskriven i LSS.

Ändringen gäller för alla som arbetar med insatser enligt LSS och för de

som handlägger ärenden enligt LSS eller LASS. (Prop. 2004/05:39, avsnitt

8.1, s. 59)

Anmälan om missförhållanden enligt 24 a § LSS

Var och en som fullgör uppgifter enligt LSS ska vaka över att de personer

som får insatser enligt lagen får ett gott stöd och en god service samt lever

under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom

Vägledning 2003:6 Version 5

24

om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som får insats enligt

LSS ska genast anmäla detta till den eller de nämnder som avses i 22 § LSS.

Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, ska nämnden anmäla förhållandet

till länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller också den som

handlägger ärenden enligt LSS eller LASS. (24 a § första stycket LSS). Se

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 24 a §

LSS (SOSFS 2008:11(S).

Anmälningsskyldigheten gäller även inom motsvarande yrkesmässigt bedriven

enskild verksamhet. Anmälan ska göras till den som är ansvarig för

verksamheten. Den ansvarige är skyldig att utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet

eller anmäla detta till tillsynsmyndigheten. (24 a § andra stycket

LSS)

I LSS finns en erinran om skyldigheten att anmäla till socialnämnden att ett

barn kan behöva nämndens skydd enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen

(2001:453), SoL. Erinran syftar till att öka kunskapen om anmälningsskyldigheten

inom LSS-verksamheternat. (24 a § tredje stycket LSS). Se även

avsnitt 2.3.

Verksamheter och insatser där anmälningsskyldigheten gäller

  • • Offentlig verksamhet inom kommun eller landsting som tillhandahåller

insatser enligt 9 § 1 – 10 LSS. Anmälan ska göras till ansvarig nämnd

enligt 22 § LSS.

  • • Ett landsting eller en kommun som enligt 17 § andra stycket LSS genom

avtal har överlåtit till annan kommun eller annat landsting att tillhandahålla

insatser enligt 9 § 1 – 10 LSS. Anmälan ska göras till ansvarig

nämnd eller nämnd enligt 23 § andra stycket LSS.

  • • Yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet med tillstånd från länsstyrelsen

enligt 23 § första stycket LSS att bedriva verksamheter enligt 9 § 6 –

10 LSS. Anmälan ska göras till den som är ansvarig för verksamheten.

  • • Annan yrkesmässigt bedriven verksamhet, till exempel där personlig

assistans enligt 9 § 2 LSS anordnas av annan enskild person eller juridisk

person. Anmälan ska göras till den som är ansvarig för verksamheten.

Sekretess

  • • Anmälan till en nämnd

En anmälningsplikt är en särskild form av uppgiftsskyldighet som omfattas

av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Sekretessen

hindrar inte att uppgifter lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten

följer av en lag eller en förordning. Detta medför att om förutsättningarna

för anmälan är uppfyllda, alltså att ett allvarligt missförhållande

har uppmärksammats eller kommit till kännedom, ska uppgiften trots sekretess

lämnas till den ansvariga nämnden.

Vägledning 2003:6 Version 5

25

Endast det som är av betydelse för att framföra informationen om det allvarliga

missförhållandet ska överlämnas.

  • • Anmälan till en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet

Enligt 24 a § andra stycket LSS gäller anmälningsplikten även inom motsvarande

yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Motsvarande lagstöd

enligt 10 kap. 28 § OSL saknas när det gäller att lämna uppgifter till en enskild

verksamhet. Försäkringskassan måste pröva om uppgiften kan lämnas

ut enligt 28 § OSL, alltså göra en menprövning.

Tillvägagångssätt för anmälan inom Försäkringskassan

Personal på Försäkringskassan som handlägger ärenden enligt LASS och

som därigenom uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande

som rör person som får insats enligt LSS är skyldig att anmäla

detta. Handläggaren antecknar och redogör för missförhållandet på en journal

eller motsvarande. Handläggaren lämnar sedan över den skriftliga anmälan

tillsammans med ett missiv till närmaste verksamhetsansvarig inom Försäkringskassan.

Av missivet bör det framgå vem mottagaren är och att ärendet

rör en anmälan enligt 24 a § LSS. Den verksamhetsansvarige ansvarar

för att missivet och den skriftliga anmälan lämnas till den ansvariga nämnden

eller verksamhetsansvarig.

Försäkringskassan har ingen möjlighet att följa upp en lämnad anmälan eftersom

hanteringen av anmälan omfattas av sekretess eller tystnadsplikt.

Hanteringen av en anmälan är skild från övrig handläggning om rätten till

assistansersättning under förutsättning att uppgiften inte har betydelse för

bedömningen av rätten till assistansersättning.

Personal inom enskild eller kommunal verksamhet

Personal som arbetar i en enskild eller en kommunal verksamhet enligt LSS

kan anmäla direkt till tillsynsmyndigheten. För denna grupp kan det uppkomma

svåra situationer på grund av lojalitet och befogad eller obefogad

oro för repressalier. Sekretessbestämmelserna om uppgifter om en enskilds

personliga förhållanden och motsvarande tystnadsplikt inom en enskilt bedriven

verksamhet, kan inte anses utgöra hinder för anmälan om missförhållanden

till tillsynsmyndigheten. (prop. 2004/05:39, avsnitt 5.3, s. 48)

Allvarligt missförhållande

Anmälningsplikten gäller enbart för allvarliga missförhållanden (prop.

2004/05:39 s. 48). I frågan om vad som är ett allvarligt missförhållande är

Försäkringskassan hänvisad till att ta ledning av Socialstyrelsens föreskrifter

och allmänna råd om tillämpningen av 24 a § LSS (SOSFS 2008:11 (S).

Skyldigheten att anmäla är oberoende av den försäkrades uppfattning. Fullgörandet

av anmälningsplikten måste dock, i likhet med andra åtgärder enligt

LSS, ske på ett sådant sätt att respekten för den försäkrades integritet i

möjligaste mån upprätthålls (prop. 2004/05:39, avsnitt 5.3, s. 48).

Vägledning 2003:6 Version 5

26

Ingen sanktion

Anmälningsskyldigheten är inte förenad med någon bestämmelse om sanktion

för den som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen är att syftet i

första hand är att komma till rätta med missförhållanden. En anmälningsskyldighet

ska vara ett stöd för personal och andra verksamma att göra en

anmälan utan rädsla för repressalier (prop. 2004/05:39, avsnitt 5.3, s. 48).

2.3 Är Försäkringskassan skyldig att anmäla missförhållanden

som rör barn?

Kommunen har ett allmänt ansvar för att barn och ungdomar ska kunna

växa upp under goda och trygga förhållanden. En kommun ska ingripa om

föräldrar inte kan tillgodose behovet av omvårdnad, skydd eller stöd (5 kap.

1 § socialtjänstlagen [SoL]). För att kunna agera fordras att kommunen blir

uppmärksam på ett visst missförhållande.

Alla har ett ansvar för att barn inte ska behöva fara illa eller riskera att utvecklas

ogynnsamt. Det finns krav på att anmäla missförhållanden till socialnämnden.

Kraven varierar beroende på vem eller vilken aktör det handlar

om. Större krav vilar på myndigheter. I SoL finns en uppmaning till var och

en att anmäla missförhållanden till socialnämnden (14 kap. 1 § första stycket

SoL). Det finns också en skyldighet för vissa myndigheter att göra en sådan

anmälan. (14 kap. 1 § andra stycket SoL)

Med var och en avses allmänheten, till exempel grannar, släktingar eller

idrottsledare. Anmälningsuppmaningen till var och en avser också sådana

myndigheter som inte omfattas av anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1

§ andra stycket SoL. Försäkringskassan har ingen anmälningsskyldighet

men omfattas däremot av anmälningsuppmaningen (Anmälningsskyldighet

om missförhållande som rör barn, Socialstyrelsen 2004, s. 28).

Frågan kan då uppkomma hur Försäkringskassan ska agera i en sådan situation.

Av Socialstyrelsens allmänna råd följer att myndigheter och anställda

som inte omfattas av denna anmälningsskyldighet bör anmäla till socialnämnden,

om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn kan behöva

skydd av nämnden. Detta förutsätter att det är möjligt med hänsyn till bestämmelserna

om sekretess och tystnadsplikt (Socialstyrelsens författningssamling

SOSFS 2003:16). Försäkringskassan bör därför pröva om uppgifter

kan lämnas ut med stöd av den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. I

detta fall måste en intresseavvägning göras (se vidare Vägledning 2001:3

Offentlighet eller sekretess?).

2.4 Förändringar i lagstiftningen

LSS och LASS trädde i kraft den 1 januari 1994. Sedan dess har flera olika

ändringar i lagarna genomförts. Nedan nämns regeländringarna sedan införandet

1994.

Den 1 februari 1995 infördes en bestämmelse som innebar att assistansersättning

inte kan lämnas om den ersättningsberättigade som arbetsgivare

anlitar någon som hon eller han lever i hushållsgemenskap med. Orsaken till

Vägledning 2003:6 Version 5

27

ändringen var bland annat att vissa skattemyndigheter ansåg att ersättning

som lämnas inom en hushållsgemenskap inte är beskattningsbar inkomst.

Den 1 juli 1996 skedde flera förändringar för att uppnå en bättre kostnadskontroll

och vissa besparingar inom den statliga assistansersättningen. Ändringarna

medförde dock ingen förändring av principerna för personlig assistans.

  • • Tidsramen för beslut om assistansersättning ändrades från att tidigare

omfatta som längst tolv månader till att omfatta som längst sex månader.

  • • Kravet på att de grundläggande behoven ska uppgå till i genomsnitt mer

än 20 timmar per vecka för att berättiga till assistansersättning infördes.

Om den enskilde bedöms uppfylla det kravet prövas i ett andra steg behov

av assistansersättning i andra situationer för vilka ersättning kan

lämnas om behoven inte tillgodoses på annat sätt. LSS kompletterades

även med en bestämmelse som klargör innebörden av insatsen personlig

assistans. För att vara berättigad till personlig assistans enligt LSS ska

personen ha behov av hjälp med de grundläggande behoven. (Prop.

1995/96:146, avsnitt 6.1, s. 13 och 14)

  • • Avgränsningar mot viss kommunal verksamhet infördes också. Assistansersättning

ska inte lämnas för tid då den funktionshindrade vistas i

eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt LSS. Om

särskilda skäl föreligger, kan assistansersättning ändå lämnas även för

tid då den funktionshindrade vårdas för kortare tid på sjukhus eller deltar

i verksamheter barnomsorg, skola och daglig verksamhet. Assistansersättning

lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Regeringen fann det viktigt både av principiella och finansiella

skäl att gränsdragningen mellan personlig assistans, finansierad genom

statlig assistansersättning, och näraliggande primärkommunala och

landstingskommunala verksamheter tydliggjordes och beaktades. (Prop.

1995/96:146, avsnitt 6.2, s. 14 och 15)

Den 1 september 1997 schabloniserades assistansersättningen vilket medförde

att ett av regeringen fastställt timbelopp betalas ut per beviljad assistanstimme.

Om det finns särskilda skäl kan Försäkringskassan efter ansökan

medge ett högre belopp. Det förhöjda timbeloppet får inte överstiga

schablonbeloppet med mer än tolv procent. (prop. 1996/97:150, avsnitt B.1,

s. 138)

Den 1 november 1997 infördes ett kommunalt finansieringsansvar för delar

av assistansersättningen. Kommunerna fick finansieringsansvaret för de första

20 assistanstimmarna per vecka för alla personer som har assistansersättning.

(prop. 1996/ 97:150, avsnitt B.1, s. 138)

Den 1 januari 2001 genomfördes en ändring som gällde 65-årsgränsen. Ändringen

medförde att personer som före fyllda 65 år haft personlig assistans

enligt LSS och assistansersättning enligt LASS, eller lämnat in en ansökan

senast dagen före 65-årsdagen och därefter blivit beviljad, kan få assistansen

och ersättningen även efter fyllda 65 år. Insatserna får dock inte utökas efter

det att den ersättningsberättigade fyllt 65 år. Den som före den 1 januari

2001 hade assistansersättning men som ersättningen hade upphört för på

grund av hon eller han hade fyllt 65 år hade rätt att efter ansökan senast den

Vägledning 2003:6 Version 5

28

31 december 2002 återfå ersättningen (p. 2 övergångsbestämmelserna till

SFS 2000:1031).

Samtidigt blev det möjligt för socialförsäkringsnämnden hos Försäkringskassan

att överlämna till en tjänsteman vid Försäkringskassan att fatta gynnande

provisoriska beslut om assistansersättning.

Den 1 juli 2004 genomfördes en ändring som medförde att assistansersättning

inte fick lämnas för längre tid tillbaka än en månad före den månad då

ansökan eller anmälan gjorts. Tidigare fanns det möjlighet till tre månaders

retroaktivitet. I samband med att den nya myndigheten Försäkringskassan

bildades den 1 januari 2005 genomfördes flera ändringar i lagtexter där

myndighetsnamnet Riksförsäkringsverket byttes till Försäkringskassan. Vid

arbetet uppstod en felaktighet av lagtexterna som medförde ändring tillbaka

till den tidigare lydelsen. Från och med 1 januari 2005 gällde således åter

igen att assistansersättning får lämnas för som längst tre månader före månad

då ansökan eller anmälan gjorts. Misstaget rättades till och från och med

1 juli 2005 gäller att assistansersättning inte får lämnas för längre tid tillbaka

än en månad före den månad då ansökan eller anmälan gjorts.

Den 1 juli 2008 genomfördes en ändring som tydliggjorde att assistansersättningen

endast får användas till att köpa personlig assistans eller till att

betala kostnader för personliga assistenter som den ersättningsberättigade

själv anställer. Assistansersättning som inte använts på detta sätt ska utan

uppmaning betalas tillbaka till Försäkringskassan.

Syftet med lagändringarna är att säkerställa att de ersättningsberättigade

väljer assistansanordnare utifrån den kvalitet i stödet och servicen de erbjuder.

Därmed bidrar ändringarna till att assistansersättningen används på ett

ändamålsenligt sätt.

Bestämmelsen om köp innebär att den assistansberättigade köper tjänsten av

assistansanordnaren och betalningen för den tjänsten blir då en intäkt i dennes

näringsverksamhet som ska redovisas och beskattas enligt de förutsättningar

som gäller för sådan verksamhet. En effekt av detta blir att möjligheten

för assistansanordnare att upprätta klientmedelskonton i fråga om assistansersättning

upphör. Det blir alltså inte möjligt att ha obeskattade medel

på ett särskilt konto som tillhör en ersättningsberättigad. Det blir heller inte

möjligt att använda medlen till annat än betalning för assistans till exempel

genom att betala ett lägre pris än schablonersättningen. Det är dock fortfarande

möjligt att särredovisa klienterna hos en anordnare i en intern redovisning

om de så önskar. För ersättningsberättigade som själva är arbetsgivare

för sina personliga assistenter ska det ingå sådana kostnader som normalt

har samband med anställningen och arbetsgivaransvaret.

Genom att ange att assistansersättningen lämnas under förutsättning att den

används för köp av assistans eller för att betala lön med mera till egna personliga

assistenter blir det därför inte längre möjligt att använda assistansersättningen,

som inte är föremål för beskattning hos mottagaren, för andra

utgifter för den ersättningsberättigade. (Prop. 2007/08:61 Kostnader för personlig

assistans s.18–20).

Vägledning 2003:6 Version 5

29

3. Ansökan

Detta kapitel behandlar

  • • ansökan om assistansersättning
  • • anmälan från kommunen
  • • lagstadgad retroaktiv tid

3.1 Ansökan om assistansersättning

Assistans i form av biträde av personlig assistans eller ekonomiskt stöd för

sådan assistans ska endast ges om den enskilde begär det. Om ansökan gäller

ett barn som är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen

hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller

förvaltare begära insatser för henne eller honom (8 § LSS). Ansökan om

assistansersättning ska göras skriftligen hos Försäkringskassan (5 § LASS).

Det finns inget krav på att använda en speciell blankett. Den sökande kan

använda blanketten, FK 3062, för ansökan om assistansersättning. Om någon

skriftligt meddelar Försäkringskassan att hon eller han önskar få assistansersättning

ska detta anses som en ansökan. Den dag meddelandet kom

till Försäkringskassan ska betraktas som ansökningsdag. Detta framgår av

10 § FL.

Om Försäkringskassan får reda på omständigheter som tyder på att en försäkrad

har rätt till assistansersättning är det lämpligt att lämna information

om de bestämmelser som gäller och om möjligheten att ansöka om assistansersättning.

Det kan förekomma att utredningen visar att den sökande bedöms ha behov

av personlig assistans med fler timmar än de hon eller han ansökt om. Det är

då lämpligt att Försäkringskassan kontaktar sökanden och informerar om att

hon eller han kan ansöka om fler timmar. Detta beror på att det är den enskilde

som måste begära ersättning. Sökandens svar noteras i journalen. En

helt ny ansökan behöver inte lämnas in även om sökande begär fler timmar.

Försäkringskassan bör informera om möjligheten att ansöka om fler assistanstimmar

om behovet skulle öka efter det att Försäkringskassan fattat

beslut om ersättningen.

Tidredovisningen från den ersättningsberättigade kan vara en impuls till

Försäkringskassan att informera om möjligheten att ansöka om fler assistanstimmar.

Vägledning 2003:6 Version 5

30

3.1.1 Undertecknande

Den sökande ska underteckna ansökan (2 § förordningen [1993:1091] om

assistansersättning). Om sökanden eller god man/förvaltare inte kan underteckna

ansökan får Försäkringskassan bedöma om ansökan ändå kan anses

vara riktigt undertecknad. Om någon oegentlighet skulle förekomma är det

den sökande som är ansvarig.

Enligt föräldrabalken är huvudregeln att föräldrar som har gemensam vårdnad

också ska utöva sin rätt att bestämma över barnet gemensamt. Är en av

vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad

att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan

skjutas upp, bestämmer den andre ensam. En förälder får dock inte ensam

fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid (6 kap. 1 och 13 §§

föräldrabalken). När föräldrar som har gemensam vårdnad ansöker om assistansersättning

för ett barn under 15 år krävs därför att ansökan är underskriven

av båda föräldrarna. Om ansökan inte är undertecknad av båda föräldrarna

ska ansökan avvisas. Avvisning får dock enbart ske efter att föräldrarna

har fått möjlighet att komplettera ansökan, samt blivit underrättade om

att ansökan kan komma att avvisas om den inte kompletteras. Försäkringskassan

bör därför kontakta den förälder som ansökt och informera om ovanstående.

Om föräldrarna vill byta anordnare och därför begär att utbetalningen ska

göras till den nya anordnaren (11 § förordningen om assistansersättning) ska

den begäran också vara underskriven av båda föräldrarna. En ansökan om

förhöjt timbelopp anses däremot inte vara ett beslut av ingripande betydelse

för barnets framtid. Därför räcker det med en förälders underskrift i detta

fall. Detsamma gäller underskrift av en räkning för assistansersättning.

Uppgifter om faktiska förhållanden angivna på ansökan om assistansersättning

ska lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar emot det

(18 § LASS jämförd med 20 kap 8 § AFL, se även avsnitt 6.2.2)

Att uppgifter lämnas på heder och samvete understryker hos uppgiftslämnaren

vikten av att uppgifterna är fullständiga och sanningsenliga. Detta bör i

sig verka avhållande på den enskilde från att medvetet eller på grund av

slarv lämna felaktiga uppgifter. Dessutom innebär det förhållandet att uppgifter

lämnas på heder och samvete att straffansvar kan komma i fråga.

(prop. 1996/97:121, avsnitt 8, s. 37)

En försäkrad som lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter kan vara

skyldig till brott enligt brottsbalken eller bidragsbrottslagen (2007:612). Se

vägledning 2004:1 Misstänkt brott När det gäller andra som kan bistå den

enskilde med ansökan finns utförligare beskrivning om ombud, god man

m.m. i Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen.

3.1.2 Ansökan av dödsbo för den avlidnas räkning

Om en ansökan om assistansersättning gäller tiden före ett dödsfall kan den

undertecknas av företrädare för dödsboet eftersom ett dödsbo generellt träder

in i en avliden persons ställe. Handläggning och bedömning görs på

samma sätt som om den lämnats in av den person som ansökan avser.

Vägledning 2003:6 Version 5

31

3.2 Anmälan från kommun

Om någon har ansökt hos en kommun om biträde av personlig assistent eller

ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt LSS, ska kommunen anmäla det

till Försäkringskassan, om den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning.

Då ska Försäkringskassan även utan ansökan pröva frågan om assistansersättning

(5 § LASS). Kommunens anmälan bör vara skriftlig.

Det kan förekomma att Försäkringskassan deltar vid ett personligt möte eller

ett hembesök på initiativ från kommunen när någon har ansökt om personlig

assistans enligt LSS. Om kommunen avslår ansökan och inte heller

anmäler behov av assistansersättning bör Försäkringskassan kontakta personen

och upplysa om att hon eller han kan ansöka om assistansersättning.

En myndighet ska hjälpa enskilda personer att ta tillvara sin rätt i förvaltningsrättsliga

ärenden (14 § FL). Det kan vara upplysningar om hur man gör

en ansökan eller råd om vilka handlingar som bör bifogas. När det är lämpligt

ska myndigheten också vägleda den enskilde att till exempel ta initiativ

till ytterligare utredning.

3.3 Lagstadgad retroaktiv tid

Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före

den månad då ansökan eller anmälan gjorts (5 § LASS).

Robin ansöker om assistansersättning i mars månad. Robin yrkar assistansersättning

från och med oktober månad året före. Utredningen visar

att Robin uppfyller de förutsättningar som anges för att kunna beviljas

assistansersättning. Försäkringskassan beviljar därför assistansersättning

från och med februari månad men avslår för tiden oktoberjanuari

därför att assistansersättning inte kan lämnas för längre tid tillbaka

än en månad före det att ansökan gjorts.

Vägledning 2003:6 Version 5

32

4. Vilka personer omfattas av lagen?

Detta kapitel behandlar

  • • det svenska socialförsäkringsskyddet
  • • förordning 1408/71
  • • när en person lämnar landet
  • • när en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse
  • • arbetar i Sverige men bosatt i annat EU-land
  • • anmälan till Försäkringskassan

4.1 Det svenska socialförsäkringsskyddet

Det svenska socialförsäkringsskyddet regleras sedan 1 januari 2001 av socialförsäkringslagen

(1999:799) (SofL) och sedan 1994 av Rådets förordning

(EEG) nr 1408/71 om tillämpning av system för social trygghet när anställda,

egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Försäkringskassan måste ta ställning till om socialförsäkringslagen gäller

eller om personen omfattas av förordning 1408/71 för att kunna avgöra om

försäkringen omfattar personen som ansöker om assistansersättning.

Bedömningen att personen omfattas av försäkringen ska dokumenteras. Om

bedömning görs att personen inte omfattas av försäkringen fattas ett avslagsbeslut

på ansökan om rätten till assistansersättning.

4.1.1 Assistansersättningen är en bosättningsbaserad förmån

Det svenska socialförsäkringsskyddet är enligt SofL från och med den

1 januari 2001 uppdelat i en

  • • bosättningsbaserad försäkring
  • • arbetsbaserad försäkring

Assistansersättning är en bosättningsbaserad försäkringsförmån (3 kap. 2 §

SofL).

Det grundläggande villkoret för att den bosättningsbaserade försäkringen

ska gälla är att personen anses vara bosatt i Sverige. Det innebär att personen

ska ha sin egentliga hemvist här. En person som kommer till Sverige

ska anses vara bosatt här om det kan antas att personen kommer att vistas i

landet längre tid än ett år. (2 kap. 1 § SofL)

Vissa personkategorier anses inte som bosatta här även om vistelsen i landet

är längre än ett år. Det gäller till exempel utländska statligt anställda personer

som sänds till Sverige eller personer som kommit hit för att studera.

Vägledning 2003:6 Version 5

33

Priscilla ansöker om assistansersättning. Hon har nyligen kommit till

Sverige från USA för att flytta ihop med Hans. Hon har också fått ett

arbete. Försäkringskassan bedömer att Priscilla kommer att stanna i

Sverige i minst ett år och att hon därför är bosatt i landet. Beslut om

att hon tillhör den svenska socialförsäkringen ingår i beslutet om rätt

till assistansersättning.

Assistansersättning kan betalas ut från och med den tidpunkt då en person

anses bosatt i Sverige. För personer som behöver ha uppehållstillstånd i

Sverige får assistansersättning betalas ut tidigast från och med den dag uppehållstillståndet

börjar gälla men inte för längre tid än tre månader före att

tillståndet beviljades. (3 kap. 3 § SofL). Se även avsnitt 3.3.

En utförligare beskrivning av reglerna i SofL finns i Vägledning 2000:2

Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete.

4.2 Förordningen (EEG 1408/71)

Sverige är medlem i EU. I och med detta har EU/EG-rättsliga regler företräde

framför nationell lagstiftning. Detta innebär att EU:s regler om social

trygghet ska tillämpas i medlemsländerna. Det är varje lands egen lagstiftning

som avgör en persons rätt till en viss förmån.

Förordning 1408/71 handlar om tillämpning av systemen för social trygghet

när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen.

Förordning 1408/71 syftar dels till att garantera att den som rör sig mellan

medlemsländerna är försäkrad i något land, dels till att undvika dubbel försäkring.

Huvudregeln är att en person omfattas av lagstiftningen i det land

där hon eller han arbetar.

Information om vilken lagstiftning som ska gälla finns i Vägledning

2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner m.m.

Reglerna om tillämplig lagstiftning, de så kallade lagvalsreglerna, gäller

endast för anställda och egenföretagare. Det finns inte några lagvalsregeler

för familjemedlemmar, pensionärer och studerande. Deras försäkringstillhörighet

avgörs av medlemsländernas nationella lagstiftning, vilket för Sveriges

del innebär tillämpning av SofL.

Om en person enligt förordningens lagvalsregler omfattas av svensk lagstiftning

är personen försäkrad för samtliga förmåner som omfattas av förordningen.

Det gäller oavsett om förmånerna är bosättnings- eller arbetsbaserade

förmåner enligt SofL och oavsett om SofL:s bosättnings- respektive

arbetsvillkor är uppfyllda.

Det går inte alltid att bedöma om en person ska anses vara bosatt i Sverige

utifrån SofL:s regler om att personen förmodligen kommer att vistas i Sverige

minst ett år. Förordning 1408/71 definierar bosättning som stadigvarande

bosättning. EG-domstolen har slagit fast att det framför allt innebär

Vägledning 2003:6 Version 5

34

den plats där man stadigvarande tillbringar dygnsvilan och där man har sin

familj, fastighet eller dylikt. Det finns inte något exakt krav på hur lång tid

stadigvarande är. Det medför att en person kan få rätt till assistansersättning

trots att bosättningen inte är tänkt att vara längre tid än ett år. Personen måste

kunna visa att hon eller han stadigvarande vistas i Sverige under den tid

som hon eller han arbetar här.

Assistansersättning är en vårdförmån vid tillämpning av förordning

1408/71. Det innebär att den som under vistelse i ett annat EU-land får behov

av sjukvårdsförmåner har rätt till sådana förmåner enligt vistelselandets

lagstiftning. Kostnaderna för förmånerna ersätts normalt av det land där

personen är försäkrad. Se även Vägledning 2001:10 Vårdförmåner inom EU

m.m.

Eftersom rätten till vårdförmåner i vistelselandet endast gäller sådana förmåner

som betalas ut enligt vistelselandets lagstiftning finns det endast rätt

till förmåner motsvarande assistansersättning om dessa förmåner i det landet

betraktas som vårdförmåner enligt förordning 1408/71. I annat fall finns

ingen rätt till denna typ av förmåner med tillämpning av förordningen.

Rosita kommer till Sverige från Spanien för att arbeta och bo här under

tio månader för ett svenskt företag. Hon är inte utsänd av något

spanskt företag. Rosita ansöker om assistansersättning.

Eftersom Rosita kommer hit från en annan medlemsstat för att arbeta

omfattas hon av förordning 1408/71. Rositas ansökan utreds och hennes

rätt till assistansersättning prövas.

4.3 När en person lämnar landet

Om en person flyttar från Sverige upphör den bosättningsbaserade försäkringen

från och med den dag personen inte längre bedöms vara bosatt i Sverige

(2 kap. 1 § tredje stycket SofL).

Göran är bosatt i Sverige och får assistansersättning. Göran meddelar

Försäkringskassan att han ska åka till USA den 1 januari 2006 för att

resa runt på kontinenten. Han planerar att vistas i USA i 13 månader.

Hans vistelse i USA kommer att pågå i mer än ett år. Därför upphör

den bosättningsbaserade försäkringen att gälla direkt när han reser till

USA, det vill säga från 1 januari 2006.

Försäkringskassan beslutar att Göran inte har rätt till assistansersättning

med hänvisning till att han inte längre uppfyller kraven för bosättning.

Vägledning 2003:6 Version 5

35

När en person som är bosatt här lämnar landet kan personen dock ha rätt till

assistansersättning om hon eller han vistas i ett annat land EU/EES och vistelsen

där antas pågå i längst ett år. Med vistelse menas att personen inte

kommer att arbeta i det andra landet. Om personen vistas i ett land utanför

EU/EES kan assistansersättning betalas ut om vistelsen antas pågå i längst

sex månader. (4 kap. 1 och 2 §§ SofL)

När en person arbetar i ett annat EU-land omfattas personen av arbetslandets

lagstiftning.

Det finns särskilda bestämmelser bl.a. för studerande och statsanställda.

Elina är bosatt i Sverige och är beviljad assistansersättning. Elina

meddelar Försäkringskassan att hon ska åka till USA den 1 januari

2006 för att resa runt på kontinenten. Hon planerar att vistas i USA i

sju månader. Elina anses fortfarande som bosatt i Sverige, men har

inte rätt till fortsatt assistansersättning eftersom hon ska vistas utomlands

mer än sex månader. Försäkringskassan beslutar att inte längre

betala ut assistansersättning med hänvisning till att Elina inte har rätt

till bosättningsbaserade förmåner under utlandsvistelsen.

Jocke är beviljad assistansersättning. Han åker till Tyskland för att besöka

släktingar och avser att vara borta i nio månader. Under tiden i

Tyskland kommer han inte att arbeta.

Jocke kan få assistansersättning under hela utlandsvistelsen trots att

denna pågår mer än sex månader. Det beror på att Jocke vistas i ett

land inom EU/EES där han inte ska arbeta.

4.4 När en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse

Den som tidigare varit beviljad assistansersättning och kommer tillbaka till

Sverige kan ansöka om assistansersättning igen. Ansökan handläggs på

samma sätt som andra ansökningar. Ett första led i handläggningen blir att

bedöma om personen uppfyller kravet för bosättning efter utlandsvistelsen.

Göran kontaktar Försäkringskassan i mars 2006 efter 14 månaders vistelse

i USA och berättar att han nu kommit tillbaka till Sverige. Han

har sökt arbete och kommer att bo i Sverige tills vidare. Göran uppmanas

att lämna in en ansökan för att få sin rätt till assistansersättning

prövad.

Vägledning 2003:6 Version 5

36

Med anledning av att Görans vistelse i Sverige beräknas vara i minst

ett år framåt anses han åter som bosatt här.

Försäkringskassan utreder Görans ansökan utifrån aktuella förutsättningar

och beslutar om rätten till assistansersättning.

4.5 Arbetar i Sverige, men bosatt i annat EU-land

Assistansersättning är en vårdförmån enligt förordning 1408/71 och är därmed

inte exportabel. Vissa personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta

här kan ha rätt till assistansersättning. Rätten till assistansersättning

gäller då endast för tid personen är i Sverige. Detta gäller för anställda/egenföretagare

och gränsarbetare. Familjemedlemmar till anställda/egenföretagare

som är bosatta i annan medlemsstat kan också, under vistelse i Sverige,

berättigas till assistansersättning under vistelsen. Detta gäller dock inte för

familjemedlemmar till gränsarbetare.

4.6 Anmälan till Försäkringskassan

Den som bosätter sig i Sverige utan att vara folkbokförd här ska anmäla till

Försäkringskassan att hon eller han har bosatt sig i Sverige. Likaså ska en

person som avser att bosätta sig i ett annat land anmäla detta till Försäkringskassan,

eftersom det kan påverka rätten till assistansersättning. (5 kap.

1 och 3 §§ SofL)

Den som har assistansersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla

om förhållandena ändras så att rätten till assistansersättning påverkas (9 §

LASS).

Vägledning 2003:6 Version 5

37

5. Förutsättningar för rätt till assistansersättning

Detta kapitel behandlar

  • • bestämmelser om assistansersättning
  • • förutsättningar för rätten till assistansersättning
  • • viktiga bedömningsmoment

5.1 Bestämmelser och rekommendationer om assistansersättning

Assistansersättning är en ersättning av allmänna medel till vissa personer

med funktionsnedsättning för kostnader för personlig assistans. Bestämmelserna

om assistansersättning finns förutom i LASS och LSS även i

  • • förordningen (1993:1091) om assistansersättning och i
  • • Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:24) om assistansersättning

Rekommendationer om tillämpningen av bestämmelserna om assistansersättning

finns i

  • • Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning

Försäkringskassan har även tagit ställning till tillämpningen av vissa bestämmelser

i

  • • Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden (FKRS 2006:03, FKRS

2006:04 och FKRS 2006:14)

5.2 Grundläggande förutsättningar för rätten till assistansersättning

En grundläggande förutsättning för att ha rätt till assistansersättning är att

personen omfattas av socialförsäkringen (2 § LASS). Se kapitel 4.

Enligt lagen om assistansersättning har en person rätt att för sin dagliga livsföring

få assistansersättning från Försäkringskassan om hon eller han

  • • tillhör den personkrets som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS)

  • • behöver personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt

mer än 20 timmar i veckan

  • • inte bor i en gruppbostad eller vårdas på en institution som tillhör eller

drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting

  • • inte har fyllt 65 år. Den enskilde kan få behålla ersättningen efter sin 65-

årsdag men antalet assistanstimmar får inte utökas när hon eller han har

fyllt 65 år.

Se vidare kapitel 7, kapitel 8, kapitel 9 och kapitel 10.

Vägledning 2003:6 Version 5

38

5.3 Viktiga bedömningsmoment

Nedan beskrivs de moment som ingår i bedömningen av rätten till LASS i

kronologisk ordning. Den kronologiska ordningen medför att utredningen

kan avslutas om kraven i det aktuella momentet inte är uppfyllt. Om någon

till exempel tillhör personkretsen men inte behöver personlig assistans för

de grundläggande behoven under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka

behövs ingen utredning i de efterföljande momenten.

Ta alltid ställning till försäkringstillhörighet enligt SofL innan rätten till

assistansersättning prövas (2 § LASS). Se kapitel 4.

De väsentliga bedömningsmomenten sammanfattas på följande sätt:

  • • 65 års ålder
  • • personkretstillhörighet enligt 1 § LSS
  • • boende- och vistelsesituationer samt särskilda skäl
  • • behov av personlig assistans för de grundläggande behoven i genomsnitt

mer än 20 timmar per vecka

  • • behovet av personlig assistans för andra behov som inte tillgodoses på

annat sätt

  • • omfattningen av det totala behovet av personlig assistans, per vecka och

tidsperiod om högst sex månader

I de följande avsnitten beskrivs 65 års ålder samt boende- och vistelsesituationen.

Kapitel 7 redogör för personkretstillhörigheten och kapitel 8 redogör

för grundläggande behov, andra personliga behov som inte tillgodoses på

annat sätt och den totala omfattningen av behovet av personlig assistans.

5.3.1 65 års ålder

Den som fyllt 65 år kan endast få assistansersättning om hon eller han haft

ersättningen tidigare eller om ansökan har lämnats till Försäkringskassan

senast dagen före 65 årsdagen och därefter beviljats. Antalet timmar får inte

utökas när personen fyllt 65 år (3 § LASS).

Kommer det in en ansökan från någon som aldrig tidigare haft assistansersättning

och som har fyllt 65 år kan ansökan avslås utan att personkretstillhörigheten

prövas. Däremot kan en ansökan om förhöjt timbelopp prövas

för den som fyllt 65 år.

Den som beviljats assistansersättning kan vara inlagd på sjukhus eller av

någon annan anledning, till exempel korttidsboende, rent faktiskt inte ha

någon assistans eller få någon assistansersättning vid det tillfälle då han eller

hon fyller 65 år. En person kan också ha beviljats rätt till förmånen innan

65-årsdagen, men ännu inte hunnit ta förmånen i anspråk. Ett sådant mer

tillfälligt avbrott eller en fördröjning ska inte frånta den enskilde rätten till

assistans efter 65-årsdagen. (prop. 2000/01:5, s. 11 Personlig assistans till

personer över 65 år)

Gränsen för ansökningstidpunkten bör lämpligen sättas vid dagen före 65-

årsdagen eftersom personen, om han eller hon kommer in med ansökan seVägledning

2003:6 Version 5

39

nast då, måste anses ha varit funktionshindrad åtminstone innan hon eller

han har uppnått den sedvanliga tidpunkten för ålderspension. Sådana behov

som för första gången uppkommer efter 65 år får lösas inom ramen för äldreomsorgen

och ska inte lösas med personlig assistans enligt LSS eller med

assistansersättning enligt LASS. (prop. 2000/01:5, avsnitt 5.1, s. 11)

Ersättningens omfattning får inte utökas efter 65-årsdagen. Det innebär att

för att assistansersättning ska kunna beviljas ska personen ha behövt personlig

assistans i motsvarande omfattning innan hon eller han fyllde 65 år. Däremot

kan Försäkringskassan, efter ansökan, bevilja en ersättningsberättigad

person över 65 år ersättning med förhöjt timbelopp (10 § LASS).

Kurt ansöker om assistansersättning i juni 2003, en vecka innan han

fyller 65 år. Efter utredning bedöms hans behov av personlig assistans

ha varit 54 timmar per vecka innan han fyllde 65 år. Försäkringskassan

beviljar därför assistansersättning med 1 409 timmar för en sexmånadersperiod

(ca 54 timmar per vecka). Han får assistansersättning

från den 15 september 2003 eftersom han får personlig assistans från

den tidpunkten.

Någon tvåårsomprövning av rätten till assistansersättning ska inte göras för

den som fyllt 65 år. Omprövning får då endast ske vid väsentligt ändrade

förhållanden (7 § LASS). Detta innebär att en utredning som påbörjats med

anledning av en tvåårsomprövning måste resultera i ett beslut innan den

ersättningsberättigade har fyllt 65 år.

En ersättningsberättigad person som efter fyllda 65 år väljer bort assistansersättningen

för att till exempel flytta till en gruppbostad ska efter ansökan

kunna återfå ersättningen med högst det antal timmar som gällde vid 65-

årsdagen. Det behövs då inte någon ny prövning av assistansbehovet. (prop.

2000/01:5, avsnitt 5.4, s. 14) Detta gäller om förutsättningarna i övrigt är

uppfyllda för rätt till assistansersättning.

Om Försäkringskassan dragit in eller minskat assistansersättningen till följd

av väsentligt ändrade förhållanden bör det finnas en möjlighet för den enskilde

att återfå eller öka assistansen framöver om förhållandena på nytt

förändras väsentligt. Försäkringskassan ska då bedöma behovet men den

enskilde kan inte beviljas fler timmar än vad som gällde vid 65-årsdagen.

(prop. 2000/01:5, avsnitt 5.4, s. 14)

5.3.2 Boende- och vistelsesituation

Målet med handikappolitiken är att personer med funktionsnedsättning ska

ha möjlighet att leva och bo så likt andra människor som möjligt. Det innebär

en fullvärdig bostad som är den enskildes privata hem. Huvudregeln bör

vara att de generella byggbestämmelser som gäller för bostäder i allmänhet

också ska gälla för en bostad med särskild service. I en fullvärdig bostad ska

det, enligt Boverkets byggregler, finnas rum med inredning och utrustning

Vägledning 2003:6 Version 5

40

för personlig hygien, ett rum eller en avskiljbar del av ett rum för samvaro,

sömn och vila, ett rum eller del av ett rum för matlagning etc. Samhället har

enligt SoL en skyldighet att ordna lämplig bostad och service för människor

med funktionshinder. För personer med omfattande funktionshinder regleras

rätten till sådan bostad även i LSS. (Bostad med särskild service för vuxna

enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s.

25 – 26 och 28)

Lagstiftningarna, SoL och LSS, rymmer olika former av boende och vistelsesituationer.

Det är viktigt att utreda vilken form av bostad personen bor i

eller om personen vistas inom ramen för olika verksamheter eftersom det

kan påverka om assistansersättning kan beviljas eller inte.

Assistansersättning beviljas inte för en person som bor i en gruppbostad enligt

9 § 9 LSS.

Assistansersättning beviljas inte heller för den tid då personen vårdas på en

institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett

landsting. Den som har assistansersättning och som för en kortare tid vistas

på sjukhus kan få behålla assistansersättningen om det finns särskilda skäl.

(4 § LASS)

Den som vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet

enligt LSS inte rätt till assistansersättning under denna tid. Om det finns

särskilda skäl kan dock assistansersättning beviljas. (4 § LASS)

Se även kapitel 9 och kapitel 10.

Vägledning 2003:6 Version 5

41

6. Utredning och dokumentation

Detta kapitel behandlar

  • • utredning och handläggning
  • • att inhämta uppgifter
  • • andra samhällsstöd

6.1 Utredning och handläggning

Försäkringskassan har en serviceskyldighet och ska lämna upplysningar,

vägledning, råd och annan hjälp till enskilda som kontaktar myndigheten (4

§ förvaltningslagen [FL]). I detta ingår även att informera om andra socialförsäkringsförmåner

som en person kan ha rätt till.

Det som kommer fram vid utredningen och som ska ligga till grund för ett

beslut ska dokumenteras och kommuniceras den enskilde före beslut (15

och 17 §§ FL). Utredningen sammanfattas i ett föredragningsmissiv som

tillsammans med bilagor bildar underlaget för Försäkringskassans beslut. Se

även kapitel 11.

Försäkringskassan har vidare en utredningsskyldighet (7 § FL). Det betyder

att när ärendet handläggs ska den utredning göras som behövs för att Försäkringskassan

ska fatta ett riktigt beslut. Den utredning som redan finns

hos Försäkringskassan eller på annat håll ska givetvis användas.

All handläggning av assistansersättning är myndighetsutövning. Den som

vänder sig till Försäkringskassan för att få besked eller ett beslut i en fråga

befinner sig ofta i en beroendeställning eller ett underläge eftersom Försäkringskassan

har befogenheter att bestämma i frågan om ersättning. Denna

befogenhet kallas för myndighetsutövning. I FL finns ett antal bestämmelser

som på olika sätt värnar om den enskildes rättssäkerhet vid myndighetsutövning.

Bestämmelserna i FL ska tillgodose de enskildas krav på opartiskhet, omsorgsfull

handläggning och en enhetlig bedömning av ärendena. Meningen

med FL:s regler om hur ett ärende ska handläggas är att ge ett så korrekt

underlag som möjligt för besluten och att de på det sättet blir riktiga (prop.

1985/86:80, avsnitt 2.1 och 2.3, s. 11 och 22).

En handläggare på Försäkringskassan måste även ta hänsyn till en rad olika

bestämmelser om offentlighet och sekretess. Försäkringskassan är som

myndighet skyldig att leva upp till den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.

En stor del av de handlingar och uppgifter som hör till individärenden

är emellertid sekretessbelagda. Bestämmelserna om sekretess begränsar i

vissa fall handläggarens möjlighet att lämna ut eller begära in handlingar

och uppgifter.

Vägledning 2003:6 Version 5

42

Se även Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen och

Vägledning 2001:3 Offentlighet eller sekretess?

Förvaltningslagens regler ska inte bara tillämpas när det gäller beslut om

rätten till assistansersättning. Det finns en även en rad ställningstaganden

och beslut under ärendets gång där lagens bestämmelser är tillämpliga.

6.1.1 Metodstöd – skriva föredragningsmissiv

Handläggaren påbörjar ett föredragningsmissiv tidigt i arbetsprocessen. I ett

första skede skrivs personuppgifter och vad prövningen avser. Fortsätt därefter

att beskriva ärendet allteftersom uppgifter tillförs.

Föredragningsmissivet kan även användas för stödanteckningar under utredningens

gång. Det kan exempelvis handla om noteringar om vilka uppgifter

som behöver utredas vidare, från vem de ska efterfrågas och när etc.

Dessa stödanteckningar ska vara av den karaktären att de inte behöver dokumenteras

i journalen utan syftar till att vara stöd i handläggningen. Det

innebär också att anteckningarna rensas bort efter hand och kanske ersätts

av nya anteckningar. Att sammanfatta längre utredningar eller utlåtanden i

stödanteckningar i missivet kan vara bra för att undvika att behöva läsa in

sådana dokument flera gånger.

Ett slutligt föredragningsmissiv ska innehålla följande

  • • En kort redogörelse för ärendet under rubriken Prövningen gäller som

motsvarar vad ansökan avser.

  • • Sammanfatta utredningen i ärendet under rubriken Beskrivning av ärendet.

I denna beskrivning ska framgå om personen sökt en viss nivå på

ersättning. Skriv kortfattat vad som har kommit in och vad som har

sammanställts med hänvisningar till relevanta beslutsunderlag som utredningar,

medicinska underlag, yttrande från försäkringsläkare, etc.

  • • Redogör för vilken kommunicering som skett med personen och vad han

eller hon i förekommande fall framfört med anledning av kommuniceringen.

Redogör också för om den försäkrade samtidigt har blivit upplyst

om vilket beslut som övervägs. Skriv även detta under rubriken Beskrivning

av ärendet.

  • • Ange därefter i punktform vilka handlingar som ligger till grund för bedömningen.
  • • Redogör kort för de allmänna förutsättningarna för att få ersättning under

rubriken Förutsättningar för att den sökta förmånen ska kunna beviljas.

Beskriv regler och rättspraxis vid behov.

  • • Redogör om personen uppfyller förutsättningarna för att få ersättning

eller inte under rubriken Bedömning. Oavsett om förutsättningarna är

uppfyllda eller inte ska det framgå på vilket sätt förutsättningarna är

uppfyllda eller inte. Omfattningen av ett föredragningsmissiv beror i

viss mån på om förslaget till beslut är positivt eller negativt. Eftersom

det vid negativa beslut ska finnas en motivering i själva beslutet kan

Vägledning 2003:6 Version 5

43

missivet normalt hållas kortare. Däremot kan missivet behöva vara fylligare

vid positiva beslut eftersom det normalt inte behövs någon motivering

i sådana beslut.

  • • Skriv vilka frågor som särskilt behöver diskuteras vid föredragningen

under rubriken Frågor som önskas diskuteras. Här kan diskussionsfrågor

tas upp som rör omständigheter som eventuellt gör att det står och

väger mellan bifall och avslag i ärendet. Det är viktigt att diskussionsfrågorna

formuleras med omdöme eftersom personen (eller någon annan)

kan begära att få ta del av föredragningsmissivet. Det är inte meningen

att frågor om utredningen är tillräcklig eller frågor som rör utredningen

ska ställas under denna rubrik eftersom det kan ge sken av att

ärendet är ofullständigt utrett.

Handläggaren färdigställer föredragningsmissivet genom att vid behov ta

bort uppgifter så att föredragningsmissivet endast innehåller sådant som

beslutsfattaren behöver inför och vid föredragningen. Föredragningsmissivet

får inte innehålla sakuppgifter som inte finns dokumenterade någon annanstans

i akten. Av föredragningsmissivet ska grunderna till beslutet framgå

även när det gäller ett beviljande så att beslutsfattaren kan ta ställning till

den föreslagna ersättningsnivån.

6.1.2 Jäv

Den som ska handlägga ett ärende anses i vissa fall jävig och får då inte

handlägga ärendet.

Jävsituationen innefattar alla som är med i handläggningen av ett ärende.

Med handläggning avses såväl att vidta förberedande åtgärder i ärendet som

att delta när ärendet avgörs. Av 11 § FL framgår vad som anses som jäv.

Mer information finns i Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen.

FÖD fann i ett mål att en läkare som varit behandlande och intygsskrivande

läkare ansågs vara jävig att som förtroendeläkare handlägga ärendet (FÖD

1983:25).

6.2 Inhämtande av uppgifter

Den som är försäkrad eller som på någon annan grund har rätt till ersättning

är skyldig att lämna uppgifter till Försäkringskassan. För den som är omyndig

eller har en god man eller en förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren

eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller

förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna (18 § LASS jämfört med 20

kap. 8 § AFL).

Försäkringskassan kan också behöva uppgifter från andra myndigheter. Statliga

och kommunala myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar

ska på begäran lämna uppgifter till Försäkringskassan som är av betydelse

för tillämpning av lagen. (18 § LASS jämfört med 20 kap. 9 § AFL)

Försäkringskassan får fråga den försäkrade eller annan som kan antas ha

möjlighet att lämna nödvändiga uppgifter. Försäkringskassan får även besöVägledning

2003:6 Version 5

44

ka den försäkrade. Detta gäller även om den ersättningsberättigade har lämnat

fullmakt till annan person att företräda honom eller henne i ärenden om

assistansersättning. Rätten att göra besök framgår bland annat av 20 kap. 8 §

AFL. Försäkringskassan måste först bedöma om det finns behov av besök.

Det är viktigt att Försäkringskassan är medveten om att det kan upplevas

som integritetskränkande att ta emot myndighetspersoner i sitt hem. Inför ett

besök är det därför lämpligt att Försäkringskassan tar ställning till följande

frågor.

  • • Vad är syftet med besöket?
  • • Vilka frågor kan man få besvarade genom ett hembesök?
  • • Kan det önskade resultatet uppnås på något annat sätt?

Läs mer om besök i Vägledning 2004:1 Misstänkt brott?

Om den som har assistansersättning låter bli att lämna uppgifter eller vägrar

att ta emot besök får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna

motiverar det. (18 § LASS jämfört med 20 kap. 3 § tredje stycket

AFL)

De största vinsterna när det gäller att förebygga missbruk inom socialförsäkringssystemen

kan uppnås genom att rätt beslut fattas från början. Förutsättningarna

för detta är att beslutsunderlaget är så korrekt som möjligt. Det är

också viktigt att den enskilde får information både om sin rätt till en förmån

och om sin skyldighet att lämna rätt uppgifter när han eller hon ansöker om

en förmån. Den enskilde bör också informeras om sin skyldighet att anmäla

ändrade förhållanden till Försäkringskassan och om de följder som hon eller

han kan drabbas av om inte riktiga uppgifter lämnas eller om anmälningsskyldigheten

inte iakttas. (prop. 1996/97:121 Systembrister och missbruk

inom socialförsäkringssystemen, avsnitt 8, s. 36 – 37)

Vid oklarheter eller då Försäkringskassan behöver mer information om

funktionshindret kan det vara lämpligt att fråga den sökande om var Försäkringskassan

kan få tilläggsinformation. Det kan vara en läkare, en arbetsterapeut,

en sjukgymnast, en psykolog eller någon annan som den sökande

hänvisar till. Försäkringskassan kan även hämta in information från den

egna försäkringsmedicinska rådgivaren.

6.2.1 Personligt sammanträffande

Försäkringskassans utredare behöver sätta sig in i den enskildes levnadsförhållanden

för att kunna utreda hans eller hennes behov av assistans i hela

livssituationen. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan erbjuder den

enskilde ett hembesök i samband med utredningen av behovet av personlig

assistans. Det kan också vara aktuellt med ett besök i någon annan vardagsmiljö,

till exempel på arbetsplatsen. Ett personligt sammanträffande kan

också erbjudas på Försäkringskassan om den enskilde föredrar det. Se även

avsnitt 6.2.

Vägledning 2003:6 Version 5

45

6.2.2 Heder och samvete

För att få ersättning är den enskilde skyldig att lämna sådana uppgifter som

är av betydelse för prövningen. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas

på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det. Särskilda skäl

som talar mot ett krav att uppgifter lämnas på heder och samvete kan finnas

i ärenden som rör återbetalning av ersättningar. (18 § LASS och prop.

1996/97:121, avsnitt 10, s. 39)

Syftet med att införa ett krav på att uppgifter ska lämnas på heder och samvete

var att hos den enskilde inskärpa vikten av att de uppgifter som hon

eller han lämnar är fullständiga och sanningsenliga. Att uppgifter lämnas på

heder och samvete innebär dessutom att straffansvar för osann försäkran

enligt 15 kap. 10 § brottsbalken kan bli aktuellt. (prop. 1996/97:121, avsnitt

8, s. 36 – 37)

6.2.3 God man, förvaltare och ombud, fullmakt

Som framgår av 20 kap. 8 § AFL ska i förekommande fall uppgifter lämnas

på heder och samvete av en förmyndare, en god man eller en förvaltare. En

försäkran på heder och samvete kan däremot inte lämnas av ett ombud, det

vill säga någon som har fullmakt, för den försäkrades räkning. Se även Vägledning

2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen

Den som ansöker om assistansersättning kan genom att skriva en fullmakt

låta ett ombud föra talan i sitt ärende. Ett ombud är någon som personen har

förtroende för. Det kan till exempel vara en god vän, en anhörig eller någon

som arbetar hos en assistansanordnare. Även om man har ett ombud ska den

sökande personligen lämna de uppgifter som Försäkringskassan begär. Om

ett ombud visar oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig på något annat

sätt får Försäkringskassan besluta om att avvisa henne eller honom som ombud

i ärendet (9 § FL).

Det är lämpligt att ta kontakt med överförmyndaren i kommunen när det

uppkommer frågor som rör god man eller förvaltare. Det är länsstyrelsen

som har tillsynsansvar över verksamheten med gode män och förvaltare.

6.2.4 Hörande av kommun

Den kommun i vilken den som ansöker om eller får assistansersättning är

bosatt ska höras i ärenden om assistansersättning, om det inte är obehövligt

(14 § LASS).

Samrådet med kommunen vid bedömning av enskildas assistansbehov är

viktigt eftersom kommunerna har kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna

per vecka (bet. 1997/98:SoU4 s. 6 – 7).

Kommunens ansvar enligt LSS för personlig assistans gör att uppgifter från

kommunen nästan alltid måste inhämtas i ärenden om assistansersättning. I

vissa fall behövs det inte, till exempel om den enskilde har sagt nej till hjälp

från kommunen och själv organiserar sin service på annat sätt. (prop.

1992/93:159, avsnitt 14.3, s. 198)

Vägledning 2003:6 Version 5

46

Försäkringskassan bör fråga kommunen om förhållanden som är värdefulla

för bedömningen av rätten till assistansersättning. Det handlar exempelvis

om personen bor i en kommunal boendeform, kommunens beslut om insatser

enligt SoL eller LSS och om kommunens bedömning av behovet av personlig

assistans.

Uppgifter från kommunen kommer ofta fram vid ett personligt sammanträffande

med personen tillsammans med en tjänsteman från kommunen. Detsamma

kan gälla när kommunen genom att sända över handlingar anmäler

ett ärende till Försäkringskassan för prövning av rätten till assistansersättning.

Försäkringskassan bör också, senast inför den första utbetalningen i ett nybeviljat

ärende, fråga kommunen om den har beslutat om personlig assistans

enligt LSS och därför kan ha anspråk på assistansersättning.

6.2.5 Information om funktionsnedsättningar

Det finns flera olika möjligheter för att få vägledande information om olika

funktionsnedsättningar och dess konsekvenser.

Information kan bland annat fås genom handikapporganisationerna eller Handikappombudsmannen.

Se även http://www.hso.se, http://www.srfriks.org, http://www.ho.se

Socialstyrelsen har byggt upp en kunskapsdatabas om små och mindre kända

handikappgrupper. Der gäller personer med sjukdomar eller skador som leder

till omfattande funktionshinder och som finns hos högst 100 personer per miljon

invånare. Det rör sig om en mängd olika sjukdomar och syndrom. Eftersom

dessa grupper är små och dessutom ibland koncentrerade till vissa landsdelar

kan det gå många år mellan de tillfällen då till exempel en läkare träffar någon

med en viss sjukdom. Socialstyrelsen har också tagit fram informationsfoldrar

om respektive dessa grupper. Se även http://www.socialstyrelsen.se

6.2.6 Samarbete med handikapporganisationer

Ett samarbete mellan Försäkringskassan och handikapporganisationerna kan

ge ökade kunskaper om olika funktionshinder och sjukdomar och hur de

påverkar livsföringen. Ökade kontakter kan också skapa bättre förståelse för

Försäkringskassans sätt att handlägga ärenden om assistansersättning.

Handikapporganisationerna ger ut informationsskrifter med olika beskrivningar

av funktionshinder eller sjukdomar. De ger även ut tidskrifter som

innehåller information som kan öka förståelsen inom dessa områden.

6.3 Andra samhällsstöd

Om den som ansöker om assistansersättning har vårdbidrag eller handikappersättning

är det viktigt att utreda vilka vårdinsatser som ersätts genom dessa

förmåner. Det bör även utredas hur rätten till dessa förmåner kommer att

påverkas genom beslutet om assistansersättning. En beskrivning av hur assistansersättning

kan påverka insatser enligt LSS eller SoL finns i kapitel 10.

Vägledning 2003:6 Version 5

47

6.3.1 Handikappersättning

Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år

hon eller han fyller 19 år och som innan hon eller han har fyllt 65 år har fått

sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i viss omfattning. Alltefter

hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör handikappersättningen

36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet. (5 och 6 §§ lagen

[1998:703] om handikappersättning och vårdbidrag [HVL])

Den som är blind, döv eller gravt hörselskadad är garanterad viss handikappersättning

om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65

års ålder (5 och 6 §§ HVL).

Det behov av personlig assistans som den enskilde har i sin dagliga livsföring

är i de allra flesta fall samma hjälpbehov som låg till grund för bedömningen

av rätten till handikappersättning. Det innebär att den del av handikappersättningen

som kompenserar den enskildes behov av hjälp av annan i

stället kan kompenseras med assistansersättning.

Den som har en sådan funktionsnedsättning att hon eller han är berättigad

till assistansersättning har sannolikt även andra merutgifter på grund av sitt

funktionshinder. Även om man vid prövning av handikappersättningens

storlek skulle bortse från det hjälpbehov som gav rätt till assistansersättning,

skulle det därför i många fall ändå ge underlag för fortsatt handikappersättning

på någon nivå. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 71)

Försäkringskassan ska ompröva rätten till handikappersättning i samband

med att assistansersättning beviljas (6 § HVL).

Se vidare Vägledning 2003:2 om Handikappersättning.

6.3.2 Vårdbidrag

En förälder har rätt till vårdbidrag för vård av barn till och med juni månad

det år barnet fyller 19 år om barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning

eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under

minst sex månader, eller om det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder

uppkommer merkostnader. (8 § HVL)

Vårdbidrag beviljas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån

beroende på tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas

storlek. Vårdbidrag som beviljas enbart med hänsyn till merkostnader får

bestämmas till 36 eller 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna

uppgår till minst respektive belopp.

Om barnet får personlig assistans kan detta givetvis påverka rätten till vårdbidrag,

framför allt när det gäller vårdbidragets storlek (prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.2.2, s. 66). Merkostnadsvårdbidrag kan beviljas även om barnet

inte har behov av särskild tillsyn och vård (8 § HVL).

RegR har i en dom uttalat att det förhållandet att en förälder får vårdbidrag

för ett funktionshindrat barn ska inte påverka bedömningen av barnets rätt

till ersättning för personlig assistans enligt LASS ( RÅ 1997 ref. 23 I). Försäkringskassan

ska ompröva rätten till vårdbidrag i samband med att assistansersättning

beviljas (10 § HVL).

Vägledning 2003:6 Version 5

48

Vårdbidraget kompenserar den särskilda vård och tillsyn som ett barn med

funktionshinder behöver och/eller de eventuella merkostnader som finns på

grund av funktionshindret. Det är därför viktigt att utreda vilket vård- och

tillsynsbehov som ligger till grund för vårdbidraget vid den omprövning

som ska göras när barnet beviljas assistansersättning. Hänsyn ska tas till

vårdbehov i den mån det kommer att kompenseras med assistansersättning.

Se vidare Vägledning 2002:20 Vårdbidrag.

Vägledning 2003:6 Version 5

49

7. LSS personkrets

Detta kapitel beskriver personkretsen enligt LSS.

7.1 LSS personkrets

Den som omfattas av personkretsen enligt LSS har rätt till assistansersättning

om övriga förutsättningar är uppfyllda (3 § LASS).

Personkretsen enligt 1 § LSS är personer med:

  • • utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
  • • betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada

i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom

  • • andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart

inte beror på normalt åldrande, om de är stora och orsakar betydande

svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov

av stöd eller service.

Den första och andra gruppen täcker in samma personkrets som ingick i

lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl., omsorgslagen, som ersattes av LSS 1994. Den tredje gruppen är en

utökning av personkretsen i förhållande till omsorgslagen . Se avsnitt 2.1.

Personkretstillhörigheten enligt grupp 1 och 2 bygger på medicinska diagnoser.

De kriterier som anges i grupp 3 ska inte prövas för grupp 1 och 2.

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 167)

Personkretstillhörighet enligt grupp 3 bygger på en funktionsbedömning

utifrån vilka svårigheter den enskilde har i den dagliga livsföringen till följd

av ett eller flera funktionshinder och tar inte fasta på någon speciell diagnos.

Personer som på grund av funktionshinder möter svårigheter i sin livsföring,

men som inte bedöms ingå i lagens personkrets, har rätt att få sina behov av

stöd och service tillgodosedda genom till exempel socialtjänsten eller hälsooch

sjukvården (prop.1992/93:159, avsnitt 3.1.4 s. 55).

Personkretsen finns också beskriven i Socialstyrelsens (SoS) allmänna råd

1994:1 om LSS.

Underlag och bedömning av personkretstillhörighet

Många gånger kan den enskilde själv visa intyg etc. som visar att hon eller

han tillhör personkretsen. I andra fall bör yttrande inhämtas från personal

inom till exempel habiliterings- eller rehabiliteringsorganisationen, sjukvården,

barnhälsovården, barnomsorgen, skolhälsovården, socialtjänsten m.fl.

Kompletterande undersökningar kan i vissa fall vara nödvändiga innan man

kan ta slutlig ställning till personkretstillhörighet. För barn kan till exempel

Vägledning 2003:6 Version 5

50

ofta en pedagogisk utredning behöva göras. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.1.4, s. 57)

Eftersom grupperna 1 och 2 bygger på medicinska diagnoser ska det finnas

medicinska underlag som styrker personkretstillhörigheten. Grupp 3 bygger

på vilka svårigheter den enskilde har i den dagliga livsföringen till följd av

ett eller flera funktionshinder och tar inte fasta på någon speciell diagnos.

Vid bedömning av tillhörigheten enligt grupp 3 är de medicinska underlagen

en del av underlaget för bedömningen tillsammans med en funktionsbedömning.

Bedömningen görs utifrån de kriterier som anges i grupp 3.

En person kan uppfylla kriterierna i såväl grupp 1 som grupp 3 eller grupp 2

och grupp 3. Grupperna 1 och 2 har företräde framför grupp 3. När det finns

ett medicinskt underlag som styrker tillhörighet enligt grupp 1 eller 2 är det

alltså någon av dessa som ska fastslås även om kriterierna för grupp 3 också

uppfylls. Personkretstillhörighet enligt grupp 1 och 2 nämns särskilt för att

det inte ska råda någon tvekan om att de tillhör LSS personkrets. Många av

dem som tillhör grupp 1 och grupp 2 har på grund av intellektuella funktionshinder

svårare än andra att hävda sina behov av samhällets insatser.

Grupperna 1 och 2 har till skillnad från grupp 3 rätt till daglig verksamhet

enligt 9 § 10 LSS. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 53)

Vid ansökan eller anmälan om assistansersättning ska Försäkringskassan

alltid fatta beslut om personkretstillhörighet oavsett om personen beviljas

assistansersättning eller inte. Detta gäller även om kommunen också beslutat

eller bedömt personkretstillhörigheten. Försäkringskassan är inte beroende

av kommunens bedömning av personkretstillhörighet.

7.2 LSS personkrets – första gruppen

Den första gruppen omfattar personer med utvecklingsstörning, autism eller

autismliknande tillstånd (1 § 1 LSS).

Utvecklingsstörning

Med utvecklingsstörning avses en intellektuell funktionsnedsättning som

uppkommit under personens utvecklingsperiod, och som är så betydande att

han eller hon behöver särskilt stöd och särskild hjälp i sin livsföring. Med

utvecklingsperiod avses vanligen åren före 16 års ålder. (prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.1.4, s. 53 – 54)

Autism eller autismliknande tillstånd

Begreppen autism eller autismliknande tillstånd ersätter i LSS begreppet

barndomspsykos i den tidigare omsorgslagen. Med autism eller autismliknande

tillstånd avses en djupgående personlighetsstörning som debuterar

under barndomen, i regel före sju års ålder. De djupgående störningarna

påverkar bland annat social förmåga, kommunikation och beteende. Dessa

tillstånd ger nästan alltid allvarliga psykiska funktionshinder under hela livet.

(Prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4 och 14.1, s. 54 och 167)

Vägledning 2003:6 Version 5

51

7.3 LSS personkrets – andra gruppen

Den andra gruppen gäller personer som fått ett betydande och bestående

begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd

av yttre våld eller kroppslig sjukdom (1 § 2 LSS).

Däremot avses inte personer med olika psykiska sjukdomstillstånd, som

också kan medföra begåvningshandikapp, till exempel demens, och inte

heller personer med sjukdomar som är en följd av missbruk av beroendeframkallande

medel. Dessa personer kan endast omfattas av lagen om de

uppfyller kriterierna enligt den tredje gruppen (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 168). Personer med olika psykiska sjukdomstillstånd kan dock omfattas

av lagen enligt kriterierna i den andra gruppen om deras tillstånd kan

anses vara en hjärnskada som föranletts av en kroppslig sjukdom. Regeringsrätten

har i en dom gjort bedömningen att en person med Alzheimers

sjukdom uppfyller kriterierna för tillhörighet till personkrets 2 enligt 1 §

LSS. Av utredningen i målet framgår att Alzheimers sjukdom är en hjärnskada

till följd av kroppslig sjukdom. Domstolen ansåg att den medicinska

utredningen i målet fick anses visa att personen ådragit sig en hjärnskada till

följd av kroppslig sjukdom och att han på grund härav hade ett betydande

och bestående funktionshinder. (RR mål nr 7020-06, 2008-11-10)

Begåvningsmässigt funktionshinder

Det är fråga om personer som efter utvecklingsåren har fått en hjärnskada

och till följd av det ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder.

Orsaken ska vara kroppsliga sjukdomar som tumörer, hjärnblödningar

och inflammationer eller skador som föranletts av yttre våld, till

exempel trafikskador. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 167 – 168)

I förarbetena används begreppet begåvningsmässigt funktionshinder vilket

speglar det språkbruk som var gällande då förarbetena skrevs. I dag används

begreppet intellektuellt funktionshinder för samma sak.

7.4 LSS personkrets – tredje gruppen

Den tredje gruppen (1 § 3 LSS) omfattar personer som har:

  • • andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart

inte beror på normalt åldrande

  • • om de är stora och
  • • orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och
  • • därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Alla angivna kriterier ska vara uppfyllda för att lagen ska vara tillämplig.

Kriterierna går dock inte att helt självständigt bedöma var för sig, eftersom

de påverkar varandra (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 168).

Den tredje gruppen omfattar barn, ungdomar och vuxna med långvariga habiliterings-

och rehabiliteringsbehov. Det gäller personer som på grund av sitt

Vägledning 2003:6 Version 5

52

funktionshinder har ett i flera avseenden likartat behov som de som omfattas

av den första och den andra gruppen. (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 168)

Orsaken till eller arten av funktionshinder är inte avgörande, inte heller den

medicinska diagnosen. Inom kretsen finns personer med fysiska, psykiska

och begåvningsmässiga funktionshinder. (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s.

168)

Personer med olika psykiska sjukdomstillstånd, som också kan medföra

begåvningshandikapp, till exempel demenser, och personer med sjukdomar

som är en följd av missbruk av beroendeframkallande medel ingår i gruppen

under förutsättning att alla kriterier är uppfyllda. (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 168)

För personer med flera funktionshinder måste den samlade effekten bedömas.

Små men flera funktionshinder kan i samverkan verka multiplicerande

och därför sammantaget orsaka betydande svårigheter. (prop. 1992/93:159,

avsnitt 14.1, s. 169)

RegR fann i en dom att en man med en grav synskada inte ansågs tillhöra

personkretsen enligt LSS eftersom inte samtliga krav enligt bestämmelsen

varit uppfyllda. Mannen ansågs ha ett stort och varaktigt funktionshinder.

Funktionshindret ansågs dock inte orsaka sådana betydande svårigheter i

hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det därmed sammanhängande

behovet av stöd och service ansågs inte heller omfattande.

(RÅ 1999 ref. 54)

Varaktigt funktionshinder

Funktionshindren ska vara varaktiga, dvs. inte vara av tillfällig eller mer

övergående natur (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 169). Lagen syftar i

första hand till att tillförsäkra personer med livslånga eller mycket långvariga

funktionshinder det särskilda stöd som de behöver för att bygga upp och

bibehålla levnadsvillkor som är likvärdiga med andra människors (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 56).

Ett behov av stöd och service kan variera över tid men funktionshindret ska

vara varaktigt. Personer med till exempel varaktiga psykiska funktionshinder

kan ha ett varierat behov av stöd och service med anledning av symtomen

från funktionshindret. Det varierade behovet får bedömas mot de övriga

kriterierna i personkrets 3.

Begreppet varaktighet har ingen relation till tidsangivelsen två år i tvåårsomprövningen.

Det är en annan sak att rätten till assistansersättning ska omprövas

efter två år. Vid en tvåårsomprövning ska Försäkringskassan ta ställning

till alla de förutsättningar som gäller för att ge rätt till assistansersättning.

Ställningstagande till personkretstillhörigheten är en av dessa förutsättningar.

Se även avsnitt 16.2.

Det ska vara uppenbart att en persons funktionsnedsättning inte beror på normalt

åldrande för att hon eller han ska omfattas av grupp 3 i LSS. En funktionsförlust

av den omfattning som lagen förutsätter, som naturligt hänger samman

med åldern inträffar i realiteten enbart hos äldre. Som äldre betraktas med vanligt

språkbruk personer över 65 år. (prop. 1992/93:159,avsnitt 14.1, s. 169)

Vägledning 2003:6 Version 5

53

Ragnar som är 53 år drabbas av Alzheimers sjukdom. Hans sjukdom

kan medföra svåra funktionshinder långt innan han uppnår den ålder

då funktionsförlusten är en naturlig med hänsyn till åldern. Det innebär

att hans funktionshinder uppenbart inte kan anses bero på normalt

åldrande.

Stora funktionshinder

Funktionshindret ska ha en sådan karaktär eller omfattning att det starkt påverkar

flera viktiga livsområden samtidigt, till exempel boende, fritid eller

behov av habilitering eller rehabilitering. Det gäller till exempel om en person

till följd av funktionshinder dagligen är mycket beroende av hjälpmedel. Det

gäller också när någon har återkommande behov av en annan persons hjälp

för den dagliga livsföringen i boendet, i utbildningssituationen, på arbetet

eller på fritiden. Behovet av hjälp kan finnas för att förflytta sig, för att meddela

sig med andra eller för att ta emot information. (prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.1.4, s. 55)

Personer med uttalade rörelsehinder, med grava syn- eller hörselskador eller

med svårartade och invalidiserande effekter av sjukdomar som till exempel

diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar kan vara exempel på personer med

sådana funktionshinder (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 55).

Också funktionshinder som för en utomstående kan verka ha mindre konsekvenser,

kan för den enskilde orsaka betydande inskränkningar i det dagliga

livet och medföra behov av särskilda stödinsatser. Vissa mag- och tarmsjukdomar

kan till exempel medföra behov av täta tarmtömningar. Vissa typer av

hjärnskador kan innebära mindre uttalade intellektuella störningar i vissa avseenden

men omfattande störningar i andra. Även vissa psykiska störningar

kan medföra stora och varaktiga funktionshinder. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.1.4, s. 55)

Kombinationer av skador vars sammantagna följder är speciellt svåra eller

komplicerade medför ofta att den enskilde har särskilt stora svårigheter i den

dagliga livsföringen. Det kan gälla till exempel personer med dövblindhet,

med kombinationer av rörelsehinder eller med tal- och språkstörning i kombination

med utvecklingsstörning. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 56)

Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen

Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas att den enskilde

inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som till exempel hygien, toalettbestyr,

påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus, sysselsättning

eller att utföra nödvändig träning eller behandling. Det kan också innebära att

en person inte kan förstå eller klara sin ekonomi. Andra svårigheter kan vara att

kommunicera med andra. Det gäller både svårigheter att ta emot och att ge information

och att samtala med andra direkt eller per telefon. Begreppet bör

även kunna användas om en person som på grund av funktionshinder löper risk

att bli isolerad från andra människor. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 56)

Vägledning 2003:6 Version 5

54

Ovan nämns att svårigheten med att kommunicera med andra kan medföra

att personen har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Ett av de

grundläggande behoven är behov av personlig assistans för att kommunicera

med andra. Se avsnitt 8.3.

Svårigheter att kommunicera, som avses i ställningstagande till betydande

svårigheter i den dagliga livsföringen när det gäller bedömningen av personkretstillhörighet

enligt tredje gruppen skiljer sig från ställningstagandet

vid bedömningen av grundläggande behov. Att ha behov av personlig assistans

för att kunna kommunicera, som avses i ställningstagande till de

grundläggande behoven, innebär bland annat att personen behöver ha ytterligare

en person, det vill säga den personliga assistenten, närvarande för att

kommunikation över huvud taget ska vara möjligt. Svårigheter att kommunicera

med andra, som avses i ställningstagandet i bedömningen av personkretstillhörighet,

behöver inte medför att personen har behov av en personlig

assistent för att kommunikation över huvudtaget ska vara möjlig.

Omfattande behov av stöd eller service

Med omfattande behov av stöd eller service avses både kvantitativa och kvalitativa

aspekter. Den enskilde ska i allmänhet ha ett återkommande behov av

särskilt stöd för att klara funktioner som andra kan klara på egen hand. Med

återkommande menas att stödbehovet vanligen finns dagligen och i olika situationer

och miljöer. Behov av stöd bör uppfattas i vid bemärkelse och avse

stöd av olika karaktär. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.1.4, s. 56)

Ibland kan det behövas stödinsatser som är så speciella att de trots mindre

tidsåtgång kan betraktas som omfattande. Ett behov av omfattande stöd eller

service som medför en mycket specifik utbildning eller kompetens kan tala

för att ett omfattande behov av stöd och service finns (prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.1.4, s. 56) Däremot är det en senare fråga om assistansersättning

kan beviljas för ändamålet. Assistansersättning kan inte beviljas för sjukvårdande

insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen, HSL (4 § tredje stycket

LASS). Det finns inget som hindrar att det är samma person, den personliga

assistenten, som tillgodoser behovet även om olika huvudmän har det finansiella

ansvaret.

Behov av hjälp med toalettbesök, påklädning, matlagning, skrivning, läsning,

kommunikation, förflyttning, sysselsättning och rekreation med mera kan

vara exempel på omfattande behov av stöd eller service (prop. 1992/93:159,

avsnitt 14.1, s. 169).

Bedömningen av en persons behov av stöd eller service måste alltid ske utifrån

en sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 169).

7.4.1 Tredje gruppen och små barn

Hos små barn med funktionshinder kan det, på grund av barnets låga ålder,

vara svårt att bedöma de betydande svårigheterna i den dagliga livsföringen

eftersom alla små barn behöver hjälp med att äta, kommunicera och förflytta

sig m.m. I dessa fall får man bedöma om barnet med stigande ålder kan anVägledning

2003:6 Version 5

55

tas komma att få betydande stora svårigheter i den dagliga livsföringen och

därmed ett omfattande behov av stöd eller service. (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 169)

Avsikten med att göra en prognos om barnets framtida svårigheter och därmed

sammanhängande stödbehov är att redan för mycket små barn kunna

bedöma om barnet tillhör LSS personkrets. Personkretsens grupptillhörighet

kan ändras allt eftersom barnet utvecklas och möjligheterna att ställa diagnos

enligt grupp 1 blir säkrare.

Bedömningen av barns rätt till personlig assistans behandlas i avsnitt 8.6.4.

Vägledning 2003:6 Version 5

56

8. Bedömning av rätten till assistansersättning

Detta kapitel beskriver de regler som gäller för att bedöma rätten till assistansersättning.

I bedömningen av rätten till assistansersättning ska man ta

ställning till om personens behov av personlig assistans berättigar till ersättningen

assistansersättning. Kapitlet handlar i huvudsak om

  • • behovsbedömning
  • • begreppen personlig assistans och daglig livsföring
  • • grundläggande behov
  • • andra personliga behov som inte tillgodoses på något annat sätt
  • • det totala behovet av assistansersättning
  • • olika omständigheter att ta hänsyn till vid bedömningen av behovet av

personlig assistans.

I nedanstående bild åskådliggörs vilka steg i bedömningen som ska göras

enligt 3 § LASS.

Vägledning 2003:6 Version 5

57

8.1 Behovsbedömning

I arbetet med att bedöma rätten till assistansersättning finns flera faktorer

som bör vägas in. Det är viktigt att bära med sig intentionerna i den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken, de grundläggande principerna i

handikappreformen och de olika perspektiven, se kapitel 1 och kapitel 2.

Bedömningen av rätten till assistansersättning innebär myndighetsutövning.

Att utreda rätten till assistansersättning är en uppgift som ska utföras med

respekt för den enskildes integritet. Vid bedömningen krävs stor lyhördhet

för personen och hans eller hennes personliga behov. Det är viktigt att göra

en individuell bedömning och ta hänsyn till hela livssituationen.

I behovsbedömningen ingår att utreda den sökandes uppfattning av sitt behov

av personlig assistans och dess omfattning. I utredningen tar Försäkringskassan

ställning till behovet och i vilken omfattning behovet berättigar

till assistansersättning.

Det är viktigt att känna till vilka konsekvenser en funktionsnedsättning får i

det dagliga livet. Man gör en allsidig bedömning utifrån medicinska, pedagogiska,

psykologiska och sociala aspekter. Behovsbedömning är en process

där en rad olika faktorer vägs samman till en så allsidig bedömning som

möjligt. Ett praktiskt sätt att göra bedömningar mer allsidiga är att använda

konkreta beskrivningar av vad personen har för behov under ett dygn eller

en vecka. Man måste ta hänsyn till att behoven kan variera. (Socialstyrelsens

allmänna råd 1994:1 s. 34 och 35)

8.2 Behovet av personlig assistans för den dagliga livsföringen

Detta avsnitt beskriver begreppen personlig assistans och daglig livsföring.

Personlig assistans och dess målsättning

Med personlig assistans avses ett personligt utformat stöd som ges av ett

begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder

behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och

på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående

kunskaper om personen med funktionsnedsättning, så kallade grundläggande

behov. (9 a § LSS)

Begreppet personlig assistans har samma betydelse i LSS som i LASS

(3 § LASS). Det innebär att behovet av personlig assistans utreds och bedöms

enligt samma principer. Grundläggande principer enligt LSS är att

verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i

samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet ska vara att den

enskilde får möjlighet att leva som andra (5 § LSS). Den enskilde ska genom

insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga

och samordnade och anpassas till mottagarens individuella behov. Insatserna

ska utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver

dem och stärka förmågan att leva ett självständigt liv (7 § LSS).

Vägledning 2003:6 Version 5

58

I begreppet personlig assistans ligger att det ska vara fråga om ett personligt

stöd som ger personen med funktionshinder ökade möjligheter till ett självständigt

liv. Det ska alltså vara fråga om hjälp och stöd som knyts till den

enskilde och finns tillgänglig för henne eller honom i olika verksamheter

och under olika tider på dygnet. Den enskildes behov av stöd och hjälp ska

kunna tillgodoses av ett begränsat antal personer – personliga assistenter.

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 174, se även avsnitt 2.1)

Den enskilde bör ha ett avgörande eller mycket stort inflytande över vem

som anställs som assistent. Den enskilde ska också ha ett stort inflytande

över när och hur hjälpen ska ges, det vill säga kunna bestämma över sin

livssituation. (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s.174 och prop. 1995/96:146,

avsnitt 9.1, s. 20)

Med personlig assistans kan den enskilde få frihet att själv bestämma i vilka

situationer och vid vilka tillfällen som hon eller han ska få hjälpen. Personlig

assistans kan för vissa personer vara en viktig förutsättning för att de ska

kunna arbeta eller studera. Andra behöver ett fåtal medhjälpare som de känner

väl för att kunna göra sig förstådda och för att själva kunna ta emot information.

För många är en samlad hjälp i olika situationer och verksamheter

ett viktigt medel för att undvika isolering och passivitet och för att kunna

delta i både planerade och spontana aktiviteter. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.2, s. 64)

Personlig assistans stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt

och oberoende liv. Det bör alltid övervägas som ett alternativ för barn och

ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna till att bo på en

institution. Det stärker svårt funktionshindrade ungdomars möjlighet att

flytta hemifrån när de blivit vuxna. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 64)

Vid beräkningen av antalet assistanstimmar beaktas all den tid som avser

uppgifter som assistenten utför som ett led i det personliga stödet i den dagliga

livsföringen till den ersättningsberättigade (3 § förordningen

[1993:1091] om assistansersättning). Förutsättningarna och möjligheten att

delta i olika göromål i den dagliga livsföringen kan variera utifrån funktionshinder.

Syftet med personlig assistans är bland annat att möjliggöra ett

liv så likt andras som möjligt. Kontinuitet, både när det gäller insatsen och

vilka som utför insatsen, är också en viktig del av insatsen personlig assistans.

I handläggningen förekommer begreppet personlig assistans på olika sätt. I

behovsbedömningen avses behovet av ett personligt utformat stöd av ett

begränsat antal personer. När den enskilde är beviljad assistansersättning

händer det att Försäkringskassan måste ta ställning till om behovet som tillgodosetts

ligger inom ramen för vad som bedöms vara personlig assistans.

Till exempel, har behovet tillgodosetts av personliga assistenter eller har det

tillgodosetts på ett sätt som inte är att betrakta som personlig assistans.

Vad är inte personlig assistans?

Den tid de personliga assistenterna använder för gemensamma träffar för

genomgång och information bör inte räknas med när Försäkringskassan beviljar

assistanstimmar (RAR 2002:6 till 3 § LASS). Assistansersättningens

Vägledning 2003:6 Version 5

59

timbelopp bör i stället täcka kostnader för personalsamråd (RAR 2002:6 till

10 § LASS).

Städning, inköp eller liknande, som assistenten inte gör tillsammans med

den enskilde som ett led i det personliga stödet till personen ska inte tas med

i beräkningen av personlig assistans (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s.

176).

Daglig livsföring

Med daglig livsföring menas förutsebara, kontinuerliga, dagliga eller ofta återkommande

aktiviteter eller situationer av vardagligt slag. (prop.1992/93:159,

avsnitt 14.3, s. 195)

Att ha betydande svårigheter i den dagliga livsföringen innebär bland annat

att personen med funktionshinder inte på egen hand kan klara vardagsrutiner

som toalettbestyr och hygien, påklädning, mathållning, kommunikation (till

exempel direkt samtal med andra och telefonering), förflyttning inomhus

eller utomhus, sysselsättning och nödvändig träning eller behandling. Det

kan också handla om att kunna göra sig förstådd eller sköta sin ekonomi.

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 169)

När man bedömer om en person med funktionsnedsättning behöver en viss

insats i sin dagliga livsföring måste man jämföra med den livsföring som

kan anses normal för personer i samma ålder (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 172). Bedömningen ska med andra ord vara åldersadekvat.

8.3 Grundläggande behov

Den som omfattas av 1 § LSS har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att för sin

dagliga livsföring få assistansersättning om han eller hon har behov av personlig

assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20

timmar i veckan (3 § LASS).

Personlig assistans ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade

situationer, i regel av mycket privat karaktär (prop. 1992/93:159 s.

64). Bedömningen av grundläggande behov handlar inte om att en person behöver

hjälp, utan om vad han eller hon behöver hjälp med. Hjälpen ska vara av

en viss karaktär.

Regeringsrätten uttalade i en dom som gällde rätten till personlig assistans

enligt 9 a § LSS bland annat följande: I lagens förarbeten om personlig

assistans har det betonats att det är fråga om hjälp eller stöd av mycket privat

karaktär och att insatsen ska vara förbehållen situationer av krävande

eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag. Lagstiftaren

har främst syftat på hjälpbehov som är känsliga för den personliga

integriteten och där den funktionshindrade måste anses ha ett särskilt intresse

av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges.

Det torde således inte vara alla praktiska hjälpbehov med t.ex. påklädning

eller måltider som har avsetts. Detta bör beaktas vid tolkningen av vad som

ska anses omfattat av hjälp med de grundläggande behoven enligt 9 a §

LSS. När det gällde måltider i det aktuella fallet behövde personen hjälp

Vägledning 2003:6 Version 5

60

med att tillreda och plocka fram och undan mat och dela mat som är seg

eller där det krävdes kniv och gaffel. Detta hjälpbehov var inte av det slag

som kunde beaktas då det gällde att tillgodose de grundläggande behoven.

Vad gällde hjälpbehovet i övrigt – hjälp med att sköta hygienen, toalettbesök

och av- och påklädning – syntes hjälpinsatserna bara till mycket begränsad

del avse hjälp som kunde anses vara av det mycket privata och känsliga

slag som förutsattes för rätt till personlig assistans. Regeringsrätten fann

att behovet av hjälp för att tillgodose de grundläggande behoven inte kunde

anses vara av den karaktär och omfattning som förutsattes för rätt till personlig

assistans. (RR mål nr 5321-07).

Rätten till assistansersättning prövas i två steg. I ett första steg utreder Försäkringskassan

omfattningen av behovet av personlig assistans för de grundläggande

behoven (9 a § LSS). I detta steg beräknas inte tid för grundläggande

behov som blir tillgodosedda i verksamheter enligt 4 § LASS, det

vill säga i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, om det inte finns särskilda

skäl (RÅ 2000 ref. 11). Grundläggande behov beräknas inte heller för

andra samhällsinsatser om behoven tillgodoses genom insatsen (jfr 7 § första

stycket LSS) (KRNG 1312-07). Det kan till exempel vara insatser där

det enligt 9 c § LSS ingår omvårdnad (exempelvis korttidsvistelse och bostad

med särskild service). Se avsnitt 8.6 om barn och föräldra-/makeansvar.

De grundläggande behoven är behov av hjälp med

  • • personlig hygien
  • • måltider
  • • att klä av och på sig
  • • att kommunicera med andra
  • • behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade

(9 a § LSS).

När man bedömer om de grundläggande behoven uppgår till i genomsnitt

mer än 20 timmar per vecka ska man inte ta hänsyn till andra behov i den

dagliga livsföringen än just de grundläggande behoven. Om personen uppfyller

kravet bedöms, i ett andra steg, behovet av personlig assistans för

andra personliga behov som inte tillgodoses på annat sätt (prop.

1995/96:146, avsnitt 6.1, s. 13 och 14). Se avsnitt 8.4.

I utredningen är det viktigt att ta ställning till alla grundläggande behov. Av

utredningen bör det därför framgå om något av de grundläggande behoven

inte varit aktuellt att bedöma och av vilken anledning, till exempel att personen

inte behöver hjälp med att kommunicera. Personen kan behöva hjälp

med ett, flera eller samtliga grundläggande behov. Oavsett vilket ska behovet

av hjälp med de grundläggande behoven överstiga i genomsnitt 20 timmar

per vecka.

Ett grundläggande behov är ett grundläggande behov oavsett orsaken till

behovet. Om personen till exempel behöver hjälp med att klä av och på sig

inför och efter ett träningstillfälle är hjälpen med klädseln ett grundläggande

behov. Detta gäller även om anledningen till hjälpen med klädseln i sig beror

på ett behov som faller in under andra personliga behov.

Vägledning 2003:6 Version 5

61

Kammarrätten har i två domar funnit att den rimligaste tolkningen av 3 §

LASS är att beräkningen av de grundläggande behoven avser en längre period

och att beslutet om assistansersättning ska grundas på det genomsnittliga

hjälpbehovet per vecka under perioden. Kammarrätten ansåg att personerna

hade rätt till assistansersättning under samtliga veckor, dvs. även under

de veckor som deras behov av hjälp med de grundläggande behoven inte

översteg 20 timmar, eftersom behovet av assistans för de grundläggande

behoven var återkommande och i genomsnitt översteg 20 timmar per vecka.

(KRNG mål nr 6235-07 och 1312-07)

Metodstöd – Beräkning av de grundläggande behoven

Detta metodstöd visar hur man kan beräkna tid för de grundläggande behoven

när behoven inte är lika varje vecka. Ibland kan det vara lämpligt att

utreda likartade veckor var för sig. Det kan till exempel gälla när behoven

av assistans är olika beroende på om behoven är tillgodosedda i någon verksamhet.

För främst barn och unga som går i skola och har skolbarnomsorg

och kanske vistas på fritidshem är det lämpligt att utreda alla veckor under

året. Så här utreder du om en persons grundläggande behov överstiger i genomsnitt

20 timmar i veckan.

1. Utred om det finns särskilda skäl för assistansersättning i skola, barnomsorg

och daglig verksamhet (4 § LASS).

2. Om det finns särskilda skäl ska du utreda och beräkna tiden per vecka för

de grundläggande behoven under veckor med vistelse i skola, barnomsorg

eller daglig verksamhet (skolveckor, arbetsveckor). Om det inte finns särskilda

skäl beräknas inte någon tid för grundläggande behov i skola, barnomsorg

och daglig verksamhet (4 § LASS).

3. Utred om de grundläggande behoven är tillgodosedda i andra verksamheter

än skola, barnomsorg och daglig verksamhet, till exempel på korttidshem

(jfr 7 och 9 §§ LSS).

4. Utred och beräkna tiden per vecka för de grundläggande behoven under

veckor då personen vistas i andra verksamheter än skola, barnomsorg eller

daglig verksamhet. Det kan till exempel vara vistelse i korttidshem. Om de

grundläggande behoven är tillgodosedda i andra verksamheter räknas ingen

tid för dessa behov med i bedömningen av de grundläggande behoven. Om

de grundläggande behoven inte är tillgodosedda (helt eller delvis) i andra

verksamheter ska tiden för de grundläggande behoven ingå i beräkningen.

5. Utred och beräkna tiden per vecka för de grundläggande behoven under

veckor där personen inte vistas i skola, barnomsorg, daglig verksamhet eller

andra verksamheter (lovveckor, semesterveckor, hemmaveckor).

6. Utred och beräkna tiden för de grundläggande behoven för enstaka dagar

som inte täcks upp av veckoberäkningarna. Det kan till exempel handla om

återkommande lovdagar eller helgdagar som infaller på vardagar.

7. Lägg samman den beräknade tiden för de olika veckorna och eventuella

dagar som beskrivits under punkt 1-6. Dela summan av den beräknade tiden

med det antal veckor som behövs för att beräkna hur många timmar grundläggande

behov personen har i genomsnitt. För barn och unga som går i skoVägledning

2003:6 Version 5

62

lan är det oftast lämpligt att beräkna genomsnittet för hela året, dvs. 52

veckor.

Exempel A: Skolveckor utan korttids + skolveckor med korttids + lovveckor

+ enstaka dagar /52 veckor

Exempel B: hemmavecka + vårdhemsvecka/2 (växelvård)

Andra personliga behov som inte tillgodoses på annat sätt kan beräknas på

liknande sätt.

Nedanstående exempel belyser hur de grundläggande behoven i genomsnitt

per vecka kan beräknas beroende på personernas olika boende- och vistelseförhållanden.

Kajsa bor hemma varannan vecka. Utredningen visar att hon dessa

veckor behöver hjälp med sina grundläggande behov i genomsnitt 23

timmar per vecka. Varannan vecka vistas Kajsa fyra dagar på ett korttidsboende.

Där får hon sina grundläggande behov tillgodosedda. Den

tid Kajsa bor hemma under dessa veckor behöver hon hjälp med sina

grundläggande behov i genomsnitt 10 timmar per vecka.

Kajsa bedöms ha grundläggande behov med i genomsnitt 16,5 timmar

per vecka, dvs. (23 + 10)/2. Försäkringskassan beslutar att Kajsa inte

har rätt till assistansersättning eftersom hennes grundläggande behov i

genomsnitt understiger 20 timmar i veckan.

Tony bor hemma två veckor och vistas på korttidsboende under fyra

dagar var tredje vecka. De veckor han bor hemma behöver han hjälp

med grundläggande behov (måltider, hygien och på- och avklädning) i

genomsnitt 23 timmar per vecka. Var tredje vecka, när han är på korttidsboende

fyra dagar, bor han hemma tre dagar och behöver då hjälp

med sina grundläggande behov i genomsnitt 10 timmar per vecka. De

grundläggande behoven täcks inte helt på korttidsboendet eftersom

personalen inte klarar av de speciella behov Tony har vid måltiderna.

Detta gör att Tony bedöms behöva hjälp i genomsnitt 8 timmar under

dessa fyra dagar, dvs. i genomsnitt 2 timmar per dag.

Försäkringskassan bedömer att Tony behöver hjälp med de grundläggande

behoven i genomsnitt 21,3 timmar per vecka, dvs. (23 timmar

x 2 veckor) + (10 +8 timmar x 1 vecka) = 64 timmar/3 veckor.

Eftersom Tony behöver hjälp med de grundläggande behoven i genomsnitt

mer än 20 timmar i veckan har han rätt till assistansersättning.

Om Tony inte har några andra personliga behov skulle han för

en sexmånadersperiod beviljas assistansersättning med 561 timmar,

dvs. 64 timmar/21 dagar = 3,0476 timmar per dag x 184 dagar.

Vägledning 2003:6 Version 5

63

Anwar bor hemma och går i skolan under 37 veckor per år. En del av

veckorna har han studiedagar eller lovdagar inlagda. Anwar vistas på

ett korttidsboende varannan helg, från fredag kl. 18.00 – söndag kl.

18.00 och två veckor på sommaren. Det finns inte några särskilda skäl

för att bevilja assistansersättning i skolan. De grundläggande behoven

tillgodoses på korttidsboendet.

Utredningen visar att Anwar under 13 lovveckor behöver hjälp med

sina grundläggande behov i genomsnitt 28,0 timmar per vecka, dvs.

364,0 timmar per år (13 veckor x 28,0 timmar). De grundläggande behoven

bedöms uppgå till i genomsnitt 25,5 timmar per vecka under de

16 veckor Anwar går i skolan, dvs. 408,0 timmar per år (16 veckor x

25,5 timmar). Under de 21 veckor han både går i skola och vistas på

korttidsboendet bedöms de grundläggande behoven uppgå till i genomsnitt

15,75 timmar per vecka, dvs. 330,75 timmar per år (21 veckor

x 15,75 timmar). Under två korttidsveckor per år bedöms de grundläggande

behoven till 0 timmar per vecka.

Sammantaget bedöms de grundläggande behoven per år vara i genomsnitt

21,2 timmar per vecka, dvs. (364,0 timmar + 408,0 timmar +

330,75 timmar = 1 102,75 timmar/52 veckor). Försäkringskassan bedömer

att Anwar har rätt till assistansersättning därför att hans grundläggande

behov överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka. Assistansersättning

för andra personliga behov som inte tillgodoses på annat

sätt ska därför utredas.

De grundläggande behoven måste utredas så att de kan uppskattas i tid. Det

är den tid det tar för att ett grundläggande behov ska bli tillgodosett som ska

uppskattas i tid. För att ett visst grundläggande behov i sin helhet ska kunna

tillgodoses kan det krävas att den personliga assistenten genomför olika

delmoment och därefter inväntar nästa delmoment och så vidare ända till

dess att det grundläggande behovet i sin helhet är tillgodosett. Vid beräkning

av den tid det tar för en assistent att tillgodose ett grundläggande behov

är det endast behov som beror på funktionshindret som ska räknas med. Den

tid det tar att tillgodose ett grundläggande behov ska i sin helhet ingå i beräkningen

av de grundläggande behoven. Tiden mellan olika eller från varandra

avskilda grundläggande behov ska däremot inte ingå i beräkningen.

(FKRS 2006:03)

Uno behöver personlig assistans när han ska äta. På grund av sitt funktionshinder

har han svårt att tugga och svälja och sätter ofta i halsen.

Därför måste han vänta en stund mellan tuggorna. Han behöver även

hjälp med att föra maten till munnen. Därför tar varje måltid lång tid.

Den personliga assistenten måste hela tiden medverka i måltiden. All

den tid det tar för Uno att äta ingår i beräkningen av de grundläggande

behoven.

Vägledning 2003:6 Version 5

64

Individen kan ha behov av personlig assistans för att kunna förflytta sig. Tid

för förflyttningar som är nödvändiga för att det grundläggande behovet ska

tillgodoses ska ingå i beräkningen. (FKRS 2006:03)

Göte behöver personlig assistans för att klara sin personliga hygien.

Han behöver bland annat hjälp med att duscha. På morgonen behöver

han hjälp med att ta sig från sängen till duschstolen och därefter till

badrummet. Den tid det tar för dessa förflyttningar ingår i beräkningen

av tiden för grundläggande behov.

I anslutning till de hjälpsituationer som ingår i de grundläggande behoven

kan det finnas andra personliga behov av hjälp. Det gäller till exempel hjälp

med att laga mat eller att ta fram och välja ut kläder. De moment som finns

före respektive efter själva det grundläggande behovet kan vara andra personliga

hjälpbehov i personens dagliga livsföring och ingår inte i beräkningen

av de grundläggande behoven. Behov av insatser för att förmå en person

att klä på sig, äta och så vidare berättigar inte till personlig assistans (prop.

1995/96:146, avsnitt 9.1, s. 20).

Hjälpinsatser av tillsynskaraktär i allmänhet bör inte ingå i de grundläggande

behoven (RAR 2002:6 till 3 § LASS).

Om en person med funktionsnedsättning kan sköta sina grundläggande behov

på egen hand men till exempel inte klarar av att på egen hand göra inköp

eller sköta sin ekonomi, har han eller hon inte rätt till personlig assistans.

Denna typ av stödbehov hos en person med funktionshinder ska tillgodoses

genom andra insatser enligt LSS eller SoL. (Bet. 1995/96:SoU15

s.12)

Försäkringskassan ska beräkna behovet av personlig assistans för de grundläggande

behoven utifrån den tid det tar att tillgodose behovet oavsett om

personen behöver dubbel assistans eller inte. Se även avsnitt 8.6.8.

Kevin behöver personlig assistans för sin hygien. Hans funktionshinder

gör att han måste ha hjälp av två assistenter när han duschar. När

Försäkringskassan beräknar tidsåtgången för de grundläggande behoven

beaktas 30 minuter för varje gång han duschar. Behovet av den

dubbla assistansen beaktas först vid beräkningen av andra personliga

behov som inte tillgodoses på annat sätt.

En ansökan om assistansersättning kan avse en viss tid av dygnet under en

vecka. Då uppstår frågan om utredningen av de grundläggande behoven ska

begränsas till enbart den ansökta tiden eller om utredningen ska avse hela

dygnet under veckans alla dagar. Det är lämpligt att Försäkringskassan frågar

sökanden om de grundläggande behoven är tillgodosedda under den tid

Vägledning 2003:6 Version 5

65

som ansökan inte omfattar. Därefter tar Försäkringskassan ställning till om

de grundläggande behoven ska beräknas enbart utifrån viss tid av dygnet

under en vecka eller utifrån hela dygnet under veckan.

Laleh ansöker om assistansersättning för tiden mellan klockan 22.00

och 06.00. Försäkringskassans bedömer efter utredning att Laleh under

övrig tid av dygnet får sina grundläggande behov tillgodosedda på

annat sätt än genom personlig assistans. Försäkringskassan utreder

därför de grundläggande behoven under den ansökta tiden. Om behovet

av personlig assistans för de grundläggande behoven under den

ansökta tiden överstiger i genomsnitt 20 timmar i veckan har Laleh

rätt till assistansersättning.

Personlig hygien

Med personlig hygien avses hjälp med att tvätta sig, att hålla sin kropp ren,

torka sig på kroppen och i håret, raka sig eller liknande samt hjälp vid toalettbesök.

Det handlar om situationer av mycket privat karaktär (prop.

1992/93:159, s. 64). Behovet av hjälp med personlig hygien måste dock

bedömas från fall till fall.

Hjälp med måltider

Kammarrätten konstaterade i en dom att assistansersättning är avsedd för

personer med särskilt integritetskänsliga hjälpinsatser, grundläggande behov,

med mer än 20 timmar per vecka. Kammarrätten fann att det vid bedömningen

av omfattningen av grundläggande behov endast ska beaktas

tidsåtgång för hjälp vid måltider om personen med funktionsnedsättning

saknar förmåga att på egen hand inta föda, till exempel därför att han eller

hon har ett funktionshinder som gör att denne inte kan föra mat till munnen.

Om den personen däremot endast behöver hjälp med iordningsställande före

och efter måltiden i form av på- och avdukning etc., ska tidsåtgången för

detta inte beaktas. (KRNS mål nr 5645-08)

Försäkringskassan har även ett allmänt råd som beskriver vad som ska räknas

med i tidsberäkningen av de grundläggande behoven vid måltider: Hjälp

med måltider bör, utöver hjälp med själva intagandet av föda, även anses

innefatta hjälp med att ställa i ordning före och efter måltiden. Det innebär

till exempel att hjälp med uppvärmning och liknande räknas till de grundläggande

behoven liksom hjälp med att plocka bort efter måltiden (RAR

2002:6 till 3 § LASS). Det allmänna rådet anger således att om det finns ett

behov av hjälp med själva intagandet av föda, att äta och dricka, så kan även

hjälp med uppvärmning och ställa i ordning före och efter måltid räknas

med i tidsberäkningen av de grundläggande behoven. Att ställa i ordning

före måltiden kan till exempel innebära att skala potatis, skala ägg, breda

smörgås. Hjälp med att äta och dricka är exempel på ett hjälpbehov av

mycket privat karaktär.

Vägledning 2003:6 Version 5

66

Den som har problem med att svälja maten och lätt kan sätta i halsen kan

behöva hjälp med att finfördela maten. Även om han eller hon själv kan föra

maten till munnen kan den hjälp personen behöver vid måltiden räknas som

ett grundläggande behov.

Att äta och dricka är normalt en medveten handling. En person som rent

mekaniskt kan föra maten till munnen och kanske inte förstår att han eller

hon äter kan därför behöva hjälp vid sina måltider. Det kan gälla personer

med kognitiva funktionsnedsättningar och demenssjukdomar. Även i detta

fall kan den hjälp personen behöver vid måltiden räknas som ett grundläggande

behov.

I behovet av hjälp i samband med måltider ingår också andra moment än de

som nämnts ovan. Flera av dessa moment som matlagning och diskning kan,

som framgår nedan, räknas in i andra personliga hjälpbehov vid bedömningen

som följer efter det att behovet av hjälp med de grundläggande behoven

är utredda.

Bedömning av assistansbehovet runt måltider kan sägas ske i tre steg.

1. Finns behov av hjälp för att inta mat och dryck under en vecka (grundläggande

behov)?

2. Om svaret är ja kan tid vid måltider även beräknas för hjälp att ställa i

ordning före och efter måltider (grundläggande behov)

3. Om de grundläggande behoven sammanlagt bedöms överstiga 20 timmar

i veckan kan tid för hjälp med matlagning och diskning ingå vid beräkningen

av andra personliga behov än de grundläggande behoven (de totala behoven).

Klä av och på sig

Detta grundläggande behov är avgränsat till den konkreta situationen att få

kläderna på och av sig. Det gäller oavsett när det sker på dygnet och oavsett

sammanhanget. Den som exempelvis behöver personlig assistans vid träningstillfällen

behöver således hjälp med på- och avklädning flera gånger

per dag.

Liksom för de övriga grundläggande behoven måste ett hjälpbehov av

mycket personlig karaktär finnas för att på- och avklädning ska ses som ett

grundläggande behov i lagens mening. Om en person till exempel behöver

hjälp med ytterkläder men i övrigt klarar att klä av och på sig är inte detta

behov ensamt ett sådant behov av mycket personlig karaktär som kan räknas

som ett grundläggande behov. Om däremot personen behöver hjälp med att

klä av och på sig för övrigt kan även tid för hjälp med ytterkläderna räknas

med. Klädvård, liksom att plocka fram eller undan kläder, ingår inte i de

grundläggande behoven, men kan räknas in under andra personliga hjälpbehov

vid bedömningen som följer efter det att behovet av hjälp med de

grundläggande behoven är utredda.

Vägledning 2003:6 Version 5

67

Kommunicera med andra

Kommunikation är en förutsättning för interaktion, det vill säga ett samspel

med omgivningen. Interaktion är alltid en tvåvägsprocess: att kunna ge och

ta emot ett budskap. Det är ett samspel mellan människor för att de ska förstå

varandra.

Det finns olika sätt att överbygga kommunikationssvårigheter som kan uppstå

mellan individer. Att kommunicera med andra människor kan ske med

såväl verbal som icke verbal kommunikation. Ofta blandas olika kommunikationssätt,

till exempel verbal och icke verbal kommunikation, för att om

möjligt tillsammans kunna förmedla vad man tänker eller önskar till omgivningen.

Detsamma gäller för att personen själv ska kunna ta emot information.

Detta innebär att omgivningen måste bestå av personer som känner en

sådan person väl för att han eller hon överhuvudtaget ska kunna förmedla

något budskap som går fram respektive själv ska kunna tillgodogöra sig

information från någon annan.

Ett grundläggande behov av assistans för att kunna kommunicera med andra

innebär att personen med funktionsnedsättning behöver ha ytterligare en

person, det vill säga den personliga assistenten, närvarande för att en kommunikation

över huvud taget ska vara möjlig. Det krävs en nära kännedom

om personens uttryckssätt och förmåga att förstå och uppfatta andra. (Socialstyrelsens

allmänna råd 1994:1, s. 49)

Det kräver tid och utbildning för att lära sig att kommunicera på ett nytt sätt.

I dessa fall är det viktigt att den personliga assistenten följer personen i vardagen.

Ofta behöver man hjälp med att bearbeta upplevelser och information

för att kunna förstå sin omgivning. Detta gäller i synnerhet när personen

kommunicerar med alternativa kommunikationsmetoder eller med uttryckssätt

som kan förstås endast av den som har ingående kännedom om honom

eller henne.

Behovet av personlig assistans för att kommunicera är liksom de övriga

grundläggande behoven i lagtexten formulerat som ett eget fristående behov.

I bedömningen av behov av personlig assistans för att kommunicera är

det viktigt att utreda i vilka situationer behovet av hjälp med att kommunicera

uppstår för att nå delaktighet i den avsedda situationen. Bedömningen

måste därför ske utifrån personens individuella förutsättningar. Personens

individuella förutsättningar för att lämna respektive ta emot ett budskap

måste beaktas såväl som mottagarens möjlighet att förstå och svara upp på

budskapet.

Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap

Personer som ingår i LSS personkrets kan i vissa fall ha behov av annan

hjälp än rent faktisk hjälp för att få sina grundläggande behov tillgodosedda.

Det kan behövas kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser för att

förmå en sådan person att överhuvudtaget klä sig, äta, sköta sin hygien eller

kommunicera. För att sådan annan hjälp ska anses vara ett grundläggande

hjälpbehov måste det behövas en person med ingående kunskaper om personen

med funktionsnedsättning för att tillgodose behovet.

Vägledning 2003:6 Version 5

68

Personer med enbart psykiska funktionshinder bör vara berättigade till personlig

assistans i vissa speciella fall, nämligen där karaktären och omfattningen

av det psykiska funktionshindret medför behov av hjälp med de

grundläggande behoven. En person kan till exempel på grund av sitt psykiska

funktionshinder vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller att få i

sig mat. (Bet. 995/96:SoU15, s. 12)

RegR fann i en dom att en person med psykiskt funktionshinder, som bland

annat medförde behov av daglig hjälp med aktiveringsinsatser för att äta, klä

sig och sköta sin hygien, inte hade rätt till personlig assistans. Av domen

följer att allmänna insatser av aktiveringskaraktär inte kan anses ingå i den

hjälp som krävs för att tillgodose de grundläggande behoven. (RÅ 1997 ref.

28)

RegR fann vidare i en dom att en kvinna med schizofreni hade rätt till assistansersättning.

Hon kunde, rent tekniskt, sköta sina basala behov men hon

kunde inte fullfölja påbörjade aktiviteter utan hjälp. Hon agerade oberäkneligt

och irrationellt och behövde någon i sin närhet som förstod hur hon fungerade

och som kunde avvärja faror. Regeringsrätten konstaterade att kvinnan

hade stort behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen. Regeringsrätten

ansåg vidare att kvinnans behov av hjälp i huvudsak inte kunde anses

bestå av sådana motivations- och aktiveringsinsatser som, enligt förarbetena

till LASS, inte borde ge rätt till assistansersättning. Hon behövde också i

viss omfattning sådan aktiv tillsyn som i praxis gav rätt till assistansersättning.

Vidare fick det anses visat att den hjälp hon behövde förutsatte ingående

kunskaper om henne. Regeringsrätten beviljade därför kvinnan assistansersättning

(RÅ 2000 not 97).

Även personer med förvärvade hjärnskador som lett till att de tappat initiativförmågan

eller förlorat minnet eller talet kan behöva annan hjälp än rent

faktisk hjälp för att få sina grundläggande behov tillgodosedda.

RegR fann i en dom att en man med bristande minnesfunktioner och orientering

inte hade rätt till assistansersättning. Mannens behov av hjälp och

vägledning var av relativt kontinuerlig art, eftersom han mycket snabbt

glömde vad som sagts till honom och vad han gjort. Det kunde dock inte

anses vara fråga om ett behov av sådan aktiv tillsyn som var av övervakande

karaktär. Även om det med hänsyn till hans bristande minnesfunktioner var

påkallat med en personalkontinuitet i den hjälp han erhöll och en kännedom

om hans funktionshinder, kunde det ändå inte anses att hjälpen var tvungen

att ges av ett begränsat antal personer och att den förutsatte ingående kunskaper

om honom. RegR fann att behovet av personlig assistans inte översteg

i genomsnitt 20 timmar per vecka. (RÅ 2003 ref.33)

Vissa personer med svåra funktionsnedsättningar, framför allt barn och ungdomar,

med medicinska skäl som shunt, epilepsi och astma kan vara beroende

av någon som har ingående kunskaper om personen och funktionshindret

och som kan tillgodose behovet av annan hjälp i form av omvårdnad vid

andningssvårigheter, anfall etc. Om det däremot är frågan om sjukvårdande

insatser lämnas inte assistansersättning (4 § LASS). Insatserna ges då inom

ramen för hälso- och sjukvården enligt lagen (1982:763) om hälso- och

sjukvård (HSL).

Vägledning 2003:6 Version 5

69

RegR har funnit att ett tolvårigt barn hade behov av annan hjälp som förutsatte

ingående kunskaper om honom. Utredningen i målet visade att barnet,

som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behövde hjälp med

sina grundläggande behov, även hade behov av andra aktiva insatser för att

hindra att barnet förstörde inredning eller föremål eller skadade sig självt

eller andra. En sådan aktiv tillsyn förutsatte – bland annat med hänsyn till

barnets svårigheter att kommunicera – ingående kunskaper om barnet och

föll enligt RegR inom ramen för dess grundläggande behov. (RÅ 1997 ref.

23 I)

Hjälpinsatser av tillsynskaraktär i allmänhet bör inte ingå i de grundläggande

behoven (RAR 2002:6 till 3 § LASS).

Behov av personlig assistans för annan hjälp som förutsätter ingående kunskap

är liksom de övriga grundläggande behoven i lagtexten formulerat som

ett eget fristående behov. Det är viktigt att utreda vad det är som gör att personen

har behov som förutsätter ingående kunskap och vad denna kunskap

består av.

Vid bedömning av de fem olika grundläggande behoven är det en given förutsättning

att personen i dessa situationer har behov av ett personligt utformat

stöd som ges av ett begränsat antal personer. Behovet av personlig assistans

för annan hjälp som förutsätter ingående kunskap avser en särskild

kunskap som i högsta grad är kopplat till individen utifrån dennes individuella

förutsättningar.

8.4 Andra personliga hjälpbehov som inte tillgodoses på

annat sätt

Om man bedömer behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven

till i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka har personen rätt till

assistansersättning. I ett andra steg bedöms behovet av personlig assistans

för andra personliga behov som inte tillgodoses på något annat sätt (9 a §

andra stycket LSS). För att en viss insats ska kunna nekas på grund av att

behovet tillgodoses på annat sätt, ska behovet också faktiskt tillgodoses på

något annat sätt (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 172).

Det är viktigt att uppmärksamma om behovet varierar utifrån tid på dygnet,

vardag och helg eller någon annan ledighet. Behovet kan även se olika ut

från dag till dag. I utredningen ska man ta ställning även till andra samhällsinsatser.

Andra personliga behov kan till exempel vara behov av hjälp med att träna,

arbeta eller studera. Det kan också vara behov av hjälp med att sköta sitt hem,

utföra sina fritidsintressen eller annat som leder till att personen kan leva ett

liv så likt andra som möjligt. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 64)

Många personer med funktionshinder behöver hjälp med träning för att uppehålla

och förstärka funktionsförmågan. Förutsättningen är ofta att en eller

ett par personer instrueras av till exempel habiliterings- eller rehabiliteringspersonal

i att hjälpa till med träningen. Den personliga assistenten ska, i

vissa fall efter att ha fått särskilda instruktioner, kunna utföra enklare insatser

av detta slag. Men personlig assistans ska inte ersätta det expertstöd eller

Vägledning 2003:6 Version 5

70

den behandling som en funktionshindrad person kan behöva. (Prop.

1992/93:159, avsnitt 3.2.2 och 14.1, s. 64 och 175) Se även avsnitt 9.5.

Hjälp med hushållssysslor grundar rätt till assistansersättning endast om

hjälpen består av insatser som utförs tillsammans med personen med funktionsnedsättning

som ett led i det personliga stödet. Jfr RÅ 1997 not 165.

8.5 Totala behovet av assistansersättning

Efter bedömningen av grundläggande behov och andra personliga behov

bedömer man slutligen det totala behovet av personlig assistans och det antal

assistanstimmar som behövs för att tillgodose behovet. Det totala behovet

beräknas till ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid,

dock längst sex månader, då personen har behov av personlig assistans i sin

dagliga livsföring. (6 § LASS)

Alfredos behov av personlig assistans för grundläggande behov infaller

vid olika tider under dagen. Försäkringskassan beräknar behovet

till 3,5 timmar per dag. Han behöver därutöver personlig assistans för

andra personliga behov, så som sin del av hemmets sysslor, matlagning,

städning, tvätt, när han ska träna, genomföra sociala aktiviteter

och liknande. Utöver detta har han inget behov av personlig assistans.

Hans behov av hjälp med andra personliga behov infaller vid olika

tidpunkter och bedöms vara 5 timmar per dag. Alfredos totala behov

av assistans uppgår alltså till i genomsnitt 8.5 timmar per dag.

Gudrun har ett funktionshinder som medför behov av personlig assistans

i alla delar av den dagliga livsföringen. Gudrun är en yrkesarbetande

småbarnsmor och för att kunna leva ett liv så likt andras som

möjligt behöver hon personlig assistans hela sin vakna tid. Försäkringskassan

beräknar hennes behov av hjälp med de grundläggande

behoven till 5.5 timmar per dag. Hon går upp kl. 05.30 och lägger sig

kl. 22.30. Det totala behovet av assistans beräknas till 17 timmar (från

kl. 05.30 till kl. 22.30) per dag. I den tiden ingår behovet av hjälp med

de grundläggande behoven. Gudrun behöver inte personlig assistans

under natten.

I bedömningen av det totala antalet timmar utgår Försäkringskassan från

den enskildes behov. Behov som uppstår på grund av andra skäl som till

exempel kan hänföras till de personliga assistenterna, schemaläggning eller

liknande beaktas inte. Det är den enskildes behov av personlig assistans i

den dagliga livsföringen som är avgörande för hur många timmar som kan

beviljas (3 § LASS). Försäkringskassan ska inte väga in om de beviljade

timmarna medför eventuella problem vid schemaläggningen för assistenterVägledning

2003:6 Version 5

71

na eller om antalet beviljade timmar i sig gör det svårt för en anordnare att

ordna assistansen.

Under en period på sex månader varierar antalet dagar beroende på hur perioden

förläggs i almanackan. Men antalet dagar kan högst bli 184. Om man

räknar med 184 dagar kan den ersättningsberättigade aldrig gå miste om

assistanstimmar oavsett hur perioden förläggs.

Här nedan följer några exempel på hur assistansersättning kan beräknas.

Anuk bedöms ha rätt till assistansersättning med 54 timmar per vecka.

Försäkringskassan beviljar Anuk högst 1 419 timmar per sex månader

för sina behov av personlig assistans i den dagliga livsföringen. Följande

beräkning gäller: 54 veckotimmar/7 dagar = 7, 714285 timmar

per dag x 184 dagar = 1 419,4 timmar = 1 419 timmar per sex månader.

Försäkringskassan prövar frågan om assistansersättning för Kim som

går i skolan på hemorten. I ansökan yrkas assistansersättning även under

skoltid. Kim bedöms dock inte ha särskilda skäl för att få assistansersättning

under skoltid. Under en normal vecka går Kim i skolan

måndag till fredag kl. 8.00 till 15.00 och får där sitt assistansbehov

tillgodosett.

Försäkringskassan bedömer att Kims behov av hjälp med de grundläggande

behoven överstiger i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Inför beslut om att bevilja assistansersättning per sexmånadersperiod

görs följande bedömning. Kim bedöms ha behov av personlig assistans

med fyra timmar per skoldag och med åtta timmar för övriga dagar.

Antal dagar per kalenderår då Kim inte går i skolan är 181. Antal

timmar per år för skolfri tid: 8 timmar per dag x 181dagar = 1 448

timmar per år.

Antal skoldagar per kalenderår i hemkommunen är 184. Antal timmar

per år under skoldagar: 4 timmar per dag x 184 dagar = 736 timmar

per år.

Totalt bedöms Kim ha behov av personlig assistans med 2 184 timmar

per år, det vill säga med 2 184 / 2 = 1 092 timmar per sexmånadersperiod.

Inför beslutet strävas efter att sexmånadersperioderna i almanackan

läggs ut så att beviljade timmar ska fördelas så jämt som möjligt mellan

skolterminer och skollov. Ett alternativ kan vara att bevilja timmar

per kvartal eller annan tidsperiod för att bättre jämna ut timmarna mellan

skoltid och skolfri tid. Ytterligare ett alternativ är att ta ställning

till två perioder med olika antal timmar som avlöser varandra. Varje

Vägledning 2003:6 Version 5

72

period kan då anpassas till de förutsättningar som ges vad gäller lovdagar

och helger m.m.

Försäkringskassan beslutar att Kim har rätt till assistansersättning med

36 timmar per vecka för tid då Kim går i skolan (3 och 4 §§ LASS).

Försäkringskassan beviljar Kim att högst använda 1 092 timmar under

en sexmånadersperiod (6 § LASS).

8.5.1 Metodstöd – skriva beslut om rätten till assistansersättning

I samband med bedömningen påbörjar handläggaren sitt förslag till beslut

vilket görs i en mall för beslutsbrev. Efter föredragning fattar beslutsfattaren

sitt beslut. Det förberedda brevet med förslag till beslut omvandlas till ett

beslut genom att brevet dateras och signeras efter eventuella uppdateringar.

(Försäkringskassans riktlinjer 2005:14 Att skriva beslut i Försäkringskassan)

Anser beslutsfattaren vid föredragningen att ärendet behöver utredas ytterligare

lämnas ärendet åter till handläggaren. Beslutsfattaren ska i journal ange

vilka kompletteringar som göras och varför.

8.6 Olika omständigheter att ta hänsyn till vid bedömning

av behovet av personlig assistans

Detta avsnitt beskriver olika förhållanden att ta hänsyn till vid bedömningen

av rätten till assistansersättning.

8.6.1 Jour och beredskap

I vissa fall kan en person med funktionshinder ha behov av hjälp i form av

jour- eller beredskapstjänstgöring.

Vid bestämmande av assistansersättning ska en assistanstimme anses motsvara

fyra timmar för jour eller sju timmar för beredskap (6 § RFV:s föreskrifter

[RFFS 1993:24] om assistansersättning).

Med tid för jour avses tid under vilken den personliga assistenten inte utför en

aktiv arbetsinsats men finns till förfogande i den funktionshindrade personens

omedelbara närhet. Med tid för beredskap avses tid då assistenten i stället

finns till förfogande på någon annan plats, exempelvis i sitt hem (6 § RFFS

1993:24). Detta innebär att jour i regel endast kan beviljas under dygnsvila.

Tid för jour- och beredskapstjänstgöring räknas med när antalet assistanstimmar

beviljas. Behöver personen en aktiv arbetsinsats under dygnsvilan,

räknas tiden för den insatsen enligt de vanliga reglerna.

Vägledning 2003:6 Version 5

73

8.6.2 Dygnsvila

Assistansersättning kan beviljas under dygnsvila, om den hjälp som behövs

är av mycket privat karaktär och därför bör ges av en person som den enskilde

har valt och har förtroende för (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 64

och 70). Det handlar om situationer när det är angeläget att begränsa antalet

personer som hjälper den enskilde. Insatserna under dygnsvilan kan vara i

form av såväl praktiska insatser som insatser i form av jour och beredskap.

I bedömningen av behovet av personlig assistans under dygnsvilan ingår

flera viktiga bedömningsmoment. Det är viktigt att utreda hur behovet ser ut

för att därefter ta ställning till om det ska tillgodoses genom assistansersättning

och då i form av praktiska insatser, jour eller beredskap.

Maja behöver personlig assistans under natten då hon på grund av sitt

funktionshinder inte kan tillkalla hjälp eller besöka toaletten om så

skulle behövas. Försäkringskassan bedömer att Majas behov kan tillgodoses

via jour. Dygnsvilan beräknas till 8 timmar per dygn. Försäkringskassan

beviljar assistansersättning enligt reglerna för beräkning

av jour med 2 timmar per dygn.

George behöver personlig assistans under natten för att vända sig och

gå på toaletten. Under den övriga tiden behöver han ha någon i sin

närhet om han skulle behöva hjälp med något. Georgs dygnsvila är 8

timmar. Av dessa timmar bedöms behovet av praktiska insatser till 1

timme. Återstående tid bedöms kunna tillgodoses via jour. Jouren beräknas

då på 7 timmar, 7 timmar/4 timmar = 1,75 timmar. Totalt beviljas

2,75 timmars assistansersättning under dygnsvilan.

8.6.3 Behov som tillgodoses på något annat sätt

I bedömningen av rätten till assistansersättning ingår att ta ställning till om

behovet av personlig assistans för andra personliga behov tillgodoses på

något annat sätt. (9 a § LSS)

För att personen ska kunna nekas en viss insats, till exempel assistansersättning,

med motivering att behovet tillgodoses på något annat sätt ska behovet

också faktiskt tillgodoses på något annat sätt (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1,

s. 172). Detta ska ställas mot kraven inom socialtjänsten, där den som inte

själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på något annat sätt

har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd)

och för sin livsföring i övrigt på särskilt angivna villkor. Den enskilde ska

genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. (4 kap. 1 § SoL)

Hjälpbehoven kan tillgodoses till exempel genom att personen får andra

insatser från samhället. Det kan vara omvårdnad i en bostad med särskild

service, genom insatser som ges av personal knuten till barnomsorg, skola

Vägledning 2003:6 Version 5

74

eller daglig verksamhet eller genom vad som normalt faller under makars

ansvar för varandra eller föräldrars ansvar för vårdnad och tillsyn enligt föräldrabalken.

(prop. 1995/96:146, avsnitt 9.1, s. 20)

RegR har i ett avgörande slagit fast att det förhållandet att en förälder får

vårdbidrag för ett barn med funktionsnedsättning inte påverkar bedömningen

av rätten till personlig assistans (RÅ 1997 ref. 23 I). Om barnet beviljas

personlig assistans kan detta däremot påverka rätten till vårdbidrag, eftersom

vårdbidraget bland annat ska kompensera den särskilda vård och tillsyn

som ett barm med funktionsnedsättning behöver (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.2, s. 66).

8.6.4 Barn med funktionsnedsättning

Barns rätt till personlig assistans och assistansersättning diskuterades bland

annat vid införandet av LSS och LASS. I förarbetena ansågs personlig assistans

vara av grundläggande betydelse för barn som hade ett omfattande

omvårdnadsbehov under hela dygnet eller stor del av dygnet. Det ansvar en

förälder har som vårdnadshavare enligt föräldrabalken, att ansvara för barnets

personliga förhållande och se till att barnets behov blir tillgodosedda

med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter, är detsamma

oavsett om barnet har ett funktionshinder eller inte. (Prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.2.2, s. 65 och 66)

Ett normalt föräldraansvar innebär något helt annat än den arbetsinsats ett

barn med omfattande funktionshinder kräver. Föräldraansvar kan därför

sägas avse den normala vårdnaden av ett barn som alla barn har behov av

oavsett funktionshinder. Tiden och insatsen som går åt till att hjälpa ett barn

med funktionshinder att äta, sköta sin hygien, klä sig, röra sig, förflytta sig,

kommunicera etc., är betydligt mer omfattande och krävande än för andra

barn i motsvarande ålder.

När regeringen tillsatte en särskild utredare i april 1995 för att se över finansiering

och regelsystemet för assistansen var ett förslag att barn under 16 år

inte skulle ha rätt till personlig assistans eller assistansersättning. Regeringen

var dock inte beredd att utesluta barn från personlig assistans och assistansersättning.

Regeringen föreslog i stället att i klargörande syfte komplettera

lagstiftningen med en bestämmelse som angav att vårdnadshavarens

ansvar för barnets behov av omvårdnad, trygghet, fostran, utveckling och

tillsyn enligt föräldrabalken särskilt ska beaktas i bedömningen av barns

behov av personlig assistans. (prop. 1995/96:146, avsnitt 6.3, s. 16 – 17)

Socialutskottet satte sig emot regeringens förslag och menade att det redan

fanns en vedertagen princip på handikappområdet att kompensation ska

lämnas för extra omvårdnadsbehov, merarbete och merkostnader till följd av

funktionshinder. Denna princip tillämpades av försäkringskassorna i bedömningen

av vårdbidrag och handikappersättning. Utskottet ansåg att principen

skulle gälla även vid bedömningen av rätten till assistansersättning.

Vid bedömning av barns rätt till personlig assistans/assistansersättning och

omfattningen av insatsen ska hänsyn tas till det som normalt kan anses falla

inom ramen för föräldraansvaret. Det är behovet av extra tillsyn och omvårdnad

med anledning av funktionshindret som ska ligga till grund för beVägledning

2003:6 Version 5

75

dömningen om rätten till personlig assistans. (Bet. 1995/96:SoU15 s. 16 och

18)

Det är således bara de hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett

barn i ifrågavarande ålder som läggs till grund för bedömningen av behovet

av personlig assistans. Det innebär att förälderns ansvar för ett barns omvårdnad

helt naturligt måste bedömas vara mer omfattande ju yngre barnet

är.

RegR har i ett avgörande bedömt att behoven av hjälp med de grundläggande

behoven i den mening som avses i 9 a § LSS är av begränsad omfattning

för ett barn utan funktionshinder i tolv års ålder (RÅ 1997 ref. 23 I). Det är

därför inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon

nämnvärd del av den tid som krävs för att tillgodoses barnets grundläggande

behov.

Slutsatsen av domen är att föräldrar inte har ansvar för att tillgodose de

grundläggande behoven rent praktiskt för barn i tolv års ålder.

Vid utredning om ett barns behov av personlig assistans med de grundläggande

behoven är det lämpligt att utreda barnets totala behov av hjälp

med samtliga grundläggande behov. Därefter ta man ställning till vad av det

totala behovet av hjälpen med de grundläggande behoven som beror på

funktionshindret. Jämför med vad ett barn utan funktionsnedsättning i

samma ålder behöver hjälp med. Det är alltså det extra omvårdnadsbehovet

som ska ligga tillgrund för rätten till assistansersättning.

Men hänsyn till domen som refereras ovan, RÅ 1997 ref. 23, gäller detta

tillvägagångssätt för barn upp till tolv års ålder. För barn i tolv års ålder och

därutöver bedöms behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven

på samma sätt som för vuxna.

När ställning ska tas till behov av hjälp med andra personliga behov är det

åldersadekvata behov, det vill säga behov som är rimliga utifrån barnets

ålder, som ska vara vägledande utöver de behov som är föranledda av funktionshindret.

Detta gäller oavsett om barnet är yngre eller äldre än tolv år.

Även för barn gäller att insatserna ska göras tillsammans med barnet som ett

led i det personliga stödet. I förarbetena anges det att vid bedömning av om

personen har behov av en insats enligt LSS måste jämförelser göras med

den livsföring som kan anses normal för personer i samma ålder (prop.

1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 172).

I övrigt gäller samma principer för vad som är personlig assistans för barn

som för vuxna. Personlig assistans är ett personligt utformat stöd som ges av

ett begränsat antal personer. Den personliga assistansen är ett medel för att

ett barn med funktionshinder ska kunna leva ett liv så likt andra barn i samma

ålder som möjligt.

I en regeringsrättsdom framkommer att ett 6-årigt barn med funktionshinder

som har arbetsledaransvar för sina assistenter inte ansågs berättigad till förhöjt

timbelopp för den arbetsledande uppgiften. Den arbetsledande uppgiften utfördes

av barnets mor. Arbetsledningen ansågs inte vara av den omfattningen

att den gick utöver det ansvar som en förälder har enligt föräldrabalken för ett

barn i den åldern (RÅ 2004 ref. 16).

Vägledning 2003:6 Version 5

76

8.6.5 Grundläggande behov vid vistelse i barnomsorg, skola

och daglig verksamhet

Huvudregeln i LASS är att assistansersättning inte beviljas för tid då personen

med funktionsnedsättning vistas i eller deltar i förskola, skola eller daglig

verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete

och inte utbildar sig. Assistansersättning kan dock beviljas även för dessa

situationer om det finns särskilda skäl. (4 § LASS)

RegR konstaterade i en dom att av 4 § LASS har ansetts följa att det normala

är att en person med funktionsnedsättning som deltar i verksamhet som

omfattas av paragrafen ska anses få sina grundläggande behov tillgodosedda

inom den verksamheten. Sådan tid ska man därför inte ta hänsyn till när

omfattningen av de grundläggande behoven bestäms enligt 3 § LASS. Endast

om särskilda skäl föreligger ska denna regel frångås och tiden för deltagande

i bland annat daglig verksamhet således kunna ingå i timberäkningen

enligt 3 § (RÅ 2000 ref. 11)

Det som framkommer i domen ovan är att om en person inte bedöms ha särskilda

skäl för att bli beviljad assistansersättning vid barnomsorg, skola eller

daglig verksamhet enligt 4 § LASS ska ingen hänsyn tas till behov av personlig

assistans för de grundläggande behoven som infaller under den tiden personen

vistas i dessa verksamheter. Om personen däremot bedöms ha särskilda

skäl för att bli beviljad assistansersättning vid dessa verksamheter ska hänsyn

tas till behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven som infaller

under vistelse i dessa verksamheter. Se även avsnitt 9.4.

8.6.6 Makars gemensamma ansvar

Med makars ansvar för varandra avses normalt det gemensamma ansvar för

hem och hushåll som finns makar emellan (1 kap. 2 § äktenskapsbalken).

Två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och

har gemensamt hushåll (sambor) ska likställas med personer som är gifta

och registrerade partner vid prövningen av rätten till assistansersättning

(FKRS 2006:14).

RegR har i två domar berört frågan om hur rätten till assistansersättning

påverkas av det ansvar som makar har gentemot varandra. Målen rörde två

kvinnor med omfattande funktionshinder och som därför var beroende av

hjälp för att klara sina grundläggande behov. Regeringsrätten framhöll att

det behov av jour och beredskap som fanns i allt väsentligt fick anses vara

tillgodosett av de hemmavarande makarna. Vidare fastslog Regeringsrätten

att makar har ett gemensamt ansvar för hushållet, och detta medförde att

kvinnornas makar kunde anses böra stå för en stor del av göromålen i detta

hänseende. Däremot skulle – med tanke på syftet med assistansreformen att

funktionshindrade skall kunna leva som andra – en del av behovet som avsåg

skötseln av hushållet tillgodoses genom personlig assistans. ( RÅ 1997

not. 165, jfr. prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 175 – 176)

Vägledning 2003:6 Version 5

77

8.6.7 Föräldrar med funktionshinder

Ett barns behov av omvårdnad är principiellt inte en uppgift för förälderns

personliga assistent. Under den allra första tiden av ett barns liv är dock

barnet känslomässigt och praktiskt totalt beroende av någon vuxen, oftast en

förälder. Först gradvis kan barnet utveckla en uppfattning om sig självt och

relatera till andra personer. Det är därför viktigt för barnets utveckling att

det under denna tid kan få sina grundläggande behov tillgodosedda av bara

ett fåtal vuxna personer. Om en förälder med funktionsnedsättning har en

personlig assistent är det naturligt att assistenten under barnets första tid

även hjälper föräldern med den praktiska omvårdnad om barnet som han

eller hon inte kan ge själv. Det kan gälla till exempel vid amning och blöjbyten.

(prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2 och 14.1, s. 66 och 176)

Barnets behov kan självfallet motivera andra eller ytterligare stödinsatser.

Ansvaret för detta ligger hos kommunen. Personlig assistans till föräldern

ersätter inte barnomsorg och annat stöd som barnet självt kan behöva. (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.2.2 och 14.1, s. 66 och 176)

Behovet av personlig assistans i föräldrarollen varierar efterhand som barnet

växer och utvecklas och är störst under de första åren i barnets liv. Bedömningen

av hur länge viss omvårdnad av barnet bör anses ingå i förälderns

personliga assistans måste avgöras i varje enskilt fall. (prop. 1992/93:159,

avsnitt 3.2.2, s. 66)

För en person med funktionshinder kan den personliga assistansen vara en

viktig förutsättning för att kunna utöva ett föräldraskap.

8.6.8 Dubbel assistans

Det sägs inte någonting i förarbetena eller lagen om assistansersättning om

hur man ska bedöma behov av två eller flera personer som samtidigt finns

på plats för att bistå en person med funktionsnedsättning

Det kan ibland behövas hjälp av flera assistenter samtidigt. När en person

vistas i miljöer där det är nödvändigt med mänsklig lyfthjälp, kan två personer

behövas för att ge assistans. Detta kan inträffa under resor, när man bor

utanför hemmet, vid deltagande i fritids- och träningsaktiviteter etc. Ytterligare

exempel på situationer som kan kräva dubbel assistans är l rörelseträning

för personer med stora rörelsehinder. (Socialstyrelsens allmänna råd

1994:1 s. 50 – 51)

Det kan vara lämpligt att ta hänsyn till hur ett hjälpmedel kan påverka behovet

av två assistenter samtidigt. Bedömningen av behovet av dubbel assistans

måste göras individuellt.

Behovet av dubbel assistans kan uppstå både i situationer som gäller grundläggande

behov och andra personliga behov. Det är individens behov av

dubbel assistans som är avgörande för om dubbla timmar kan beviljas. Försäkringskassan

måste göra en individuell bedömning i varje enskilt fall.

Behov som kan härledas till assistenten eller anordnaren ingår inte i bedömningen

av rätten till assistansersättning. Försäkringskassan ska inte heller ta

hänsyn till assistenternas schema eller behov för att kunna lägga ett schema.

Vägledning 2003:6 Version 5

78

För att utreda behovet av dubbel assistans är det viktigt att ta ställning till:

  • • i vilka situationer den dubbla assistansen behövs
  • • varför behov av dubbel assistans finns
  • • när behov av dubbel assistans finns
  • • i vilken omfattning dubbel assistans behövs

Behovet av dubbel assistans kan infalla både vid vissa avgränsade moment

och under längre perioder. En given förutsättning i utredningen av dubbel

assistans är att det redan finns en assistent. Beräkningen av den dubbla assistansen

avser därför i normalfallet endast de moment där den dubbla assistansen

behövs. Momenten däremellan ingår som regel inte i beräkningen av

den dubbla assistansen. Det är således huvudsakligen endast tiden för den

andra assistentens faktiska insatser som beaktas. Undantag kan göras vid

allvarliga hälsorisker, se KRNS mål nr 2398-08 nedan.

Judith behöver på grund av sin funktionsnedsättning dubbel assistans

när hon ska duscha och utföra den dagliga träning som hon behöver för

att bibehålla funktionsförmågan. Judith duschar en gång om dagen. Utredningen

visar att det tar cirka 30 minuter per gång. Hon tränar varje

dag och det tar cirka en timme per gång. Av den totala tiden, 1 timme

och 30 minuter, framkommer det att det dubbla behovet vid duschning

är begränsat till 15 minuter och vid träning till 20 minuter. Försäkringskassan

beviljar dubbel assistans med totalt 35 minuter per dag.

Kammarrätten fann i en dom att en kvinna inte kunde beviljas mer än de 7,5

timmes dubbel assistans under dagtid som Försäkringskassan beviljat.

Kvinnan hade yrkat 15 timmar per dag. Kammarrätten anförde att beräkningen

av tid för dubbel assistans i normalfallet ska utgå från den tid det tar

att utföra en aktiv insats, utan att hänsyn tas till omständigheter som hänför

sig till assistenten, schemaläggningsproblem och liknande. Domstolen anförde

vidare att undantag kunde göras i fall då hjälpbehovet var av sådan art

att det var förenat med allvarliga hälsorisker att medge dubbel assistans endast

för den tid det tog att utföra aktiva insatser. Utredningen i målet gav

enlig kammarrättens mening inte stöd för att sådana allvarliga hälsorisker

förelåg i kvinnans fall. Prövningen skulle därför göras utifrån den faktiska

tid som det tog att utföra de aktiva insatser som kvinnan var i behov av.

(KRNS mål nr 2398-08)

Kammarrätten fann i en dom att det inte fanns anledning att i en persons fall

beräkna tidsåtgången för att utföra de aktiva arbetsinsatser som krävdes för

att tillgodose personens grundläggande behov till mer än 16 timmar per

vecka. Detta alldeles oavsett om en eller flera assistenter fanns med vid varje

tillfälle. Behovet av hjälp med de grundläggande behoven beräknas därmed

på samma sätt vare sig det ska tillgodoses av en eller flera assistenter.

(KRNJ mål nr 3138-00). Se även avsnitt 8.3.

Vägledning 2003:6 Version 5

79

Nedanstående domar ger exempel på särskilda omständigheter, livräddande

insatser, som domstolen tagit hänsyn till för att bevilja dubbel assistans.

Kammarrätten fann i en dom att en kvinna behövde hjälp av två assistenter

under hela tiden vid måltider eftersom kvinnan hade mycket lätt för att sätta

i halsen. Det behövdes också två assistenter under en timme efter måltidens

slut eftersom kvinnan fick upp mat under denna tid och kunde sätta i halsen.

När så skedde hade man en till två minuter på sig för livräddande insatser.

Man måste vara två personer eftersom kvinnan då reflexmässigt kastade sig

på rygg. Kvinnan vägde 75 kg och var stark. En person måste hålla henne

upprätt och en person frilägga hennes luftvägar från de mycket stora mängder

segt slem som snabbt bildades. Kammarrätten godtog tre timmars dubbel

assistans i samband med måltider på grund av kvävningsrisken. (KRNG

mål nr 4738-01)

8.6.9 Tillfälligt utökat behov eller regelbundet återkommande

behov?

Assistansersättningen ska bara täcka kontinuerliga behov. Men ibland behöver

en person med funktionsnedsättning tillfälligt särskild eller utökad hjälp

under till exempel en semesterresa. Då bör behovet av utökad assistans prövas

av kommunen inom ramen för LSS. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s.

70)

Behov av personlig assistans för aktiviteter som är inplanerade och regelbundet

återkommande ska ingå i bedömningen av rätten till assistansersättning

medan behov som bedöms vara av mer tillfällig natur inte ingår i bedömningen.

Med regelbundet återkommande avses till exempel behov som uppstår med

anledning av

  • • semesteruppehåll eller lov inom barnomsorg, skola och daglig verksamhet
  • • lov för studerande i eftergymnasial utbildning och
  • • den ersättningsberättigades semesterledighet

Om verksamheten däremot är stängd av andra skäl t.ex. akut på grund av

sjukdom, strejk eller liknande är behovet av personlig assistans under motsvarande

tid tillfälligt och ska inte ingå i bedömningen av rätten till assistansersättning.

För att behov, som bedöms som regelbundet återkommande, ska ingå i bedömningen

gäller att förutsättningarna för rätten till assistansersättning i

övrigt är uppfyllda. (FKRS 2006:04)

Med tillfälligt utökat behov av personlig assistans menas i första hand en

utökning av assistansen som beror på en tillfällig förändring i personens

tillvaro och som gör att det behövs mer assistans eller fler personer för att

tillgodose behovet. En semesterresa kan medföra ett tillfälligt utökat behov

likväl som deltagande i en verksamhet för en kortare period. Rör det sig om

en mer varaktig förändring ska man ta ställning till om personen har rätt till

assistansersättning . (Socialstyrelsens allmänna råd 1994:1 s. 58)

Vägledning 2003:6 Version 5

80

Kommunen kan alltså bara tillgodose det utökade behovet av assistans i situationer

av tillfällig karaktär. Med tillfällig karaktär menas sådant som inte ingår

i bedömningen av rätten till assistansersättning. Däremot kan den som har

assistansersättning resa på semester och utnyttja sina redan beviljade assistanstimmar.

Detta gäller semesterresor både inom Sverige och utomlands.

Lisa har assistansersättning med 100 timmar per vecka. Hon varken

arbetar eller deltar i någon daglig verksamhet enligt LSS. Hon ska följa

med sin pojkvän till England en vecka. Hon behöver 20 timmar mer

för att kunna åka. Försäkringskassan bedömer att behovet inte är regelbundet

återkommande och att timmarna därför är ett tillfälligt utökat

behov som hon inte kan få assistansersättning för.

Emanuel har assistansersättning med 70 timmar i veckan. Han vistas

på sin dagliga verksamhet 20 timmar i veckan och har inte assistansersättning

under den tiden. Den dagliga verksamheten är stängd sammanlagt

sex veckor per år. Emanuel behöver assistansersättning under

motsvarande tid när den dagliga verksamheten är stängd. I beräkningen

av antalet timmar under en period av högst sex månader ingår den

tid då verksamheten är stängd.

Lisbeth har assistansersättning med 120 timmar per vecka. När Lisbeth

arbetar har hon inget behov av assistans. På sin semester åker hon

bland annat regelbundet till England. Hon behöver fler timmar, dels på

grund av att hon har semester och inte är på jobbet och dels på grund

av att hon inte är hemma. Vid beräkning av antalet assistanstimmar

beaktar Försäkringskassan de extra timmar som motsvarar den tid Lisbeth

vanligen arbetar. De extra timmarna som uppkommer på grund

av att Lisbeth under sin semester vistas i England ingår i bedömningen

av rätten till assistansersättningen eftersom behovet bedöms vara regelbundet

återkommande.

Se även avsnitt 8.2.

8.6.10 Behovsbedömning före flytt från föräldrahemmet, en

gruppbostad eller en institution

För att den som har en funktionsnedsättning ska kunna planera att flytta hemifrån

eller från en gruppbostad eller en institution är det viktigt att han eller

hon före flyttningen kan få ett beslut från Försäkringskassan om rätt till assistansersättning.

Försäkringskassan ska utreda behovet av personlig assistans

efter flyttningen och besluta om assistansersättning. Se även kapitel 11.

Vägledning 2003:6 Version 5

81

9. Tid då assistansersättning inte lämnas

Detta kapitel behandlar

  • • tid då assistansersättning inte lämnas
  • • vård på en institution som tillhör eller drivs med medel från staten, en

kommun eller ett landsting

  • • gruppbostad
  • • barnomsorg, skola och daglig verksamhet
  • • sjukvårdande insatser

9.1 Tid då assistansersättning inte lämnas

De grundläggande förutsättningarna för att en person ska ha rätt till assistansersättning

är att hon eller han omfattas av socialförsäkringsskyddet,

ingår i personkretsen enligt LSS och har behov av hjälp med de grundläggande

behoven under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka (2 och 3

§§ LASS). Se kapitel 4, kapitel 7 och kapitel 8.

4 § LASS anger den tid och de situationer när en person inte kan få assistansersättning

. Bestämmelsen behandlar olika boende-, vistelse- och vårdformer.

Bestämmelsen anger vad som är huvudregeln och i vilka fall det

finns undantag. Nedan lämnas en redogörelse för bestämmelsen. Därefter

följer en redogörelse av de olika delarna i bestämmelsen.

Enligt 4 § LASS kan en person inte få assistansersättning för tid då han eller

hon

  • • vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting
  • • vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun

eller ett landsting

  • • bor i en gruppbostad
  • • vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 §

10 LSS.

Om det finns särskilda skäl, kan man få assistansersättning även när man

vårdas för en kortare tid på sjukhus eller deltar i verksamheter enligt 4 §

LASS första stycket 4.

Man kan inte få assistansersättning för sjukvårdande insatser enligt HSL.

Vägledning 2003:6 Version 5

82

9.2 Vård på en institution som tillhör eller drivs med bidrag

från staten, en kommun eller ett landsting

Huvudregeln är att en person inte kan få assistansersättning när han eller

hon vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en

kommun eller ett landsting (4 § 1 och 2 LASS).

Det finns inga undantag från huvudregeln.

Däremot kan en person få assistansersättning under permissioner i hemmet

eller någon annanstans i samband med vård på en institution om övriga förutsättningar

är uppfyllda. Se även avsnitt 8.3.

9.2.1 Kortare sjukhusvistelse

Enligt huvudregeln kan man inte få assistansersättning när man vårdas på

sjukhus. Man kan dock få assistansersättning vid en kortare sjukhusvistelse

om det finns särskilda skäl (4 § andra stycket LASS).

Som kortare tid för vård på sjukhus bör räknas en tid på högst fyra veckor

(RAR 2002:6 till 4 § andra stycket LASS).

Man bör kunna få assistansersättning i ett initialt kortare skede även om

sjukhusvistelsen visar sig bli långvarig (prop. 1995/96:146, avsnitt 9.1, s.

21).

Särskilda skäl bör anses föreligga i situationer där

  • • karaktären av funktionsnedsättningen gör det särskilt angeläget att den

personliga assistenten finns till hands

  • • hälsotillståndet kräver att ett starkt begränsat antal personer med ingående

kunskap om den personen med funktionsnedsättning personen finns

till hands

  • • personens möjligheter att kommunicera kräver att en eller ett starkt begränsat

antal personer med ingående kunskaper om personen finns till

hands. (Prop. 1995/96:146, avsnitt 6.2, s. 15 och bet. 1995/96:SoU15, s.

16)

Anmälan kan ske på olika sätt, till exempel genom ett telefonsamtal eller

skiftligt. En sådan anmälan ska även göras på blanketten RÄKNING –

ASSISTANSERSÄTTNING (FK 3057) som ska lämnas senast den 10 i

månaden efter redovisningsmånaden (13 § andra stycket RFFS 1993:24 ).

Den som får assistansersättning ska genast anmäla till Försäkringskassan om

förhållandena ändras så att rätten till assistansersättning påverkas. Om personen

har en legal ställföreträdare enligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten

i stället denne (9 § LASS). I denna skyldighet ingår att anmäla

vistelse på sjukhus som påverkar rätten till assistansersättning.

I nära samband med att anmälan om sjukhusvistelse kommer in bör Försäkringskassan

besluta om personen kan få assistansersättning under sjukhusvistelsen

eller inte. Det är lämpligt att ett beslut om att bevilja assistansersättning

inte innehåller några begränsningar av de redan beslutade antalet

timmar, såvida det inte finns uppenbara skäl för en sådan begränsning. Den

Vägledning 2003:6 Version 5

83

ersättningsberättigade får själv avgöra hur många assistanstimmar han eller

hon behöver använda på sjukhuset.

Ett beslut om assistansersättning under kortare sjukhusvistelse bör vara

skriftligt. Om Försäkringskassan beviljar assistansersättning under en kortare

sjukhusvistelse enligt den sökandes önskemål kan beslutet dock noteras i

journalen och den sökande underrättas om beslutet genom utbetalningen av

ersättningen.

Det är lämpligt att Försäkringskassan, om det är möjligt, i förväg tar ställning

till om det finns särskilda skäl och hur länge personen kan behålla assistansersättningen

under en eventuell kortare sjukhusvistelse i framtiden. Det

kan till exempel ske i samband med att utredning om rätten till assistansersättning

görs.

9.3 Gruppbostad

Den som bor i en gruppbostad kan inte få assistansersättning (4 § 3 LASS).

Det förutsätts att den anställda personalen på gruppbostaden ska klara den

personliga hjälp som personen behöver i det normala vardagslivet och tillgodose

behov av stöd och omvårdnad (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s.70

och bet. 1992/93:SoU19 s. 26). Det finns inget undantag från denna bestämmelse.

Den som bor i en gruppbostad kan inte heller få assistansersättning när han

eller hon deltar i daglig verksamhet, även om det skulle finnas särskilda

skäl. (RÅ 2004 ref. 90)

Se även kapitel 10.

9.4 Barnomsorg, skola och daglig verksamhet

Huvudregeln säger att man inte kan få assistansersättning när man vistas i

eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS (4

§ 4 LASS). Assistansersättning kan dock beviljas om det finns särskilda skäl

(4 § andra stycket LASS).

Ett barn med funktionsnedsättning har ofta särskilda behov av stöd i barnomsorgen,

skolan och under fritiden. Om barnets behov av särskilt stöd i till

exempel förskolan och skolan inte tillgodoses inom ramen för den ordinarie

verksamheten bör det vara huvudmannens uppgift att se till att resurser tillförs

med hänsyn till barnets behov. Det kan till exempel innebära att personaltätheten

höjs eller att elevassistans tillförs. (Prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.2, s. 65)

Barn med funktionshinder och vuxnas behov av särskilt stöd i till exempel

barnomsorg, skola och daglig verksamhet bör i princip tillgodoses inom

ramen för den kommunala verksamheten. Personlig assistans ska därmed

inte ersätta den personal som behövs för att bedriva verksamheten. (Bet.

1995/96:SoU15 s. 15)

Kommunen är skyldigt enligt annan lagstiftning – socialtjänstlagen, skollagen

och LSS – att ge det stöd som behövs för att personerna i fråga ska kunna delta

Vägledning 2003:6 Version 5

84

i verksamheterna. Det bör vara huvudmannens uppgift att se till att de resurser

som krävs med hänsyn till den enskildes behov tillförs verksamheten, till exempel

genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller elevassistans.

Denna avgränsning kan i många fall vara viktig ur kvalitativ synvinkel med

hänsyn till de särskilda kvalifikationer och den yrkeskunskap som personalen

inom de berörda verksamheterna besitter. (Bet. 1995/96:SoU15, s. 13 och 15)

I det allmänna skolväsendet ingår förskoleklass, grundskola, sameskola, särskola,

gymnasieskola, gymnasiesärskola och kommunal vuxenutbildning. Hit

räknas även fristående förskoleklass, grundskola, särskola, gymnasieskola och

gymnasiesärskola (1 kap. 1, 3 och 8 §§ skollagen SFS nr: 1985:1100).

Det allmänna skolväsendet anordnar också pedagogisk verksamhet i form av

förskoleverksamhet och skolbarnomsorg (1 kap. 1 § skollagen). Varje

kommun svarar för att barnet erbjuds förskoleverksamhet och barnomsorg.

Förskoleverksamheten avser barn som inte går i skolan. Skolbarnomsorgen

avser barn till och med tolv års ålder som går i skolan. Förskoleverksamheten

bedrivs i form av förskola, familjedaghem och kompletterande förskoleverksamhet.

Skolbarnomsorgen bedrivs i form av fritidshem och familjedaghem.

För barn mellan tio till tolv år kan skolbarnomsorgen även bedrivas

i form av öppen fritidsverksamhet. Skolbarnomsorgen ska ta emot barn under

den del av dagen då de inte vistas i skolan och under lov. Förskoleverksamhetens

uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran

och omvårdnad. Skolbarnomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt

erbjuda en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. För att bedriva förskoleverksamhet

och skolbarnomsorg ska det finnas personal med sådan utbildning

eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogik kan

tillgodoses. Förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen ska utgå från varje

barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver stöd

i sin utveckling ska ges den omsorg som deras speciella behov kräver. (2 a

kap. 1, 2 och 3 §§ skollagen).

Med skola enligt LASS bör avses sådan utbildning som ingår i det allmänna

skolväsendet. Däremot bör inte till exempel folkhögskola, Statens skola för

vuxna samt universitet räknas som skola (RAR 2002:6 till 4 § första stycket

LASS)

Undantaget innebär att assistansersättning kan beviljas även i samband med

vistelse i barnomsorg, skola och daglig verksamhet om det finns särskilda

skäl (4 § andra stycket LASS). Detta kan gälla exempelvis

  • • i situationer där den enskildes funktionshinder skapar särskilda svårigheter

att kommunicera med andra än med sin eller sina personliga assistenter

  • • när det med hänsyn till personens hälsotillstånd är viktigt att den personliga

assistenten finns till hands

  • • i situationer där funktionshindret gör det särskilt angeläget att den assistansberättigade

har ett starkt begränsat antal personer knutna till sig

  • • om funktionsnedsättningen är sådan att personen behöver tillgång till

någon som har ingående kunskap om honom eller henne och hälsotillståndet.

( Prop. 1995/96:146, avsnitt 6.2, s. 15 och bet. 1995/96:SoU15

s. 15)

Vägledning 2003:6 Version 5

85

RegR fann i en dom att till de grundläggande behoven hör också att kommunicera

med andra och att därmed kunna upprätthålla sociala kontakter. I

rättsfallet var mannens språkliga förmåga begränsad till enstaka ord och

korta fraser och han uttryckte sig främst genom signaler i beteende och ansiktsuttryck.

Det var svårt för utomstående att tolka dessa signaler. När han

kände sig oförstådd blev han frustrerad och kunde då också bli aggressiv. Han

hade svårt att vänja sig vid nya miljöer och främmande människor. RegR ansåg

därför att han hade särskilda svårigheter att kommunicera med andra och

behövde ha tillgång till en person med ingående kunskaper om honom. I hans

fall ansågs det finnas sådana särskilda skäl som avses i 4 § andra stycket

LASS. ( RÅ 2000 ref. 11)

9.4.1 Övrig skolgång och utbildning

När det gäller övrig skolgång eller utbildning som inte ingår i det allmänna

skolväsendet kan assistansersättning beviljas om personen i övrigt uppfyller

förutsättningarna för rätten till LASS och skolgången eller utbildningen i

övrigt inte omfattas av bestämmelserna i 4 § LASS.

Den som studerar vid folkhögskola kan få assistansersättning både under

vistelsen där och under de perioder som han eller hon bor hemma, om förutsättningarna

för rätt till assistansersättning är uppfyllda. Assistansersättning

kan beviljas till den som bor i studenthem eller en liknande boendeform där

omvårdnad inte ingår. Se även kapitel 10.

Estrid har assistansersättning under hela dygnet. Hon har tidigare arbetat

men planerar nu att börja studera vid ett universitet. Estrid behöver

personlig assistans för att kunna genomföra studierna. Hon vill ha

sin vanliga assistans även under studierna. Det finns inget hinder för

att hon ska få den redan beviljade assistansersättningen vid studierna.

Else är beviljad assistansersättning. Hon tänker läsa en ettårig skrivarkurs

på en folkhögskola. Under kurstiden kommer hon att bo på folkhögskolans

internat. I internatet ingår ingen form av vård eller omvårdnad.

Else behöver personlig assistans för att kunna genomföra

studierna. Hon vill ha sin vanliga assistans även under studierna. Det

finns inget hinder för att hon ska få den redan beviljad assistansersättningen

under studietiden.

Vägledning 2003:6 Version 5

86

9.5 Sjukvårdande insatser

Assistansersättning beviljas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), HSL (4 § LASS). Personlig assistans ska därmed

inte ersätta den omvårdnad, som sjukvårdshuvudmannen är skyldig att

ge. Det finns inget undantag från bestämmelsen.

Vid gränsdragningen mellan personlig assistans och sjukvårdsuppgifter är

det viktigt att skilja på insatser som är att betrakta som egenvård på den enskildes

ansvar och på insatser enligt HSL under medicinskt yrkesansvar.

Socialstyrelsen har nya föreskrifter kring egenvård som gäller från och med

den 15 juli 2009. Syftet med föreskrifterna är att stärka patientsäkerheten

och klargöra hur hälso- och sjukvården ska gå till väga när man bedömer att

en åtgärd kan utföras som egenvård. Den egenvård som patienten ansvarar

för själv faller inte under hälso- och sjukvårdens ansvar. Däremot har hälsooch

sjukvården ett ansvar för bedömningen, uppföljningen och planeringen

av egenvården. Det är den legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården

som ska bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som

egenvård. I bedömningen ingår om egenvård är lämpligt i det enskilda fallet

och de risker som kan finnas med egenvård ska analyseras (Socialstyrelsens

föreskrifter SOSFS 2009:6 om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd

kan utföras som egenvård).

I Socialstyrelsens meddelandeblad från juni 2009, Socialstyrelsens föreskrifter

om bedömning av egenvård, ges en beskrivning av bakgrund m.m.

till de nya föreskrifterna.

Vägledning 2003:6 Version 5

87

10. LASS och andra stödformer

Detta kapitel behandlar de avgränsningar som behöver göras mot andra

stödformer för personer med funktionshinder. Redogörelsen är inte uttömmande.

Det kan finnas andra avgränsningar som kan vara aktuella i enskilda

ärenden hos Försäkringskassan.

Detta kapitel behandlar

  • • bostad enligt LSS och SoL – en möjlighet att leva som andra
  • • begreppet omvårdnad – var innebär det?
  • • LASS och LSS
  • • LASS och SoL
  • • LASS och speciella skolformer
  • • vissa andra boendeformer
  • • särskilt utbildningsstöd/assistans
  • • personligt biträde till arbetshandikappad

10.1 Bostad enligt LSS och SoL – en möjlighet att leva som

andra

Personer med funktionshinder har under stora delar av 1900-talet varit hänvisade

till att bo på institutioner såsom mentalsjukhus, anstalter, vårdhem

och sjukhus. Under 1960-talet började institutionerna att avskaffas. I stället

eftersträvades mindre och mer hemlika boendeformer. På 1970-talet genomfördes

en rad åtgärder för att personer med funktionshinder skulle kunna bo

i en egen bostad. LSS med dess olika specificerade insatser har än mer bidragit

till att personer med funktionshinder kan bo och leva som andra. Det

innebär att bo i en fullvärdig bostad som är personens privata och permanenta

hem, och som inte har en institutionell prägel. (Bostad med särskild

service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning,

Socialstyrelsen, s. 3 och 25)

Samhället har enligt SoL en skyldighet att ordna lämplig bostad och service

för personer med funktionshinder. Personer med omfattande funktionshinder

har dessutom rätt till bostad enligt LSS. (Bostad med särskild service för

vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen,

s. 26)

Syftet med LSS är att verksamhet och insatser enligt lagen ska främja jämlikhet

i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet för de personer

som lagen omfattar. Målet är att personer med funktionshinder ska få möjlighet

att leva som andra. (5 § LSS)

Vägledning 2003:6 Version 5

88

Av SoL framgår att socialnämnden ska verka för att personer som av fysiska,

psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får

möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra (5 kap. 7

§). Detta kan innebära att personen får bo på ett sätt som är anpassat efter

behov av särskilt stöd. Insatsen ”bostad med särskild service” är enligt SoL

en rättighet för den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem

tillgodosedda på annat sätt. Insatsen ska tillförsäkra personen en skälig levnadsnivå

och förutsätter en individuell behovsbedömning där hänsyn tas till

personens helhetssituation. SoL är en ramlag utan specificerade insatser och

ger inte personen en ovillkorlig rätt till en viss typ av insats. Det är alltså

fullt möjligt att kommunen föreslår en alternativ insats så länge den tillgodoser

behovet och medför en skälig levnadsnivå. (Bostad med särskild service

för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen,

s. 26)

Boendeformernas benämningar och innehåll, både vad avser SoL och LSS,

kan variera från kommun till kommun. Det kan vara svårt att klart avgränsa

och skilja de olika boendeformerna från varandra. Under senare år har en

rad mellanformer utvecklats utifrån strävan att tillgodose olika individuella

behov och lokala förutsättningar. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan

hämtar in dokumentation och beslut från kommunen som styrker vilken

slags boendeinsats enligt LSS eller SoL som personen med funktionsnedsättning

som söker assistansersättning har blivit beviljad. Se även kapitel 6

och kapitel 9.

10.2 Begreppet omvårdnad – vad innebär det?

Vid utredning om rätten till assistansersättning och dess omfattning är det

viktigt att utreda boende- och vistelseformerna eftersom det är avgörande

för om personen kan få assistansersättning eller inte. Det har också betydelse

för omfattningen av antalet assistanstimmar. Försäkringskassan måste ta

ställning till om en annan insats enligt till exempel LSS och SoL påverkar

rätten till assistansersättning. Huvudmannen för insatser enligt LSS och SoL

är kommunen.

Begreppet omvårdnad finns i såväl LSS och SoL. Gemensamt är att det inte

finns någon allmänt vedertagen definition av begreppet, men däremot kan

dess syfte och innehåll beskrivas.

10.2.1 Omvårdnad enligt LSS

Alla verksamheter enligt LSS ska vara grundade på respekt för personens

självbestämmande och integritet. Personen ska i största möjliga utsträckning

ges inflytande över de insatser som ges. I verksamheten ska det finnas den

personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad

ska kunna ges. (6 § LSS)

Vidare gäller även att insatser enligt LSS ska anpassas till personens individuella

behov och utformas på ett sätt så att de är lätt tillgängliga för de personer

som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt

liv (7 § LSS).

Vägledning 2003:6 Version 5

89

I insatserna enligt 9 § 5 – 8 och 10 samt insatsen bostad med särskild service

för vuxna ingår omvårdnad (9 c § LSS). Hit hör bland annat insatserna korttidsvistelse

utanför det egna hemmet, boende i familjehem eller bostad med

särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet

och bostad med särskild service för vuxna eller annan anpassad

bostad för vuxna (9 § 6,8 och 9 LSS).

Det finns inte någon allmänt vedertagen definition av omvårdnad enligt

LSS. Begreppet fanns även i omsorgslagen. Av förarbetena framkommer det

att i begreppet ingår en skyldighet att stödja och hjälpa personen med dagliga

behov som hon eller han har svårigheter att klara själv. Det kan till exempel

vara hjälp med att sköta hygien, att äta, klä sig, att gå och förflytta sig

liksom hjälp med att klara till exempel personliga inköp. Omvårdnaden ska

ges utifrån personens behov. I ansvaret för omvårdnaden ligger också att

hjälpa personen så att hon eller han får den hjälp som behövs från sjukvården,

tandvården och de hjälpmedel som behövs. I begreppet ingår även att se till

att misstankar om övergrepp och andra brott polisanmäls så att de blir utredda

och föremål för åtgärd. (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 181 – 182)

Omvårdnad kan ses som ett samlingsbegrepp för allt som en person behöver

hjälp med i sin dagliga livsföring. Det innebär att omvårdnad innehåller

både stöd och service som ska tillgodose personens individuella, psykiska,

fysiska och sociala behov. Omvårdnaden kan bestå av såväl praktisk hjälp

som av mer vägledande natur, allt beroende på personens behov och förutsättningar.

Omvårdnaden syftar till att underlätta för personen att leva som

andra. Oavsett innehåll ska omvårdnaden ges på ett sådant sätt att den stärker

personens tilltro till sin egen förmåga. (Bostad med särskild service för vuxna

enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 39)

Omvårdnad kan konkret innebära hjälp med att:

  • • äta, dricka och förflytta sig
  • • sköta personlig hygien och att klä sig
  • • sköta hemmet, tillreda måltider, göra ärenden och inköp
  • • kommunicera, upprätthålla sociala kontakter och bryta isolering
  • • göra tillvaron begriplig, förutsägbar och trygg samt hjälp med att planera

framåt

  • • göra hälso- och sjukvård, inklusive habilitering, rehabilitering och

hjälpmedel, och tandvård tillgänglig

  • • se till att misstankar om övergrepp och andra brott mot personen polisanmäls

(Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för

rättstillämpning och handläggning, s. 39)

Behovet av omvårdnad varierar mellan olika personer. Det kan också variera

över tid för en och samma person till exempel på grund av att personen blir

äldre eller att behovet förändras. Omvårdnaden ska därför kontinuerligt anpassas

efter de omständigheter som råder och hela tiden svara mot personens

aktuella situation och behov. (Bostad med särskild service för vuxna enligt

LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 42)

Vägledning 2003:6 Version 5

90

Det ska finnas den personal som behövs för att ge ett gott stöd, en god service

och omvårdnad i verksamheter enligt LSS (6 § LSS). Personalen ska ha

den utbildning och erfarenhet som kan krävas för varje specifik uppgift

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 171).

I kombination med vissa vistelseformer kan det förekomma att personen är

beviljad personlig assistans enligt LSS eller LASS. Kontinuiteten i det personliga

stödet är inte alltid samma sak som att staten ska stå för kostnaden

via assistansersättningen. Det kan i stället betyda att den personliga assistenten

kan komma att få en annan uppdragsgivare under denna tid. Se även

avsnitt 10.3.

10.2.2 Omvårdnad enligt SoL

I SoL finns det särskilda bestämmelser för olika grupper. Personer med

funktionshinder är en av dessa grupper. Insatser för personer med funktionshinder

kallas i SoL omsorger om funktionshindrade. Med omsorger

avses insatser i form av service och omvårdnad som omfattas av socialtjänstlagen.

Med service avses bland annat:

  • • praktisk hjälp med hemmets skötsel, till exempel städning och tvätt
  • • hjälp med inköp
  • • hjälp med ärenden på post och bank
  • • tillredning av måltider eller distribution av färdiglagad mat

Med omvårdnad avses vad som mer behövs för att tillgodose fysiska, psykiska

och sociala behov, bland annat:

  • • hjälp med att dricka, klä sig och förflytta sig
  • • hjälp med att sköta personlig hygien
  • • insatser för att bryta isolering
  • • insatser för att känna trygghet och säkerhet

(SOSFS 2000:5 och SOSFS 2005:8)

10.3 LASS och LSS

I LSS finns tio insatser angivna (9 § LSS). Personer som tillhör lagens personkrets

har rätt till insatserna i form av särskilt stöd och särskild service

enligt 9 § 1 – 9, om de behöver sådan hjälp i sin dagliga livsföring och om

deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som tillhör lagens personkrets,

första och andra gruppen, har även rätt till insatser enligt 9 § 10 (7

§ LSS).

Personen ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna

ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till personens individuella

behov och utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som

behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. (7 §

LSS)

Vägledning 2003:6 Version 5

91

En insats enligt LSS ska endast ges om personen har begärt det (8 § LSS).

Det är alltså frivilligt för personen att delta i till exempel daglig verksamhet

eller att använda sig av korttidstillsyn i samband med skoldagen eller under

lovet. Detta gör att assistansersättning kan lämnas under den tid personen

inte deltar i sådana verksamheter om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Länsstyrelsen har inom länet ansvar för tillsyn över verksamheter enligt

LSS. Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamheten. Länsstyrelsen ska

också informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten,

ge kommunen råd i deras verksamhet, verka för att kommunerna och landstingen

planerar för att kunna tillgodose framtida service och stödbehov.

Länsstyrelsen ska också främja samverkan mellan kommunerna, landstingen

och andra samhällsorgan. (26 § LSS)

För rätt till assistansersättning krävs att en person för sin dagliga livsföring

har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt

mer än 20 timmar i veckan (3 § LASS).

Nedan beskrivs de olika insatserna och hur de påverkat rätten till assistansersättning.

10.3.1 Råd och stöd

Insatsen ger rätt till stöd från personer med särskild kunskap om hur det är

att leva med funktionshinder. Det kan vara kuratorer, psykologer, sjukgymnaster,

arbetsterapeuter m.fl. Rådgivning och annat personligt stöd är ett

komplement till rehabilitering och habilitering som ges via HSL eller SoL.

Landstinget ansvarar i regel för denna insats. (Socialstyrelsens allmänna råd

1994:1)

Assistansersättning kan beviljas vid de tillfällen personer har rådgivning och

stöd om behovet av personlig assistans finns i samband med dessa tillfällen

och behovet i övrigt är förenligt med bestämmelserna i LASS.

10.3.2 Personlig assistans eller ekonomiskt stöd

Biträde av personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader

för sådan assistans enligt LSS förutsätter att det finns behov av personlig

assistans för de grundläggande behoven (9 a § LSS). Om behovet av hjälp

med de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt mer än 20 timmar

per vecka har personen rätt till assistansersättning (3 § LASS). Se även kapitel

2 och kapitel 8.

10.3.3 Ledsagarservice

Insatsen ledsagning ges som ett led för att underlätta för personen att ha

kontakter med andra. Ledsagningen syftar till att bryta isolering som ofta

kan bli följden av ett funktionshinder. Insatsen bör ha karaktären av en personlig

service och anpassas efter de individuella behoven. (prop.

1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 178)

Vägledning 2003:6 Version 5

92

Den som inte har behov av personlig assistans, alltså inte har behov av hjälp

med de grundläggande behoven, utan har behov av hjälp för att till exempel

delta i samhälls- och kulturlivet kan i stället ha rätt till ledsagarservice.

Assistansersättning är inte förenlig med ledsagning. Har personen behov av

hjälp med de grundläggande behoven i genomsnitt mer är 20 timmar per

vecka har han eller hon även rätt assistansersättning för andra behov som

inte tillgodoses på något annat sätt. I dessa behov ryms de behov som ledsagningen

är tänkt att tillgodose. När en person får personlig assistans enligt

LSS eller assistansersättning enligt LASS upphör i regel ett beslut om ledsagning.

10.3.4 Kontaktperson

En kontaktperson är en medmänniska som hjälper till att minska den sociala

isoleringen. Kontaktpersonen kan underlätta för den enskilde så att hon eller

han kan komma ut och träffa människor. (Socialstyrelsens allmänna råd

1994:1)

En kontaktperson ska inte tillgodose de behov som en personlig assistent

hjälper till med. En kontaktperson ska inte hjälpa individen med den personliga

omvårdnaden.

Assistansersättning kan beviljas under den tid personen träffar sin kontaktperson

om ett behov av personlig assistans finns som i övrigt är förenligt

med LASS.

10.3.5 Avlösarservice i hemmet

Avlösarservice i hemmet är till för att anhöriga, eller familjehemsförälder,

ska få avkoppling och kunna uträtta sysslor utanför hemmet. Insatsen kan

både vara regelbunden och till för oförutsedda situationer. Den ska kunna

beviljas när som helst på dygnet. Omvårdnad ingår i insatsen (9 a § LSS).

(Socialstyrelsens allmänna råd 1994:1)

Assistansersättning är inte förenlig med avlösarservice i hemmet. Assistansersättning

kan inte beviljas för samma tid och behov som insatsen avlösarservice

tillgodoser. När en person får personlig assistans enligt LSS eller

assistansersättning enligt LASS upphör i regel ett beslut om avlösarservice i

hemmet.

10.3.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet

Genom att personen med funktionshinder får korttidsvistelse utanför det

egna hemmet ska de anhöriga kunna få avlösning och utrymme för avkoppling.

För personen med funktionshinder kan korttidsvistelsen både tillgodose

behovet av miljöombyte och rekreation och ge möjlighet till personlig utveckling.

Korttidsvistelsen kan förläggas till ett korttidshem eller i en annan

familj – en stödfamilj. Sommarläger och annan lägerverksamhet kan också

vara en form av korttidsvistelse. Även kortkurser vid folkhögskola eller liknande

kan beviljas under insatsen korttidsvistelse. Insatsen kan även ses

Vägledning 2003:6 Version 5

93

som ett led i att bryta ett beroendeförhållande mellan barn och föräldrar

(prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.6, s. 77). Omvårdnad ingår i insatsen korttidsvistelse

(9 c § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.

I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga

behov som personer inte kan klara själv. Det kan till exempel röra

sig om hjälp med att sköta hygien, klä sig, gå och förflytta sig liksom att

klara inköp eller liknande. Det är personens individuella, psykiska och fysiska

behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop.

1992/93:159, 14.1, s. 181 – 182).

Assistansersättning kan beviljas för tid då personen är på korttidsvistelse

utanför det egna hemmet för de omvårdnads- och assistansbehov som inte

tillgodoses genom insatsen.

10.3.7 Korttidstillsyn för skolungdomar över 12 år utanför

det egna hemmet i anslutning till skoldagen och under

lov

Kommunen ska enligt skollagen bedriva fritidsverksamhet för skolpliktiga

barn till och med tolv års ålder. Insatsen enligt LSS ger barn med funktionshinder

som är över tolv år ålder rätt till korttidstillsyn utanför det egna

hemmet före och efter skolans slut, under lovdagar, studiedagar och längre

lov. Omvårdnad ingår i denna insats (9 c § LSS). (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 178, se även avsnitt 10.2.1)

I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga

behov som en person inte kan klara själv, till exempel hjälp med att

sköta hygienen, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom att klara inköp

eller liknande. Det är personens individuella psykiska och fysiska behov

som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 181 – 182).

Assistansersättning kan beviljas för tid då personen har korttidstillsyn utanför

det egna hemmet för de omvårdnads- och assistansbehov som inte tillgodoses

genom insatsen.

10.3.8 Boende i familjehem eller bostad med särskild service

för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet

Insatsen rymmer två olika boendeformer: familjehem och bostad med särskild

service. Boendeformerna är frivilliga och ska vara en kompletterande

varaktig uppväxtmiljö till barnets hem (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s.

179). Barn och ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar kan ha rätt att

bo i en annan familj eller i en bostad med särskild service. Det kan dels vara

fråga om ett komplement till föräldrahemmet för barn som bor hos sina föräldrar

en del av tiden, dels en ersättning för att bo i föräldrahemmet. (Socialstyrelsens

allmänna råd 1994:1). Omvårdnad ingår i denna insats. I bostad

med särskild service för barn och ungdomar ingår dessutom fritidsverksamhet

och kulturella aktiviteter (9 c § LSS). Se även avsnitt 10.2.1

Vägledning 2003:6 Version 5

94

Familjehem

Familjehem avser flera olika funktioner inom samhällets stöd till barn och

ungdomar. Insatsen boende i familjehem enligt LSS innebär att ett barn bor i

en annan familj än den egna (9 § 8 LSS, prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s.

179).

Det går inte alltid att dra en skarp gräns mellan vad som är korttidsvistelse i

form av boende i en stödfamilj och vad som är boende i ett familjehem.

Korttidsvård kan bland annat ges genom att som har en funktionsnedsättning

under en kortare eller längre tid bor i en annan familj, en stödfamilj. Ett

barn kan också behöva bo hos en annan familj under veckorna men tillbringa

helger och skollov hos föräldrarna. (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.8

och 14.1, s. 80 och 179)

Ett boende i familjehem innebär att barnet inte bor i sitt föräldrahem. Det är

ett av samhällets stöd till unga människor. Kommunen betalar familjehemsersättning

i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern.

Sveriges Kommuner och Landsting lämnar årligen rekommendationer

till kommunerna hur stor ersättningen bör vara beroende på hur

mycket stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen betalas

bland annat ut som ett beskattningsbart arvode som ingår i den sjukpenninggrundande

inkomsten. Se vidare http://www.skl.se

Omvårdnad ingår i insatsen familjehem. I begreppet omvårdnad ingår en

skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga behov som personer inte kan

klara själv. Det kan till exempel vara behov av hjälp med att sköta hygienen,

att klä sig, att gå och förflytta sig liksom att klara inköp eller liknande. Det

är personens individuella, psykiska och fysiska behov som ska kunna tillgodoses

via omvårdnaden (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 181 – 182).

I förarbetena framhåller man att rätten till övriga stöd- och serviceinsatser

ska gälla för barn och ungdomar med funktionshinder som bor i familjehem

på samma sätt som för barn och ungdomar med funktionshinder som bor i

sina föräldrahem (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.8, s. 80). Assistansersättning

kan därför beviljas för de assistansbehov som inte tillgodoses genom

familjehemsplaceringen. Det är lämpligt att Försäkringskassan utreder ersättningsfrågan

med den kommun som ansvarar för barnets familjehemsplacering

för att undvika kompensation med både assistansersättning och familjehemsersättning

för samma tid (timmar).

Bostad med särskild service för barn eller ungdom

Bostad med särskild service är en insats som ska ses som ett komplement till

föräldrahemmet. Orsaken kan vara både barnets eller den unges skolsituation

och ett mycket omfattande omvårdnadsbehov. Bostaden kan också vara

centrum för fördjupade och specialiserade habiliteringsinsatser. (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.2.8, s. 81)

Bostaden delas av ett litet antal barn. Den bör vara utformad som en vanlig

bostad och ska fungera så hemlikt som möjligt. Ett sådant boende kan vara

föranlett av att barnet eller ungdomen på grund av funktionshinder behöver

undervisning eller medicinsk eller annan vård som inte finns tillgänglig i

Vägledning 2003:6 Version 5

95

hemkommunen. Bostäderna ska kunna användas flexibelt och efter barnets

och familjens behov. Det är fråga om bostäder med mångsidiga användningsmöjligheter

där olika inslag av förstärkta resurser kan erbjudas. Det är

ofta fråga om att tillgodose komplicerade omvårdnadsbehov och det är i

första hand omvårdnadsbehovet som föranleder valet av denna boendeform

(prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.8 och 14.1, s. 81 – 82 och 179). Omvårdnad

ingår i denna insats (9 c § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.

I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga

behov som en person inte kan klara själv. Det kan till exempel vara

behov av hjälp med att sköta hygien, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom

att klara inköp eller liknande. Det är personens individuella, psykiska

och fysiska behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop.

1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 181 – 182).

I bostäder med särskild service för barn och ungdom tillhandahålls omvårdnad

och service i en sådan omfattning att hjälpbehovet normalt är tillgodosett.

I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser i form

av personlig assistans .

Assistansersättning kan beviljas när barnet bor hemma under till exempel

veckoslut och skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

10.3.9 Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna

Insatsen bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad

bostad för vuxna reglerar inte i detalj hur boendet för vuxna ska vara organiserat

men tre huvudformer kan urskiljas:

  • • gruppbostad
  • • servicebostad
  • • annan särskilt anpassad bostad

Med anledning av LSS mål och grundläggande principer har lagstiftaren

lämnat öppet för andra boendealternativ och för en utveckling av olika boendeformer.

(Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för

rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 33)

Gruppbostad och servicebostad är att betrakta som bostäder med särskild

service. I båda bostadsformerna ingår omvårdnad (9 c § LSS). I bostad med

särskild service, gruppbostad och servicebostad, ingår också fritidsverksamheter

och kulturella aktiviteter (9 c § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.

Gruppbostad

I en gruppbostad ska det finnas fast bemanning som i huvudsak ska täcka de

boendes hela stödbehov vid alla tider på dygnet. En gruppbostad består vanligtvis

av ett litet antal lägenheter, i regel tre till fem lägenheter, som är

grupperade i villor, radhus eller flerfamiljshus kring gemensamma utrymmen.

(SoS:s allmänna råd 1994:1 om LSS)

Vägledning 2003:6 Version 5

96

Syftet med gruppbostäder är att vuxna personer med funktionshinder som

inte klarar ett eget boende eller ett boende i servicebostad ändå ska ha möjlighet

att lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem. Gruppbostäderna

ersätter också bland annat vårdhemsboende. Gruppbostad är ett bostadsalternativ

för personer som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov

att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig.

Bostadslägenheten i gruppbostaden ska vara den enskildes permanenta bostad.

Detta ställer särskilda krav på bostadsstandarden. Huvudregeln är att

de generella byggbestämmelser som gäller för bostäder i allmänhet, också

ska gälla för bostadslägenheter i en gruppbostad. (prop. 1992/93:159, avsnitt

3.2.9 och 14.1, s. 86 – 87 och 180)

I en gruppbostad finns det fast anställd personal som bas. Därför bör personlig

assistans normalt inte beviljas för den som bor i en gruppbostad. De boende

ska ha inflytande och medbestämmande över vilken personal som ska

hjälpa dem i bostaden. Med det kan finnas behov av personlig assistans vid

fritidsaktiviteter och andra aktiviteter utanför bostaden. Kommunen har ansvar

både för att tillhandahålla och finansiera personlig assistans för personer

som bor i en gruppbostad, om den enskilde önskar sådan och det finns

ett behov av assistans . (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 175 och 177)

Assistansersättning beviljas inte för tid då en person bor i en gruppbostad (4

§ LASS). Se även avsnitt 9.3.

Servicebostad

En servicebostad består av ett antal lägenheter som har tillgång till gemensam

service och fast anställd personal. (Bostad med särskild service för

vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen,

s. 36)

Servicebostad innebär att den funktionshindrade personen har en egen bostad

från vilken han eller hon dygnet runt kan tillkalla närbelägen servicepersonal.

Lägenheterna är fullvärdiga bostäder och ofta anpassade efter den

enskildes behov. I servicebostaden finns ofta tillgång till annan gemensam

service, till exempel restaurang, matdistribution och hobbylokaler (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.2.9 och 14.1, s. 86 och 180).

Insatsen servicebostad är en mellanform mellan att bo i ett helt självständigt

boende och i en lägenhet i en gruppbostad. Denna mellanform kan rymma

flera olika typer av boende. För samtliga gäller att lägenheterna ska vara

fullvärdiga och att dygnet runt-stöd, utifrån den enskildes behov, erbjuds i

den egna lägenheten av en fast personalgrupp. (Bostad med särskild service

för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen,

s. 36)

Assistansersättning kan beviljas för den som bor i en servicebostad för de

omvårdnads- och assistansbehov som inte tillgodoses i boendet.

Vägledning 2003:6 Version 5

97

Särskilt anpassad bostad

Annan särskilt anpassad bostad för vuxna kan vara en lägenhet utan fast

bemanning där den fysiska miljön anpassats efter den boendes behov (prop.

1992/93:159, avsnitt 3.2.9 och 14.1, s. 87 och 179).

Med en särskilt anpassad bostad för vuxna avses en bostad med en viss fysisk

grundanpassning till de behov som en person med funktionsnedsättning

har. Däremot ingår ingen fast bemanning. Assistansersättning kan lämnas

under förutsättning att övriga krav är uppfyllda.

10.3.10 Daglig verksamhet

Den som tillhör grupp ett och grupp två i LSS personkrets har rätt till daglig

verksamhet om personen har behov av insatsen och behovet inte tillgodoses

på annat sätt (7 § LSS). Rätten gäller personer i yrkesverksam ålder som

saknar förvärvsarbete och som inte utbildar sig.

Huvudregeln säger att assistansersättning inte lämnas för tid då personen

vistas eller deltar i daglig verksamhet enligt LSS. Undantaget säger dock att

om särskilda skäl föreligger kan assistansersättning lämnas (4 § LASS). Se

kapitel 9.

10.4 LASS och SoL

10.4.1 Särskilda boendeformer för service och omvårdnad

enligt SoL

Kommunen ska tillhandahålla olika boendeformer för personer med särskilda

behov (5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket SoL).

Till de särskilda boendeformerna för service och omvårdnad hör ålderdomshem

och andra servicehus. Dit hör även gruppboende för äldre samt sjukhem.

Hit räknas dessutom bostäder med särskild service för personer som

till följd av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i

livsföringen.

Assistansersättning kan beviljas till den som bor i dessa boendeformer för

de omvårdnads- och assistansbehov som inte omfattas av kommunens beslut

om bistånd i form av särskilt boende och vård- och omsorgsinsatser.

10.4.2 Hemtjänst

Personlig assistans bör beviljas i sådan omfattning att den enskildes hela

behov av personliga stödinsatser kan tillgodoses, även sådant stödbehov

som sett för sig kanske inte skulle ge rätt till personlig assistans. Den personliga

assistenten ökar då möjligheterna att samordna samhällets insatser

för den svårt funktionshindrade. Assistenten ska exempelvis kunna utföra

arbetsuppgifter som annars utförs av den sociala hemtjänsten enligt SoL.

(prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 175 – 176)

Meningen är dock inte att assistenten för svårt funktionshindrade personer

till alla delar ska ersätta hemtjänstens insatser. Städning, inköp och liknande

Vägledning 2003:6 Version 5

98

uppgifter som inte görs tillsammans med den enskilde som ett led i det personliga

stödet, ska inte tas med vid beräkningen av behovet av personlig

assistans (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 175 – 176). Med liknande uppgifter

kan avses till exempel matlagning, tvätt av kläder och övrig klädvård.

Den enskilde kan ibland vilja ha städning, inköp eller liknande uppgifter

utförda under tider då han eller hon själv arbetar eller deltar i annan verksamhet

och inte är hemma. I sådana fall kan personen inte få dessa uppgifter

utförda som personlig assistans. Detsamma gäller om personen i övrigt väljer

att få insatserna utförda av en städfirma, kommunens hemtjänst eller liknande.

(Bet. 1995/96:SoU15 s. 15)

10.4.3 Familjehem enligt SoL

Familjehem enligt SoL innebär ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden

tar emot personer som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än

det egna (6 kap.1 § SoL).

Ett boende i familjehem innebär att barnet inte bor i sitt föräldrahem. Det är

ett av samhällets stöd till unga människor. Kommunen betalar familjehemsersättning

i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern.

Sveriges Kommuner och Landsting lämnar årligen rekommendationer

till kommunerna på hur stor ersättningen bör vara i förhållande till det

stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen betalas

bland annat ut i form av ett beskattningsbart arvode som är SGI-grundande.

Se vidare http://www.skl.se

Assistansersättning kan beviljas för de omvårdnads- och assistansbehov som

inte omfattas av familjehemsplaceringen. Det är lämpligt att Försäkringskassan

utreder ersättningsfrågan med den kommun som ansvarar för barnets

familjehemsplacering så både assistansersättning och familjehemsersättning

inte betalas ut för samma tid (timmar).

10.5 LASS och speciella skolformer

10.5.1 Elevhem vid statliga specialskolor

Den statliga specialskolan ger undervisning på grundskolenivå. Det finns sex

specialskolor för döva och hörselskadade barn och ungdomar. Skolorna är samlade

i en myndighet, Specialskolemyndigheten (SPM). Specialskolans läroplan

är tioårig. Fem skolor är regionala och täcker sammanlagt hela landet. Det är

Manillaskolan (Stockholm), Birgittaskolan (Örebro), Östervångskolan (Lund),

Vänerskolan (Vänersborg) och Kristinaskolan (Härnösand). Dessa fem skolor

är också kunskapscenter. Åsbackaskolan är riksrekryterande och har två resurscenter,

ett för dövblinda och ett för utvecklingsstörda barn och ungdomar med

hörselskada. Hällsboskolan är resurscenter för språkstörda barn och ungdomar.

Ekeskolan är resurscenter för synskadade barn och ungdomar.

Eleverna vid specialskolan med kunskapscenter och specialskolans resurscenter

har möjligheter att vistas i elevhem under skolveckorna. Enligt skollagen

ansvarar då staten för att eleverna utan extra kostnader får tillfredsstälVägledning

2003:6 Version 5

99

lande förhållanden (7 kap. 4 § skollagen [1985:1100]). Vid elevhemmen

finns fast anställd personal som ansvarar för elevernas omvårdnad.

Vid boende i elevhem vid ovannämnda skolor tillhandahålls stöd och omvårdnad

i sådan omfattning att elevernas personliga hjälpbehov normalt är

tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser

i form av personlig assistans för den tid eleven bor i elevhemmet.

När en elev bor i sitt föräldrahem eller i en egen bostad kan assistansersättning

lämnas. Detsamma gäller när eleven bor hemma under veckoslut och

skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för rätt till assistansersättning.

Se avsnitt 8.3.

10.5.2 Boende vid riksgymnasier

Riksgymnasier för döva och hörselskadade ungdomar

Döva och hörselskadade ungdomar har rätt till gymnasieutbildning som är

anpassad efter deras funktionshinder. Örebro kommun får i sin gymnasieskola

anordna utbildning för döva ungdomar från hela landet. Denna utbildning

vänder sig även till dem som på grund av språkstörning behöver insatser

av samma slag som döva. Utbildningen ges av Riksgymnasiet för döva

(RGD). Örebro kommun får även anordna utbildning som bygger på muntlig

kommunikation med tekniska hjälpmedel för hörselskadade ungdomar

från hela landet. Utbildningen ges av Riksgymnasiet för hörselskadade

(RGH). (9 kap. 1 § gymnasieförordningen [1992:394])

För elever som behöver och önskar det ska Örebro kommun anvisa kost och

logi. Kommunen ska även svara för att eleverna har tillgång till den hjälp i

övrigt som föranleds av funktionshindret. (9 kap. 13 § gymnasieförordningen

[1992:394]). Hemkommunen svarar för kostnaderna för utbildningen (12

§ gymnasieförordningen [1992:394]). För elever i RGD och RGH förekommer

följande boendeformer: veckohemsfamilj, elevhem, elevvåning och

elevkollektiv.

Vid boende i elevhem tillhandahålls omvårdnad och service i sådan omfattning

att hjälpbehovet normalt är tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas

behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans för den tid

eleven bor i elevhemmet.

När en elev bor i sitt föräldrahem eller i en egen bostad kan assistansersättning

lämnas. Detsamma gäller när eleven bor hemma under veckoslut och

skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för rätt till assistansersättning.

Se avsnitt 8.3.

Riksgymnasieplatser med Rh-anpassad utbildning

Gymnasieskolan ingår i det offentliga skolväsendet. I gymnasieskoleverksamheten

ingår Rh-anpassad utbildning. Utbildningen är speciellt anpassad

för ungdomar med svåra rörelsehinder. Med svårt rörelsehindrad avses i

detta sammanhang att personens rörelsehinder ensamt eller i kombination

med något annat funktionshinder medför att hon eller han inte kan följa ett

program i den reguljära gymnasieskolan och därför behöver tillgång till en

Vägledning 2003:6 Version 5

100

gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Personen ska också vara i behov

av habilitering och i vissa fall ha behov av boende i elevhem och omvårdnad

i boendet. En skolungdom som bedöms uppfylla dessa krav har rätt

att få utbildning vid en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning om personen

har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och kan

påbörja utbildningen senast under första kalenderåret då personen fyller 21

år. (5 kap. skollagen)

Riksgymnasieplatser med Rh-anpassad utbildning finns för närvarande i

fyra kommuner i Sverige: Stockholm, Göteborg, Kristianstad och Umeå.

Frågor om intagning till Rh-anpassad utbildning vid riksgymnasierna prövas

av Rh-nämnden. Eleven ansöker själv till nämnden. Den enskilde kan överklaga

beslutet hos Skolväsendets överklagningsnämnd.

Riksgymnasieeleverna garanteras en anpassad undervisning inom gymnasieskolans

nationella, specialutformade eller individuella program och omvårdnadsinsatser

i form av elevboende och habilitering. Riksgymnasieverksamheten

kan därför sägas bestå av tre delar, skola, elevboende och habilitering,

som finansieras av stat, kommun och landsting.

Hemkommunen ersätter kostnader för boende och omvårdnad i boendet.

Hemlandstinget ersätter kostnader för habilitering. Hemkommunen och

hemlandstinget ersätter kostnaderna för boende respektive habilitering med

en tredjedel av de genomsnittliga kostnaderna för insatserna per elev.

(SOSFS 2006:2) Två tredjedelar av den totala kostnaden finansieras av staten

via Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus. Eleven

betalar en avgift för kost och logi. Avgifter får inte tas ut av eleven för kostnader

i boendet eller för habiliteringen (5 kap. 31 § skollagen).

Vid boende i elevhem tillhandahålls omvårdnad och service i sådan omfattning

att hjälpbehovet normalt är tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas

behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans för tid eleven

bor i elevhemmet.

När en elev bor i sitt föräldrahem eller i en egen bostad kan assistansersättning

lämnas för denna tid. Detsamma gäller när eleven bor hemma under

veckoslut och skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för rätt

till assistansersättning. Se avsnitt 8.3.

10.6 Vissa andra boendeformer

Gruppboende ska inte förväxlas med kollektiva boendeformer där exempelvis

flera personer som har personlig assistans på eget initiativ bor tillsammans

men där var och en för sig har personlig assistans.

Assistansersättning kan lämnas till elever som studerar vid folkhögskolor

både under vistelsen där och under de perioder som eleverna bor hemma,

om förutsättningarna för rätt till assistansersättning är uppfyllda. Assistansersättning

kan lämnas till dem som bor i studenthem eller liknande boendeformer

där omvårdnad inte ingår.

Vägledning 2003:6 Version 5

101

10.7 Särskilt utbildningsstöd/assistans

Särskilt utbildningsstöd/assistans kan utformas som en personlig praktisk

hjälp av samma karaktär som den personliga assistansen enligt LSS och

LASS. Särskilt utbildningsstöd/assistans finns reglerad i förordningen

(2005:1074) om statligt bidrag till särskilt utbildningsstöd. Särskilt utbildningsstöd/

assistans erbjuds personer med svåra rörelsehinder eller andra

funktionshinder och ges endast i vissa utbildningssammanhang. Det gäller

studier vid folkhögskola, högskola och universitet.

Särskilt utbildningsstöd/assistans finansieras genom statligt bidrag, som

administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Särskilt utbildningsstöd/

assistans är kostnadsfri för användaren och organiseras som regel lokalt

genom utbildningsanordnaren. Inom universitet och högskola sker den undantagsvis

även genom kommunen eller enskilda assistansanordnare. Den

enskildes behov styr utformningen av särskilt utbildningsstöd/assistans.

Flera folkhögskolor har byggt upp en organisation med egen assistanspersonal.

Folkhögskolorna söker som regel bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten

samtidigt med ansökningar om andra statsbidrag som är avsedda

för utbildningsinsatser för personer med funktionshinder.

Deltagare i folkhögskolekurser kan få assistans oberoende av typ av funktionshinder.

Vid högskolekurser ges assistans endast till studerande med

rörelsehinder.

En kombination av personlig assistans (genom LSS, LASS eller SoL) och

assistans genom särskilt utbildningsstöd är möjlig, men den enskilde kan

inte få både särskilt utbildningsstöd och personlig assistans för samma timmar.

Deltagaren kan även välja om han eller hon enbart vill ha assistansersättning

eller enbart assistans genom särskilt utbildningsstöd.

10.8 Personligt biträde till personer med arbetshandikapp

Bestämmelserna om personligt biträde åt en person med arbetshandikapp

finns i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med arbetshandikapp.

En arbetsgivare kan få ett statligt bidrag till arbetsbiträde för en person med

funktionsnedsättning som utan hjälp har svårt att få eller behålla ett arbete.

Bidraget ska kompensera arbetsgivaren för de merkostnader som uppstår för

att biträda personen på arbetsplatsen. Arbetsförmedlingen beslutar om bidrag

till arbetsbiträde.

När den enskilde har personlig assistans för att kunna utföra arbetsuppgifter

som lönearbete, motsvarar assistansfunktionen dels insatser som ett arbetsbiträde

gör, dels ytterligare personliga stödinsatser som den enskilde har

behov av i denna situation (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 176).

Om en person har rätt till assistansersättning kan därför det totala behovet

av assistanstimmar i arbetssituationen medräknas. Då kommer assistansersättningen

att ersätta bidraget till arbetsbiträde.

Vägledning 2003:6 Version 5

102

11. Beslut hos Försäkringskassan

Detta kapitel behandlar

  • • beslut av särskilt utsedd beslutsfattare och av handläggare
  • • kommunicering, rätten att lämna uppgifter muntligt och avvikande mening
  • • motivering av beslut
  • • underrättelse om beslut
  • • provisoriska beslut
  • • beslut med förbehåll
  • • ersättning för retroaktiv tid
  • • omprövning och överklagande

11.1 Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare

Den 1 januari 2008 upphörde socialförsäkringsnämnderna. Beslut i ärenden

som tidigare avgjorts i socialförsäkringsnämnd fattas i stället av en tjänsteman

hos Försäkringskassan (prop. 2006/07:117, Vissa sjukförsäkrings- och

pensionsfrågor, m.m.). En ny beslutsordning ska tillämpas för dessa ärendeslag

(avsnitt Försäkrings- och bidragsärenden Försäkringskassans arbetsordning

[2005:1]).

Beslutsordningen innebär att en handläggare tar fram och sammanställer

uppgifter och överlämnar en utredning till en föredragande. Föredraganden

kvalitetssäkrar ärendet. Efter kvalitetssäkringen ska föredraganden föredra

ärendet för en särskilt utsedd beslutsfattare. Då ska föredraganden redogöra

för omständigheterna i ärendet och skälen för det föreslagna beslutet.

Beslutsfattaren ska besluta i ärenden om

  • • bilstöd till personer med funktionshinder,
  • • sjukersättning och aktivitetsersättning,
  • • handikappersättning och vårdbidrag,
  • • livränta eller fråga om arbetsskada till följd av annat än olycksfall,
  • • assistansersättning och
  • • särskild efterlevandepension och garantipension (18 kap. 17 § AFL i

bestämmelsens lydelse före den 1 januari 2003).

Vägledning 2003:6 Version 5

103

Det som beslutsfattaren ska besluta om är

  • • rätten till ersättningen eller bidraget,
  • • ersättningens eller bidragets storlek och
  • • andra beslut som fattas i anslutning till beslutet om rätten till ersättningen

eller bidraget.

Inriktningen är att andra beslut så långt som möjligt fattas i samband med

beslutet om rätten till ersättningen eller bidraget.

Utredningen ska tas fram och ställas samman av en annan person (handläggaren)

än beslutsfattaren och föredraganden.

11.2 Kommunicering

Om ett ärende har tillförts uppgifter av någon annan än den försäkrade själv,

får Försäkringskassan inte fatta ett beslut som går den försäkrade emot utan

att han eller hon har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över de

nytillkomna uppgifterna. Det finns vissa undantag från kommuniceringsskyldigheten,

till exempel om uppgiften saknar betydelse för utgången i

ärendet. Denna skyldighet regleras i 17 § förvaltningslagen (1986:223) och

beskrivs i vägledning (2004:7) Försäkringskassan och förvaltningslagen.

11.2.1 Metodstöd – kommunicering

Om ärendet tillförts material av någon annan än personen själv och beslutet

på ett eller annat sätt är negativt för honom eller henn måste Försäkringskassan

kommunicera materialet. Material som har hämtats ur andra akter

eller som lämnats av annan anledning än som bilaga till den aktuella ansökan

betraktas i detta sammanhang som att det tillförts av annan. Kommunicering

behöver dock inte ske om en sökande får fullt bifall till sin ansökan.

Kommunicering kan genomföras efter hand, så snart något nytt tillförts

ärendet. Den kan också genomföras i samband med att utredningen slutförs

vilket är det tillvägagångssätt som valts vid handläggning av assistansersättning.

Kommuniceringen görs därför efter att ärendet har kvalitetssäkrats.

Rent praktiskt går kommuniceringen till så att kopior av de handlingar som

innehåller nytillkomna uppgifter skickas till personen.

Om du har fått uppgifter i ett samtal med personen själv anses uppgifterna

inte ha tillförts ärendet av någon annan. Du behöver därför inte kommunicera

dessa uppgifter. Det kan dock vara lämpligt att låta personen läsa igenom

och yttra sig även över dessa uppgifter för att du ska vara säker på att du har

uppfattat personen rätt. Det blir en bedömning i varje enskilt fall om detta

behövs. Detta ska dock inte förväxlas med kommuniceringsskyldigheten,

utan det är en följd av din utredningsskyldighet som handläggare, som innebär

att du ska se till att du har korrekta uppgifter som underlag för ditt beslut

i ärendet.

Vägledning 2003:6 Version 5

104

Information om tänkt beslut

Det finns inte någon skyldighet för Försäkringskassan att upplysa en försäkrad

om vilket beslut som övervägs eller att ge honom eller henne möjlighet

att lämna synpunkter på detta. Trots detta kan det vara värdefullt att den

försäkrade före beslutstillfället, kan få en uppfattning om hur Försäkringskassan

uppfattar underlaget i ärendet och förstå vikten av att exempelvis ge

in underlag som kan ha betydelse för ärendets utgång. Det kan förbereda

den försäkrade på att Försäkringskassan kan komma att fatta ett negativt

beslut och underlätta för honom eller henne att förstå Försäkringskassans

beslut och motiven för detta.

Om Försäkringskassan överväger att inte bifalla en ansökan fullt ut eller

överväger en minskning eller indragning kan kommuniceringsskrivelsen

innehålla en upplysning om det beslut som Försäkringskassan överväger att

fatta. Det är viktigt att i varje enskilt fall ta ställning till om det är nödvändigt

att upplysa om det beslut som övervägs. Det innebär i så fall att Försäkringskassan

meddelar den försäkrade vilket beslut som övervägs, om detta

innebär helt eller delvis avslag, och vad som brister för att ersättning ska

kunna beviljas. Detsamma gäller när Försäkringskassan överväger att besluta

om indragning eller nedsättning.

Mallar

Det finns mallar dels för kommunicering enligt 17§ FL och dels för informationen

om tänkt beslut. Det finns även en kombinationsmall om kommunicering

och information sker samtidigt vilket är fallet i de flesta ärenden

om assistansersättning.

11.3 Rätten att lämna uppgifter muntligt

Handläggningen i Försäkringskassan är normalt skriftlig med vissa muntliga

inslag. Om en försäkrad i samband med en kommunicering vill lämna uppgifter

muntligt, ska han eller hon få den möjligheten – om det kan ske med

hänsyn till arbetets behöriga gång (14 § FL). Bakgrunden till regeln är att

många enskilda är ovana att uttrycka sig skriftligt och därför kan ha svårt att

lämna uppgifter till myndigheterna på det sättet (prop. 1985/86:80 s. 25).

Bestämmelsen ger dock inte någon rätt att kräva ett formligt sammanträde.

Någon rätt för den försäkrade att närvara vid föredragning för en beslutsfattare

finns alltså inte. Bestämmelsen innebär inte heller någon rätt att tala

med just den person som ska besluta i ärendet. I första hand hänvisas en försäkrad

att lämna uppgifter muntligt till handläggaren och i andra hand till

föredraganden. Det får avgöras från fall till fall vilket som är mest praktiskt.

Det är dock svårt att vägra den försäkrade att kontakta beslutsfattaren om

han eller hon kräver det. I praktiken innebär detta att det inte kommer att

vara någon skillnad, när det gäller rätten att lämna uppgifter muntligt, mellan

ärenden som omfattas av den nya beslutsordningen och övriga ärenden

hos Försäkringskassan.

Vägledning 2003:6 Version 5

105

11.4 Avvikande mening

Om beslutsfattaren och föredraganden är oeniga om utgången i ett ärende

har föredraganden rätt att få sin avvikande mening antecknad (19 § andra

stycket FL). Den avvikande meningen ska framgå av beslutet. (Se Försäkringskassans

riktlinjer 2005:14 Att skriva beslut i Försäkringskassan)

11.5 Beslut om assistansersättning av särskilt utsedd beslutsfattare

När det gäller assistansersättning avgörs följande frågor av en särskilt utsedd

beslutsfattare.

  • • I beslut om rätten till assistansersättning ingår att sökanden tillhör den

svenska socialförsäkringen (2 – 4 kap. SofL).

  • • Rätten till assistansersättning med ett visst antal assistanstimmar per

vecka, månad eller längre tid men längst sex månader då sökanden har

behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring. I beslutet anges

vilken grupp i personkretsen som sökanden bedöms tillhöra (6 § LASS).

Av beslutsbrevet ska framgå storleken på det preliminärt utbetalade beloppet

per månad.

  • • Inte rätt till assistansersättning. I beslutet anges om sökanden bedöms

tillhöra eller inte tillhöra personkretsen (3 § LASS)

  • • Från vilken tidpunkt assistansersättning beviljas (6 § LASS)
  • • Beslut om särskilda skäl för förhöjt timbelopp om frågan prövas i samband

med rätten till assistansersättning (10 § LASS)

  • • Förläggning i almanackan av tidsperiod då assistansersättning beviljas

(6 § LASS)

  • • Ändring av förläggning i almanackan av tidsperioden. En ersättningsberättigad

person kan framställa om att få en annan slutavräkningsperiod,

så att perioden till exempel infaller per kalenderhalvår. Även om timmarna

per månad inte ändras så kan ett tillmötesgående av framställan

innebära att slutavräkningsperioden måste förkortas en period för att

komma i fas med till exempel kalenderhalvåret (6 § LASS).

  • • Provisoriska beslut att bevilja assistansersättning (8 § LASS)
  • • Beslut om att inte bevilja assistansersättning vid vård på institution och

gruppboende (4 § första stycket 1, 2 och 3 LASS)

  • • Beslut om särskilda skäl vid vistelse i barnomsorg, skola eller daglig

verksamhet (4 § 2 stycket LASS)

  • • Rätten till assistansersättning vid tvåårsomprövning och vid väsentligt

ändrade förhållanden (7 § LASS)

Vägledning 2003:6 Version 5

106

11.6 Beslut om assistansersättning av handläggare

Följande frågor avgörs av handläggare om frågorna inte prövats i samband

med rätten till assistansersättning.

  • • Beslut om utbetalning (10 – 12 §§ LASS; 6, 10 och 11 §§ förordningen

[1993:1091] om assistansersättning).

  • • Från och med – tidpunkt och tidsperiodens förläggning
  • • Beslut om särskilda skäl för förhöjt timbelopp (10 § LASS)
  • • Beslut om undantag från kravet att lämna in tidsredovisning varje månad

och att bevilja undantag från kravet att använda särskilt formulär för

tidsredovisning (13 § RFFS 1993:24)

  • • Beslut om särskilda skäl vid kortare sjukhusvård (4 § andra stycket

LASS)

  • • Beslut om att assistansersättning upphör när en person avlidit (6 §

LASS)

  • • Preskription (20 kap.5 § AFL)
  • • Utredningsåtgärder (20 kap. 8 § fjärde st. AFL)

11.7 Beslut gäller omedelbart

Ett beslut i ett ärende om assistansersättning ska gälla omedelbart, om inte

något annat anges i beslutet. Försäkringskassan har därmed möjlighet att i

samband med att beslutet fattas disponera över beslutets verkställighet (17

§ LASS).

11.8 Motivering av beslut

Ett beslut ska innehålla de skäl som bestämt utgången av ärendet. Det finns

ett antal undantag från skyldigheten att motivera ett beslut (20 § FL).

Assistansersättningen ska bedömas individuellt. Det är viktigt med en individuell

motivering där det framgår hur Försäkringskassan har tänkt mot

bakgrund av de bestämmelser som är aktuella. Motiveringen hjälper sökanden

att förstå om beslutet stämmer med hennes eller hans yrkande och är

även ett stöd vid ett eventuellt överklagande.

För en närmare beskrivning av bestämmelserna om motivering av beslut se

Vägledning 2001:12 Socialförsäkringsnämnder och Vägledning 2004:7

Försäkringskassan och förvaltningslagen och Försäkringskassans riktlinjer

2005:14 Att skriva beslut i Försäkringskassan.

11.9 Underrättelse om beslut

I underrättelse om beslutet kan det vara lämpligt att upplysa om att assistansersättningen

ska omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om

rätten till ersättning senast prövades och att den ersättningsberättigade genast

ska anmäla ändrade förhållanden. Det kan också vara lämpligt att den

Vägledning 2003:6 Version 5

107

ersättningsberättigade informeras om storleken av det fastställda timbeloppet

och om reglerna för utbetalning och redovisning av utförd assistans. Det

bör dock påpekas att utbetalning med det fastställda timbeloppet inte är ett

beslut. Beslut om timbelopp tas endast om personen har ansökt om förhöjt

timbelopp.

Det kan vara lämpligt att Försäkringskassan klargör den ersättningsberättigades

yrkande. Om beslutet om utbetalning inte överensstämmer med yrkandet

ska detta motiveras (20 § FL).

Till underrättelsen om beslut ska bifogas Bilaga till beslut om assistansersättning

(FK 3053).

Ett beslut om utbetalning till annan (11 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning)

ska dokumenteras exempelvis i journalen. Hon eller han

ska muntligen eller skriftligen underrättas om beslutet. Av anteckningen i

journalen ska framgå när beslutet fattas, vem som fattat beslutet och vad

som beslutats.

11.10 Provisoriska beslut

Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till assistansersättning

men det finns sannolika skäl för att sådan rätt finns, ska Försäkringskassan

besluta att ersättning ska betalas ut med ett skäligt belopp om

detta är av väsentlig betydelse för personen med funktionsnedsättning. Detsamma

gäller om det står klart att rätt till assistansersättning finns men ersättningens

belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål (8 § LASS).

Assistansersättningen bör anses vara av väsentlig betydelse för den funktionshindrade

personen, om det inte finns särskilda omständigheter som

talar mot detta. Även om kommunen beslutat om att bevilja ersättning för

personlig assistans enligt 9 § LSS i avvaktan på Försäkringskassans beslut,

bör assistansersättningen anses vara av väsentlig betydelse (RAR 2002:6 till

8 § LASS).

Om Försäkringskassan bedömer att ett beslut i ärendet kan fattas först efter

tre månader eller mer efter det att ansökan eller anmälan kom in, är det

lämpligt att Försäkringskassan tar ställning till om ett provisoriskt beslut

kan fattas.

Det är lämpligt att ett provisoriskt beslut om assistansersättning inte avser

längre tid än sex månader, om inte särskilda skäl talar för att beslutet bör

avse längre tid.

LASS innehåller inte några bestämmelser som möjliggör provisoriska beslut

i form av minskning eller indragning av assistansersättning.

Ett provisoriskt beslut om rätt till assistansersättning kan motivera att ett

provisoriskt beslut om löpande handikappersättning eller vårdbidrag fattas i

avvaktan på det slutliga beslutet om assistansersättning. Detta minskar riskerna

för överkompensation genom att samma hjälpbehov kan kompenseras

dubbelt.

Vägledning 2003:6 Version 5

108

11.11 Beslut med förbehåll

Personlig assistans bör alltid övervägas som alternativ för barn och ungdomar

till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna till att bo på en institution.

Med personlig assistans kan också möjligheterna förbättras för personer

som bor på vårdhem eller psykiatriska sjukhus att flytta från institutionerna

(prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s 64).

För att en flyttning ska kunna planeras är det viktigt att personen med funktionsnedsättning

redan före flytten får ett beslut om antalet beviljade assistanstimmar.

Detta besked kan vara en förutsättning för att den enskilde

eller hans ställföreträdare ska kunna bestämma sig för att flytta.

Inför planerad flyttning från en institution bör Försäkringskassan fatta beslut

med förbehåll att beslutet gäller under förutsättning att den enskilde faktiskt

flyttar från institutionen i fråga. På motsvarande sätt bör beslut kunna fattas

vid flyttning från en gruppbostad (RAR 2002:6 till 4 § LASS).

11.12 Ersättning för retroaktiv tid

Assistansersättning får inte beviljas för längre tid tillbaka än en månad före

den månad då ansökan eller anmälan gjorts. Detsamma gäller ansökan om

ett förhöjt timbelopp, det vill säga ett förhöjt timbelopp kan tidigast beviljas

en månad före ansökningsmånaden (5 § LASS).

Det kan vara lämpligt att Försäkringskassan klargör den ersättningsberättigades

yrkande. Om beslutet om utbetalning inte överensstämmer med yrkandet

ska detta motiveras (20 § FL).

Ett grundläggande villkor för att assistansersättning ska betalas ut är att den

sökande har beviljats rätt till assistansersättning med ett visst antal assistanstimmar.

Ett annat villkor för utbetalning är att den enskilde har fått personlig

assistans och att hon eller han har haft en sådan kostnad för assistansen som

ska ersättas genom assistansersättningen.

I en dom från RegR aktualiseras frågan om hur bestämmelserna i LASS ska

tillämpas när en person med funktionsnedsättning, som enligt beslut av Försäkringskassan

har befunnits i princip ha rätt till assistansersättning för tid

före beslutsdagen, begär att få sådan ersättning utbetald.

RegR anför att det för utbetalning krävs att personen faktiskt har fått assistans

under den tid som ersättningen avser och att assistansen dessutom har

gett upphov till en sådan kostnad för personen som är av ersättningsgill natur

och därmed inte omfattas av till exempel begränsningsregeln i 10 § tredje

stycket LASS.

Avgörande vikt bör enligt RegR fästas vid de förhållanden som faktiskt rådde

när personen fick assistansen. Om arbetet utfördes av en person som då

levde i hushållsgemenskap med personen med funktionsnedsättning och inte

var anställd av kommunen eller något fristående organ, bör det i princip inte

vara möjligt att sätta begränsningsregeln ur spel genom att i efterhand träffa

avtal som innebär att personen i fråga ska anses ha haft en sådan anställning

under förfluten tid.

Vägledning 2003:6 Version 5

109

Det bör normalt inte krävas att också kontant betalning ska ha skett före

beslutsdagen. Ett beviljat anstånd med betalningen av avgiften i avvaktan på

Försäkringskassans beslut bör inte vara något hinder för Försäkringskassans

utbetalning.

RegR har i målet fäst avseende vid att det på ett tidigt stadium av ansökningsförfarandet

gjordes klart för Försäkringskassan att ett visst bestämt

fristående organ var avsett att fungera som arbetsgivare. RegR ansåg att

utbetalning av assistansersättning skulle göras för den retroaktiva tiden. (

RÅ not 176)

Det kan vara lämpligt att tillämpa ovanstående resonemang både vid ett förstagångsbeviljande

och vid beviljande av fler assistanstimmar i ett redan

pågående ärende.

11.13 Omprövning och överklagande

Den som inte är nöjd med Försäkringskassans beslut kan begära att beslutet

omprövas (17 § LASS). En sådan begäran ska göras inom två månader från

den dag hon eller han fick del av beslutet.

Om den enskilde inte är nöjd med beslutet efter omprövning kan hon eller

han överklaga hos länsrätten (17 § LASS). Ett sådan överklagande ska också

göras inom två månader från den dag hon eller han fick del av beslutet.

Länsrättens avgörande får överklagas hos kammarrätt vars dom eller beslut i

sin tur får överklagas hos Regeringsrätten. Det krävs prövningstillstånd i

kammarrätt och Regeringsrätten.

Även det allmänna ombudet hos Försäkringskassan får överklaga Försäkringskassans

beslut.

Försäkringskassan kan på eget initiativ eller på begäran ändra ett oriktigt

beslut (17 § LASS och 20 kap. 10 a § AFL).

En utförlig beskrivning av reglerna om överklagande finns i RFV:s Vägledning

2001:7 Omprövning, ändring och överklagande av Försäkringskassans

beslut.

Vägledning 2003:6 Version 5

110

12. Assistansersättningens timbelopp

Detta kapitel behandlar assistansersättningens timbelopp

  • • timbeloppet
  • • förhöjt timbelopp

12.1 Timbeloppet

Assistansersättningen är ett statligt bidrag för att täcka kostnader för personlig

assistans. Assistansersättning beviljas endast om den används för köp av

personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter (3 a §

LASS).

Man kan köpa personlig assistans från någon som anordnar assistans, till

exempel ett kooperativ, ett företag eller en kommun. För den som har kostnader

för personliga assistenter (själv är arbetsgivare) ska det ingå sådana

kostnader som normalt har samband med anställningen och arbetsgivaransvaret

(prop. 2007/08:61, Kostnader för personlig assistans s. 21).

Det är inte möjligt för den assistansberättigade att använda medlen till annat

än betalning för assistans till exempel genom att betala ett lägre pris än

schablonersättningen. Det går inte heller att på något annat sätt dra nytta av

ersättningen för något annat ändamål än köp av assistans. Den som själv är

arbetsgivare för sina personliga assistenter får endast använda ersättningen

för att betala kostnader som har samband med anställningen av assistenterna.

Assistansersättning, som inte är föremål för beskattning hos mottagaren,

får därför inte användas för andra utgifter för den ersättningsberättigade.

(Prop. 2007/08:61, s. 20)

Ersättningen betalas ut varje månad och beräknas efter det belopp per assistanstimme

som regeringen fastställer för varje år (10 § LASS). För 2009

har regeringen fastställt beloppet till 247 kronor. Försäkringskassan ska för

varje år lämna förslag på schablonbelopp för det kommande året. Innan dess

ska Svenska kommunförbundet höras (5 § förordningen [1993:1091] om

assistansersättning).

Inom ramen för det fastställda timbeloppet får den ersättningsberättigade,

eller den som han eller hon köper assistans av, avgöra hur stor del av beloppet

som ska användas till lön och andra omkostnader (prop. 2007/08:61, s. 19).

Med kostnader för personlig assistans avses löne- och lönebikostnader, assistans-

och utbildningsomkostnader, arbetsmiljöinsatser, personalomkostnader

och administrationskostnader (5 a § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

I allmänna råd (2002:6 till 5 a § förordningen [1993:1091]) anges följande:

”Med löne- och lönebikostnader bör avses samtliga lönekostnader och kostnadsersättningar

till anställda, lagstadgade sociala avgifter, särskild löneVägledning

2003:6 Version 5

111

skatt, premier för försäkringar, skattepliktiga förmåner och andra liknande

ersättningar och kostnader.

Med assistansomkostnader bör avses kostnader som den ersättningsberättigade

har för sina personliga assistenter i samband med gemensamma aktiviteter

utanför bostaden. Som exempel kan nämnas resekostnader för assistenterna

samt inträdesavgifter och liknande kostnader för assistenter vid aktiviteter

tillsammans med den ersättningsberättigade.

Med utbildningsomkostnader bör avses kostnader för kurser, lärare och föreläsare

samt lokaler för utbildning och fortbildning av assistenter och ersättningsberättigade.

Vidare bör avses kostnader för handledning av assistenter

utöver lönekostnader för assistenterna.

Med arbetsmiljöinsatser bör avses kostnader för att stärka arbetet för en god

arbetsmiljö för de personliga assistenterna. Som exempel kan nämnas kostnader

för hjälpmedel av enklare slag, kostnader för att lösa arbetsmiljöfrågor,

insatser för att möjliggöra personalens hygien och för att ordna med

jourrum till assistenten. Assistansersättningen bör inte täcka kostnader för

andra hjälpmedel än kostnader för enklare arbetstekniska hjälpmedel som

exempelvis handskar och förkläden.

Med personalomkostnader bör avses kostnader för företagshälsovård, friskvård,

kaffe, hudkräm, tvål och liknande till assistenterna samt personalarrangemang,

personaldagar och liknande aktiviteter.

Med administrationskostnader bör avses kostnader för att administrera assistansen.

Det kan till exempel handla om kostnader för köp av administrativ

hjälp, inventarier, resor, revision, företagsförsäkringar samt kostnader till

arbetsgivar- och branschorganisation eller liknande.”

Att jourrum räknas som en arbetsmiljöinsats innebär inte något krav på att

den ersättningsberättigade ska avsätta ett särskilt rum att användas av assistenterna

under jourtid. I vilken mån en arbetsgivare har ett sådant ansvar

framgår till vissa delar av annan författning och genom överenskommelser

med arbetsmarknadens parter.

Kostnader för jourrum kan till exempel vara en sängplats om rummet är

avsett att användas under dygnsvilan och andra nödvändiga möbler etc. för

jourrummet. Det kan också vara kostnader för enklare avskärmningar i ett

rum.

Det som sägs om insatser för att möjliggöra personalens hygien täcks även

av kostnadsslaget personalomkostnader, till exempel kostnader för tvål,

handdukar och toalettpapper. Det innebär inte kostnader för att till exempel

bygga till separata toaletter och sanitetsutrymmen för den personliga assistenten.

Kostnader uppstår av olika anledningar och betalas därför på olika sätt.

Omkostnader för personlig assistans kan ersättas av assistansersättningen.

Privata kostnader har alla för hushållet, inträdesavgifter, resor med mera.

Därför är den assistansberättigades privata resor med bil tillsammans med

en assistent exempel på kostnader för resa som ska betalas av den som reser

och inte av assistansersättningen. De merkostnader man kan ha på grund av

en funktionsnedsättning kan ligga till grund för bidrag i form av till exempel

vårdbidrag och handikappersättning.

Vägledning 2003:6 Version 5

112

Dåvarande Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har i en

rapport om hjälpmedelsansvarets fördelning mellan landsting och kommuner

framhållit bland annat följande:

Om den enskilde till följd av ett funktionshinder är i behov av en anpassad

säng eller lyft i sin bostad bör detta kunna betraktas som ett hjälpmedel i

den dagliga livsföringen även om de också används av personalen. En individuellt

anpassad rullstol som körs av vårdare eller personal bör betraktas

som ett individuellt hjälpmedel och inte som en arbetsteknisk utrustning.

Arbetsgivarens ansvar avser endast sådan arbetsteknisk utrustning som

krävs för att förebygga och förhindra ohälsa och olycksfall bland personalen.

(LOKAH-rapporten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet,

Stockholm 1996)

12.2 Förhöjt timbelopp

Om det finns särskilda skäl kan Försäkringskassan, efter ansökan från den

ersättningsberättigade, besluta att assistansersättningen ska betalas ut med

ett högre belopp än det fastställda timbeloppet. Det förhöjda beloppet får

inte överstiga det fastställda timbeloppet med mer än 12 procent (10 §

LASS). Det förhöjda timbeloppet är därför högst 277 kr för år 2009. Ansökan

om förhöjt timbelopp kan göras på en särskild blankett, FK 3051. Förhöjt

timbelopp kan beviljas tidigast från månaden före ansökningsmånaden

(5 § LASS).

Bedömningen om den ersättningsberättigade har rätt till förhöjt timbelopp

görs i två steg. I det första steget utreder Försäkringskassan om det finns

särskilda skäl för att få förhöjt timbelopp. Visar utredningen att det inte

finns särskilda skäl avslår Försäkringskassan ansökan om förhöjt timbelopp

på den grunden. Bedömer Försäkringskassan att det finns särskilda skäl inleds

steg två. I det andra steget ska Försäkringskassan bedöma om den ersättningsberättigades

behov av särskilda assistansinsatser faktiskt medför

förhöjda timkostnader. (5 § RFFS 1993:24)

Bedömningen av rätten till förhöjt timbelopp ska göras individuellt. Ställning

ska tas till de särskilda behov den ersättningsberättigade har och de

kostnader detta medför. (Socialutskottets betänkande 1996/97SoU7y s.7)

För en ersättningsberättigad som beviljats förhöjt timbelopp ska det preliminära

beloppet grundas på den beräknade genomsnittliga timkostnaden i stället

för det fastställda timbeloppet (7 § RFFS 1993:24 tredje stycket). Avräkning

ska också göras med den beräknade genomsnittliga timkostnaden i stället

för det fastställda timbeloppet (8 § RFFS 1993:24 andra stycket). Se även

avsnitt 15.6.

Ett beslut om förhöjt timbelopp bör gälla så länge som Försäkringskassan

anser att det finns särskilda skäl. Vid köp av personlig assistans bör beslutet

begränsas till att gälla en viss anordnare.

Vägledning 2003:6 Version 5

113

12.2.1 Särskilda skäl för förhöjt timbelopp

Med särskilda skäl bör avses behov av assistansinsatser som medför förhöjda

kostnader för den ersättningsberättigade (RAR 2002:6 till 10 § andra

stycket RAR).

De särskilda skälen kan till exempel vara följande. Behov av:

  • • en assistent med speciell kompetens (prop.1996/97:150, avsnitt B.1,

s.138 och bet. 1996/97:SoU7y s. 7)

  • • en assistent som fungerar som arbetsledare för att samordna assistansen i

sin helhet och ge assistenterna särskilt stöd i arbetet (KRNS mål nr

8377-98)

  • • assistans som till mer än hälften är förlagd på obekväm arbetstid (RAR

2002:6 till 10 § LASS andra stycket)

Det kan även finnas ytterligare skäl till att förhöjt timbelopp kan beviljas.

Exemplen ovan är inte uttömmande.

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för att bevilja förhöjt timbelopp

är en given förutsättning att personen har behov av personlig assistans

i den meningen att stödet är personligt utformat och ges av ett begränsat

antal personer.

Genomgående för de särskilda skälen är att det är individens behov som till

exempel medför att assistenten måste arbeta som arbetsledare, ha en speciell

kompetens eller arbeta på obekväm arbetstid.

En assistent som har en viss kompetens förväntar sig en lön som motsvarar

kompetensen. Vid bedömningen om särskilda skäl föreligger för rätt till

förhöjd ersättning tas ingen hänsyn till assistentens kompetens i det fall

kompetensen inte stämmer med individens behov.

Speciell kompetens

Den som får personlig assistans kan behöva personal med speciell kompetens.

Vid införandet av det fastställda timbeloppet framkom det att man kan

behöva en särskilt kvalificerad assistent, assistenter som behöver särskild

utbildning eller dylikt (prop. 1996/97:150, avsnitt B.1, s.138).

Normala kostnader för assistenternas utbildning, vidareutbildning, fortbildning,

handledning, arbetsledning osv. ryms i timbeloppet. I det följande ges

exempel på sådana kvalifikationer och utbildningar som kan medföra extra

kostnader utöver vad som normalt inryms inom timbeloppet.

Särskilda kvalifikationer och särskild kompetens kan vara till exempel barnskötarutbildning,

undersköterskeutbildning eller vårdprogram med inriktning

mot personer med utvecklingsstörning. Det kan också vara frågan om

teckenspråksutbildning, andra kommunikationskurser, kurser i olika träningsprogram

m.m.

Behov av speciell kompetens kan även gälla fortbildning om olika funktionshinder,

lyftteknik, kvalificerad omvårdnad eller tekniska hjälpmedel

m.m. På liknande sätt kan det vara aktuellt med en introduktionsutbildning

vid nyanställning, upplärning genom att tjänstgöra parallellt med en annan

Vägledning 2003:6 Version 5

114

assistent eller en längre tids upplärning på grund av den ersättningsberättigades

behov av kvalificerad upplärning.

Behovet av regelbunden handledning kan också räknas som särskild utbildning.

Det kan till exempel gälla hjälp att äta via mun eller sond och att utföra

träningsprogram av olika slag.

Arbetsledning

Det kan krävas någon form av arbetsledning för att samordna assistansen

och ge assistenterna stöd i arbetet (bet.1996/97:SoU 7y s. 7). En arbetsledare

kan också vara en personlig assistent med högre lön som fungerar som

arbetsledare i stället för den ersättningsberättigade. Kammarrätten konstaterade

att en kvinna född 1971 inte hade förmåga att själv vara arbetsledare

för sina assistenter. Hon hade avtal med brukarkooperativet JAG och hade

behov av en så kallad servicegarant eftersom hon på grund av kommunikationssvårigheter

inte själv kunde vara arbetsledare. Kammarrätten ansåg

med stöd av 10 § andra stycket LASS att det förelåg särskilda skäl för att,

utöver schablonbeloppet, utge ersättning med de yrkade 9 kronorna per

timme. (KRNS mål nr 8377-98)

I en regeringsrättsdom framkommer att ett 6-årigt barn med funktionshinder

som har arbetsledaransvar för sina assistenter inte ansågs berättigat till förhöjt

timbelopp för den arbetsledande uppgiften. Den arbetsledande uppgiften utfördes

av barnets mor. Arbetsledningen ansågs inte vara av den omfattningen

att den gick utöver det ansvar som en förälder har enligt föräldrabalken för ett

barn i den åldern. ( Rå 2004 ref. 16)

Obekväm arbetstid

Kostnaden för arbete på obekväm arbetstid bör anses utgöra särskilda skäl

för att bevilja ett högre timbelopp om mer än hälften av assistanstimmarna

är förlagda till obekväm arbetstid (RAR 2002:6 till 10 § LASS andra stycket).

Enligt arbetstidslagen (1982:673) räknas jourtid som arbetstid. Vid beräkningen

av arbetstid ska därför jourtid medräknas. Antalet jourtimmar

som är förlagda till obekväm arbetstid divideras med fyra (se 8.6.1) och

läggs därefter samman med aktiva assistanstimmar för att konstatera om

mer än hälften av timmarna är förlagda till obekväm arbetstid.

12.2.2 Utredning av det förhöjda timbeloppets storlek

Om Försäkringskassan bedömer att den ersättningsberättigade behöver särskilda

assistansinsatser är det lämpligt att i rimlig omfattning begära in uppgifter

om beräknade kostnader för dessa insatser. Utredningen bör ha dessa uppgifter

som utgångspunkt. Riksförsäkringsverkets allmänna råd används som ledning

för vilka kostnader som kan anses vara en kostnad för personlig assistans (RAR

2002:6 till 5 a § förordningen [1993:1091] ). Se även under avsnitt 12.1.

Vägledning 2003:6 Version 5

115

I allmänna råd (RAR 2002:6 till 10 § andra stycket LASS) anges följande.

Som utgångspunkt för hur timbeloppet lämpligen kan fördelas på olika

kostnader kan nämnas att det i det underlag som årligen ges in till regeringen

anges att löne- och lönebikostnader svarar för 87 procent av timbeloppet

och övriga kostnader för 13 procent. Som ledning för bedömningen av övriga

kostnader vid förhöjt timbelopp bör följande ungefärliga procentsatser användas:

5–8 procent för administrationskostnader,

2–3 procent för utbildningsomkostnader,

1–2 procent för assistansomkostnader och

1–2 procent för arbetsmiljöinsatser och personalomkostnader.

Vid bedömningen är det viktigt att tänka på att förhållandena kan variera

mycket från individ till individ. För den som till exempel reser mycket med

anledning av förtroendeuppdrag eller i tjänsten kan det finnas skäl att godta

en annan procentuell fördelning. Det kan också finnas personer som har

höga utbildningskostnader beroende på till exempel hög omsättning på personliga

assistenter.

Det förhöjda timbeloppet ska avrundas till närmaste krontal, eller om det

slutar på 50 öre, till närmaste högre krontal. (5 § förordningen [1993:1091] )

Ett beslut om förhöjt timbelopp som medför att ett högre belopp än det fastställda

timbeloppet beviljas är preliminärt. Det är först vid de löpande redovisningarna

i samband med slutavräkningen som beloppet slutligen fastställs

för avsedd period.

Beslutet efter ansökan om ett förhöjt timbelopp grundar sig på den beräkning

den sökande gör av framtida kostnader. Det är först när perioden är

avslutad som de verkliga kostnaderna kan presenteras i redovisningen. Redovisningen

kan visa att kostnaden varit högre eller lägre än den beräknade

kostnaden i beslutet. Försäkringskassan måste då åter igen bedöma om det

verkliga utfallet stämmer överens med beslutet.

Utfallet måste stå i relation till beslutet. Har personen särskilda skäl för utbildningskostnader

men redovisar högre kostnader för lön finns ingen relation

till beslutet eftersom Försäkringskassan inte har prövat utifrån särskilda

skäl förknippat med lönekostnader. I sådana fall måste den sökande lämna

in en ny ansökan om förhöjt timbelopp. Se även avsnitt 15.6.1

Den som beviljats ett förhöjt timbelopp behöver inte ansöka om ett högre

timbelopp enbart av den anledningen att timbeloppet höjts vid ett årsskifte.

För en ersättningsberättigad person som i december månad har preliminär

utbetalning av förhöjt timbelopp gäller följande. Försäkringskassan ska vid

ingången av påföljande år räkna upp det förhöjda timbeloppet med den procentsats

som det fastställda timbeloppet ökat i förhållande till föregående år.

Procentsatsen ska anges med en decimal (7 § RFFS 1993:24). Uppräkningen

görs automatiskt i det administrativa systemet.

Vägledning 2003:6 Version 5

116

Vid bedömning av storleken på det förhöjda timbeloppet är det lämpligt att

utgå från timbeloppets procentsatser och räkna från första kronan. Följande

exempel utgår från timbeloppet för 2009 som är 247 kronor. Som högst kan

277 kronor beviljas. Av timbeloppet motsvarar lönekostnader inklusive lönebikostnader

214,89 kronor. Det medför att 32,11 kronor kan fördelas på

övriga kostnader: administration, utbildning, assistansomkostnader, arbetsmiljöinsatser

och personalomkostnader.

Einar ansöker om förhöjt timbelopp. Av ansökan framgår de beräknade

kostnaderna enligt nedan.

Kostnadsslag Kostnader som

bedöms ingå i

timbeloppet

Beräknade

kostnader

enligt ansökan

Godtagna kostnader

Löne- och lönebikostnader

214,89 kr 224 kr 224 kr

Administration 12,35 – 19,76

kr

26 kr *Totalt 32,11kr

Utbildning 4,94 –7,41 kr 10 kr *Se ovan

Assistansomkostnader

2,47 – 4,94 kr 5 kr *Se ovan

Arbetsmiljö och

personalomkostnader

2,47 – 4,94 kr 4 kr *Se ovan

Summa: 247 kr 269 kr 256 kr

Einar bedöms uppfylla de särskilda skälen eftersom han behöver assistenter

med särskild kompetens. Däremot bedöms inte utbildningsbehoven

medföra särskilda assistansinsatser som berättigar till ett högre

timbelopp. Vidare bedöms hans individuella förhållanden inte medföra

sådana särskilda assistansinsatser i form av administration eller assistentomkostnader

som berättigar till ett högre timbelopp.

Vägledning 2003:6 Version 5

117

Leo ansöker om förhöjt timbelopp. De beräknade lönekostnaderna är

samma som för Einar. Däremot är de övriga kostnaderna annorlunda.

Kostnadsslag Kostnader som

bedöms ingå i

timbeloppet

Beräknade

kostnader

enligt ansökan

Godtagna kostnader

Löne- och lönebikostnader

214,89 kr 224 kr 214,89 kr

Administration 12,35 – 19,76

kr

13 kr *Totalt 32,11 kr

Utbildning 4,94 – 7,41 kr 7 kr 7 kr

Assistansomkostnader

2,47 – 4,94 kr 10 kr *Se ovan 4,94 kr

Arbetsmiljö och

personalomkostnader

2,47 – 4,94 kr 4 kr *Se ovan

Summa: 247 kr 258 kr 247 kr

Löne- och lönebikostnaderna är högre än vad som ingår i timbeloppet.

Försäkringskassan bedömer att Leo inte behöver särskilda assistansinsatser

som berättigar till högre ersättning för lönekostnader. Kostnaderna

för administration och utbildning ligger inom ramen för vad

som anses ingå i det fastställda timbeloppet och godtas med den begära

summan. Assistansomkostnaderna överstiger vad som anses ingå i

det fastställda timbeloppet. Leos individuella förhållanden bedöms

dock inte medför sådana särskilda assistansinsatser som berättigar till

högre ersättning för omkostnader. Totalt godtas 32,11 kr för övriga

kostnader eftersom det preliminärt utbetalade timbeloppet inte får understiga

det fastställda timbeloppet.

Alva ansöker om förhöjt timbelopp på grund av höga ob-kostnader för

assistenterna. Till ansökan bifogar hon löneunderlag, avtal och andra

handlingar. Mot bakgrund av dessa handlingar och tidredovisningar

bedömer Försäkringskassan att 55 procent, dvs. mer än hälften av de

beviljade assistanstimmarna utförs på obekväm arbetstid.

Vägledning 2003:6 Version 5

118

Kostnadsslag Kostnader som

bedöms ingå i

timbeloppet

Beräknade

kostnader

enligt ansökan

Godtagna kostnader

Löne- och lönebikostnader

Varav ob inklusive

sociala avgifter

40% för ob

214,89 kr

19,63 kr

224 kr

32,20 kr

224 kr

Administration 12,35 – 19,76

kr

13 kr 13kr

Utbildning 4,94 – 7,41 kr 7 kr 7 kr

Assistansomkostnader

2,47 – 4,94 kr 10 kr 4,94 kr

Arbetsmiljö och

personalomkostn

2,47 – 4,94 kr 4 kr 4 kr

Summa: 247 kr 258 kr 253 kr

Av det fastställda timbeloppet på 247 kr beräknas löne- och lönebikostnader

vara 87 procent (214,89 kr). Av löne- och lönebikostnader

beräknas 19,63 kr utgöra ob-kostnader inklusive sociala avgifter för

ob-kostnader. Beräkningen grundas på Försäkringskassans förslag till

timbelopp för 2009 där ob-kostnaden beräknas till 11,5 % på beräknad

grundlön 121,88 kr = 14,02 kr x 1.4 (tilläggsfaktor för sociala avgifter)

= 19,63 kr.

De beräknade lönekostnaderna inklusive ob-kostnader är högre än

motsvarande kostnader som bedöms ingå i timbeloppet. De beräknade

kostnaderna för administration och utbildning ligger inom ramen för

vad som anses ingå i det fastställda timbeloppet och godtas med yrkad

summa. Yrkade kostnader för assistansomkostnader överstiger vad

som anses ingå i det fastställda timbeloppet. Försäkringskassan bedömer

att Alvas individuella förhållanden inte medför sådana särskilda

assistansinsatser som berättigar till högre kostnader för assistansomkostnader.

Vägledning 2003:6 Version 5

119

13. Kommunen och Försäkringskassan

Detta kapitel behandlar

  • • beslut till kommunen
  • • utbetalning till kommunen
  • • kommunens betalningsansvar
  • • sjukdom hos ordinarie assistent
  • • ändrade förhållanden

13.1 Beslut till kommunen

Försäkringskassan ska skicka en underrättelse om beslutet till den enskildes

bosättningskommun (15 § LASS). Denna underrättelse ska enbart innehålla

de uppgifter som kommunen behöver, till exempel uppgifter om antal timmar,

tidsperiod och timersättningens storlek. När det gäller beslut enligt 12

§ LASS, ska underrättelsen också innehålla uppgift om att den ersättningsberättigade

är ur stånd att själv ta hand om sin ersättning. Försäkringskassan

ska inte skicka en kopia av hela beslutet eftersom det kan innehålla integritetskänsliga

uppgifter som omfattas av sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL.

Detta gäller vid beslut

  • • om assistansersättning inklusive provisoriska beslut (20 § LASS)
  • • efter tvåårsomprövning (20 § LASS)
  • • om utbetalning till kommunen när den ersättningsberättigade genom

kommunen fått biträde av personlig assistans (11 § LASS)

  • • om att assistansersättning ska betalas ut till kommunen eller till någon

annan person för att användas till kostnader för personlig assistans till

den ersättningsberättigade när Försäkringskassan bedömt att den ersättningsberättigade

är ur stånd att själv ta hand om ersättningen (12 §

LASS).

Försäkringskassan ska underrätta den ersättningsberättigades bosättningskommun

om det belopp som kommunen ska betala till Försäkringskassan.

Kommunen ska även underrättas om ändringsbeslut om det har betydelse

för kommunens ersättningsskyldighet. En underrättelse kan ske muntligt

eller skriftligt. (20 § LASS)

Vägledning 2003:6 Version 5

120

13.2 Utbetalning till kommunen

Kommunen har rätt att ta ut en avgift av den ersättningsberättigade för personlig

assistans inom ramen för assistansersättningen (18 § LSS).

Om någon har fått personlig assistans genom en kommun får Försäkringskassan

besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den

utsträckning den motsvarar kommunens avgift för assistansen (11 § LASS).

Försäkringskassan bör, senast inför den första utbetalningen i ett nybeviljat

ärende, fråga kommunen om den har beslutat om personlig assistans enligt

LSS och därför kan ha anspråk på assistansersättning. Försäkringskassan

bör besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen om kommunen

sedan tidigare står för kostnaden för personlig assistans enligt lagen

om stöd och service till vissa funktionshindrade (RAR 2002:6 till 11 §

LASS). 11 § LASS tar i första hand sikte på de fall där den ersättningsberättigade

själv låtit bli att ansöka om assistansersättning och kommunen därmed

ensam initierat ärendet hos Försäkringskassan. Bestämmelsen kan dock

även tillämpas om det till exempel senare visar sig att kommunen har svårt

att få in avgiften från den enskilde (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 198).

Av 11 § LASS följer också att Försäkringskassan inte bör betala ut ersättning

till kommunen för personlig assistans som beviljats enligt socialtjänstlagen.

13.3 Kommunens betalningsansvar

Den kommun där den ersättningsberättigade personen är bosatt ska betala

kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per vecka. Försäkringskassan

ska därför underrätta bosättningskommunen om sitt beslut att bevilja

assistansersättning och om det belopp som kommunen ska betala. Kommunen

ska varje månad betala det angivna beloppet till Försäkringskassan (19

och 20 §§ LASS).

Försäkringskassan ska senast den 15:e i varje månad debitera kommunen

den ersättning som kommunen ska betala. Betalningen ska därefter ha inkommit

senast den sista vardagen i samma månad. Vid för sen betalning får

dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) debiteras (9 § förordningen

[1993:1091] om assistansersättning).

För att underlätta hanteringen av kommunens betalningsansvar finns en maskinell

rutin som omfattar alla ärenden med löpande beslut. I samband med

den månatliga utbetalningen debiteras den aktuella bosättningskommunen

varje månad för 87 (20:7×365:12) timmars assistans multiplicerat med registrerat

timbelopp per ersättningsberättigad person. Rutinen är framåtsyftande

varför Försäkringskassan vid beslut med retroaktiv verkan måste debitera

kommunen manuellt.

Kommunen har rätt att ta del av slutavräkningar (20 § LASS) men har små

möjligheter att bevaka resultatet av dem. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan

återbetalar assistansersättning utan att kommunen gjort anspråk

på den. Det är också lämpligt att Försäkringskassan tillsammans med kommunen

utvecklar rutiner för informationsutbyte och betalning för kommunens

kostnadsansvar.

Vägledning 2003:6 Version 5

121

Edit får den 22 maj ett beslut om beviljad assistansersättning. Beslutet

gäller från den 1 januari samma år under förutsättning att hon fått personlig

assistans från den tidpunkten. Beslutet registreras i IT-stödet

den 23 maj. Det innebär att kommunen första gången debiteras maskinellt

för juni månad. Försäkringskassan måste därför debitera kommunen

manuellt för tiden januari – maj .

En kommun har för Anton betalat 114 318 kronor för en sexmånadersperiod

(6 månader x 87 timmar per månad = 522 timmar x timbeloppet

219 kronor). Vid slutavräkningen konstateras att Anton har använt

487 assistanstimmar per sexmånadersperiod. En sexmånadersperiod

kan som mest innehålla 184 dagar oavsett hur perioden förläggs i

almanackan. För en genomsnittlig vecka har personen använt 18,53

timmar enligt följande beräkning: 487 timmar/184 dagar = 2,6467

timmar per dag x 7 dagar (det vill säga en vecka) = 18,53 timmar. De

använda timmarna understiger således 20 timmar per vecka. Eftersom

kommunen har betalat för 522 timmar under perioden ska Försäkringskassan

återbetala 7665 kronor till kommunen (522-487 timmar =

35 timmar x 219 kronor). Under denna slutavräkningsperiod har Anton

inte haft rätt till assistansersättning. Försäkringskassan bör utreda

om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden enligt 7 § LASS.

Kommunens ersättningsskyldighet ska grunda sig på det beviljade antalet

timmar. För den som beviljats 25 assistanstimmar per vecka men som under

en tvåveckorsperiod utnyttjar till exempel 19 timmar ena veckan och 26

timmar den andra ska kommunen ändå finansiera sammanlagt 40 timmar

(prop. 1996/97:146, avsnitt 6.2, s. 11). Kommunen blir alltså ersättningsskyldig

för hela den period som det slutliga beslutet avser.

Den som ibland, till exempel växelvis, vistas i sådana boende-, vård- och

vistelseformer som inte räknas med i de grundläggande behoven, eller där

de grundläggande behoven helt eller delvis är tillgodosedda, kan beviljas

assistansersättning om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per

vecka beräknat på ett genomsnitt av samtliga veckor som ingår i perioden.

Enligt 19 § LASS ska kommunen betala för de första 20 assistanstimmarna

per vecka. Vid beräkningen av kommunens betalningsansvar ska de utnyttjade

timmarna under en slutavräkningsperiod fördelas på det antal veckor

som medräknats vid beviljandet av assistansersättning under perioden. Det

innebär att om det i den beviljade perioden ingår veckor då de grundläggande

behoven inte räknats med, ska kommunen inte betala för dessa veckor

eftersom inga assistanstimmar har utnyttjats. Se även KRNS mål nr 4984-

02. Eftersom bosättningskommunen via IT-systemet debiteras för varje

vecka måste Försäkringskassan hantera återbetalningen manuellt. Se även

avsnitt 8.3.

Vägledning 2003:6 Version 5

122

Berit ansöker om assistansersättning. Hon ska vårdas växelvis på ett

avlastningshem under 14 dagar och därefter vara hemma under 14 dagar.

Kommunen ansvarar för omvårdnaden på avlastningshemmet.

När Berit är hemma bedöms hennes grundläggande behov uppgå till

42 timmar per vecka, dvs. i genomsnitt 6 timmar per dag. Under en fyraveckorsperiod

uppgår hennes grundläggande behov till i genomsnitt

21 timmar per vecka, dvs. (2 veckor x 42 timmar + 2 veckor x 0 timmar)/

4 veckor. Försäkringskassan beviljar Berit assistansersättning eftersom

hennes grundläggande behov överstiger i genomsnitt 20 timmar

i veckan. Vid slutavräkningen konstateras att Berit utnyttjat de

beviljade timmarna då hon är varit hemma men inte på avlastningshemmet.

Det innebär att kommunen endast ska betala för 20 timmar

de veckor som Berit utnyttjat assistansersättningen i hemmet.

Kommunen har betalat 114 318 kronor (87 timmar per månad x 6 månader

x timbeloppet 219 kronor) men ska endast betala 57 159 kronor

(87 timmar/4 veckor x 2 x 6 månader x timbeloppet 219 kr). Försäkringskassans

ska därför betala tillbaka 57 159 kronor till kommunen.

Eftersom kommunens ersättning till Försäkringskassan ska basera sig på det

beviljade antalet timmar kan det vid slutavräkningen visa sig att någon har

utnyttjat färre timmar än vad som beviljats. Kommunen har därför betalat in

ett för högt belopp. Detta ska i så fall regleras. Därför har det införts en bestämmelse

om att kommunen har rätt att ta del av slutavräkningen. (20 §

LASS, prop. 1996/97:146, avsnitt 6.2, s. 11)

Johan har beviljats assistansersättning med 392 timmar under en fyramånadersperiod

(en månad antas vara fyra veckor). En preliminär

utbetalning görs varje månad med ersättning motsvarande 98 assistansersättningstimmar

(392 timmar/4 månader eller 24,5 timmar i

veckan).

Under den sista månaden vistas Johan under en veckas tid på sjukhus.

Han anmäler detta till Försäkringskassan enligt 9 § LASS. Försäkringskassan

har redan tidigare bedömt att Johan inte har rätt till assistansersättning

under sjukhusvistelse. Vid slutavräkningen konstateras

att 367,5 timmar utnyttjats under fyramånadersperioden (392 beviljade

timmar minus 24,5 timmar då Johan vistats på sjukhus).

Försäkringskassan fastställer kommunens betalningsansvar enligt 19 §

LASS till att gälla för 15 av de 16 veckor för vilka beslutet gällde.

Om redovisningen vid slutavräkningen (se avsnitt 15.6.1) visar att timkostnaden

varit högre eller lägre måste även debiteringen korrigeras. Även i

detta fall kan Försäkringskassan underlätta genom att återbetala den summa

som kommunen betalat för mycket utan att kommunen behöver göra något

Vägledning 2003:6 Version 5

123

anspråk. I de fall kommunen har betalat för lite debiterar Försäkringskassan

en kommun manuellt.

13.4 Sjukdom hos ordinarie assistent

Kommunen har ett basansvar för insatsen personlig assistans. Det innebär

bland annat att kommunen ansvarar för tillfälliga utökningar av assistansen,

till exempel när den ordinarie personliga assistenten är sjuk. Med tillfällig

utökning avses såväl att rent faktiskt tillhandahålla en vikarie som att lämna

ekonomisk ersättning om den enskilde själv ordnar en vikarie. Om den ersättningsberättigade

gett i uppdrag åt kommunen att anordna assistansen

betalar kommunen för de extra kostnader för vikarie som uppstår när den

ordinarie assistenten är sjuk. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 72 och 73)

Se även avsnitt 14.7 och avsnitt 15.1.

Regeringsrätten hade i ett mål att ta ställning till om kommunen, under ordinarie

assistents sjukdomstid, skulle ersätta den sökande med ett belopp motsvarande

de faktiska kostnadsökningarna eller med assistansersättningens

fastställda timbelopp. Kvinnan i målet hade redan beviljats assistansersättning

med det fastställda timbeloppet för de timmar för vilka hon begärde

ersättning från kommunen. Regeringsrätten fann att kommunen endast var

skyldig att ersätta kvinnan för de faktiska kostnadsökningarna till den del

dessa inte täcktes av den redan beviljade assistansersättningen (RegR-dom

1225-03).

13.5 Ändrade förhållanden m.m.

Kommunen förutsätts upplysa Försäkringskassan om ändringar som den

känner till, till exempel att den enskilde flyttat till en gruppbostad. Ett annat

exempel kan vara att det sker ändring av förhållanden som rör frågan om

den funktionshindrade ska omfattas av LASS (prop. 1992/93:159, avsnitt

14.1, s. 197).

Kommunen ska anmäla till överförmyndaren när en person som omfattas av

1 § LSS kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man (15 § 6

LSS).

Vägledning 2003:6 Version 5

124

14. Utförande av beslut

Detta kapitel behandlar

  • • grund för månadsutbetalning
  • • underlag inför beslut om utbetalning
  • • möjliga betalningsmottagare
  • • hushållsgemenskap
  • • skattskyldighet
  • • arbetstid
  • • tid som jämställs med lämnad assistans
  • • förverkande, utmätning och överlåtelse

Assistansersättning betalas ut månadsvis med ett visst belopp för det antal

beviljade assistanstimmar som en person har fått assistans. Den som har rätt

till assistansersättning kan antingen köpa personlig assistans av en assistansanordnare

eller själv anställa personliga assistenter. En kombination av alternativen

är också möjlig. Den ersättningsberättigade kan själv ta emot ersättningen

eller begära att utbetalningen görs till någon annan. Försäkringskassans

Vägledning 2005:1 Utbetalning av socialförsäkringsförmåner behandlar

bland annat frågor om

  • • hur ofta utbetalning sker
  • • när eller vid vilken tidpunkt utbetalning sker
  • • till vem utbetalning sker
  • • på vilket sätt utbetalning sker
  • • vem aviseras om utbetalningen

Övriga frågor som behandlar utbetalning av assistansersättning finns i detta

kapitel.

14.1 Grund för månadsutbetalning

Assistansersättningen betalas vanligen ut varje månad med ett preliminärt

belopp. Beloppet ska motsvara det timbelopp som regeringen fastställt multiplicerat

med antalet beviljade assistanstimmar i genomsnitt per månad för

varje tidsperiod som assistanstimmar beviljats enligt 6 § lagen om assistansersättning

(7 § första stycket RFFS 1993:24). Vid beräkning av det genomsnittliga

antalet beviljade assistanstimmar per månad avrundas antalet minuter

nedåt till närmaste hel timme (12 § andra stycket RFFS 1993:24).

Vägledning 2003:6 Version 5

125

Om assistanstimmar beviljas för en tidsperiod om en månad eller längre ska

perioden räknas från och med ingången av den månad som assistansersättning

börjar betalas ut för (4 § RFFS 1993:24).

Om det finns särskilda skäl får utbetalningen för en månad i stället grundas

på det aktuella behovet av assistanstimmar under den månaden (7 § fjärde

stycket RFFS 1993:24). Det aktuella behovet kan vara fler eller färre timmar

än de som genomsnittligt beviljats för månaden. En förutsättning för att en

annan utbetalning än det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar

per månad ska kunna göras är att det finns tillräckligt med assistanstimmar

kvar under resten av tidsperioden. Särskilda skäl för att betala ut fler timmar

bör därför endast anses finnas om det finns tillräckligt med assistanstimmar

kvar under resten av tidsperioden (RAR 2002:6 till 7 § RFFS 1993:24). Vid

bedömningen är det lämpligt att Försäkringskassan också ser till att det inte

är fråga om ett sådant tillfälligt behov av assistanstimmar, som kommunen

ska svara för.

Simon funderar på att studera på folkhögskola men vill först gå en

”pröva på-kurs” under två månader. Under dessa två månader kommer

folkhögskolan att tillgodose hans assistansbehov genom ett särskilt utbildningsstöd.

Därför kommer Simon att behöva använda färre assistanstimmar

för den tid då han går kursen. Simon räknar med att

komma hem varje helg.

Försäkringskassans utredning visar att det finns särskilda skäl att

grunda utbetalningen på behovet av assistanstimmar för den aktuella

månaden. Simon har dessutom tillräckligt med assistanstimmar kvar

under tidsperioden. Därför tillämpar Försäkringskassan 7 § fjärde

stycket RFFS och RAR till 7 § RFFS 1993:24. Genom denna lösning

undviker Simon att få för mycket assistansersättning utbetald och att

bli återbetalningsskyldig av denna anledning.

Stina är beviljad 2 600 timmar för varje sexmånadersperiod. Vid slutavräkningen

för en period framgår att hon har fått assistans med endast

1 456 timmar. Utredningen visar att Stina har svårt att få tag på

rätt personliga assistenter.

Försäkringskassan bedömer att den fortsatta rätten till assistansersättning

inte påverkas. I stället för månatliga utbetalningar betalas assistansersättningen

ut för de faktiskt utnyttjade timmarna tills Stina hittar

rätt assistenter.

Vägledning 2003:6 Version 5

126

14.2 Underlag inför beslut om utbetalning

Utbetalning till den ersättningsberättigade själv enligt 10 § LASS

På ansökan kan den ersättningsberättigade ange till vilket konto utbetalningen

ska göras. Om hon eller han senare vill ändra mottagande konto är det

lämpligt att detta görs skriftligt.

Beslut om utbetalning till kommunen enligt 11 § LASS

Av de insända räkningarna med uppgift om utförd assistans enligt LSS ska

det framgå för hur många timmar som kommunen utfört personlig assistans.

Beslutet omfattar utbetalning till kommunen för retroaktiv tid.

Kommunen kan också begära att få utbetalning i de fall kommunen har svårt

att få in avgiften från den ersättningsberättigade. Det är lämpligt att begäran

görs skriftligt. Det ska finnas underlag för att bedöma begäran.

Beslut om utbetalning till annan på Försäkringskassans initiativ

enligt 12 § LASS.

Om Försäkringskassan bedömer att den ersättningsberättigade på grund av

orsaker som nämns i paragrafen är ur stånd att själv ha hand om assistansersättningen

måste det finnas underlag till stöd för bedömningen.

Beslut om utbetalning till annan på den ersättningsberättigades

begäran enligt 11 § förordningen om assistansersättning

Det ska finnas en skriftlig begäran från den ersättningsberättigade, antingen

på ansökan om assistansersättning eller på en separat handling om utbetalning

ska kunna göras till någon annan. Det ska finnas ett avtal om personlig

assistans mellan den ersättningsberättigade och den valda assistansanordnaren

(inklusive kommunen). Den valda assistansanordnaren ska ha Fskattsedel

och, i förekommande fall, vara registrerad som arbetsgivare hos

Skatteverket (gäller inte kommunen) (6 a § RFFS 1993:24). Om det visar

sig att en anordnare inte längre har F-skattsedel ska assistansersättningen

betalas ut till den ersättningsberättigade själv eller någon annan som denne

begär att ersättningen ska gå till, som uppfyller förutsättningarna enligt 6 a §

RFFS 1993:24.

14.2.1 Kan barn själva anställa sina assistenter?

Skatteverket behandlar i ett rättsligt ställningstagande (2006-11-03, dnr 131

590173-06/111) frågan om barn själva kan anställa sina personliga assistenter.

Se http://www.skatteverket.se/rättsinformation.

Skatteverket bedömer att en underårig inte med rättslig verkan kan betala ut

ersättning för arbete till sin personliga assistent. Ersättningen får istället

anses utbetald av den underåriges förmyndare, vanligen någon av barnets

föräldrar. Det innebär att någon av föräldrarna ska registreras i SkatteverVägledning

2003:6 Version 5

127

kets arbetsgivarregister. I vissa undantagsfall kan det bli aktuellt att registrera

den som är underårig som arbetsgivare. Det kan avse en underårig som

fyllt 16 år och som med överförmyndarens samtycke bedriver näringsverksamhet

(rörelse) samt anlitar arbetskraft i verksamheten (13 kap. 13 § föräldrabalken

[FB]). Det kan också avse underårig med eget hushåll och som i

hushållet betalar ut arbetsersättning som innebär skyldighet att göra skatteavdrag

och betala arbetsgivaravgifter.

Skatteverkets ställningstagande klargör att barn under 18 år som huvudregel

inte själva kan anställa sina personliga assistenter. Barn som fyllt 16 år kan i

undantagsfall och med överförmyndarens samtycke bedriva näringsverksamhet

(rörelse) med flera anställda för att ordna assistans åt fler ersättningsberättigade

än barnet självt.

Detta innebär att föräldrar till ett omyndigt barn kan köpa assistans av en

assistansanordnare eller själva anställa assistenter för barnets räkning. I de

fall som de själva anställer assistenter för sitt barns räkning är det inte fråga

om ett köp av personlig assistans, vilket betyder att assistansersättningen ska

redovisas på samma sätt som om den ersättningsberättigade (barnet) själv

hade anställt sina personliga assistenter. Se vidare avsnitt 15.5 Slutavräkning.

14.3 Möjliga betalningsmottagare

Den ersättningsberättigade själv enligt huvudregeln (10 § LASS).

Kommunen kan efter begäran och Försäkringskassans beslut få en engångsutbetalning

för retroaktiv tid om kommunen beviljat ersättning för personlig

assistans enligt LSS före beslutet om assistansersättning (11 § LASS). Försäkringskassan

bör, senast inför den första utbetalningen i ett nybeviljat ärende,

fråga kommunen om den har beslutat om personlig assistans enligt LSS

och därför kan ha anspråk på assistansersättning. Kommunen kan efter begäran

och Försäkringskassans beslut få utbetalning om det visat sig att kommunen

har svårt att få in avgiften för personlig assistans från den ersättningsberättigade

(11 § LASS).

Kommunen kan på begäran från den ersättningsberättigade efter Försäkringskassans

beslut vara betalningsmottagare (11 § förordningen [1993:1091]

om assistansersättning).

En kommunal myndighet kan efter Försäkringskassans initiativ och beslut

vara betalningsmottagare om den ersättningsberättigade bedömts av orsaker

som anges i paragrafen vara ur stånd att själv ha hand om assistansersättningen

(12 § LASS). Om ersättningen ska betalas ut till kommunen ska en

underrättelse om beslut skickas till kommunen. Underrättelsen ska bara innehålla

uppgift om att ersättningen kommer att skickas till kommunen, från

och med-tidpunkt och att den ersättningsberättigade inte bedöms vara i

stånd att själv ta hand om assistansersättningen. Någon annan person kan

efter Försäkringskassans initiativ och beslut vara betalningsmottagare om

Försäkringskassan bedömt att den ersättningsberättigade av orsaker som

anges i paragrafen vara ur stånd att själv ha hand om assistansersättningen

(12 § LASS).

Vägledning 2003:6 Version 5

128

En juridisk person som anordnare av assistans kan på begäran av den

ersättningsberättigade och Försäkringskassans beslut vara betalningsmottagare

(11 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

En fysisk person som anordnare av assistans kan på begäran av den ersättningsberättigade

och Försäkringskassans beslut vara betalningsmottagare

(11 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

14.4 Hushållsgemenskap

Att tillhöra någons familj och att leva i hushållsgemenskap sammanfaller

begreppsmässigt inte helt. Ett vuxet barn anses normalt tillhöra förälderns

familj även sedan hon eller han har flyttat hemifrån och inte har någon hushållsgemenskap

med sin förälder. Ett önskemål från en person med funktionshinder

om att ha en familjemedlem eller en annan samboende som personlig

assistent bör så långt som möjligt tillgodoses av kommunen eller ett

fristående organ som därmed kommer att ansvara för anställnings- eller

uppdragsförhållandet. (prop. 1994/95:77,avsnitt 4.2, 6.1 och 6.4, s. 16, 17,

23 och 25)

Assistansersättningen betalas enligt huvudregeln ut till den som är ersättningsberättigad.

Assistansersättningen ska ersätta kostnader för personlig

assistans (1 § LASS). Ersättning som den enskilde själv betalar till någon

som hon eller han lever i hushållsgemenskap med räknas dock inte i något

fall som kostnad för assistansen (10 § LASS). Det innebär att assistansersättning

inte beviljas i de fall den ersättningsberättigade själv betalar ut lön

för en personlig assistent som hon eller han bor tillsammans med, till exempel

en make eller ett barn.

Om den enskilde vill ha någon som hon eller han delar hushåll med som

personlig assistent måste den enskilde köpa assistans av en assistansanordnare

som är fristående från hushållet. Hushållsmedlemmen får då anställas

som assistent av anordnaren. Man kan alltså inte vara arbetsgivare för en

assistent som man lever i hushållsgemenskap med. Samma sak gäller om

den ersättningsberättigade är att betrakta som uppdragsgivare istället för

arbetsgivare. Om den ersättningsberättigade själv anställer personliga assistenter

(egen arbetsgivare) ska Försäkringskassan kontrollera att assistenten

inte lever i hushållsgemenskap med den ersättningsberättigade. Om så är

fallet måste den assistent som delar hushåll med den ersättningsberättigade

vara anställd av annan (10 § LASS).

Handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening är exempel på fristående

organ. Dessa bolagsformer är egna juridiska personer. Därför kan en person

som bor i samma hushåll som den ersättningsberättigade både arbeta som

assistent åt den ersättningsberättigade och vara bolagsman i ett handelsbolag,

ägare eller delägare av ett aktiebolag eller medlem i en ekonomisk förening.

Den ersättningsberättigade kan köpa assistans av dessa juridiska personer

eftersom de ses som fristående i förhållande till hushållet. En ersättningsberättigad

som vill att en hushållsmedlem är assistent kan också köpa

personlig assistans av kommunen eller av en fysisk person som bedriver

assistansverksamhet som enskild näringsidkare (enskild firma) och som inte

hör till hushållet.

Vägledning 2003:6 Version 5

129

Eva har assistansersättning. Hon vill att maken och två andra personer

ska vara hennes assistenter. Maken har egen firma med F-skattsedel

(han är enskild näringsidkare). Eva avser därför att köpa personlig assistans

från makens firma och få assistans av maken och de två andra

personerna som är anställda av maken.

På grund av att makarna lever i hushållsgemenskap kan inte assistansersättning

betalas ut för tid som maken arbetat som assistent. Det beror

på att maken driver assistans i form av en enskild firma (enskild

näringsidkare) och inte genom en juridisk person. En enskild näringsidkare

(fysisk person) som delar hushållsgemenskap med en ersättningsberättigad

ses inte som fristående. Eva vänder sig därför till

kommunen som på hennes uppdrag anställer maken som assistent.

Samma förutsättningar som ovan men Evas make är bolagsman i ett

handelsbolag.

Eftersom handelsbolaget är en juridisk person och ses som fristående

från hushållet kan assistansersättning betalas ut för den utförda assistansen.

Bessam är beviljad assistansersättning. Han avser att vara egen arbetsgivare

för sina assistenter. Bessams hustru och den vuxne sonen, som

inte bor med makarna, ska vara personliga assistenter.

Assistansersättning betalas ut till Bessam för den assistans som sonen

kommer att utföra. Ersättning betalas inte ut för den assistans som

hustrun avser att utföra eftersom Bessam och hans hustru tillhör samma

hushåll. Försäkringskassan upplyser om att hustrun måste vara anställd

av någon annan för att assistansersättning för hustruns del också

ska kunna betalas ut.

Samma förutsättningar som ovan men Bessam är bolagsman i ett handelsbolag

där sonen också är bolagsman. Bolaget bedriver assistans

enbart åt Bessam.

Eftersom handelsbolaget är en juridisk person och ses som fristående

från hushållet kan assistansersättning betalas ut för den utförda assistansen.

Vägledning 2003:6 Version 5

130

Vera har assistansersättning. Hennes make har ett aktiebolag som

Vera vill ska vara anordnare för hennes assistans. Avsikten är att maken

själv och makarnas dotter ska vara assistenter. Vera begär att assistansersättningen

ska betalas ut till aktiebolaget.

Bolaget ses som självständigt i förhållande till de inblandade hushållsmedlemmarna.

Förutsättningarna för att bolaget ska kunna ge assistans

till Vera är därför uppfyllda.

14.5 Skattskyldighet

Assistansersättningen är skattefri för den ersättningsberättigade personen (8

kap. 19 § inkomstskattelagen [1999:1229]). Däremot är de ersättningar som

betalas ut till de personliga assistenterna skattepliktiga. I LSS-reformen förutsattes

att inkomstskatt tas ut på den ersättning som den personliga assistenten

får, oavsett om denne tillhör samma familj som personen med funktionsnedsättning

eller inte.

Om en fristående organisation åtagit sig arbetsgivaransvaret, bör denna också

fullgöra de åtaganden som i olika avseenden följer med arbetsgivaransvaret

(prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 73).

När en person ordnar assistansen på annat sätt än genom kommunen är det

hon eller han själv, eller det fristående organet, som blir arbetsgivare för

assistenten. Med arbetsgivarrollen följer en hel del skyldigheter. Skyldigheter

finns till exempel att göra skatteavdrag och att betala in arbetsgivaravgifter.

(Prop. 1994/95:77, avsnitt 4.1 och 4.2, s. 11, 12 och 15)

Med lagändringen den 1 juli 2008 har det blivit tydligt att hela den assistansersättning

som ett anordnarföretag får från den ersättningsberättigade

blir en inkomst i näringsverksamheten som ska tas upp som intäkt. De utgifter

som företaget har för sin verksamhet får sedan bedömas på vanligt sätt,

dvs. om det är fråga om utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster och

därmed dras av som kostnad enligt inkomstskattelagen (1999:1229) (Prop.

2007/08:61, s. 20).

Den som avser att bedriva näringsverksamhet som anordnare av personlig

assistans ska registrera sig som arbetsgivare hos Skatteverket som också kan

utfärda F-skattsedel till anordnare av assistans. För mer information om Fskattesedel,

se vidare på http://www.skatteverket.se. Ett av villkoren för Fskattesedel

är att näringsverksamhet ska bedrivas. Det är lämpligt att Försäkringskassan

tar kontakt med Skatteverket vid frågor om F-skattsedel m.m.

Den som själv anställer sina assistenter kan sköta hela assistansen själv eller

välja att köpa viss administration av annan. Den ersättningsberättigade kan

dock inte själv ta ut medel ur assistansersättningen för eget arbete. Det beror

på att assistansersättningen är skattefri för den som får ersättningen. Medel

som är skattefria hos mottagaren kan inte användas som skattefri ersättning

för utfört arbete.

Handelsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar är exempel på självständiga

juridiska personer. De ses som fristående i förhållande till den erVägledning

2003:6 Version 5

131

sättningsberättigade. Därför kan den ersättningsberättigade både köpa assistans

av bolaget och samtidigt vara bolagsman i ett handelsbolag, ägare eller

delägare i ett aktiebolag eller medlem i en ekonomisk förening som sköter

assistansen.

Skatteverket framhåller vikten av att bolaget eller den ekonomiska föreningen

har F-skattsedel i de fall den ersättningsberättigade köper assistans av

bolaget eller föreningen. Om F-skattsedel saknas blir den ersättningsberättigade

skyldig att göra skatteavdrag vid varje tillfälle ersättning betalas ut.

Om detta inte görs kan Skatteverket i efterhand kräva den ersättningsberättigade

på skattebeloppet.

En ersättningsberättigad kan också köpa personlig assistans av en annan

fysisk person som bedriver assistansverksamhet som enskild näringsidkare

(enskild firma). Detta under förutsättning att den enskilde näringsidkaren

har F-skattsedel. Om denne inte har F-skattsedel måste den ersättningsberättigade,

utöver att göra skatteavdrag, betala arbetsgivaravgifter på samma sätt

som om han själv anställde personliga assistenter.

En ersättningsberättigad som är egen näringsidkare kan dock inte köpa assistans

av sin egen firma (fysisk person), eftersom denna inte kan ses som

fristående i förhållande till den ersättningsberättigade. En ersättningsberättigad

kan alltså inte bedriva näringsverksamhet med sig själv som kund. Assistansersättningen

är enligt lag skattefri för den ersättningsberättigade och

kan därför inte utgöra inkomst i hans enskilda näringsverksamhet.

Anders har assistansersättning. Han har en egen firma och har Fskattsedel.

Han bedriver näringsverksamhet som anordnare av assistans

åt två andra personer. Den egna firman är en fysisk person, inte

en juridisk person. Anders vill nu köpa sin egen personliga assistans

av sin firma.

Försäkringskassan upplyser honom om att han inte kan bedriva näringsverksamhet

med sig själv som kund. Även om han i övrigt bedriver

en näringsverksamhet med personlig assistans åt andra personer

måste den egna assistansen hållas separat.

Samma förutsättningar som ovan men Anders äger ett aktiebolag och

har F-skattsedel. Eftersom aktiebolaget är en juridisk person kan Anders

köpa assistans av sitt bolag.

14.6 Arbetstid

Det finns en bestämmelse som begränsar möjligheterna att betala ut assistansersättning

när en assistent arbetar för många timmar (10 § LASS). Reglerna

anknyter till de arbetstidsregler som finns i lagen om arbetstid med

mera i husligt arbete. Reglerna gäller för en person som själv är arbetsgivare

Vägledning 2003:6 Version 5

132

för sina assistenter. Utbetalningen får normalt, i dessa fall, endast gälla

högst full arbetstid.

Lagen om arbetstid med mera i husligt arbete reglerar arbetstiden för en

arbetstagare som arbetar i arbetsgivarens hushåll. Den ordinarie arbetstiden

får vara högst 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra

veckor. I vissa undantagsfall kan den ordinarie arbetstiden förlängas. När

det finns särskilda skäl får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid

av fyra veckor, dock högst 300 timmar under ett kalenderår. (2 – 4 § lagen

[SFS 1970:943] om arbetstid med mera i husligt arbete)

Detta innebär att Försäkringskassan normalt kan acceptera högst 40 timmar

i veckan i genomsnitt per assistent när en enskild person själv är arbetsgivare.

Ytterligare tid kan i vissa fall också vara ersättningsgrundande.

Den arbetstid som det här är fråga om är enbart assistentens arbetstid åt den

ersättningsberättigade personen. Den arbetstiden ska alltså inte läggas samman

med eventuell arbetstid som assistenten har hos en annan arbetsgivare (prop.

1994/95:77, avsnitt 6.1, s. 23). När det gäller personliga assistenter anställda av

kommuner, kooperativ eller liknande förutsätter regeringen att frågor om arbetstid

för personliga assistenter uppmärksammas av arbetsmarknadens parter

när de träffar kollektivavtal (prop. 1994/95:77, avsnitt 4.2, s. 17).

Anders bedriver assistans som egen arbetsgivare och anlitar sin syster

som personlig assistent. De bor inte tillsammans. Eftersom Anders

inte bor med systern betalas assistansersättning ut för assistans som utförs

inom arbetstidsramarna enligt lagen om arbetstid med mera i husligt

arbete. Om dessa arbetstidsramar överskrids betalas assistansersättning

inte ut för de överskjutande timmarna.

Vendela bedriver assistans som egen arbetsgivare. Av tidrapporterna

framgår att en av assistenterna under flera månader arbetat i genomsnitt

49 timmar per vecka. I samband med utredning om arbetstiden

för denne assistent upplyser Försäkringskassan Vendela om arbetstidsreglerna

i lagen om arbetstid med mera i husligt arbete.

Försäkringskassan bedömer efter utredning att det inte finns särskilda

skäl för att godta längre arbetstid än 40 timmar per vecka. Eftersom

assistenten fortsätter att arbeta mer än 40 timmar per vecka beslutar

Försäkringskassan att endast betala ut ersättning grundad på 40 timmars

arbetsvecka för den assistenten.

Arbetstidslagen (1982:673) reglerar arbetstiden för arbetstagare som utför

arbete för en arbetsgivares räkning (1 §). Lagen gäller inte arbete som utförs

i arbetsgivarens hushåll (2 §). I begreppet arbetstid ingår ordinarie arbetstid,

övertid och jourtid. Med jourtid avses den tid då arbetstagaren står till arVägledning

2003:6 Version 5

133

betsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. Den

ordinarie arbetstiden får uppgå till i genomsnitt högst 40 timmar i veckan

under en tid av fyra veckor. Den sammanlagda arbetstiden under en sjudagarsperiod

får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en period om

högst fyra månader (10 a §). En 48-timmarsvecka kan alltså bestå av högst

40 timmar ordinarie arbete plus åtta timmar jour.

Det finns ingen skyldighet för Försäkringskassan att göra en anmälan till

Arbetsmiljöverket om en personlig assistent arbetar mer än vad arbetstidslagen

(1982:673) eller lagen (1970:943) om arbetstid med mera i husligt arbete

medger. Försäkringskassan har möjlighet att informera Arbetsmiljöverket

om detta, men endast om uppgifterna inte omfattas av sekretess. En sekretessprövning

enligt 28 kap. 1 § OSL måste göras. Om det kan anses vara till

men för den ersättningsberättigade att vi lämnar ut uppgifter om att han eller

hon själv (om han eller hon själv anställer sina personliga assistenter) eller

assistansanordnaren (om den ersättningsberättigade köper assistans) bryter

mot arbetstidslagarna ska Försäkringskassan inte lämna ut dessa. I begreppet

”men” ryms även fullt rättsenliga åtgärder, det vill säga åtgärder som är

sanktionerade och accepterade från samhällets sida. Om den ersättningsberättigade

själv anställer sina personliga assistenter måste det anses vara till

men för den ersättningsberättigade att Försäkringskassan lämnar ut dessa

uppgifter. Om den ersättningsberättigade köper sin assistans av en anordnare

får en bedömning göras från fall till fall.

Endast om den ersättningsberättigade samtycker till det kan uppgifterna

lämnas ut utan en sekretessprövning (10 kap. 1 § OSL).

14.6.1 Metodstöd – informera Arbetsmiljöverket

Om en personlig assistent arbetar mer än vad arbetstidslagarna tillåter bör

du kontakta den ersättningsberättigade och anordnaren och påtala att en assistent

arbetar i en större utsträckning än tillåtet. Om ingen ändring sker bör

Försäkringskassan överväga om anmälan ska göras till Arbetsmiljöverket.

Du måste då göra en sekretessprövning för att kunna bedöma om en anmälan

ska göras. Se vägledningen 2001:3 Offentlighet eller sekretess?.

14.7 Tid som jämställs med lämnad assistans

Med lämnad assistans enligt 10 § LASS jämställs tid efter det att den ersättningsberättigade

har avlidit eller tagits in på institution eller liknande, i den

mån assistenten inte kan få ett annat godtagbart arbete och därför får lön

från den ersättningsberättigade. Detta gäller dock högst under den tid som

motsvarar uppsägningstiden enligt lag (6 § förordningen [1993:1091] om

assistansersättning). Bestämmelsen innebär att det endast är en ersättningsberättigad

som själv anställer sina assistenter som får jämställa en viss tid

med utförd assistans. (KRNG mål nr 876-05)

Uppsägningstiden regleras i 12 § lagen om arbetstid med mera i husligt arbete.

I denna lag finns en grundläggande regel om minst en månads uppsägningstid

för både arbetsgivare och arbetstagare. När arbetsgivaren säger upp

den anställde är uppsägningstiden två månader om arbetstagaren har varit

Vägledning 2003:6 Version 5

134

anställd sammanlagt minst fem år och tre månader om den sammanlagda

anställningstiden är minst tio år.

För att utbetalning ska kunna göras för den aktuella tiden måste den ersättningsberättigade

eller dennes dödsbo kan visa ett avtal där assistentens uppsägningstid

framgår och att assistenten inte erbjudits ett annat arbete som

kan anses vara godtagbart under uppsägningstiden.

Om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat

arbete hos sig är en uppsägning inte sakligt grundad (7 § LAS).

På tidsredovisningen till Försäkringskassan ska den ersättningsberättigade

eller dödsboet ange den tid för vilken ersättning yrkas (13 § RFFS 1993:24).

Det är den tid som assistenten skulle ha arbetat om den ersättningsberättigade

inte vårdats på institution eller avlidit som ska anges. Den tid då assistenten

kunnat beredas ett annat godtagbart arbete under uppsägningstiden ska

inte anges på blanketten. Se även kapitel 15.

Vid sjukhusvistelse är det lämpligt att kontrollera om Försäkringskassan

redan tagit ställning till assistans under en sjukhusvistelse (4 § LASS).

Utbetalningen grundas på redovisat antal timmar multiplicerat med det fastställda

timbeloppet (10 § LASS) eller de redovisade kostnaderna om det är i

samband med slutavräkning.

Den tid för vilken assistenten får sjuklön av den ersättningsberättigade jämställs

med lämnad assistans (6 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

Endast tid för vilken den som själv anställer sina assistenter får

jämställas med lämnad assistans. Assistansersättning lämnas alltså för en

assistents sjuklönekostnad bara till den som är egen arbetsgivare för sina

assistenter. Den som köper assistans av ett assistansföretag eller en kommun

får inte assistansersättning för assistentens sjuklönekostnad. På tidsredovisningen

till Försäkringskassan ska därför bara den som själv anställer sina

assistenter redovisa de timmar för vilka sjuklön betalats.

Assistenten får ingen ersättning för den första dagen i sjuklöneperioden (karensdag).

De följande dagarna i sjuklöneperioden reduceras assistentens lön

och andra anställningsförmåner (6 och 7 §§ lagen [1991:1047] om sjuklön).

Se även avsnitt 15.1.

Karin som själv anställt sina assistenter avled den 1 mars. Hon hade

tre assistenter varav två hade en månads uppsägningstid och den tredje

två månaders uppsägningstid. Dödsboet sade upp assistenterna den 1

mars.

Assistansersättning betalas ut till dödsboet för de timmar assistenterna

skulle ha arbetat hos Karin under respektive assistents uppsägningstid,

under förutsättning att de inte kan få ett annat godtagbart arbete.

Vägledning 2003:6 Version 5

135

14.8 Förverkande, utmätning och överlåtelse

Assistansersättningen förverkas om ersättningen inte tagits ut före utgången

av det andra året efter det att beloppet förfallit till betalning. Ersättningen får

inte utmätas eller överlåtas. Det innebär att den enskildes fordran på assistansersättning

hos Försäkringskassan inte kan utmätas. Det går inte heller

att överlåta ersättningen förrän den förfallit till betalning (18 § LASS).

Slutavräkning görs i april 2006 för fem av de sex månader som ingår i

perioden. Räkning saknas för en månad. Om räkningen för den saknade

månaden kommer in efter den 31 december 2008 kan någon utbetalning

inte göras eftersom ersättning för den månaden är förverkad

enligt 18 § LASS jämförd med 20 kap. 5 § AFL. Om räkningen kommer

in senast den 31 december 2008 kan utbetalning göras om det

finns särskilda skäl (10 § RFFS 1993:24).

Vägledning 2003:6 Version 5

136

15. Redovisning och avräkning

Detta kapitel behandlar

  • • tidsredovisning
  • • räkning för assistansersättning
  • • inlämningsdag
  • • månatlig avräkning
  • • slutavräkning
  • • kostnadsredovisning vid förhöjt timbelopp
  • • slutavräkning vid provisoriska beslut
  • • slutavräkning före periodens slut
  • • tilläggsräkning

15.1 Tidsredovisning

Den som beviljats assistansersättning ska för varje månad redovisa antalet

utförda assistanstimmar på ett särskilt formulär, TIDSREDOVISNING (FK

3059). Uppgifterna ska lämnas för varje namngiven personlig assistent som

anlitats under månaden. Assistenten ska bestyrka de uppgifter som lämnats

på blanketten (13 § RFFS 1993:24). Bestämmelsen gäller för alla som arbetat

som personlig assistent oavsett vilken relation hon eller han har till den

ersättningsberättigade.

Den personliga assistenten styrker vanligen uppgifterna genom sin namnteckning.

Om det sker på elektronisk väg är ett minimikrav, oavsett hur den

tekniska lösningen ser ut, att de bestyrkta uppgifterna lagras under fyra år

efter utbetalning och att det går att ta fram uppgifterna i läsbar form (Riksarkivets

föreskrifter och allmänna råd om gallring [RA-MS 2000:27]).

Försäkringskassan får medge att uppgifterna i ett ärende lämnas på ett annat

formulär (13 § RFFS 1993:24). Det är lämpligt att ge ett sådant medgivande

om de uppgifter som lämnas överensstämmer med de uppgifter som begärs

enligt det fastställda formuläret.

Den som själv anställer sina personliga assistenter ska också redovisa antal

timmar som sjuklön betalats ut till den ordinarie assistenten (6 § förordningen

[1993:1091] om assistansersättning). Den som köper sin assistans ska

inte redovisa timmar för vilka sjuklön betalats utan endast timmar då man

faktiskt har fått assistans.

Ibland kan det visa sig att den ersättningsberättigade fått personlig assistans

vid andra tider på dygnet än vad som framgår av Försäkringskassans utredning.

Personen kan själv bestämma när på dygnet hon eller han behöver

assistans. Det finns därför normalt ingen anledning för Försäkringskassan

Vägledning 2003:6 Version 5

137

att utreda detta närmare. Detsamma gäller om hon eller han valt att ta ut

beviljade assistanstimmar som jourtimmar eller tvärtom. Vid en omprövning

kan det däremot vara lämpligt ta upp sådant med den ersättningsberättigade.

Förläggning av assistanstid inom barnomsorg, skola eller daglig verksamhet

är dock bara tillåtet om Försäkringskassan beviljat timmar i någon av dessa

verksamheter. Se även avsnitt 16.2.

15.1.1 Undantag från att lämna in tidsredovisning

Försäkringskassan får besluta att den ersättningsberättigade beviljas undantag

från kravet på att lämna in tidsredovisning i de fall hon eller han kan

visa motsvarande uppgifter på något annat sätt. Förutsättningen är att uppgifterna

grundas på en redovisning som är ordnad på ett betryggande sätt

(13 § RFFS 1993:24).

Det är endast den ersättningsberättigade själv som kan beviljas undantag.

Men hon eller han kan utfärda en fullmakt till en fysisk person hos assistansanordnaren

så att denne kan begära undantag för den ersättningsberättigades

räkning. Även i denna situation är det dock alltid den ersättningsberättigade

själv som beviljas undantag.

I allmänna råd RAR 2002:6 till 13 § RFFS anges följande:

Försäkringskassan bör endast bifalla en sådan begäran om den ersättningsberättigade

kan visa att assistansanordnaren

  • • sedan tidigare är etablerad som anordnare
  • • har tillfredsställande rutiner för tidsredovisning så att föreskrifterna om

redovisning kan följas och

  • • är villig att visa Försäkringskassan sin tidsredovisning om Försäkringskassan

begär det.

För att få en uppfattning om hur redovisningen sköts är det lämpligt att den

ersättningsberättigade lämnar in tidsredovisningar för ett antal månader innan

ett undantagande beviljas. Beslutet om att bevilja undantag bör vara

skriftligt och gälla tills vidare eller för en viss tid.

Om Försäkringskassan beviljar undantag bör Försäkringskassan kontrollera

att tidsredovisningen utförts enligt föreskrifterna. Kontrollen bör ske minst

en gång vartannat år och omfatta assistans som utförts under minst en månads

tid. (RAR 2002:6 till 13 § RFFS)

Av beslutet om undantag från kravet på tidsredovisning ska det framgå vilken

period undantaget avser. Detta följer av allmänna förvaltningsrättsliga

principer. Det ska även framgå att Försäkringskassan kan återkalla undantaget

om förutsättningarna som legat till grund för beslutet ändras. Den ersättningsberättigade

kan när som helst häva Försäkringskassans undantag.

Vägledning 2003:6 Version 5

138

15.1.2 Uppgifter saknas

Skulle det visa sig att inlämnade tidsredovisningar inte är kompletta är det

lämpligt att Försäkringskassan utreder varför uppgifterna saknas. Samma

sak gäller om Försäkringskassan upptäcker brister vid en kontroll. I första

hand bör Försäkringskassan informera om de regler som gäller.

Det kan i sammanhanget nämnas att det finns möjligheter att under vissa

förhållanden betala ut assistansersättningen till en kommun eller till någon

annan person för att användas till kostnader för personlig assistans för den

ersättningsberättigade. Detta gäller om den ersättningsberättigade till följd

av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande

medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ha hand

om ersättningen (12 § LASS).

15.2 Räkning för assistansersättning

Den ersättningsberättigade ska efter utgången av varje månad lämna en

sammanställning av de uppgifter om utförda assistanstimmar som finns på

tidsredovisningarna till Försäkringskassan. Sammanställningen ska göras på

blankett RÄKNING – ASSISTANSERSÄTTNING (FK 3057) (13 § RFFS

1993:24). Tid för vård på sjukhus ska också redovisas på blanketten. Se

avsnitt 9.3. Den ersättningsberättigade ska underteckna räkningen på heder

och samvete (18 § jämförd med 20 kap. 8 § AFL). Om den ersättningsberättigade

har god man eller förvaltare är det normalt den gode mannen/

förvaltaren som företräder honom eller henne i kontakterna med Försäkringskassan.

Det innebär att räkningen kan undertecknas av den gode mannen/

förvaltaren om det kan anses ingå i uppdraget (bevaka huvudmannens

rätt). Även i de fall undertecknande sker av den gode mannen/förvaltaren

ska detta göras på heder och samvete.

Om en god man/förvaltare vägrar att underteckna räkningen eller har strukit

över texten ”heder och samvete”, bör Försäkringskassan utreda orsaken till

detta. Det kan då komma fram att det är omöjligt för den ersättningsberättigade

eller den gode mannen/förvaltaren att intyga riktigheten av uppgifterna

på räkningen. Om den gode mannen/förvaltaren till exempel rent faktiskt

inte kan uttala sig om hur många timmars assistans som den ersättningsberättigade

tagit emot, kan denne av naturliga skäl inte intyga uppgifterna på

heder och samvete. På samma sätt kan det vara omöjligt för en ersättningsberättigad

att skriva under på heder och samvete om han eller hon på grund

av sin sjukdom eller sin funktionsnedsättning saknar möjlighet att bedöma

hur många assistanstimmar som lämnats.

För att bedöma om assistansersättning ändå kan betalas ut bör Försäkringskassan

ta ställning till om man på annat sätt kan förvissa sig om att personen

har fått personlig assistans. Ett sätt kan vara att med tidsredovisningen som

grund bedöma om utbetalning kan göras. Ett annat sätt är att assistenternas

handledare bekräftar, exempelvis genom sin namnteckning, att assistans har

utförts i en viss omfattning. Dessa exempel är inte att jämställa med att den

ersättningsberättigade lämnat uppgifter på heder och samvete, men de utgör

ett kompletterande underlag för handläggaren att bedöma om ersättning

ändå ska betalas ut.

Vägledning 2003:6 Version 5

139

Räkningen utgör ett viktigt kontrollinstrument inom assistansersättningen

och undertecknande på heder och samvete ska göras om det inte är omöjligt.

Det är alltså endast undantagsvis som det kan göras utbetalningar som grundas

på en räkning som inte är undertecknad.

Se vidare om heder och samvete samt god man, förvaltare och ombud i avsnitt

6.2. Se även om undertecknande av ansökan i avsnitt 3.1.

Om en ersättningsberättigad, som inte har god man eller förvaltare, på grund

av sitt funktionshinder saknar möjlighet att själv skriva under räkningen,

kan han eller hon ge sitt samtycke till att någon annan, t.ex. ett ombud skriver

under på heder och samvete. Ett sådant samtycke fråntar inte den ersättningsberättigade

från sitt ansvar. Se även om undertecknande efter samtycke

i vägledningen 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen.

15.3 Inlämningsdag

Både tidsredovisningarna och räkningen ska vara Försäkringskassan till

handa senast den 10 i andra månaden efter den månad redovisningen avser.

Den månad som räkningen avser kallas redovisningsmånaden. Om redovisning

inte har skett till Försäkringskassan senast den 10 i andra månaden

efter redovisningsmånaden, får Försäkringskassan innehålla eller sätta ned

månadsutbetalningen till dess redovisning skett (14 § RFFS 1993:24).

Assistansersättningen för augusti betalas ut med ett preliminärt belopp

den 20 augusti. Tidsredovisning och räkning för augusti ska vara inlämnade

till Försäkringskassan senast den 10 oktober. Om handlingarna

för augusti kommer in efter den 10 oktober görs ingen preliminär

utbetalning för oktober månad.

Uppgifterna som den ersättningsberättigade lämnar på räkningen ligger till

grund för den kommande slutavräkningen. Uppgifterna är därför av stor

betydelse.

15.4 Månatlig avräkning

En avräkning (kvittning) för större avvikelser under en viss månad, i förhållande

till det preliminärt beräknade timantalet för samma månad, ska göras

på kommande månadsutbetalning. Detta ska ske om antalet redovisade assistanstimmar

under en månad avviker mer än 10 procent från det timantal

som den preliminära utbetalningen för månaden grundat sig på. Avräkningen

ska göras med det fastställda timbeloppet eller med det förhöjda timbeloppet

(8 § RFFS 1993:24).

Månadsavräkning som medför tilläggsutbetalning ska bara ske om antalet

resterande timmar för de återstående månaderna i tidsperioden inte understiger

antalet beviljade assistanstimmar för dessa månader med mer än 10 procent

(8 § RFFS 1993:24). Denna regel har tillkommit för att förhindra att

Vägledning 2003:6 Version 5

140

den enskilde i slutet av en tidsperiod får en stor tilläggsutbetalning, fastän de

återstående timmarna för perioden inte räcker. Detta skulle leda till ett stort

överuttag av timmar med åtföljande återbetalning för den enskilde vid slutavräkningen.

Antalet assistanstimmar avrundas vid avräkningen till närmaste hel timme.

30 minuter avrundas uppåt (12 § RFFS 1993:24).

I det följande beskrivs närmare hur avräkningen görsnär personen redovisat

färre timmar under en månad än det antal timmar hon eller han hr fått ersättning

för. Därefter beskrivs det motsatta fallet, det vill säga att personen

har redovisat fler assistanstimmar än hon eller han fått ersättning för.

15.4.1 Färre timmar

Om personen har utnyttjat färre timmar under en månad än hon eller han fått

preliminär ersättning för påverkas kommande månadsutbetalning endast om

skillnaden är större än 10 procent. Då minskas kommande månadsutbetalning

med ett belopp som motsvarar det antal timmar som överstiger 10 procent.

Antalet överstigande timmar multipliceras då med det fastställda timbeloppet

eller beviljat förhöjt timbelopp (8 § RFFS 1993:24).

Den enskilde har i tabellen nedan för månad 3 redovisat att han eller hon

under månaden har använt 23 timmar färre än det genomsnittliga beräknade

antalet. Det antal timmar som avviker mer än 10 procent är 6 timmar. Assistansersättning

motsvarande dessa timmar avräknas som ett avdrag på

kommande månadsutbetalning.

15.4.2 Fler timmar

Om personen har använt fler timmar under en månad än hon eller han preliminärt

fått ersättning för, kan en tilläggsutbetalning göras under följande

två förutsättningar. För det första måste det antal assistanstimmar som personen

använt under månaden överstiga det antal hon eller han fått preliminär

ersättning för med minst 10 procent. För det andra måste det finnas minst 90

procent kvar av det antal beviljade timmar som hänför sig till de månader

som är kvar i perioden. Eventuell tilläggsutbetalning görs på den kommande

månadsutbetalningen. Timersättningen baseras på det fastställda timbeloppet

eller beviljat förhöjt timbelopp (8 § RFFS 1993:24).

Oskar har beviljats 1 040 assistanstimmar för en tidsperiod på sex månader.

Detta motsvarar efter avrundning 173 timmar/månad. Oskar har

i nedanstående tabell under månad 2 använt fler assistanstimmar än de

genomsnittligt beviljade assistanstimmarna för månaden. Han har använt

195 timmar i stället för 173 timmar. En 10-procentig avvikelse

från 173 timmar är 17,3 avrundat till 17 timmar. Den totala avvikelsen

är 22 timmar och det antal som överstiger 10 procent är 5 timmar.

Vägledning 2003:6 Version 5

141

För att kunna göra en tilläggsutbetalning måste det återstå minst 90

procent av antalet timmar för de återstående fyra månaderna, det vill

säga 90 procent x (4×173) = 623 timmar. Görs en tilläggsutbetalning

motsvarande 5 timmar, återstår 687 timmar för fyra månader, vilket

överstiger 623 timmar. En tilläggsutbetalning görs därför baserad på

det fastställda timbeloppet eller beviljat förhöjt timbelopp. Timbeloppet

i exemplet är 219 kronor (år 2006).

Tabell 1: Exempel på redovisning av månatlig avräkning

Preliminär

utbetalning

Tim kr

Redovisad

kostnad

Tim kr

Hela avvikelsen

Tim

Avvikelse

som överstiger

10%

tim

Månad 1 173*219 176*219 +3 –

Månad 2 173*219 195*219 +22 +5

Månad 3 173*219 150*219 -23 -6

+5*219

Månad 4 173*219 205*219 +32 +15

-6*219

Månad 5 173*219 155*219 -18 -1

+15*219

Månad 6 173*219 173*219 – –

-1*219

Summa

tim

1051 1048

Summa kr 233 235 230 826

15.5 Slutavräkning

Den ersättningsberättigade ska redovisa att assistansersättningen har använts

för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter

(11 a § förordningen [1993:1091 om assistansersättning). Redovisningen

ska första gången göras vid slutavräkningen för den period som i sin helhet

har beviljats fr.o.m. den 1 juli 2008 eller senare. Om assistansersättning exempelvis

har beviljats för perioden april 2008 t.o.m. september 2008, ska

redovisningen inte göras förrän efter den period som sedan beviljas, till exempel

för oktober 2008 t.o.m. mars 2009. (Övergångsbestämmelserna till

lagen [2008:202] om ändring i lagen [1993:389] om assistansersättning).

På räkningen för den sista månaden i varje tidsperiod för vilken assistanstimmar

beviljats eller slutavräkning ska ske enligt 11 § RFFS 1993:24 ska

Vägledning 2003:6 Version 5

142

den som köpt assistans redovisa hur stor del av assistansersättningen som

använts för köp av assistans. Om assistansanordnaren är en fysisk person

ska den som köpt assistans intyga att anordnaren har F-skattsedel (13 §

RFFS 1993:24). Ett innehav av F-skattsedel anses vara visat om det exempelvis

på avtalet med anordnaren har angivits att denna har F-skattsedel. Om

denna anordnare inte har F-skattsedel innebär detta att den ersättningsberättigade

ska betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag på samma sätt

som om han eller hon själv anställer assistenter. Den ersättningsberättigade

ska i sådant fall också redovisa på samma sätt som den som själv anställt

sina personliga assistenter. Om anordnaren är en juridisk person (aktiebolag,

handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening) bör denne också ha Fskattsedel

eftersom den ersättningsberättigade i annat fall måste göra skatteavdrag

vid varje tillfälle ersättningen betalas ut. Om detta inte görs kan

Skatteverket i efterhand kräva den ersättningsberättigade på skattebeloppet.

På den ovan nämnda räkningen ska den som själv anställt personliga assistenter

redovisa uppgifter om samtliga kostnader för personliga assistenter

som hon eller han har haft under perioden (13 § RFFS 1993:24).

Den assistansersättning som inte använts till att köpa personlig assistans

eller till att betala kostnader för personliga assistenter ska betalas tillbaka till

Försäkringskassan (16 a § LASS).

En slutavräkning ska göras senast två månader efter utgången av varje tidsperiod

för vilken assistansersättning beviljats. Slutavräkningen innebär att

antalet utförda assistanstimmar ska räknas av mot antalet beviljade timmar

för vilka assistansersättning har betalats ut. Om antalet utförda assistanstimmar

är högre än antalet beviljade timmar begränsas antalet utförda timmar

till det beviljade antalet. För den som själv anställt personliga assistenter

och för den som beviljats assistansersättning med förhöjt timbelopp görs

vid slutavräkningen också en avräkning av den genomsnittliga kostnaden

per timme mot den utbetalade timersättningen under perioden (10 § RFFS

1993:24). Normalt sett räcker det med redovisningen på räkningen men om

Försäkringskassan finner anledningen till det ska den ersättningsberättigade

på begäran visa underlaget till de redovisade kostnaderna (13 § RFFS

1993:24). Försäkringskassan får minska månadsutbetalningen till dess att

den ersättningsberättigade har skickat in uppgifterna (14 § RFFS 1993:23).

Medför slutavräkningen att ersättning ska betalas tillbaka får Försäkringskassan

hålla inne ett skäligt belopp för att räkna av det som har betalats för

mycket (10 § RFFS 1993:24, 16 § andra stycket LASS). Detta sker i regel

automatiskt i IT-stödet för assistansersättning.

Om det är stor skillnad mellan beviljade och utnyttjade timmar och kvittning

görs vid kommande preliminära utbetalning är det lämpligt att Försäkringskassan

tar kontakt med den ersättningsberättigade och informerar om detta

och eventuell möjlighet att dela upp det belopp som betalats ut för mycket.

Vägledning 2003:6 Version 5

143

15.5.1 Särskilda skäl för utbetalning efter slutavräkning

Sedan slutavräkning gjorts för en period får utbetalning för den perioden

endast ske om det finns särskilda skäl (10 § RFFS 1993:24).

Löne- och lönebikostnader

Med särskilda skäl bör avses löne- och lönebikostnader som hör till en period

för vilken slutavräkning skett men som förfaller till betalning under en

senare tidsperiod (RAR 2002:6 till 10 § RFFS 1993:24). Eftersom lagändringen

den 1 juli 2008 för den som själv anställt assistenterna innebär att det

inte går att spara assistansersättning mellan avräkningsperioder kan det innebära

svårigheter för denne att få medel till dessa kostnader. Syftet med

rekommendationen är därför att underlätta för den som själv anställer sina

assistenter att kunna betala lönekostnader som uppstår under en avräkningsperiod

men som hör till en tidigare period. En förutsättning för att utbetalning

ska göras för en senare period är att löne- och lönebikostnaderna varit

lägre under den tidigare perioden och att timbeloppet, sett över en ettårsperiod,

inte överstiger det fastställda timbeloppet.

Saknad räkning och tilläggsräkning

Om det saknas en räkning för någon månad görs inte någon slutavräkning

för den aktuella perioden. En slutavräkning ska alltid göras för en period (10

§ LASS). Därför är det lämpligt att Försäkringskassan påminner den ersättningsberättigade

om att lämna in räkning. Om underlaget ändå inte kommer

in utgår Försäkringskassan vid slutavräkningen från att personen inte fått

någon assistans under den månaden, dvs. antalet assistanstimmar sätts till 0

för den månaden. Det kan också komma in en räkning som innehåller

tilläggsuppgifter eller som ersätter en redan inlämnad räkning (en tilläggsräkning).

Om den saknade räkningen eller tilläggsräkningen kommer in sedan slutavräkning

gjorts för den period som räkningen avser får utbetalning göras om

orsaken till det sena uppgiftslämnandet beror på ett enstaka förbiseende eller

någon liknande omständighet (RAR 2002:6 till 10 § RFFS 1993:24).

Med tilläggsräkning avses en räkning som redovisar lämnade assistanstimmar

inom ramen för ett gällande beslut. En räkning med anledning av ett

beslut eller en dom om fler timmar för retroaktiv tid ska inte ses som en

tilläggsräkning. Om någon har ansökt om fler timmar kan Försäkringskassan

inte kräva att han eller hon redovisar de timmarna innan det finns ett

beslut eller en dom om att fler timmar har beviljats. Frågan om utbetalning

grundad på en räkning, som utvisar fler timmar, kan därför inte prövas enligt

den ovan nämnda rekommendationen om särskilda skäl.

Kostnadsredovisning vid förhöjt timbelopp

En ersättningsberättigad person som beviljats assistansersättning med förhöjt

timbelopp ska redovisa samtliga kostnader för assistansen i samband

med slutavräkningen (7 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

Vägledning 2003:6 Version 5

144

Detta gäller både om den ersättningsberättigade anställer egna assistenter

eller köper assistans (13 § RFFS 1993:24).

Redovisningen ska göras på räkningen för den sista månaden i varje tidsperiod.

Om slutavräkning ska göras före tidsperiodens utgång på grund av att

rätten till assistansersättning upphört eller ändrats, ska kostnadsredovisningen

göras på räkningen för den sista månaden i den förkortade perioden. På

så sätt kommer alltid redovisningen att göras för den tid som slutavräkningen

omfattar (11 § RFFS 1993:24).

För den som beviljats utbetalning med ett förhöjt timbelopp görs också en avräkning

av den genomsnittliga kostnaden per timme för den utförda assistansen

mot den timersättning som Försäkringskassan betalat ut för perioden.

Den ersättningsberättigade ska visa underlaget till kostnaderna som redovisats

på räkningen om Försäkringskassan begär det (13 § RFFS 1993:24).

Underlaget kan variera från fall till fall beroende på vilken grund och för

vilka slag av kostnader personen beviljats ett förhöjt timbelopp.

I avvaktan på att den ersättningsberättigade styrker uppgifterna får Försäkringskassan

sätta ned månadsutbetalningen till dess underlaget har visats (14

§ RFFS 1993:24).

15.5.2 Högre eller lägre kostnader vid slutavräkningen

De kostnader som redovisas inför slutavräkningen kan vara högre eller lägre

än de kostnader som det förhöjda timbeloppet grundas på. Då är det lämpligt

att Försäkringskassan utreder anledningen till detta.

Om en högre kostnad visar sig bero på sådana omständigheter som utgör

särskilda skäl för ett ännu högre timbelopp, kan Försäkringskassan göra en

tilläggsutbetalning för slutavräkningsperioden. Efter ansökan kan Försäkringskassan

pröva om den fortsatta utbetalningen ska grundas på det högre

timbeloppet. Se även avsnitt 12.2.2.

Om kostnaderna har varit lägre än beräknade, ska den ersättningsberättigade

betala tillbaka till Försäkringskassan. Vid kommande utbetalning får Försäkringskassan

då hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har

betalats för mycket, så kallad kvittning (10 § RFFS 1993:24). Det kan inträffa

att de redovisade kostnaderna varit lägre än de kostnader som beviljats. Om

orsaken till de lägre kostnaderna bedöms vara av mer tillfällig natur bör en

sänkning av timbeloppet inte ske för nästkommande tidsperiod (RAR 2002:6

till 7 § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

Under en sexmånadersperiod har Wei beviljats assistansersättning för

1 051 timmar. Wei har också beviljats förhöjt timbelopp med 229 kronor.

Antalet utförda assistanstimmar för hela sexmånadersperioden är

1 048 timmar.

Vägledning 2003:6 Version 5

145

Wei har fått samtliga beviljade assistanstimmar utbetalda, dvs. 1 051

timmar. Detta motsvarar 240 679 kronor (1051×229) för sexmånadersperioden.

Eftersom Wei utnyttjat 1 048 timmar har han använt 239 992 kronor

(1048×229) för sexmånadersperioden.

Att avräkna blir 687 kronor (240 679 – 239 992). Detta belopp dras av

vid kommande månadsutbetalning.

Tabell 2: Exempel på slutavräkning

Beviljade timmar 1051 tim

Utförda timmar (faktisk användning) 1048 tim

Redovisad kostnad 229 kr*1048 tim 239 992 kr

Utbetalt belopp 229 kr*1051 tim 240 679 kr

Beviljat belopp 229 kr*10451 tim 240 679 kr

Avdrag vid kommande månadsutbetalning 687 kr

För den som beviljats assistansersättning med förhöjt timbelopp görs

vid slutavräkningen en avräkning av den genomsnittliga kostnaden per

utförd timme för assistansen mot den timersättning som Försäkringskassan

betalat ut under perioden.

15.6 Metodstöd – Registrering av räkningar och reglering

av återbetalning efter redovisning av köp av assistans

och kostnader för personlig assistans

Detta metodstöd beskriver den praktiska hanteringen när handläggaren ska

bedöma och registrera räkningar i IT-stödet både i samband med de månatliga

räkningarna och i samband med slutavräkningen.

Metodstödet knyter an till stegen för att utreda, besluta och betala ut assistansersättning.

Det är tillsammans med manualen för IT-stödet ett mer detaljerat

stöd framför allt i aktiviteterna 3.1 Kontrollera räkning och 4.4 Registrera

räkning. Metodstödet innehåller inte uppgifter om vilka transaktionskoder

som ska användas. Dessa framgår av manualen för IT-stödet.

I avsnittet finns ett antal vanliga situationer, typfall, beskrivna som förekommer

i samband med redovisning och räkningshantering.

15.6.1 Registrera räkning vid köp av assistans för en person

med schablonbelopp

Bedöm hur många timmars assistansersättning som ska godtas av dem som

redovisats på räkningen. Multiplicera antalet godtagna timmar med det aktuella

schablonbeloppet för att räkna ut det belopp som ska registreras i ITstödet.

Det gäller oavsett om räkningen är en ordinär månadsräkning eller

om det är en slutavräkning.

Vägledning 2003:6 Version 5

146

Reglering av återbetalning av ersättning utifrån redovisning av

köp

När alla räkningar registrerats för slutavräkningsperioden kommer IT-stödet

att beräkna om det uppkommit en skuld eller om den ersättningsberättigade

ska ha en tilläggsutbetalning. Denna beräkning handlar enbart om att reglera

skuld/tilläggsutbetalning utifrån de använda assistanstimmarna. IT-stödet

föreslår att eventuell skuld ska regleras vid nästa utbetalning. I de flesta fall

ska detta förslag godtas.

Den ersättningsberättigade kan också redovisa att hela ersättningen inte använts

för köp av assistans och vilket belopp som inte använts till köp. Det

belopp som inte använts för köp ska betalas tillbaka. Lägg därför upp ett

krav i IT-stödet. IT-stödet föreslår att skulden ska regleras vid nästa utbetalning.

Om den ersättningsberättigade angett att skulden får dras på nästa utbetalning

behöver du inte besluta om återkrav. Om den ersättningsberättigade

angett på räkningen att skulden inte ska regleras vid nästa utbetalning ska

ärendet däremot handläggas som ett återkrav.

Lisa har rätt att använda 2280 timmar under en 6-månadsperiod vilket

också har betalats ut till hennes assistansanordnare. När den sista räkningen

för slutavräkningsperioden registrerats visar IT-stödet att Lisa

bara använt 2000 timmar. Handläggaren godtar IT-stödets förslag att

reglera återbetalningen av de timmar som inte har använts på nästa

utbetalning. Lisa har också fyllt i uppgift på räkningen att hon inte använt

1000 kronor till köp av assistans och att detta belopp får dras av

på nästa utbetalning. Handläggaren lägger upp ett krav på 1000 kronor

i IT-stödet och anger att kravet ska regleras på nästa utbetalning.

15.6.2 Registrera räkning vid beviljat förhöjt timbelopp samt

för den som är arbetsgivare till sina assistenter

Uträkning och registrering av månatliga räkningar och räkningen vid en

slutavräkning ska göras på olika sätt för en assistansberättigad som har förhöjt

timbelopp eller är arbetsgivare till sina assistenter.

Registrering av räkningar som inte är slutavräkning

Bedöm hur många timmars assistansersättning som ska godtas av dem som

redovisats på räkningen. Multiplicera antalet godtagna timmar med aktuellt

schablonbelopp för att räkna ut det belopp som ska registreras i IT-stödet.

Detta gäller även för den som beviljats förhöjt timbelopp oavsett om han

eller hon är arbetsgivare till sina assistenter eller köper sin assistans.

Vägledning 2003:6 Version 5

147

Registrering av räkning som är slutavräkning

Bedöm hur många timmars assistansersättning som ska godtas av dem som

redovisats på räkningen.

Innan räkning vid slutavräkning registreras ska du besluta om fastställt timbelopp

(vid beviljat förhöjt timbelopp). Om den ersättningsberättigade är

arbetsgivare till sina assistenter, kontrollera vilket genomsnittligt timbelopp

som kostnadsredovisningen visar (gäller enbart vid schablonbelopp).

Innan du registrerar en räkning vid slutavräkning för någon som beviljats

förhöjd timersättning eller som är arbetsgivare till sina assistenter ska du ta

ställning till vissa faktorer som påverkar vad som ska registreras och i vilken

ordning dessa registreringar görs.

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är lägre än tidigare

registrerat timbelopp (schablonbelopp). Ta bort tidigare registrerade

räkningar för slutavräkningsperioden ur systemet och registrera

dem igen med det slutliga timbeloppet x antal använda assistanstimmar.

Registrera därefter den sista räkningen för perioden med slutligt timbelopp

x antal använda assistanstimmar.

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är högre än tidigare

registrerat timbelopp (schablonbelopp). Om du godtar den högre

kostnaden gör du på samma sätt som ovan (detta gäller enbart vid förhöjt

timbelopp).

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är exakt samma

som tidigare utbetalt timbelopp. I detta fall ska du endast registrera

den sista räkningen för perioden . Beräkna beloppet genom att multiplicera

antalet godtagna timmar med schablonbeloppet.

Återbetalning av ersättning utifrån kostnadsredovisning för arbetsgivare

och redovisning av köp vid förhöjt timbelopp

När alla räkningar registrerats för slutavräkningsperioden kommer IT-stödet

att beräkna om det finns en skuld eller om den ersättningsberättigade ska ha

en tilläggsutbetalning. Denna beräkning gäller både antal använda timmar

och det redovisade beloppet. IT-stödet föreslår att en eventuell skuld ska

regleras vid nästa utbetalning. Godta IT-stödets förslag om den ersättningsberättigade

angett att skulden får dras på nästa utbetalning. Du behöver inte

besluta om återkrav. Om den ersättningsberättigade angett på räkningen att

skulden inte ska regleras vid nästa utbetalning ska ärendet istället handläggas

som ett återkrav. Välj i IT-stödet att återbetalningen ska regleras manuellt.

Niklas har rätt att använda 1900 timmar under en 6-månadersperiod

och ersättningen betalas ut med schablonbelopp till hans konto. Han är

själv arbetsgivare för sina assistenter och redovisar sina kostnader för

assistansen i samband med slutavräkning. Det framkommer av kostVägledning

2003:6 Version 5

148

nadsredovisningen att den genomsnittliga kostnaden per timme är tre

kronor lägre än schablonbeloppet och samtliga beviljade timmar är

använda. Niklas har på räkningen fyllt i att eventuellt för mycket utbetald

ersättning kan dras av på nästa utbetalning. Handläggaren tar bort

och registrerar om samtliga räkningar utifrån det slutliga timbeloppet.

IT-stödet beräknar att 5700 kronor har betalats ut för mycket. Handläggaren

godtar IT-stödets förslag att reglera skulden på nästa utbetalning.

15.6.3 Registrera en räkning för någon som både köper assistans

och är arbetsgivare för sina assistenter

Registrering av räkningar som inte är slutavräkning

Bedöm hur många timmars assistansersättning som ska godtas av dem som

redovisats på räkningen. Multiplicera antalet godtagna timmar med det aktuella

schablonbeloppet för att räkna ut det belopp som ska registreras i ITstödet.

Detta gäller även för den som beviljats förhöjt timbelopp oavsett om

han eller hon är egen arbetsgivare eller köper sin assistans.

Registrering av räkning som är slutavräkning

Bedöm hur många timmars assistansersättning som ska godtas av dem som

redovisats på räkningen.

Räkna manuellt fram en genomsnittlig timkostnad innan du registrerar en

räkning vid slutavräkningen. Detta gäller oavsett om det finns ett beslut om

förhöjd timersättning eller schablonbelopp. Räkna ut det genomsnittliga

timbeloppet genom att lägga ihop det belopp som använts till köp av assistans,

vilket framgår av kvitton/faktura på köp, och summan av kostnaderna

för assistans. Dividera det framräknade beloppet med antalet använda timmar

under perioden (framräknat timbelopp).

Innan du registrerar en räkning vid slutavräkning för någon som beviljats

förhöjd timersättning eller som är arbetsgivare till sina assistenter ska du ta

ställning till vissa faktorer som påverkar vad som ska registreras och i vilken

ordning dessa registreringar görs.

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är lägre än tidigare

registrerat timbelopp (schablonbelopp). Ta bort tidigare registrerade

räkningar för slutavräkningsperioden ur systemet och registrera

dem igen med det framräknade timbeloppet x antal använda assistanstimmar.

Registrera därefter den sista räkningen för perioden med framräknade

timbeloppet.

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är högre än tidigare

registrerat timbelopp (schablonbelopp). Om du godtar den högre

kostnaden gör du på samma sätt som ovan (detta gäller enbart vid förhöjt

timbelopp).

  • Kostnaden per timme för slutavräkningsperioden är exakt samma

som tidigare utbetalt timbelopp. I detta fall ska du endast registrera

Vägledning 2003:6 Version 5

149

den sista räkningen för perioden. Beräkna beloppet genom att multiplicera

antalet godtagna timmar med schablonbeloppet.

Återbetalning av ersättning utifrån kostnadsredovisningen för

arbetsgivare och redovisning av köp

När alla räkningar registrerats för slutavräkningsperioden kommer IT-stödet

att beräkna om det uppkommit en skuld eller om den ersättningsberättigade

ska ha en tilläggsutbetalning. Denna beräkning gäller både antal använda

timmar och det belopp som redovisats. IT-stödet föreslår att eventuell skuld

ska regleras vid nästa utbetalning. Godta IT-stödets förslag om den ersättningsberättigade

angett att skulden får dras på nästa utbetalning. Du behöver

inte besluta om återkrav. Om den ersättningsberättigade angett på räkningen

att skulden inte ska regleras vid nästa utbetalning ska ärendet istället handläggas

som ett återkrav. Välj i IT-stödet att återbetalningen ska regleras manuellt.

Pontus har rätt att använda 2000 timmar under en 6-månadsperiod och

ersättningen betalas ut med schablonersättning till ett konto hos en redovisningsfirma.

Pontus är arbetsgivare för flera assistenter men köper

också viss assistans från en kommun. Vid slutavräkningen redovisar

Pontus både sina kostnader för assistans samt uppger att han köpt assistans.

Alla timmar har använts men den genomsnittliga kostnaden per

timme är 4 kronor under schablonbeloppet. Pontus vill inte att beloppet

dras på nästa utbetalning. Handläggaren tar bort och registrerar om

samtliga räkningar utifrån det slutliga timbeloppet. IT-stödet beräknar

att 8000 kronor har betalats ut för mycket. Handläggaren godtar inte

IT-stödets förslag att reglera vid nästa utbetalning. Istället väljs att

återbetalningen ska regleras manuellt. En återkravsutredning görs och

handläggaren fattar ett beslut om att återkräva 8000 kronor. Kravet

läggs in som ett krav i IT-stödet.

15.7 Slutavräkning vid provisoriska beslut

Betalas assistansersättning ut enligt ett provisoriskt beslut görs slutavräkning

på vanligt sätt för den tid det provisoriska beslutet gällt. En tilläggsutbetalning

görs om det slutliga beslutet innebär ett högre timantal och den

ersättningsberättigade har använt fler timmar än det provisoriska beslutet

medgav. Om det slutliga beslutet däremot omfattar färre timmar än det provisoriska

beslutet, ska återbetalning på grund av det nya beslutet endast ske i

de fall som särskilt anges längre fram i kapitel 17.

Vägledning 2003:6 Version 5

150

15.8 Slutavräkning före periodens slut

Det kan förekomma att rätten till assistansersättning upphör före utgången

av en tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats. Slutavräkning ska

då göras för de månader i perioden då assistansersättning betalats ut. Har

Försäkringskassan under en löpande period fattat ett nytt beslut som medför

att tidsperioden ändras, görs avräkning för de månader som assistansersättning

betalats ut. De månader som omfattas av det nya beslutet tas med i den

kommande slutavräkningsperioden. (11 § RFFS 1993:24)

När ett nytt beslut fattas som medför att någon slutavräkningsperiod, den

föregående eller den kommande, blir kortare än fastställd period (vanligtvis

sex månader) måste Försäkringskassan kontrollera att den ersättningsberättigade

får ersättning enligt det nya beslutet. Det kan innebära att de beräknade

slutavräkningsperioderna måste korrigeras genom en manuell beräkning

av den kommande slutavräkningsperioden. Detta görs för att garantera

att de månader som omfattas av det nya beslutet tas med i den kommande

slutavräkningsperioden så som föreskrivs i 11 § RFFS. Om detta inte görs

riskerar den ersättningsberättigade att gå miste om de timmar som faktiskt

har beslutats i det nya beslutet. Grunden är att den ersättningsberättigade ska

få timmar ersätta enligt det nya beslutet.

Agata är sedan tidigare beviljad assistansersättning med 1200 timmar

per sexmånadersperiod. Slutavräkningsperioderna löper från juni månad

till november månad och från december månad till maj månad.

Agata blir efter ansökan berättigad 1500 timmar per sexmånadersperiod.

De nya slutavräkningsperioderna blir från månad 10 till månad 03

och från april månad till september månad.

I och med att slutavräkningsperioden ska anpassas till det nya beslutets

från och med datum blir nästkommande slutavräkningsperiod endast

fyra månader när beslutet registreras i IT-stödet för assistansersättning.

Den föregående slutavräkningsperioden gäller juni månad till

november månad och den nya december månad till mars månad. I den

föregående perioden ligger alltså två månader kvar som hör till den

nya perioden. Försäkringskassan korrigerar de beräknade slutavräkningsperioderna

manuellt så att den ersättningsberättigade får ersättning

för alla timmar den har rätt till enligt det nya beslutet.

Om Försäkringskassan överväger att fatta ett beslut som medför att innevarande

tidsperiod förkortas, är det lämpligt att Försäkringskassan informerar

den enskilde om de konsekvenser ett sådant beslut kan få på slutavräkningen

för den förkortade perioden. Det kan exempelvis handla om att den ersättningsberättigade

har utnyttjat ett färre antal timmar i början av perioden och

”sparat” ett antal timmar till slutmånaden i perioden, men som han eller hon

i och med ett nytt beslut kan gå miste om och dessutom riskera återbetalningsskyldighet

för. Det kan också handla om att den ersättningsberättigade

måste redovisa samtliga kostnader om han eller hon själv anställer assistenVägledning

2003:6 Version 5

151

terna och den nya perioden i sin helhet omfattar juli månad 2008 eller senare.

Om den ersättningsberättigade byter assistansanordnare under en tidsperiod

går det inte att göra slutavräkning för olika anordnare under samma period.

De ekonomiska konsekvenserna på grund av ett byte av anordnare kan den

ersättningsberättigade reglera i avtal med anordnarna.

Vägledning 2003:6 Version 5

152

16. Ändrade förhållanden och omprövning

Detta kapitel behandlar

  • • anmälnings- och uppgiftsskyldighet samt nedsättning/indragning
  • • omprövning av rätten till assistansersättning.

16.1 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet samt nedsättning/

indragning

Förutsättningarna för om en person har rätt till assistansersättning kan ändras

av olika anledningar efter det att hon eller han har beviljats ersättningen.

Den som får assistansersättning är därför skyldig att genast anmäla till Försäkringskassan

om förhållandena ändras så att rätten till assistansersättning

påverkas (9 § LASS). Det finns även en skyldighet att lämna de uppgifter

som är av betydelse för tillämpningen av lagen (18 § LASS).

Försäkringskassan får fråga den ersättningsberättigade eller någon annan

som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter för att bedöma rätten till

ersättning. Försäkringskassan får även i samma syfte besöka den som får

ersättningen. Om den ersättningsberättigade har fått mer assistansersättning

än hon eller han har rätt till, kan hon eller han bli återbetalningsskyldig. (18

§ LASS) Se även avsnitt 6.2 och avsnitt 6.2.1.

En ersättningsberättigad som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha

betydelse för rätten till assistansersättning ska anmäla detta till Försäkringskassan

(5 kap. 3 § SofL).

Om den som är berättigad till assistansersättning låter bli att lämna uppgifter

som är av betydelse eller vägrar att ta emot besök, får ersättningen dras in

eller sättas ned om omständigheterna motiverar det. Om den som får assistansersättning

har legal ställföreträdare enligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten

i stället denne (18 § LASS).

16.2 Omprövning

Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från det att

frågan om rätt till ersättning senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Det innebär att tidpunkten för tvåårsomprövningen ska sättas

cirka två år efter prövningen av rätten till ersättning. För en person som får

assistansersättning efter det att hon eller han har fyllt 65 år får omprövning

endast ske vid väsentligt ändrade förhållanden. Ändring av assistansersättning

vid väsentligt ändrade förhållanden ska gälla från och med den månad

då anledning till ändringen uppkom. (7 § LASS)

Ett beslut om assistansersättning ska gälla oförändrat under två år, om inte

väsentligt ändrade förhållanden inträffar dessförinnan. Avsikten är att den

ersättningsberättigade ska ha möjlighet att förutse sin ekonomiska situation.

Vägledning 2003:6 Version 5

153

Sedan två år förflutit, eller dessförinnan vid väsentligt ändrade förhållanden,

ska dock omprövning ske av om förutsättningarna för assistansersättning

föreligger och av det antal assistanstimmar som ersättning ska kunna utges

för. Självfallet ska prövning också ske om personen lämnar in en ny ansökan

därför att stödbehovet ökat. (Prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 197)

Bestämmelsen om omprövning innebär följande. När Försäkringskassan

fattar beslut om att bevilja fler timmar i ett redan pågående ärende flyttas

nästa omprövning fram två år. Ett avslagsbeslut på ansökan om fler timmar

flyttar också fram omprövningen två år. Varje prövning av assistansersättning

som resulterar i fortsatt rätt till assistansersättning flyttar fram nästa

omprövning två år oavsett om prövningen resulterar i ett nytt beslut, avslag

på ansökan om fler timmar eller minskat antal timmar.

Det är lämpligt att tvåårsomprövningen handläggs så att beslutet skickas

snarast efter det att två år passerat sedan Försäkringskassan senast prövade

rätten till assistansersättning, men senast innan personen fyller 65 år.

Om det visar sig att den ersättningsberättigade kan ha rätt till ett utökat antal

assistanstimmar är det lämpligt att Försäkringskassan informerar honom

eller henne om att ansökan om fler timmar kan göras.

En ökning av antalet assistanstimmar på grund av väsentligt ändrade förhållanden

kan endast ske med anledning av ansökan eller anmälan. Tidsredovisningen

från den ersättningsberättigade kan vara en impuls till Försäkringskassan

att informera om möjligheten att ansöka om fler assistanstimmar.

Som tidigare nämnts får assistansersättning inte lämnas för längre tid

tillbaka än en månad före den månad då ansökan eller anmälan gjorts (5 §

LASS). Bestämmelsen om omprövning innebär i de flesta fall att varje

prövning som medför att en person fortfarande har rätt till assistansersättning

flyttar fram nästa prövning två år. Följande prövningssituationer kan

uppstå vid en ansökan/anmälan om fler timmar, en tvåårsomprövning eller

en prövning på grund av väsentligt ändrade förhållanden:

a) Prövning före eller efter tvåårsgränsen: Det finns rätt till ersättningen med

färre antal, samma antal eller fler antal timmar. Nästa omprövning flyttas

fram två år.

b) Prövning efter tvåårsgränsen: Det finns inte någon rätt till ersättning oavsett

anledning. Ersättningen dras in. Någon omprövning om två år blir därför

inte aktuellt.

c) Prövning före tvåårsgränsen: Avslag på ansökan om fler timmar men det

finns rätt till assistansersättning. Nästa omprövning flyttas fram två år eftersom

beslut fattats om fortsätt rätt till ersättningen.

d) Prövning före tvåårsgränsen: Avslag på ansökan om fler timmar men det

finns väsentligt ändrade förhållanden som medför minskning av ersättningen.

Rätt till fortsatt assistansersättning finns varför nästa omprövning blir

om två år.

e) Prövning före tvåårsgränsen: Avslag på ansökan om fler timmar men det

finns väsentligt ändrade förhållanden som medför att det inte finns rätt till

fortsatt assistansersättning varför indragning sker. Någon omprövning om

två år blir därför inte aktuellt.

Vägledning 2003:6 Version 5

154

f) Prövning före tvåårsgränsen: Avslag på ansökan om fler timmar. Väsentligt

ändrade förhållanden finns inte. Ändrad normering inom Försäkringskassan

skulle medföra en indragning. Eftersom förhållandena inte ändrats

för den ersättningsberättigade och eftersom assistansersättningen ska få behållas

oförändrad under två år görs en omprövning sedan två år gått efter

föregående beslut.

Biljana beviljas assistansersättning i juni 2008. I februari 2009 lämnar

hon in en ansökan om fler assistanstimmar. I juni 2009 beviljas Biljana

assistansersättning för de ansökta timmarna. Tidpunkten för nästa

omprövning blir i juni 2011.

Klas beviljas assistansersättning i juni 2008. I februari 2009 lämnar

han in en ansökan om fler assistanstimmar. I juni 2009 avslås ansökan

om fler timmar. Klas bedöms ha rätt till samma antal timmar som han

beviljades i juni 2008. Tidpunkten för nästa omprövning blir juni

2011.

Arja beviljas assistansersättning i juni 2008. I februari 2009 lämnar

hon in en ansökan om fler assistanstimmar. Utredningen visar att Arjas

behov av assistansersättning har minskat på grund av förbättring i

hennes tillstånd. Väsentligt ändrade förhållanden bedöms därför finnas.

I juni 2009 beviljas Arja assistansersättning för ett färre antal

timmar. Tidpunkten för nästa omprövning blir i juni 2011.

Vägledning 2003:6 Version 5

155

17. Återbetalning av assistansersättning

Detta kapitel behandlar

  • • återbetalning
  • • eftergift
  • • kvittning
  • • provisoriska beslut

En utförligare beskrivning av reglerna för återkrav finns i vägledning

2005:3 Återkrav.

17.1 Regeländringen den 1 juli 2008 om återbetalning

Assistansersättning lämnas endast under förutsättning att den används för

köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter (3 a

§ LASS). Om den ersättningsberättigade inte har använt hela ersättningen

för att köpa assistans eller betala kostnader för personliga assistenter ska den

delen av ersättningen utan uppmaning betalas tillbaka till Försäkringskassan.

Återbetalning ska göras senast i samband med slutavräkningen enligt

10 § (16 a § LASS).

De nya bestämmelserna tillämpas på assistansersättning som beviljas för tid

efter ikraftträdandet, dvs. för den period som i sin helhet har beviljats tidigast

fr.o.m. den 1 juli 2008 eller senare. Om assistansersättning exempelvis

har beviljats för perioden april 2008 t.o.m. september 2008, ska de nya reglerna

inte tillämpas förrän efter den period som sedan beviljas, till exempel

för oktober t.o.m. mars 2009. (Övergångsbestämmelserna till lagen

[2008:202] om ändring i lagen [1993:389] om assistansersättning). Om en

ersättningsberättigad inte självmant betalar tillbaka den del av ersättningen

som inte har använts för kostnader för personlig assistans får Försäkringskassan,

i likhet med när det antal timmar som beviljats inte har använts, besluta

om återbetalning enligt reglerna i 16 § LASS (prop. 2007/08:61, s. 26).

Den som köper assistans

Utgångspunkten för den som köper assistans är att han eller hon ska få assistans

i den omfattning som avtalats. Om den ersättningsberättigade sedan,

till exempel på grund av sjukhusvistelse eller av något annat skäl, inte får

någon assistans ska assistansersättningen betalas tillbaka eftersom den inte

resulterat i assistans i den omfattning som avtalet anger. (Prop. 2007/08:61,

s. 25). Detta gäller den assistansersättning som vid slutet av en avräkningsperiod

inte har använts. Timmar som inte används till exempel i början av

en avräkningsperiod kan alltid användas senare under förutsättning att det

sker under samma avräkningsperiod.

Vägledning 2003:6 Version 5

156

Genom bestämmelsen i 3 a § LASS har det blivit klarlagt vilken typ av affärshändelse

det är fråga om när en ersättningsberättigad anlitar en assistansanordnare,

nämligen ”köp”. Detta innebär att så kallade klientmedelskonton

(avräkningskonton) inte längre kan användas i bokföringen hos assistansanordnarföretaget.

De medel (assistansersättning) som anordnaren får

från den ersättningsberättigade blir alltså något som företaget tar emot för

egen räkning och därmed inkomster i den egna verksamheten.

(Prop.2007/08:61 s. 20).

Det blir därför inte heller möjligt att använda assistansersättningen, som inte

är föremål för beskattning hos mottagaren, för andra utgifter för den ersättningsberättigade

(prop. 2007/08:61 s.20). Innan lagändringen den 1 juli

2008 kunde den ersättningsberättigade förfoga över pengarna på ett friare

sätt. Då gick det att ta med sig eventuella sparade medel om man bytte anordnare.

Efter lagändringen är assistansersättningen en inkomst i anordnarens

näringsverksamhet, vilket innebär att samma skatteregler gäller för assistansanordnare

som för alla andra företag. Assistansanordnaren kan därför

inte betala tillbaka sparade medel till den ersättningsberättigade.

Utlägg för kostnader som är en förutsättning för att en personlig assistent

ska kunna utföra sitt uppdrag att ge ett personligt utformat stöd ingår i den

personliga assistansen. När en ersättningsberättigad köper sin assistans av

en anordnare är sådana kostnader normalt en utgift i den verksamheten som

ska betalas av anordnaren. Om den ersättningsberättigade i något fall får

lägga ut pengar för sådana kostnader bör denne kunna begära ersättning för

ett sådant utlägg av anordnaren. (Prop. 2007/08:61 s. 20 f.). Detta innebär

att när en ersättningsberättigad har lagt ut egna pengar för omkostnader för

assistenter, till exempel för resekostnader och biobiljetter, kan en assistansanordnare

betala den ersättningsberättigade för sådana utlägg utan att den

ersättningsberättigade i sin tur blir återbetalningsskyldig till Försäkringskassan.

Den som själv anställer personliga assistenter

En ersättningsberättigad som själv är arbetsgivare för sina personliga assistenter

kan endast använda ersättningen till att betala kostnader som har

samband med anställningen av assistenterna.

Regeringen bedömer att kostnader som en ersättningsberättigad som är arbetsgivare

för sina personliga assistenter kan ha för till exempel utbildning

m.m. bör kunna regleras inom den tidsperiod för vilken assistansersättning

beviljas (prop. 2007/08:61 s. 22). Det finns alltså inte någon möjlighet att

spara assistansersättning över avräkningsperioder. Om en ersättningsberättigad

har kvar sparade medel vid slutet av en avräkningsperiod ska dessa

återbetalas till Försäkringskassan.

Vägledning 2003:6 Version 5

157

17.2 Övrigt om återbetalning

Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av assistansersättning om

den som fått ersättning eller hennes eller hans ställföreträdare

  • • genom att lämna oriktiga uppgifter eller
  • • genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet

eller

  • • på annat sätt har orsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med för

högt belopp (16 § LASS).

Med ställföreträdare menas bland annat förmyndare, god man och förvaltare.

Ett befullmäktigat ombud kan också vara ställföreträdare. Se även Vägledning

2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen.

Ett beslut om återbetalning riktas till den ersättningsberättigade personen.

Om utbetalningen gått till en anordnare av assistans är det lämpligt att en

kopia av underrättelsen om beslutet skickas till anordnaren. Eftersom assistansersättningen

är en socialförsäkringsförmån kan ett beslut som rör förmånen

inte riktas till exempelvis en anordnare. Försäkringskassan har inte

någon formell relation till någon annan än den ersättningsberättigade eller

dennes ställföreträdare. Enligt regeringens uppfattning ingår det i anordnarens

uppdrag att bistå den ersättningsberättigade både med att ta emot ersättningen

och återbetala denna för den del som inte använts för assistans

(prop. 2007/08:61, s. 25).

Återbetalningsskyldighet föreligger också om ersättning i annat fall har

lämnats felaktigt eller med för högt belopp och den som fått ersättningen

eller hennes ställföreträdare skäligen borde ha insett detta (16 § LASS).

Ränta får tas ut på återbetalningen, se vidare vägledning 2005:2 Fordringshantering.

17.3 Eftergift

Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan efterge kravet på återbetalning

helt eller delvis (16 § LASS). Eftergift kan beviljas för att mildra

konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsregeln

och för att anpassa återbetalningsbeloppets storlek till den enskildes

personliga förhållanden.

Särskilda skäl kan handla om att den enskilde på grund av sjukdom eller

arbetslöshet inte kan betala tillbaka det felaktiga beloppet, helt eller delvis.

Det kan också vara så att lång tid har förflutit mellan den felaktiga utbetalningen

och tidpunkten för upptäckten samt att den enskilde har använt ersättningen

i tron att utbetalningen var riktig. Den ekonomiska och sociala

situationen kan också vara sådan att det finns särskilda skäl för att efterge

återbetalningsskyldigheten.

Vägledning 2003:6 Version 5

158

17.4 Kvittning

Om någon enligt Försäkringskassans beslut är skyldig att betala tillbaka

assistansersättning får Försäkringskassan vid en senare utbetalning av assistansersättning

till denne hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad

som har lämnats för mycket, så kallad kvittning (16 § LASS).

Läs mer i Vägledning 2005:2 Fordringshantering.

17.5 Provisoriskt beslut

Om det i ett slutligt beslut bestäms att assistansersättning inte ska betalas ut

eller inte ska betalas med ett förhöjt timbelopp, är den ersättningsberättigade

återbetalningsskyldig endast i de fall som anges i 16 och 16 a §§ LASS (8 §

andra stycket LASS).

Vägledning 2003:6 Version 5

159

Källförteckning

Rådets förordning (EEG) Nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för

social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskaper

Författningar

Föräldrabalken

Äktenskapsbalken

Socialtjänstlag (2001:453)

Inkomstskattelagen (1999:1229)

Socialförsäkringslagen (1999:799)

Bokföringslagen (1998:1078).

Lag (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag

Lag (1993:389) om assistansersättning, LASS

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS

Lag (1991:1047) om sjuklön

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Förvaltningslag (1986:223)

Skollag (1985:1100)

Offentlighets – och sekretesslag (2009:400)

Lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

Arbetstidslag (1982:6739)

Lag (1962:381) om allmän försäkring

Förordning (1993:1091) om assistansersättning

Gymnasieförordningen (1992:394)

Förordning (2005:1074) om statligt bidrag till särskilt utbildningsstöd Förordning

( 2000:630) om särskilda insatser för personer med arbetshandikapp

Övergångsbestämmelser till SFS 2000:1031

Föreskrifter

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2006:2 [S]) om ersättning för vissa

kostnader enligt skollagen

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6 om bedömningen av om en

hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård

Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:24) om assistansersättning

Vägledning 2003:6 Version 5

160

Allmänna råd

Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning

Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden

Beräkning av tid för att tillgodose de grundläggande behoven inom assistansersättningen

(2006:03)

Regelbundet återkommande behov inom assistansersättningen (2006:04)

Sambor likställs med makar inom assistansersättningen (2006:14)

Förarbeten

Prop.2007/08:61 Kostnader för personlig assistans

Prop. 2004/05:39 Kvalitet, dokumentation och anmälningsplikt i lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) m.m.

Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan

för handikappolitiken

Prop. 2000/01:5 Personlig assistans till personer över 65 år

Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU4 Vissa frågor om personlig assistans

Prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition

Socialutskottets yttrande 1996/97:SoU7y Tilläggsbudget till stadsbudgeten

för budgetår 1997

Prop. 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans

Prop. 1996/97: 121 Systembrister och missbruk inom socialförsäkringssystemen

Prop. 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans

Socialutskottets betänkande 1995/96:SoU15 Vissa frågor om personlig assistans

Prop. 1994:95:77 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar

för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Prop. 1993/94:58 Vissa frågor om beräkning av assistansersättning

Prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Socialutskottets betänkande 1992/93:soU19 Stöd och service till vissa funktionshindrade

SOU 1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa

Prop. 1985/86:80 Ny förvaltningslag

Vägledning 2003:6 Version 5

161

Domar

RR mål nr 7020-06, 2008-11-10

RR mål nr 5321-07, 2009-06-17

RÅ 2004 ref. 90

RÅ 2004 ref. 31

RÅ 2004 ref. 16

RÅ 2003 ref. 33

RÅ 2000 ref. 11

RÅ 2000 not. 97

RÅ 1999 ref. 54

RÅ 1997 not. 165

RÅ 1997 ref. 23 I

RÅ 1997 ref. 28

FÖD 1983:25

KRNS mål nr 2398-08, 2009-01-05

KRNS mål nr 5645-08, 2008-12-04

KRNG mål nr 6235 och 1312, båda 2008-11-18

KRNG mål nr 876, 2005-06-30

KRNS mål nr 4984, 2003-11-12

KRNG mål nr 4738-2001, 2001-12-19

KRNJ mål nr 3138-2000, 2001-02-12

KRNS 8377-1998, 2000-05-09

Vägledningar

Vägledning 2005:3 Återkrav

Vägledning 2005:2 Fodringshantering

Vägledning 2005:1 Utbetalning av socialförsäkringsförmåner

Vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner

m.m.

Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen

Vägledning 2004:1 Fusk?

Vägledning 2003:2 Handikappersättning

Vägledning 2002:20 Vårdbidrag

Vägledning 2001:3 Offentlighet eller sekretess?

Vägledning 2001:10 Vårdförmåner inom EU m.m.

Vägledning 2003:6 Version 5

162

Vägledning 2001:7 Omprövning ändring och överklagande av Försäkringskassans

beslut.

Vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete.

Speciallitteratur

Försäkringskassans riktlinjer 2005:14 Att skriva beslut i Försäkringskassan

Arbetsordningen för Försäkringskassan 2005:01

Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn, Socialstyrelsen

2004

Riksförsäkringsverket, De handikappolitiska målen och socialförsäkringsadministrationen,

2003)

Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS – Stöd för rättstillämpning

och handläggning, Socialstyrelsen 2002

Cirkulär 2001:63 LSS och kommunens ansvar för personlig assistans.

Svenska kommunförbundet

Cirkulär 1996:93 Vissa frågor om personlig assistans m.m. Svenska kommunförbundet

Grunewald, Karl och Leczinsky, Carl (1993), Handikapplagen, kommentarer

till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. C.E. Fritzes

AB

LOKAH – rapporten, landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet,

Stockholm 1996

LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Allmänna råd

från Socialstyrelsen 1994:1, Socialstyrelsen 1994

163

Sakregister

10 procent…………………………………………………………………………………….. 139

184 dagar……………………………………………………………………………………….. 71

65 års ålder ……………………………………………………………………. 27, 37, 38, 39

87 första timmarna……………………………………………………………………….. 120

Aktiebolag ……………………………………………………………………………………. 128

Allmänna skolväsendet……………………………………………………………………. 84

Allvarligt missförhållande…………………………………………………………. 24, 25

Andra personliga hjälpbehov………………………………………………………….. 69

Anmälan…………………………………………………………………………………… 50, 82

Anmälan om missförhållanden ……………………………………………………….. 23

Anmälning……………………………………………………………………………………. 152

Anmälningsplikt ……………………………………………………………………….. 23, 24

Anmälningsskyldighet ………………………………………………………………. 24, 26

Anmälningsuppmaning ………………………………………………………………….. 26

Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap………………………………. 67

Ansökan……………………………………………………………………………………. 29, 50

Arbetsbaserad förmån……………………………………………………………………. 32

Arbetsledning ………………………………………………………………………………. 114

Arbetstid ……………………………………………………………………………………… 131

Autism eller autismliknande tillstånd ……………………………………………… 50

Avlösarservice i hemmet…………………………………………………………………. 92

Avrundning……………………………………………………………………. 115, 124, 140

Avräkning ……………………………………………………………………………………. 139

Avtal om personlig assistans …………………………………………………………. 126

Barn med funktionshinder …………………………………………………… 54, 69, 74

Barn som egen arbetsgivare ………………………………………………………….. 126

Barnomsorg ………………………………………………………… 27, 40, 76, 81, 83, 84

Begränsat antal………………………………………………………………. 21, 22, 57, 58

Begåvningsmässigt funktionshinder………………………………………………… 51

Begäran om utbetalning ……………………………………………………………….. 126

Behov som tillgodoses på annat sätt ………………………………………………… 73

Behovsbedömning ………………………………………………………………………….. 57

Beslut till kommunen ……………………………………………………………………. 119

Bestyrka uppgifter ……………………………………………………………………….. 136

Betalningsmottagare …………………………………………………………………….. 127

164

Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen ………………….. 51, 53, 59

Boende vid riksgymnasier ………………………………………………………………. 99

Bolagsformer ……………………………………………………………………………….. 128

Bosatt i Sverige ………………………………………………………………………………. 32

Bostad………………………………………………………………………………………. 87, 94

Bostad med särskild service för barn eller ungdomar…………………. 93, 94

Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna ……………………………………………………………… 95

Bosättningsbaserad förmån ……………………………………………………………. 32

Daglig livsföring ………………………………………………………………….. 53, 57, 59

Daglig verksamhet………………………………………….. 27, 40, 76, 81, 83, 84, 97

Delaktighet………………………………………………………….. 14, 19, 20, 57, 67, 87

Dubbel assistans ……………………………………………………………………….. 64, 77

Dygnsvila……………………………………………………………………………………….. 73

Dödsbo…………………………………………………………………………………………… 30

Eftergift ……………………………………………………………………………………….. 157

Egen arbetsgivare………………………………………………………………….. 128, 134

Egenvård ……………………………………………………………………………………….. 86

Ekonomisk förening……………………………………………………………………… 128

Elevhem vid statliga specialskolor…………………………………………………… 98

Ett led i det personliga stödet……………………………… 58, 59, 70, 75, 98, 176

Familjehem ………………………………………………………………………………. 93, 94

Familjehem enligt SoL……………………………………………………………………. 98

Fler timmar………………………………………………………………………………….. 140

Flyttning………………………………………………………………………………………… 80

FNs standardregler ………………………………………………………………………… 13

Folkhögskola…………………………………………………………………………… 85, 100

Fristående organ ………………………………………………………………………….. 128

F-skattsedel ………………………………………………………………………………….. 126

Fullmakt…………………………………………………………………………………. 45, 137

Funktionsbedömning ……………………………………………………………………… 49

Fysisk person ………………………………………………………………………… 128, 137

Färre timmar ……………………………………………………………………………….. 140

Förbehåll ……………………………………………………………………………………… 108

Förhöjt timbelopp …………………………………………………….. 27, 112, 114, 143

Förordning 1408/71…………………………………………………………………… 32, 33

Förskola…………………………………………………………………………………………. 84

Första kronan ………………………………………………………………………………. 116

165

Förverkande, utmätning och överlåtelse ……………………………………….. 135

Föräldrar med funktionshinder………………………………………………………. 77

Gemensam vårdnad ……………………………………………………………………….. 30

God man, förvaltare och ombud………………………………………………. 45, 123

Grundläggande behov…………………………………………………………………….. 59

Grundskola…………………………………………………………………………………….. 84

Gruppbostad…………………………………………………………….. 37, 40, 81, 83, 95

Gymnasieskola ………………………………………………………………………….. 84, 99

Gymnasiesärskola…………………………………………………………………………… 84

Gymnasieutbildning……………………………………………………………………….. 99

Handelsbolag ……………………………………………………………………………….. 128

Handikapperspektivet ……………………………………………………………………. 15

Handikappersättning ………………………………………………………………… 46, 47

Handikapporganisationer ………………………………………………………………. 46

Handikappreformen ………………………………………………………………………. 18

Handikapputredningen ………………………………………………………………….. 18

Heder och samvete …………………………………………………………….. 30, 45, 138

Helhetssyn ………………………………………………………………………………… 19, 20

Hemtjänst………………………………………………………………………………………. 97

Hjälp med måltider………………………………………………………………………… 65

Hjälpmedel…………………………………………………………………………………….. 77

Humanistiska människosynen ………………………………………………………… 19

Hushållsgemenskap………………………………………………………………………. 128

Högskola………………………………………………………………………………………. 101

Hörande av kommun ……………………………………………………………………… 45

ICF………………………………………………………………………………………………… 13

Individuell bedömning………………………………………………… 57, 77, 106, 112

Inflytande……………………………………………………………………………. 19, 21, 88

Inlämningsdag för räkning …………………………………………………………… 139

Institution…………………………………………………… 37, 40, 80, 81, 87, 108, 133

Jour och beredskap………………………………………………………………………… 72

Juridisk person………………………………………………………………… 24, 127, 128

Jämlikhet……………………………………………………………………….. 14, 20, 57, 87

Karensdag ……………………………………………………………………………………. 134

Kommunens basansvar……………………………………………………………. 22, 123

Kommunens betalningsansvar………………………………………………………. 120

Kommunens ersättningsskyldighet ……………………………………………….. 121

166

Kommunicera med andra……………………………………………………… 53, 54, 67

Kontaktperson……………………………………………………………………………….. 92

Kontinuitet………………………………………………………………………….. 19, 20, 90

Kooperativ …………………………………………………………………………………… 128

Kortare sjukhusvistelse ………………………………………………………………….. 82

Korttidstillsyn…………………………………………………………………………… 91, 93

Korttidsvistelse utanför det egna hemmet ……………………………………….. 92

Kvittning ……………………………………………………………………………………… 158

köpa personlig assistans………………………………………………………………… 110

Ledsagarservice……………………………………………………………………………… 91

LSS personkrets …………………………………………………………………………….. 49

Makars gemensamma ansvar …………………………………………………………. 76

Metodstöd – kommunicering ………………………………………………………… 103

Metodstöd – skriva beslut om rätten till assistansersättning…………….. 72

Metodstöd – skriva föredragningsmissiv …………………………………………. 42

Motivering av beslut …………………………………………………………………….. 106

Myndighetsutövning …………………………………………………………………. 41, 57

Måltider…………………………………………………………………………………………. 65

Mångfald……………………………………………………………………………………….. 14

Nationell handlingsplan för handikappolitiken ……………………………….. 13

Nedsättning/indragning ………………………………………………………………… 152

Obekväm arbetstid……………………………………………………………………….. 114

Omfattande behov av stöd eller service ……………………………………… 51, 54

Omprövning………………………………………………………………………….. 109, 152

Omsorger om funktionshindrade ……………………………………………………. 90

Omsorgslagen …………………………………………………………… 18, 21, 49, 50, 89

Omvårdnad…………………………………………………………. 88, 89, 90, 93, 95, 99

Personkretsen enligt LSS………………………………………………………………… 49

Personlig assistans……………………………………………………………….. 21, 57, 58

Personlig assistans eller ekonomiskt stöd ………………………………………… 91

Personligt ………………………………………………………………………………………. 58

Personligt biträde…………………………………………………………………………. 101

Personligt utformat stöd………………………………………………………. 21, 22, 57

Perspektiv ……………………………………………………………………………………… 16

Provisoriskt beslut…………………………………………………… 105, 107, 119, 158

Redovisning………………………………………………………………………………….. 136

167

Regelbundet återkommande behov…………………………………………………. 79

Retroaktiv tid…………………………………………………………………….. 28, 31, 108

Rh-anpassad utbildning………………………………………………………………….. 99

Riksgymnasier ……………………………………………………………………………….. 99

Råd och stöd ………………………………………………………………………………….. 91

Räkning……………………………………………………………………………………….. 138

Räkning saknas ……………………………………………………………………………. 143

Ränta ……………………………………………………………………………………. 142, 157

Rättighetslagstiftning……………………………………………………………………… 18

Schablonbelopp ……………………………………………………………………………. 178

Servicebostad…………………………………………………………………………………. 96

Serviceskyldighet……………………………………………………………………………. 41

Sjukdom hos ordinarie assistent……………………………………………………. 123

Sjukhusvistelse ………………………………………………………………………………. 82

Sjuklön …………………………………………………………………………………. 134, 136

Sjuklöneperiod …………………………………………………………………………….. 134

Sjukvårdande insatser ……………………………………………………. 54, 68, 81, 86

Självbestämmande ………………………………………………………………. 19, 20, 21

Skatteskyldighet …………………………………………………………………………… 130

Skola ……………………………………………………………… 27, 40, 76, 81, 83, 84, 85

Slutavräkning …………………………………………………………. 120, 141, 144, 150

Små och mindre kända handikappgrupper……………………………………… 46

Sparade timmar……………………………………………………………………………. 150

Speciell kompetens ……………………………………………………………………….. 113

Speciella skolformer……………………………………………………………………….. 98

Statliga specialskolor……………………………………………………………………….. 98

Stora funktionshinder……………………………………………………………….. 51, 53

Svenska socialförsäkringsskyddet …………………………………………………… 32

Särskild kompetens ………………………………………………………………………. 113

Särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt

SoL………………………………………………………………………………………………… 97

Särskilda kvalifikationer ………………………………………………………………. 113

Särskilda skäl………….. 27, 38, 40, 76, 81, 82, 83, 84, 97, 112, 113, 114, 157

Särskilt anpassad bostad …………………………………………………………… 95, 97

Särskilt utbildningsstöd/assistans………………………………………………….. 101

Särskola …………………………………………………………………………………………. 84

Tid som jämställs med lämnad assistans ……………………………………….. 133

Tidsredovisning ………………………………………………………. 134, 136, 137, 153

Tillfälligt utökat behov …………………………………………………………………… 79

168

Tillgänglighet……………………………………………………………………………. 15, 19

Tillsyn……………………………………………………………………………. 64, 68, 69, 91

Tilläggsräkning…………………………………………………………………………….. 151

Tilläggsutbetalning…………………………………………………………. 139, 144, 149

Timbelopp………………………………………………………………… 27, 107, 110, 124

Träning………………………………………………………………………………………….. 69

Tvåstegsprövning ……………………………………………………………………… 60, 69

Tvåårsomprövning…………………………………………………………… 52, 152, 153

Undantag från tidsredovisning ……………………………………………………… 137

Underlag och bedömning av personkretstillhörighet ……………………….. 49

Underrättelse om beslut………………………………………………………………… 106

Universitet……………………………………………………………………………………. 101

Uppgifter saknas ………………………………………………………………………….. 138

Uppgiftsskyldighet ……………………………………………………………………….. 152

Uppräkning av det förhöjda timbeloppet ………………………………………. 115

Uppsägning ………………………………………………………………………………….. 134

Uppsägningstid …………………………………………………………………………….. 133

Utbetalning …………………………………………………………………………… 124, 126

Utbetalning till kommunen …………………………………………………………… 120

Utmätning ……………………………………………………………………………………. 135

Utredningsskyldighet ……………………………………………………………………… 41

Utvecklingsstörning ……………………………………………………………………….. 50

Varaktigt funktionshinder ………………………………………………………… 51, 52

Vikarie………………………………………………………………………………….. 123, 136

Vårdbidrag …………………………………………………………………………. 46, 47, 74

Vårdförmån ……………………………………………………………………………… 34, 36

Väsentligt ändrade förhållanden …………………………………………………… 153

Åldersadekvat…………………………………………………………………………… 59, 75

Återbetalningsskyldighet………………………………………………………………. 157

Ändrade förhållanden……………………………………………………………. 123, 152

Överförmyndare……………………………………………………………………. 123, 126

Överlåtelse …………………………………………………………………………………… 135

169

Bilaga 1

Historik – information om ändringar i den här vägledningen

Vägledningen uppdateras fortlöpande. Omtryck görs endast vid större ändringar

eller när antalet ändringar blivit mer omfattande. Smärre ändringar

arbetas in i den elektroniska versionen. I den elektroniska versionen av vägledningen

framgår de senaste ändringarna genom att texten är markerad

med grå bakgrund.

När en vägledning ändras kompletteras serienumret (årtal och ordningsnummer)

med ett versionsnummer. Denna versionshantering används från

och med den 1 oktober 2004. När vägledningen ändras första gången efter

detta datum får vägledningen versionsnummer 1.

I denna bilaga lämnas en kort beskrivning av de sakliga ändringar som

gjorts i vägledningens olika versioner. De olika versionerna presenteras i

fallande kronologisk ordning – dvs. den senaste versionen redovisas först.

Version Beslutsdatum Ändringar kapitel, avsnitt eller bilaga

5 2009-09-03 Kapitel 3, 8, 9, 12, 13, 15 och 17.

Kapitel 3. Tillägg har gjorts om undertecknande av handling.

Kapitel 8. Komplettering har gjorts om beräkning av grundläggande behov i

olika slag av verksamheter. Ett metodstöd har lagts in.

Kapitel 9. Komplettering om assistansersättning vid sjukhusvistelse.

Kapitel 12. Komplettering har gjorts om kostnader för arbetsmiljöinsatser.

Kapitel 13. Ändringar har gjorts om kommunens betalningsansvar.

Kapitel 15: Avsnittet om slutavräkning har kompletterats.

Kapitel 17. Avsnittet har kompletterats vad gäller betalning av sparade medel

vid byte av assistansanordnare.

Version Beslutsdatum Ändringar kapitel, avsnitt eller bilaga

4 2009-02-05 Kapitel 1, 3, 8,10 och 12-17.

Kapitel 1. Här beskrivs Socialstyrelsens nya rekommendationer om begreppen

funktionshinder och funktionsnedsättning liksom FN:s konvention om

mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kapitel 3. Avsnittet om var ett ärende handläggs har tagits bort. Undertecknande

av ansökan för barn har kompletterats.

Kapitel 8. Avsnittet om grundläggande behov har kompletterats.

170

Kapitel 10. Avsnittet om särskilt utbildningsstöd har ändrats på grund av

ändrat huvudmannaskap.

Kapitel 12. Ändringar har införts på grund av ändrad lagstiftning och ändringar

i förordningen från den 1 juli 2008. Ändringar i allmänna råd, RAR

2002:6, om vilka kostnader som bör ingå i kostnadsslagen enligt förordningen,

har införts.

Kapitel 13. Förtydligande om vad underrättelse om beslut till kommunen

bör innehålla.

Kapitel 14. Avsnitten om hushållsgemenskap, skattskyldighet och barn som

egen arbetsgivare har utvecklats. Avsnittet om tid som jämställs med lämnad

assistans har ändrats.

Kapitel 15. Kapitlet har ändrats på grund av lagändringen den 1 juli 2008

(redovisning av assistansersättningen). Skrivningen om särskilda skäl för

utbetalning efter slutavräkning har utvecklats. Ett metodstöd för registrering

av redovisning och återbetalning har införts.

Kapitel 16. Avsnittet om när omprövning ska göras har utvecklats.

Kapitel 17. Kapitlet har kompletterats med de ändrade reglerna den 1 juli

2008 om återbetalning.

Version Beslutsdatum Ändringar kapitel, avsnitt eller bilaga

3 2007-12-12 Kapitel 6, 8 11, 15 och 17.

Kapitel 6. Metodstöd har införts om att skriva föredragningsmissiv.

Kapitel 8. Metodstöd har införts om att skriva beslut om rätten till assistansersättning.

Kapitel 11. Här beskrivs den förändrade beslutsordning som infördes den 1

januari 2008. Från detta datum upphörde bestämmelsen om att en socialförsäkringsnämnd

ska fatta beslut om rätten till assistansersättning och vissa

andra beslut. Alla beslut fattas numera av tjänsteman hos Försäkringskassan.

Vissa beslut måste fattas av en särskilt utsedd beslutsfattare. Det har införts

en beskrivning av avvikande mening samt av rätten att lämna uppgift muntligt

och muntlig handläggning. Metodstöd har införts som handlar om

kommunicering.

Kapitel 15 och 17. Från den 1 juli 2007 får Försäkringskassan ta ut ränta

vid beslut om återbetalning och avbetalning. I kapitel 15 och 17 har därför

texten om att dröjsmålsränta inte får debiteras tagits bort och ersatts av en

hänvisning till vägledningen om fordringshantering.

171

Version Beslutsdatum Ändringar kapitel, avsnitt eller bilaga

2 2006-11-21 Kapitel 9 och 10.

Bakgrund till ändringen

I vägledningen 2003:6 Version 1 Assistansersättning angavs att assistansersättning

inte kunde lämnas vid vissa angivna vistelse- och boendeformer

enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

LSS, och vid vissa speciella skolformer så som elevhem vid statliga specialskolor

och boende vid riksgymnasium. Skrivningen grundade sig på två

omständigheter.

Den ena var innehållet i LSS och dess förarbeten. I 9 c § LSS sägs att i de

aktuella insatserna i form av vistelse- och boende ingår omvårdnad. I omvårdnaden

ingår bland annat hjälp med grundläggande behov. Hjälp med

grundläggande behov är också ett villkor för att beviljas assistansersättning.

I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga

behov som personer inte kan klara själv (prop. 1992/93:159, s. 181-

182). I och med att omvårdnad ingår i de aktuella insatserna drogs slutsatsen

att assistansersättning inte kunde beviljas eftersom de grundläggande behoven

täcks av kommunens beslut om att bevilja LSS-insatserna ifråga.

Den andra omständigheten var innehållet i det allmänna rådet till 4 § första

stycket LASS. Eftersom den enskilde får stöd av samhället i form av vård

och omvårdnad i de aktuella vistelse- och boendeformerna bör dessa former

betraktas som institution enligt 4 § LASS. Detta innebar att assistansersättning

inte kunde lämnas eftersom assistansersättning inte får lämnas vid vård

på en institution.

Försäkringskassan uppmärksammades på att myndigheten kan ha dragit för

långtgående slutsatser vid tolkning av bestämmelserna i 4 § LASS. Efter

övervägande beslutade Försäkringskassan att upphäva rekommendationerna

i första och andra styckena till 4 § LASS. Vägledningen ändras därefter.

Ändringar i kapitel 9

Text som härrör till de upphävda rekommendationerna har tagits bort (avsnitt

9.2).

Exemplet ”Jan” under avsnitt 9.4.1 har tagits bort.

Ändringar i kapitel 10

Text som härrör till de upphävda rekommendationerna har tagits bort (avsnitt

10.3, 10.5.1, 10.5.2)

Text som härrör till Försäkringskassans tidigare tolkning, att assistansersättning

inte kan lämnas i samband med den aktuella insatsen med hänvisning

till att omvårdnad ingår i insatsen enligt 9 c § LSS, har tagits bort. Istället

har text lagts till som säger att assistansersättning kan lämnas för tid då personen

är på eller vistas i aktuell insats för de omvårdnads- och assistansbe172

hov som inte tillgodoses genom insatsen (avsnitt 10.3.6, 10.3.7, 10.3.8,

10.3.9)

Version Beslutsdatum Ändringar kapitel, avsnitt eller bilaga

1 2006-03-22 Samtliga kapitel har ändrats

Vägledningen har arbetats om i sin helhet för att i så stor utsträckning som

möjligt följa ett ärendes gång från ansökan, beslut, utbetalning tills dess

definitiva slut. Nedan ges först en beskrivning av förändringarna utifrån

vägledning Assistansersättning 2003:6. Därefter en beskrivning av den nya

vägledningen, 2003:6 version 1, och vad som har ändrats i sak i respektive

kapitel.

Vägledning 2003:6 Assistansersättning

Kapitel 1. Inledning har delats upp och utvecklats till kapitel 1. Inledning

och 2. Handikappreformen och rättighetslagstiftning.

Kapitel 2. Vilka personer omfattas av lagen, har delats upp och innehållet

återfinns i kapitel 4. Vilka personer omfattas av lagen och 5. Förutsättningarna

för rätten till assistansersättning.

Kapitel 3. LSS personkrets återfinns i kapitel 7 med samma namn.

Kapitel 4. Behov av personlig assistans återfinns i kapitel 8. Bedömning av

rätten till assistansersättning.

Kapitel 5. Olika boende- vistelse- och vårdformer och kapitel 6. Avgränsningar

till annat stöd, har upphört. Innehållet i båda kapitlen har renodlats så

att allt som rör 4 § LASS återfinns i kapitel 9. Tid så assistansersättning inte

lämnas och övrigt som behandlar avgränsningar till annat samhällsstöd återfinns

i kapitel 10. LASS och andra stödformer.

Kapitel 7. Kommunen och Försäkringskassan. Avsnitt som behandlar anmälan

från kommunen och hörande av kommunen återfinns i kapitel 3. Ansökan.

Resterande återfinns i kapitel 13. Kommunen och Försäkringskassan

Kapitel 8. Assistansersättningens storlek återfinns i kapitel 12. Assistansersättningens

timbelopp. Avsnitten som behandlar tid som jämställs med lämnad

assistans, hushållsgemenskap, skattskyldighet och arbetstider återfinns i

kapitel 14. Utförande av beslut.

Kapitel 9. Utbetalning. Kapitlet har upphört. Frågor som berör hur ofta utbetalning

sker, när eller vid vilken tidpunkt utbetalning sker, till vem, på

vilket sätt och vems som aviserar om utbetalning återfinns i Försäkringskassans

vägledning 2005:1 Utbetalning av socialförsäkringsförmåner. Resterande

delar återfinns i kapitel 14. Utförande av beslut om det gäller utbetalning

m.m. och kapitel 15. Redovisning och avräkning om det gäller tidsredovisning,

räkningar och slutavräkningar m.m.

Kapitel 10. Ansökan, utredning och beslut, har delats upp och innehållet

återfinns i kapitel 3. Ansökan, 6. Utredning och dokumentation, 8. Bedöm173

ningen av rätten till assistansersättning och 11. Beslut om assistansersättning.

Kapitel 11. Ändrade förhållanden och omprövning och 12. Återbetalningsskyldighet.

Återfinns i kapitel 16 och 17 med samma namn.

Kapitel 13. Assistansersättning och andra socialförsäkringsförmåner, har

upphört. Informationen återfinns i kapitel 6. Utredning och dokumentation.

Vägledning 2003:6 version 1 Assistansersättning

Sammanfattning

Skrivningen om socialförsäkringslagen och förordning 1408/71 har utvecklats.

Läsanvisningar

Sista avsnittet under ”Hänvisningar” har ändrats för att stämma överens med

den nya myndigheten Försäkringskassan.

Ny rubrik ”Vägledningens uppbyggnad” beskriver att vägledningens innehåll

och kapitel följer ärendets gång från ansökan, beslut och utbetalning till

ärendets definitiva slut.

1. Inledning

Se kommentar ovan.

Kapitlet har arbetats om för att bättre belysa såväl bakgrunden till dagens

handikappolitik. Ett mer utförligt resonemang om begreppen handikapp,

funktionshinder och funktionsnedsättning förs. Större vikt har lagts vid den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken som också leder vidare till

sektorsansvaret och etappmålen för Försäkringskassan. Handikapperspektivet

och de olika perspektiv som Försäkringskassan arbetar utifrån beskrivs

kortfattat.

2. Handikappreformen och rättighetslagstiftningen

Nytt kapitel. Se kommentar ovan.

Stor vikt har lagts vid att belysa bakgrunden till LSS och LASS. 1989 års

Handikapputredning har använts som utgångspunkt. Kapitlets inledning

beskriver alltså hur LSS och LASS kom till, mot vilken historisk bakgrund

och vilka principer som var och är vägledande i lagstiftningen. Detta berördes

övergripande i tidigare vägledning.

Nytt är också att alla insatser enligt LSS anges.

Avsnittet om ”personlig assistans – en ny insats” har utvecklats och syftar

till att skapa en bättre förståelse för begreppet personlig assistans och insatsen

personlig assistans. RegR dom 301-03 ref RÅ 31 har arbetats in.

Avsnittet om ”LSS – Kommunens ansvar” har utvecklats. Kommunens basansvar

tydliggörs och skillnaden mellan personlig assistans enligt LSS och

assistansersättning enligt LASS lyfts fram.

174

Avsnittet om ”LASS – Statens ansvar” har utvecklats. Försäkringskassans

roll är att bedöma rätten till och administrera assistansersättningen, inte att

anordna eller fungera som anordnare för personlig assistans.

2.2 Anmälningsplikt enligt LSS – nytt.

2.3 Är Försäkringskassan skyldig att anmäla missförhållanden som rör

barn? – nytt.

2.4 Förändringar i lagstiftningen – nytt.

3. Ansökan

Nytt kapitel. Se kommentar ovan.

3.1 Ansökan om assistansersättning. Skrivning om 8 § LSS är ny. Ny skrivning

om var ett ärende ska handläggas med anledning av den nya myndigheten

Försäkringskassan med utgångspunkt i Försäkringskassans arbetsordning.

3.1.1 Undertecknande. Huvudregeln enligt föräldrabalken är att en ansökan

ska undertecknas av båda föräldrarna vid gemensam vårdnad när de ansökan

om assistansersättning för barnets räkning. I annat fall avvisar Försäkringskassan

ansökan.

3.1.2 Ansökan av dödsbo för den avlidnes räkning – nytt.

3.2 Anmälan. En anmälan från kommunen bör vara skriftlig – nytt.

4. Vilka personer omfattas av lagen

Se kommentar ovan.

Kapitlet har arbetats om och utvecklats i sin helhet. Exempel har arbetats in

för att belysa informationen i texten. Aspekter som bosättningsbaserad förmån

enligt SofL, förordningen 1408/71, vårdförmån enligt förordning

1408/71, när en person lämnar respektive kommer åter till Sverige samt förhållandet

att en person bor i annat EU-land och arbetar i Sverige belyses.

5. Förutsättningar för rätten till assistansersättning

Kapitlet är nytt. Se kommentarer ovan.

5.1 Bestämmelser om assistansersättning – nytt

5.3 Viktiga bedömningsmoment – nytt

5.3.1 65 års ålder. Ny skrivning om att personkretstillhörigheten inte behöver

prövas i det fall den sökande inkommer med ansökan efter 65 års dagen

och dessutom aldrig har varit berättigad assistansersättning.

5.3.2 Boende- och vistelsesituation. Har utvecklats med vad som framkommer

i de handikappolitiska målen gällande bostad för personer med funktionshinder.

1.

6. Utredning och dokumentation

Kapitlet är nytt. Se kommentarer ovan.

6.1 Utredning och handläggning. Avsnittet har utvecklats och belyser viktiga

principer i utredningsförfarandet utifrån FL.

175

6.1.1 Jäv – nytt.

6.3 Andra samhällsstöd – nytt.

6.3.1 Handikappersättning. Avsnittet har uppdaterats.

6.3.2 Vårdbidrag. Avsnittet har uppdaterats. RegR dom 12061-1995 Ref Rå

1997 ref 23 I har arbetats in.

2.

7. LSS personkrets

Avsnitt ”Underlag och personkretstillhörighet” fanns delvis i tidigare vägledning

under kapitel 10. Avsnittet har utvecklats.

7.4 LSS personkrets – tredje gruppen. De kriterier som anges i 1 § 3 LSS

har delats upp i fyra delar istället för tre som tidigare. Innebär dock ingen

ändring i sak. Ett kriterium är ”varaktigt funktionshinder”. Betydelsen av

varaktigt, själva begreppet, har utvecklats utifrån vad som framkommer i

prop. 1992:93/159. Nytt är skrivningen om att begreppet varaktigt inte har

någon relation till tidsangivelsen två år i tvåårsomprövningen. Nytt är också

att det faktum att funktionshindret inte får bero på normal åldrande inte ses

som ett självständigt kriterium.

7.4.1 Tredje gruppen och små barn. Stycket har utvecklats. Avsnittet står i

relation till personkretstillhörighet enligt grupp 3 LSS.

3.

8. Bedömning av rätten till assistansersättning

Detta kapitel innehåller i stort sett detsamma som tidigare väglednings kapitel

4. Behovet av personlig assistans. Skillnaden är att flera delar har utvecklats.

8.1 Behovsbedömning – delar av texten fanns i kap 10. Se kommentar ovan.

8.3 Grundläggande behov. Nytt i detta avsnitt är:

Skillnaden mellan LSS och LASS

Vikten av att ta ställning till samtliga grundläggande behov.

Att ett grundläggande behov är ett grundläggande behov oavsett orsaken till

behovet.

Att varje vecka för vilka assistansersättning ska beviljas ska uppfylla kravet

på att behov av personlig assistans för de grundläggande behoven ska

överstiga i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka för att assistansersättning

ska kunna beviljas.

Rättsligt ställningstagande om beräkningen av tid för att tillgodose de

grundläggande behoven inom assistansersättningen.

I bedömning av de grundläggande behoven beaktas inte dubbel tidsåtgång i

det fall personen har behov av dubbel assistans vid de grundläggande behoven.

Den tid för vilken assistansersättning ska beviljas ska också uppfylla kravet

på rätten till assistansersättning.

176

Att kommunicera med andra är ett eget fristående grundläggande behov. I

bedömningen av behov av personlig assistans för att kommunicera med

andra är det viktigt att utreda i vilka situationer som behovet uppstår för att

nå delaktighet.

Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen med funktionshinder

är ett eget fristående grundläggande behov. En given förutsättning i

bedömningen är att personen har behov av ett personligt utformat stöd som

utförs av ett begränsat antal personer. Behovet av personlig assistans för

annan hjälp som förutsätter ingående kunskap avser därför en särskild kunskap

som i högsta grad är kopplat till individen utifrån dennes individuella

förutsättningar.

8.5 Totala behovet av assistansersättning. Ny rubrik och nya exempel. Delar

av texten fanns i 4.4 Behovsbedömningen enligt LSS/LASS.

8.6 Olika omständigheter att ta hänsyn till vid bedömning av behovet av

personlig assistans. Nytt i detta avsnitt är:

8.6.1 Jour och beredskap. Behovet av jour kan i regel endast infalla under

dygnsvila.

8.6.4 Barn med funktionshinder. Hela avsnittet har utvecklats för att belysa

hur barns behov av assistansersättning ska utredas. Utgångspunkterna för

resonemanget är prop. 1992:93/159 och prop. 1995/96:146 samt RegR Dom

12061-1995.

Det är bara de hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett barn i

ifrågavarande ålder som läggs till grund för bedömningen av behovet av

personlig assistans. Det innebär att förälderns ansvar för ett barns omvårdnad

helt naturligt måste bedömas vara mer omfattande ju yngre barnet är.

RegR har i ett avgörande bedömt att behoven av hjälp med de grundläggande

behoven i den mening som avses i 9 a § LSS är av begränsad omfattning

för ett barn utan funktionshinder i tolv års ålder ( RÅ 1997 ref. 23 I). Det är

därför inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon

nämnvärd del av den tid som krävs för att tillgodoses barnets grundläggande

behov.

Slutsatsen av domen är att föräldrar inte har ansvar för att tillgodose de

grundläggande behoven rent praktiskt i tolv års ålder.

Vid utredning om ett barns behov av personlig assistans med de grundläggande

behoven är det lämpligt att utreda barnets totala behov av hjälp

med samtliga grundläggande behov. Därefter tas ställning till vad av det

totala behovet av hjälpen med de grundläggande behoven som beror på

funktionshindret. En jämförelse ska göras med de behov ett barn utan funktionshinder

i samma ålder har. Det är alltså det extra omvårdnadsbehovet

som ska ligga tillgrund för rätten till assistansersättning.

Men hänsyn till domen som refereras ovan, RÅ 1997 ref. 23 I, gäller detta

tillvägagångssätt för barn upp till tolv års ålder. För barn i tolv års ålder och

därutöver bedöms behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven

på samma sätt som för vuxna.

När ställning ska tas till behov av hjälp med andra personliga behov är det

åldersadekvata behov, det vill säga behov som är rimliga utifrån barnets

177

ålder, som ska vara vägledande utöver de behov som är föranledda av funktionshindret.

Detta gäller oavsett om barnet är yngre eller äldre än tolv år.

Även för barn gäller att insatserna ska göras tillsammans med barnet som ett

led i det personliga stödet. I förarbetena anges det att vid bedömning av om

personen har behov av en insats enligt LSS måste jämförelser göras med

den livsföring som kan anses normal för personer i samma ålder (prop.

1992/93:159,avsnitt 14.1, s. 172).

I övrigt gäller samma principer för vad som är personlig assistans för barn

som för vuxna. Personlig assistans är ett personligt utformat stöd som ges av

ett begränsat antal personer. Den personliga assistansen är ett medel för att

ett barn med funktionshinder ska kunna leva ett liv så likt andra barn i samma

ålder som möjligt.

8.6.8 Dubbel assistans. Avsnittet har förändrats på så sätt att referat av

KRNS 1985-1997 tagits bort. Avsnittet har utvecklats med vad som är viktigt

att ta ställning till när det gäller att utreda behovet av dubbel assistans.

Behovet av dubbel assistans kan uppstå både i situationer som gäller grundläggande

behov och andra personliga behov. Det är individens behov av

dubbel assistans som är avgörande för om dubbla timmar kan beviljas. Behov

som kan härledas till assistenten eller anordnaren ingår inte i bedömningen

av rätten till assistansersättning. Försäkringskassan ska inte heller ta

hänsyn till assistenternas schema eller behov för att kunna lägga ett schema.

För att utreda behovet av dubbel assistans är det viktigt att ta ställning till:

i vilka situationer den dubbla assistansen behövs

varför behov av dubbel assistans finns

när behov av dubbel assistans finns

i vilken omfattning dubbel assistans behövs

Behovet av dubbel assistans kan infalla både vid vissa avgränsade moment

och under längre perioder. En given förutsättning i utredningen av dubbel

assistans är att det redan finns en assistent. Beräkningen av den dubbla assistansen

avser därför endast de moment där den dubbla assistansen behövs.

Momenten däremellan ingår inte i beräkningen av den dubbla assistansen.

Det är således endast tiden för den andra assistentens faktiska insatser som

beaktas.

8.6.9 Tillfälligt utökat behov eller regelbundet återkommande behov? Rättsligt

ställningstagande om regelbundet återkommande behov inom assistansersättningen.

9. Tid då assistansersättning inte lämnas

Nytt kapitel. Se kommentar ovan.

Allt som rör 4 § LASS, om tid då assistansersättning inte lämnas, samlas på

detta sätt i ett nytt kapitel.

9.3 Gruppbostad. RegR Dom 3824-2002 har arbetats in.

9.4.1 Övrig skolgång och utbildning. Avsnittet belyser 4 § LASS i förhållande

till övrig skolgång som inte ingår i det allmänna skolväsendet.

10. LASS och andra stödformer

178

Nytt kapitel. Se kommentar ovan.

10.1 Bostad enligt LSS och SoL – en möjlighet att leva som andra – nytt.

10.2 Begreppet omvårdnad – vad innebär det? – nytt.

10.3 LASS och LSS. Delar av avsnittet fanns i Kapitel 6. Nytt är att varje

insats enligt 9 § 9 LSS beskrivs och förhållandet till LASS belyses. De olika

ställningstagandena vad gäller de olika insatsernas förhållande till LASS är

nya.

10.5 LASS och speciella skolformer. Delar av avsnittet fanns i kapitel 6.

Nytt är att skolformerna beskrivs mer utförligt och att förhållandet till LASS

belyses.

11. Beslut om assistansersättning

Nytt kapitel. Se kommentar ovan.

11.2 Beslut i samband med prövning om assistansersättning. Nytt avsnitt

där alla beslut om assistansersättning, SFN och av tjänsteman, återges i kronologiskt.

12. Assistansersättningens timbelopp

Se kommentar ovan.

Begreppet ”schablonbelopp” har ersatts med ”timbelopp” vilket är det som

används i lagtexten.

12.2 Förhöjt timbelopp. Avsnittet har utvecklats för att bättre beskriva hur

bedömningen av rätten till förhöjd ersättning ska gå till.

12.2.2 Utredning av det förhöjda timbeloppets storlek. Avsnittet har utvecklats

med hur en utredning av beloppets storlek ska gå till.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s