Enade vi stå söndrade vi falla

Bild på knuten näve

En dag skall vi funktionsnedsatta vinna över byråkratmaffian sombara vill försämra våra liv med för att vi skall vinna så måste vi enas över att konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer (CRPD blir svensk lag som sverige har förbundit sig att göra men som byråkratmaffian motarbetar på alla upptänkliga

Om vi enade står så vinner vi men är vi fortsatt splittrade så vinner byråkratmaffian

Personlig assistans den billigaste srviceformen för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov

Personlig assistans den billigaste srviceformen för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov

Gång på gån så visar utredningar på att personlig assistans är den absolut billigaste serviceformen för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov trots detts så nekas dom allra flesta just den serviceformen trots attdet är en mänsklig rättighete i enlighet med konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer och som gäller sedan 2009-01-14

Konventionen gäller alla oavsett ålder men sverige struntar fullständigt i att man begår brott mot folkrätten när man nekars oss den serviceformen

Det visar på den inställning myndighetsverige har till funktionsnedsatta med stora hjälpbe man anser med all tydlighet på att vi inte har sammma värde och inte samma rätt tillett fungerande liv i full social gemenskap

En stat får aldrig åberopa sin nationella rätt som ursäkt för att inte uppfylla sina förpliktelser. Svensk lagstiftning ska alltså tolkas i linje med konventionens krav när så behövs för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter.

Även kommuner är som del av staten skyldiga att följa konventionen och om så inte sker är staten skyldig att vidta åtgärder så att konventionens krav uppfylls fullt ut i hela landet.

Det här visar på att vårt högsta juridiska ställe inte respekterar våra mänskliga rättigheter

Bild från höögsta förvaltningsrätten

Det här visar på att vårt högsta juridiska ställe inte respekterar våra mänskliga rättigheter

2007 skrev sverige under konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättninga (CRPD) och från och med 2009-01-14 så skall samtliga beslut stämma överäns med konbventionen och alla dess olika artiklar genom konventionskomform tolkning det har regeringen bestämt men det struntar rättsväsendet fullständigt i och förstör funktionsnedsattas rätt till ett fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap

Socialförsäkringsmål: Mål nr 4667-16, HFD 2018 ref. 44

En dövblind person som behöver tolkhjälp i form av taktil teckenspråkstolkning har inte kunnat lägga detta hjälpbehov till grund för rätt till insatsen personlig assistans och assistansersättning.

1

HFD 2018 ref. 44

En dövblind person som behöver tolkhjälp i form av taktil teckenspråkstolkning har inte kunnat lägga detta hjälpbehov till grund för rätt till insatsen personlig assistans och assistansersättning.

9 och 9 a §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 51 kap. 2 och 3 §§ socialförsäkringsbalken, 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 juni 2018 följande dom (mål nr 4667-16).

Bakgrund

En person som på grund av ett stort och varaktigt funktionshinder behöver hjälp med s.k. grundläggande behov, t.ex. att kommunicera med andra, kan från kommunen få biträde av en personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Om hjälpbehovet avseende de grundläggande behoven i genomsnitt uppgår till mer än 20 timmar i veckan kan Försäkringskassan bevilja assistansersättning för kostnaderna för personlig assistans.

Landstingen ansvarar enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) för att tillhandahålla tolktjänster, s.k. vardagstolkning, åt dövblinda m.fl. Begreppet vardagstolkning omfattar en mängd situationer och är avsett att ges en sådan innebörd att döva och hörselskadade får sina vardagliga behov av tolkhjälp tillgodo-sedda. Vid beställning av tolktjänster görs inom landstinget en prioritets- och behovsbedömning utifrån landstingets prioriterings-lista samt en bedömning av kostnaderna i relation till tolkverksamhetens resurser vid tillfället för beställningen.

E.S. är döv sedan födseln och har en senare debuterad ögonsjukdom som medför grav synnedsättning med successiv försämring. Hon har tidigare arbetat som teckenspråkslärare, men kan numera kommunicera genom visuellt teckenspråk endast under särskilt gynnsamma yttre förhållanden. Hon kommunicerar därför till övervägande del genom taktilt teckenspråk. Detta teckenspråk innebär att tecknen uppfattas med känseln, ofta genom att den som tecknar låter den dövblindes händer följa med i rörelserna. Taktilt teckenspråk kan kompletteras med socialhaptiska signaler, dvs. beröring som syftar till att fylla ut och förklara vad som händer utanför den taktila teckenspråks-tolkningen, såsom att förmedla känsloyttringar, beskriva omgivningen etc. 2

E.S. ansökte hos Försäkringskassan om assistansersättning avseende all vaken tid. Hon hänvisade bl.a. till att landstingets tolktjänst inte fungerade tillfredsställande och att en personlig assistent var en förutsättning för att hon skulle kunna ta del i samhällslivet och inte bli socialt isolerad. Hon behövde därför hjälp av en person som hade kunskap om henne och hennes individuella sätt att kommunicera.

Försäkringskassan avslog ansökningen och anförde bl.a. följande. För att kommunikation ska bedömas som ett grund-läggande behov krävs att tre förutsättningar är uppfyllda, nämligen att den som hjälper den funktionsnedsatte att förstå och förmedla budskap har kunskap om den funktionsnedsatte, om funktions-nedsättningen och om den funktionsnedsattes kommunikationssätt. Eftersom det i E.S:s fall enbart krävs kunskap om funktions-nedsättningen och ett visst kommunikationssätt men inte särskild kunskap om henne, utgör hjälpbehovet inte ett grundläggande behov. Försäkringskassan angav vidare att ett behov av ledsagning vid vistelse utanför hemmet inte kan beaktas vid bedömningen av om rätt till assistansersättning föreligger.

E.S. överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som ansåg att den begärda tolkhjälpen utgjorde ett grundläggande behov. Förvaltningsrätten fann att utredningen visade att E.S. inte hade tillgång till landstingets tolktjänst i alla de situationer då hon behövde hjälp med kommunikation samt att hjälpen borde ges av ett begränsat antal personer och att den var nödvändig för att E.S. inte skulle bli socialt isolerad. Förvaltningsrätten ansåg att behovet av hjälp med att kommunicera i vart fall översteg 20 timmar per vecka och överlämnade målet till Försäkringskassan för närmare beräkning av insatsens storlek.

Försäkringskassan överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten, som avslog överklagandet. Kammarrätten angav att utredningen visade att kommunikationen förbättras avsevärt om den som hjälper E.S. har kunskap om henne. Domstolen angav vidare att en tillräckligt snabb och säker kommunikation, som den funktionsnedsatte har förmåga att tillgodogöra sig, bör ligga inom ramen för vad som utgör ett grundläggande behov.

Yrkanden m.m.

Försäkringskassan yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställa Försäkringskassans beslut.

E.S. vidhåller sin tidigare uppfattning att hjälp med taktil teckenspråkstolkning utgör ett grundläggande behov och åberopar utlåtanden avseende bl.a. dövblindhet, dövblindas kommunikationssätt och taktilt teckenspråk.

Socialstyrelsen, som avgett yttrande i målet, anför bl.a. följande. Att kunna kommunicera med andra hör till de grund-3

läggande behoven enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagstiftningen ställer inga krav på att kommunikationen ska ske på visst sätt eller ha visst innehåll för att räknas som ett grundläggande behov. Däremot följer av praxis att det krävs kunskap om personen, hans eller hennes funktionsnedsättning och kommunikationssätt. Utredningen i målet visar att den person som hjälper E.S. att kommunicera med andra behöver kunskap i alla dessa avseenden. E.S:s behov av hjälp med att kommunicera med andra genom taktilt teckenspråk utgör därmed ett grundläggande behov i den mening som avses i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Detta behov ska därmed beaktas vid bedömningen av hennes rätt till assistansersättning i den mån behovet inte faktiskt tillgodoses av landstinget enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Sveriges Kommuner och Landsting, som avgett yttrande i målet, anför bl.a. följande. Tolkning är en insats enligt hälso- och sjukvårdslagen och sådana insatser kan inte beaktas vid en bedömning av om en person har rätt till personlig assistans. För de personer som kan ges tolkhjälp enligt hälso- och sjukvårdslagen bör krävas att man inte kan tillgodogöra sig landstingets tolktjänst, exempelvis till följd av andra funktionsnedsättningar, för att hänsyn ska kunna tas till behovet att kunna kommunicera med andra enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet

Frågan i målet är om hjälp med att kommunicera med andra genom taktil teckenspråkstolkning utgör hjälp med ett grund-läggande behov i den mening som avses i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Rättslig reglering

Enligt 9 § 2 LSS utgör biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans en av insatserna för särskilt stöd och särskild service. Av 9 a § första stycket framgår att med personlig assistans avses ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). 4

Av 51 kap. 2 och 3 §§ socialförsäkringsbalken följer att en försäkrad som omfattas av personkretsen i 1 § LSS kan få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag förutsatt att behovet av assistans för de grundläggande behoven i genomsnitt överstiger 20 timmar per vecka.

Enligt 8 kap. 7 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen ska landstinget erbjuda bl.a. hjälpmedel för personer med funktions-nedsättning och tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Den första frågan i målet är om redan det förhållandet att landstingen har ansvar för att erbjuda tolktjänster för dövblinda m.fl. innebär att tolkhjälp inte kan beaktas vid prövningen av rätten till personlig assistans för grundläggande behov enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Frågan aktualiseras eftersom utgångspunkten är att personlig assistans inte ska ges för att tillgodose insatser som andra huvudmän ska tillhandahålla (jfr prop. 1995/96:146 s. 14 f. och HFD 2012 ref. 41).

Det kan konstateras att bestämmelsen i hälso- och sjukvårds-lagen endast pekar ut en ansvarig huvudman för tolktjänsten. Genom bestämmelsen har landstingen getts en skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardags-tolkning. Däremot ger regleringen inte en rätt för enskilda att erhålla tolkhjälp i viss utsträckning och på visst sätt. Det förhållandet att det enligt hälso- och sjukvårdslagen ankommer på landstingen att erbjuda vardagstolkning hindrar därmed enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte i sig en tillämpning av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (jfr RÅ 1997 ref. 49 I och II).

Det är ostridigt i målet att E.S. tillhör den personkrets som avses i 1 § LSS. Hon har därmed rätt till assistansersättning förutsatt att hon har ett behov av personlig assistans för sina grundläggande behov som i genomsnitt överstiger 20 timmar i veckan. Det hjälpbehov som hon har är ett behov av taktil teckenspråkstolkning för att kunna kommunicera med andra. Vad som nu ska prövas är om sådan kommunikation är hjälp med ett sådant grundläggande behov som avses i 9 a § LSS.

Vid tillkomsten av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade övervägdes om tolktjänster skulle omfattas av regleringen. Frågan gällde om lagen skulle innehålla en särskild föreskrift om rätt till tolk. Regeringen var emellertid inte beredd att föreslå att en sådan rättighet skulle införas i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I stället infördes den alltjämt gällande bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen. Frågan om en 5

författningsreglerad rätt till tolkhjälp sköts därmed på framtiden (prop. 1992/93:159 s. 155, jfr SOU 1991:97 s. 82). Tolktjänstens innehåll och omfattning har därefter utretts med utgångspunkten att tolktjänsten ska regleras i en särskild lag (SOU 2011:83 och Ds 2016:7), men utredningsarbetet har inte lett till lagstiftning.

Av förarbetena framgår inte annat än att hjälp av tolk ska ses som ett särskilt stöd, tolktjänst, vid sidan av de insatser – personlig assistent, ledsagarservice etc. – som anges i 9 § LSS och som utgör en uttömmande uppräkning av de insatser för särskilt stöd och särskild service som kan ges enligt lagen. Avsikten har alltså inte varit att tolktjänster ska ingå i insatsen personlig assistans.

Det förhållandet att det genom 9 a § LSS infördes en definition av personlig assistans har inte inneburit någon förändring i detta avseende, dvs. att personlig assistans inte är avsedd för tolkhjälp. Ändringen syftade inte till att förändra de grundläggande principerna för assistansens innehåll utan var avsedd att utgöra ett förtydligande av regleringen (prop. 1995/96:146 s. 13, jfr 1995/96:SoU15 s. 12).

Hjälp med det grundläggande behovet att kommunicera med andra avser således något annat än enbart tolkhjälp. I RÅ 2010 ref. 17 har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att det, utöver kunskap om kommunikationsformen och funktionsnedsättningen som sådana, ska krävas särskild kunskap om den funktions-nedsatte för att kommunikationen ska fungera.

I rättsfallet fann Högsta förvaltningsdomstolen att en nioårig pojke hade rätt till personlig assistans, bl.a. för att kunna kommunicera med andra. Pojken hade, till följd av funktions-nedsättning i form av autism och utvecklingsstörning, stora svårigheter inom det kommunikativa området, såväl i fråga om tal-och språkutveckling som språk- och ordförståelse. Kommunikationen försvårades dessutom av att pojken hade påtagliga problem med ömsesidig social interaktion, dvs. att förstå det sociala samspelet. För att kommunicera med pojken krävdes därför särskild kunskap om honom, exempelvis om hur han reagerade i olika situationer och på olika stimuli samt vad olika uttryck betydde.

E.S:s hjälpbehov är av en annan karaktär. Det hon har behov av för att kunna kommunicera med andra är en avancerad form av tolkhjälp som kräver kunskap om funktionsnedsättningen, dövblindhet, och kommunikationssättet, taktilt teckenspråk. Det krävs däremot inte att den som tolkar har sådan särskild kunskap om E.S. som nyss beskrivits för att kommunikationen ska fungera. En annan sak är att en personlig relation givetvis kan underlätta och förbättra tolkningen.

Av det sagda följer att E.S:s behov av taktil teckenspråks-tolkning inte utgör hjälp med ett grundläggande behov i den mening som avses i 9 a § LSS. Behovet kan följaktligen inte ligga till grund för prövningen av rätten till personlig assistans och assistansersättning. Kammarrättens och förvaltningsrättens 6

avgöranden ska därför upphävas och Försäkringskassans beslut fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställer Försäkringskassans beslut.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Nord, Baran, Andersson och von Essen. Föredragande var justitiesekreteraren Charlotta Nyhlén.

Cyniskt spel med funktionsnedsattas hälsa och liv

Bild från högsta domstolen

Cyniskt spel med funktionsnedsattas hälsa och liv

Med den nu förda funktionshinderpolitiken så utsätter man funktionsnedsatta personer för både grym och omänsklig behandlig som får fruktansvärda konsekvenser för den enskildes hälsa och visssa mister sina liv eller väljer att själva avsluta livet tac vare den förda funktionshinderpolitiken där man inte får sin rättt till nödvändig hjälp för att få leva ett fungerande liv i full social gemenskap och själv få avgöra när man har hjälpbehov och i vilken omfattning man behöver hjälp

Man kan inte föra en funktionshinderpolitik där man tidstuderar varje delmoment i sekunder och minuter

Den nu förda funktionshinderpolitiken står helt i strid gentemot funktionsrättskonventionens samtliga artiklar så sveriges myndigheter begår mycket medvetet rena folkrättsbrott gentemot funktionsnedsatta med stora hjälpbehov

Det har gott alldeles för långt när man anser att blinda personersom är både rullstolsburna och icke seende inte skall ha rätt att förflytta sig eller när dövblinda nekas taktil hjälp för kommunikation

Vi kräver nu att sverige omedelbart ser till att funktionsrättskonventionen (CRPD) blir en delav den svenska lagstiftningen som man har förbundit sig att göra redan 2007 när man undertecknad konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer

I dagsläget så hänvisar man till att svensk lag skall tolkas konventionskomformt gentemot CRPD men det fungerar uppenbarligen inte då man från sveriges kommuner, försäkringkasssan samt rättsväsendet inte lever upp till den konventionskomforma tolkninen som man är skyldig till

Man ställer sig frågan om hur många liv vill man ha på sitt samvete innan man ser till att föra en funktionshinderpolitik där även funktionsnedsatta med hjälpbehov får vara fullvärdiga medborg och leva sina liv i full social gemenskap utan en massa byråkratiska hinder utan att den enda begränsningen är funktionsnedsättningen

Historien kommer att döma er somdriver denna avskyvärda funktionshinderpolitik mycket hårt förhoppningsvis

Sviker funktionsnedsatta

Justitiedepartementet och utskottet sviker funktionsnedsatta personer

Det heter att det skall råda likhet inför lagen men det är enbart ord på ett papper eftersom vi funktionsnedsatta inte får rättshjälp när våra liv skall avgöras av kommunerna och förvaltningsrättsystemet

När vi ansöker om olika hjälpinsatser hos både försäkringskassan och kommunerna så står vi helt ensamma med den eventuele kunskapvi själva har lyckats skaffa oss om lagarna och konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning(CRPD) och den konvengtionskomforma tolkningen avvåra lagar

Försäkringskasssan och kommunerna har obegränsad tillgång till hela rättsystemet med hjälp av jurister medans vi får förlita oss helt på våra egna kunskaper så någon likhet inför lagen blir det aldrig tal om och då dagens system kräver ordentlig juridisk kompetens så är funktionsnedsatta personer helt rättslösa

Att myndigheterna skall vara oss behjälpliga vid överklagandenär mycket märkligt då dom är vår motpart så det säger sig själv att en överklagan på detta sätttet inte stämmer med den rättsäkerhets somman som medborgare har rätt att förvänta sig

Så här skriver myndiheten för delaktighet att det skall fungera med det fungerar onekligen inte i verkligheten då varken försäkringskassa kommunerna eller förvvaltningsrättsystemet lever upp till det

Alla lagar och all offentlig verksamhet i Sverige ska följa konventionens artiklar. Det innebär att myndigheter, landsting, regioner och kommuner är skyldiga att respektera, skydda, uppfylla och främja rättigheterna.

Konventionen gäller i Sverige sedan 2009.

En ny trend är på väg för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov

Bilden är på ett stort kors som är placerat på skogskyrkogården i stockholm

En ny trend är på väg för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov

Dden nya trenden bland våra kommuner är att mannumera bara fattar beslut om hjälpinsatser för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov på maximalt 6 månader i taget mot dom 12 månader man har haft under flera år

Nu när man har kortat mer beslutstiden till 6 månader så hinner man inte ens överklaga ett fattat beslut innan detär dags för att skicka in en helt ny ansökan

Att detta här ökar på en redan för stor byråkrati är inget man tar hänsyn till i sin iver på att förstöra livet för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov pågrund av sina funktionsnedsättningar

Man funderar över vad blir det näästa steget man kommer fram till blir det den slutliga lösningen där man helt nekar oss dom mödvändiga hjälpinsatserna vi har behov av för att kunna leva ett fungerande liv

Virusfritt. www.avast.com

Varför skall man straffas bara för att man vill leva ett fungerande liv

Bilden är en vy från fåfängan vid danvikstull i stockholm

Varför skall man straffas bara för att man vill leva ett fungerande liv

Sverige är ett märkligt land där man inte ens behöver begå några somhelst brott mot våra lagar för att straffas av våra myndigheter
Vi som föds eller får enförvärvad funktionsnedsätttning och som på grund av detta blir helt beroende av att få praktisk hjälp av andra människor blir i dag straffade av våra myndighete och får inte leva ettt fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap även omvåra lagar säger att vi har rätt att erhåla den nödvändiga hjälpen vi har behov av för attt kunna leva det fungerande livet i samma omfattning som den övriga befolkningen
Våra myndigheter har i stället satt i system att på alla upptänkliga sätt göra allt domkanför attt vi inte skall få leva ett fungerande socialt liv och kunna träffa vänner och gå ut och äta en bit mat eller bara umgås
Våra myndigheter tar i stället ifrån oss allt människovärde och förnekar oss att kunna lämna våra bostäder och göra allt som andra får göra såsom att engagera sig i olika föreningsaktiviteter eller gå på olika publika evenemang
Man funderar onekligen över skulle dom själva acceptera ett liv i avskildhet från den övriga befolkningen och inte få lämna sina bostäder och inte heller göra några som helst resor utanför hemorten och inte heller få träffa sina vänner när dom själva känner för det eller i den omfatning dom vill

Så frågan blir helt klart varför skall vi funktionsnedsatta inte ha samma rättigheter som denövriga befolkningen ttillett fungerande socialt liv

Virusfritt. www.avast.com

Hur stämmer detta med verkligheten

Så här säger socialtjänstlagen

Människor med funktionshinder

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.

Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.

8 § Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.

Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

8 a § Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2009:981).

Införd 2009-11-03 gm SFS 2009:981 , ikraft 2010-01-01

Om man läser punkt 7 så kan man med säkerhet garantera att socialnämnden inte lever upp till vad som står där då socialförvaltningen inte ser till att den enskilde får dom nödvändiga insatserna man har behov av för att kunna leva ett fungerande liv som alla andra utan en funktionsnedsättning som lagen föreskriver

Socialförvaltningen glömmer också bort att alla insatser skall ges efter varje individs egna behov och inte i generella termer som det nu sker

Så här säger LSS

Verksamhetens mål och allmänna inriktning

5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Även här glömmer socialförvaltningen bort att det inte handlar omgenerella termer utan alla insatser skall ges efter var och ens egna behov så att man får leva ett fullt fungerande liv i full samällsgemenskap precis som alla andra utan en funktionsnedsättning

Man får alltså inte hänvisa till att andra i samma sittuation lever på ett visst sätt för vi är alla helt unika individer med helt olika behov och skall bedömmas där efter och inte i generrella termer som man gör i dag

Äldre människor

4 § Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Lag (2010:427).

Ändrad 2010-06-04 gm SFS 2010:427, ikraft 2011-01-01

5 § Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. Lag (2010:427).

Virusfritt. www.avast.com

Leva som andra utan en funktionsnedsättning

Leva som andra utan en funktionsnedsättning

Redan 1974 så skrev man in i vår grundlag

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla

människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Sedan fick vi en ny socialtjänstlag 1982 där vår rätt attt kunna leva som alla ndra utan en funktionsnedsättning stärktes ytterliggare genomkapitel 5 i socialtjänstlagen där det åter slås fastt att personer med funktionsnedsättning har rätt att erhålla den nödvändiga hjälpen man har behov av för att kunna leva somandra utan en funktionsnedsättning

Sedan fick vi vår rättighetslag 1993 där vår rätt till det fungerande livet stärktes ytterliggare och även i denna lag så finns skrivningen att vi har rätt att leva somalla andra utifrånvåra egna förutsättningar och få den nödvändiga hjälpen man har behov av för att kunna leva som andra utan en funktionsnedsättning

Slutligen så fick vi konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta 2007 och som sverige ratificerade 2008 och som nu gäller sedan 2009-01-14 och som sverige är juridiskt bunden att efterleva

I denna konvention slåst det fast i artikel 4 att sverige förbinder sig att förändra samtliga lagar,föreskrifter samt gamla sedvänjor som förhindra vårt fulla deltagande i samhället

Men våra socialbyråkrater har aldrig respekterat våra laga och förordningar somger oss rätten till det fungerande livet i full samhällsgemenskap

Dom anser nämligen att personer med funktionsnedsättningar inte är kapabla att fatta besluten om vad som är bra för dom själva

Så socialbyråkraterna måste ta över dom funktionsnedsattas liv och styra upp livet efter vad dom själva anser vara bäst och dom funktionsnedsatta skall bara underkasta sig deras beslut och inte ställa några som helst krav på att få leva ett fullt fungerande liv utifrån sina egna förutsättningar

Lagarna är mycket tydlig med att man skall respektera dom funktionsnedsattas självbestämmande mendet är inget för socialbyråkraterna för domvet ju bäst

Artikel 12 Likhet inför lagen

Allmän kommentar nr 1 (2014) om artikel 12 Likhet inför lagen

Inledning

1. Likhet inför lagen är en grundläggande allmän princip i skyddet av mänskliga rättigheter, som också är oumbärlig för utövandet av andra mänskliga rättigheter. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter garanterar särskilt rätten till likhet inför lagen. Denna medborgerliga rätt klargörs ytterligare i artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktions­nedsättning. Artikel 12 fokuserar på de områden där personer med funktions­nedsättning traditionellt har nekats rättigheten till likhet inför lagen. Artikeln anger däremot inte ytterligare rättigheter för personer med funktions­nedsättning. Det den gör är att beskriva de särskilda faktorer som konventions­staterna ska beakta för att säkerställa rätten till likhet inför lagen för personer med funktions­nedsättning, på jämlika villkor som andra.

2. Eftersom artikeln är av stor betydelse upprättade kommittén interaktiva forum för vidare diskussioner om rättskapacitet och bestämmelserna i artikel 12. I diskussionen deltog experter, konventionsstater, organisationer som företräder personer med funktions­nedsättning, icke-statliga organisationer, fördragsövervakande organ, nationella institutioner för mänskliga rättigheter och FN-organ. Utifrån detta väldigt nyttiga utbyte av synpunkter fann kommittén att det är absolut nödvändigt att ge vidare vägledning i en allmän kommentar.

3. Utifrån de inledande rapporter från olika konventionsstater som kommittén hittills har granskat, konstaterar den att det råder en allmän missuppfattning om den exakta omfattningen av konventionsstaternas åtaganden i artikel 12. Det finns ett allmänt misslyckande i förståelsen för att ett människorättsperspektiv på funktionshinder innebär ett paradigmskifte från ställföreträdande beslutsfattande till beslutsfattande med stöd.

Syftet med denna allmänna kommentar är att utreda de allmänna åtaganden som härrör från de olika delarna i artikel 12.

4. Denna allmänna kommentar återger en tolkning av artikel 12 som är baserad på konventionens allmänna principer, såsom de anges i artikel 3:

· Respekt för inneboende värde

· Individuellt självbestämmande – inklusive friheten att göra egna val – samt enskilda personers oberoende

· Icke-diskriminering

· Fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället

· Respekt för olikheter och accepterande av personer med funktions­nedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten

· Jämlika möjligheter

· Tillgänglighet

· Jämställdhet mellan kvinnor och män

· Respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktions­nedsättning och respekt för deras rätt att bevara sin identitet.

http://mffmr.se/2017/06/15/leva-som-andra-utan-en-funktionsnedsattning/

Virusfritt. www.avast.com

Makteliten är sig lik och frihetskampen går vidare

Makteliten är sig lik och frihetskampen går vidare

1743 så tågade närmare 5000 personer från dalarna för att protestera mot överheten och hur illa man behandlade folket och makteliten ville få bort dom från dåvarande Normalmstorg i dag Gustav Adolfs torg

Makten anså att allmogen skulle veta hut och inte komma och störa makteliten så man satte in beväpnad militär och sköt mot landets invånare

Sedan hade vi den stora demonstrationen i Ådalen 1931 där folket åter krävde sin rätt till ett drägligt liv och återigen så kom makteliten fram till att man skulle skjuta ner demonstranterna

I dagsläget så kämpar vi funktionsnedsatta för att få möjlighet att kunna få leva ett drägligt liv i full samhällsgemenskap utifrån våra egna förutsättningar men återigen så visar makteliten sitt fula tryne och anser att vi skall veta vår plats och inte tro att vi har samma människovärde som dom själva anser sig ha rätt til

I dag skjuter man inte mot oss med skarpladdade vapen man är mera sofistikerade och använder sig av psykisk tortyr och husarest i stället för attt vi inte skall kunnakomma utfrån våra lägenheter och störa makteliten som vet bäst i vanlig ordning så förtrycket fortsätter man lär sig aldrig av historien

Man tycker att man i dagens upplysta samhälle borde inse att alla människor har samma värde och allas lika rätt tillett fungerande liv men inte makteliten

Vi skulle behöva en riktig folkresning för att vi skall kunna få leva ett fungerande liv men här har makteliten verkligen lyckats så i dagsläget så törs folk inte ens skriva under en protestlista för att vi skall kunna få igenom dom nödvändiga förändringarna som gör att även vi får leva ett fungerande liv

Den 10 december 1948 infördes dom allmäna mänskiga rättigheterna

Ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks vilar på regeringen och på all statlig och kommunal verksamhet

Den 30 mars 2007 undertecknade sverige konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer och sverige ratificerade konventionen den 4 december 2008 och konventionen gäller i sverige sedan 2009-01-14

Att konventionen är juridiskt bindande för sverige är inget som makteliten bryr sig om utan dom agerar som vanligt självsvådligt och struntar i landets invånare med funktionsnedsättningar för dom skall hållas på mattan och inte komma och kräva attt få leva ett fungerande liv som konventionen föreskriver

Virusfritt. www.avast.com